DBIV för mossfolk i Örebro ...

Oj, förra veckan var en väldigt bra vecka, så nu är det svårt att välja ut det bästa…

På måndagen hade jag en semesterdag. Det var helt underbart att ha en sådan sådär en vardag. En massa saker hanns med och solen sken och vi gick i skogen utan att träffa en enda människa!

I torsdags var det dags för årligt tandläkarbesök. Jag har en historia med många lagningar, men för första gången sedan jag var barn var det inte ett enda hål!!!

Ja och så blev det lördag och middag i Karlskogaland. På plats var även lillebror som jag inte sett sedan i mitten av maj. Åh så roligt att träffa honom igen!

Och igår, söndag, tillbringade Cosmos och jag förmiddagen i en magiskt dimmig skog. Frukosten intogs vid en sjö och det var alldeles alldeles stilla.

Jag kan nog inte välja :)

Mossfolk. 

// Elisabet säger: glöm inte att titta på hennes ljuvliga lilla Cosmos-film - med musik och allt -!

Själslig tröst ...

Det här blev den mörkaste morgonen hittills.
Inte tillstymmelse till ljus och regnet har öst ner!
Då tänker jag tillbaka till den där dagen i Bohuslän när vi låg på klipphällen och läste var sin bok.
Vindarna var ljumma, nästan varma.
Vågskvalp mot klipporna.
Fiskmåseskrin.
Vita segel mot himlen.

Eller den där kvällen efter stafettvasan ..., glädjen över att det var överstökat (titta, så glad och lycklig pv är!) och god mat och plötsligt säger mågen Micke att han ska åka hela Vasaloppet nästa år och då tar Anders i hand och säger att okej, då ska minsann han också.

I fredags kom ett meddelande på min Iphone.
Det var från sonen.
Han hade nämligen fått en påminnelse om vad som väntar i början av mars.
"Lågt att skicka ut sånt här en fredagkväll ...", skrev han.

Jo, jo.
Nu börjar nog ångesten komma krypande och inte har han tränat som han ska heller.
I alla fall inte på rullskidor.
Men mamman, hon loooog.

Och så tröstar jag mig med att det - i alla fall högst troligt - blir vår igen.
Tänk, vilken glädje!

Och nu blir det morgonkaffe!

Måndagsfönstret ...

"Vi bor på 9:e våningen på hotellet med fin vy ut över omvärlden.
Igår kväll var det lika vackert med alla ljus från staden.

Nu väntar besök på Världskultursmuseet som ligger nedför backen. Eventuella göteborgare kan nog lätt gissa vilket hotell vi bor på.

Kram från staden på Sveriges framsida.

Turtlan."

Dags igen för DBIV ...

 

Fanns där något du blev extraglad för förra veckan?

Nånting som satte avtryck i hjärtat?

I så fall - om du vill dela med dig - så mejla till bisse151@gmail.com, så gör vi precis som vanligt.

Det här fina hjärtat är gjort av Eva på Frösön och är veckans tröstpris.

Förstapriset är också från Eva (tack snälla, så rar och generös du är!); en bild av det här vackra fönstret som hon hade med på sin DBIV förra veckan.

Här är bilden som så många tyckte om.

Och solstrålarna som lyser in genom fönstret eller från något håll ...

Såja ..., nu kan ni börja tänka efter.

Varmt välkommen med er glädje!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Göteborg.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"De flesta skyltfönster är fint julpyntade. Vi stannade till och tittade liksom en dam på väg någonstans."

Och hon som stannade till och tittade, det var förstås Turtlan.

Från Skåne ...

.. kommer en inköpslista susande genom rymden och landar i min mobil.

Då blir mamman lycklig .., det är nämligen sonen som hittat en lista i kundkorgen och vet vem som väldigt gärna vill ha såna - listor, alltså -.

Nästan som en cyberkram känns det.

Och från AP kommer en bild av Fiéri .., håll med om att hon är sååå vacker!

Lite tidigare har samma AP ringt och kvittrat av glädje över det här stoet .., men ajabaja, häromdagen hade samma häst nästan kunnat bli till hamburgerkött om matte fått bestämma.

Det är två bestämda madamer det där .., Fiéri och hennes matte.

Dagens fönster ...

På "min gata i stan" - på Regementsgatan i Ystad -, där fanns och finns väl ännu, dessa fyra fönster.

Fulaste huset på gatan kanske, men 1993 huserade en vänlig man vid namn Gustav där inne, ja, han hade nån slags kontorsverksamhet och om man behövde papperskopior av något slag, så fixade Gustav den saken.

Gustav var även kund i lilla kvartersbutiken där jag kom att arbeta i tretton år.
Inför helgerna köpte han ofta en bukett blommor till sin fru och han var alltid så chevaleresk och vänlig.

Det är vad jag kommer ihåg när jag ser den här bilden.

På filmlistan ...

Det var länge sedan jag direkt - efter att ha läst en recension - kände att "åååå, den här filmen ska jag se!"

Men nu har det hänt.

Nu gäller det bara att hitta den närmaste biografen (Folkets Bio).

Upphittat ...

När jag får den här listan av min arbetskamrat Johanna (hon smaaajlar när hon räcker mig den .., förstår att jag blir glad ..), har jag en annan kund i kassan och jag förklarar att jag samlar på listor och visar honom den .., ja, men ååå, den är ju så helt underbar!

"Att ni inte ramar in dem och har dem i affären .., det skulle vara hur kul som helst!" säger kunden.

Vilken härlig idé!

Det här tror jag är en manlig kund.
Absolut.
Matportioner .. jaha, färdigmat.
Kanske änkeman?

Och varför tror jag att den här listan är skriven av en kvinna?
Kanske det där sista ..."1 vetelängd med lite gott-i" .., eller att chokladen ska vara 70-procentig?

Tjugofjärde november ...

Exakt en månad kvar till julafton.

Sen vänder det.

Fram och åter till Haverdal ...

Arbetar man i en livsmedelsbutik, ja, inte är den optimala drömmen att då  - på sin lediga dag - åka just dit för att ställa sig i lång kö, men så blir det idag.

Och i kön träffar jag en sån trevlig kvinna, ursprungligen från Umeå, men boendes i Linköping och med sommarhus i Haverdal.

Om man kan säga att någon ser "norrländsk ut", så gör hon det.
Om det pratar vi och hon håller med.

"Jo, men ofta är i alla fall vi kvinnor rätt mörka och många har höga kindkotor ..", säger hon leende.

Hennes man är hallänning, uppvuxen på Brogatan och pratar en redig halländska.

Han berättar att han arbetar på ett försäkringsbolag och när han kom till Linköping och skulle berätta om korta och långa lån, började arbetskamraterna att gapskratta!!

Nu har han lärt sig .., det heter inte "koooota (med å) lån", utan k o r t a.

Kvinnan tittar på julkortet som jag har köpt; målat av Nils-Erik Nilsson, och hon pekar på kortet här ovanför (jag har två olika) och säger att "där, längst ute på udden liksom, där har vi vårt hus ...".

Om några år hoppas familjen kunna återvända till Halland för gott.

I år hade jag bestämt mig för att vara med i juladoppet.

"Ja, gör du det, så ställer jag upp!" sa jag kaxigt till chefen i fjol.

Tack gode gud arbetar jag julafton och kan nu skylla på detta ..., men chefen (som också ska jobba), lär ska smita iväg och ta sig ett juladopp!

Och nu är jag hemma med glögg och pepparkakor och i kylen vilar en lammstek som just nu marineras .., i affärens foajé stod skolbarn och sålde hembakade kakor och bullar och sånt fick också följa med hem.

Vinterstudion hörs från vardagsrummet .., ett ljus är tänt .., och grannarna har uppenbarat sig och lär ska tillbringa helgen här i Stensjö.

Trevlig helg på er alla!

Lördagsfönstret ...

... fångades en torsdag, men det ser ut ungefär likadant idag.

Eller exakt på pricken.

Om Karlote och en placenta som inte vill lossna ...

Bara så ni vet .., Puntana låg och ligger väl ännu, ute i den argentinska bushen, femton mil från närmaste sjukhus. Där fanns ingen butik, bara två små hus och så en mängd rishyddor. 
Ingen riktig väg fanns hit ut .., man körde genom djungeln.
I det ena lilla huset i Puntana bodde mamma och hade mottagning, BB och allt möjligt annat. 
Folktandvård också ,-)

Puntana 15:e mars 1979

Förra måndagen hämtade vi - med Jonssons bil  - en fru två och en halv mil härifrån.
Klockan 1.00 på natten hade hon fött sitt 9:e barn.
Klockan 6.00 på morgonen, när de sände två av de äldre barnen via cykel hit för att skaffa hjälp, hade placentan inte lossnat.
När hon väl var här hade jag inte mod att "våld-dra", så jag bad en lärare som studerat medicin i tre år (och som praktiserat att lossa placentan på sin svägerska) att komma och hjälpa mig.

Och si .., han slet helt frankt ut den.
 Jag gav två blodstillande direkt och inget hände. Hon har legat här en hel vecka på grund av blodbrist och infektionsrisk.
I vanliga fall brukar jag ge patienterna mat, men dessa "chakenjer" föredrog att laga maten själva. Det var full folksamling här. Moder med nyfött barn, som vårdare hade de tagit med en grannfru - som själv hade en 1-åring med - så var 3 av de övriga 9 barnen också här hela dagarna, eftersom två av barnen har papegojsjukan och får injektioner samtidigt.

De lagade maten ute på cementpattan framför sjukrummet och du kan tro att det var bökigt.
Men oj, så snälla och rara de var mot mig! Kom med kött och ko-ost och bjöd mej på the på indian-manér, alltså theet i en trägrej med stålsug i - så suger alla - undan för undan.
Jag kände mig som en riktig Chakoindian när jag tog min del ur flaskan.

Ja, livet är brokigt.

Just nu är det alldeles tyst i Puntana.
Klockan är 17.15 - bara någon enda fågel piper till och långt i bakgrunden hör jag barnens skratt på skolgården. Siestan är just slut, så folk har inte kommit igång.

Karlote, kattrackarn, som fött 3 små söta ungar inne i en igenknuten pappkartong med barnkläder som stod under min säng medan jag var bortrest .., ja, hon sussar nu så sött i fåtöljen, glömsk av allt elände som blev för henne p.g.a denna nya kull.
Nu har jag beslutat mig för att  ä l s k a  Karlote, så nu ligger hon på mina fötter och sover om nätterna ...

Ha det så gott. Hälsa alla som kommer ihåg mig. /Mamma- mormor- svärmor.

En alldeles vanvettigt vacker film ...

... och också - vanvettigt brutal och hemsk - jag vågade inte se slutet utan gick upp och kröp ihop intill harry och pv och med pElle vid huvudkudden.

Men ååå, vilken film det var så långt!

Det var "Lust, caution" av Ang Lee och jag har sällan sett så fantastiska skådespelare och vilket foto!!

Så här skrev Jeanette Gentele i SVD om filmen. (2008).

Någon som har sett den och vet hur den slutade?

Berätta gärna.

Inget Rutavdrag ..

.. .men billig hyra har jag ju och hela förmiddagen har ägnats åt att plocka undan.

Och underbara hjärtevärmaraffischen - inköpt på Ottenby Fågelstation på Öland - har äntligen funnit ett hem, ja, nu kan vi sitta och minnas dom där två ljuvliga dagarna i somras .., morgondoppet i havet och tystnaden kvällen innan.

Visst är det underligt här i livet att vissa saker följer med hur länge som helst?
Den här bilden tog jag någon gång på 80-talet, i slutet, tror jag .., vi tillbringade en helg på norra Jylland tillsammans med goda, danska vänner och i sällskapet fanns lilla Freja - det är hon som är på bilden -.

Precis hela helgen plockade hon de allra vackraste små buketter och jag tänkte - om och om igen - att hon måtte väl ändå bli florist!
Så go och rar den tösen var!
Den bilden har suttit på kylskåpsdörren i Malå och Bjäresjö och i min lilla etta i Ystad och nu finns den inom glas och ram på en hylla i ett gult hus på en kulle. 

Här är en annan bild som följt med.
Anders är kanske tre, fyra år och sitter på gräsmattan hemma i Malå och kalasar på späd rabarber som han doppar i lite strösocker.
Rabarberbladet får agera tallrik.

Och medan jag dammsugit, slängt i tvättmaskinen, putsat fönster .., diskat och tänt eld i kaminen, har harry sprungit av och an. Å, så orolig han blir när tillvaron förändras lite. Nya hyllorna bakom min rygg - dom som pv fixat till och målat och satt upp - vad är nu detta ..., tänker harry och står vid hyllan och noooosar lite förvånat.

Och varför har matte så bråttom?

Kan det möjligen vara så att det är främmande på gång?

Svar: ja, det kan det.

En orm i paradiset ...

Puntana - eller Paradiset No:2 - 19:e februrari 1980.

Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!

Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.

I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!

Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.

Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2?

Nio stycken dödade jag.
Numera vågar jag inte sova med dörren öppen, ty härom natten kom Carina och hämtade mej, en orm hade kommit in i hönshuset och hönsen skrek!
Den slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ.
Grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.

-----

Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.

Hälsningar a mor.

Dagens fönster ...

Här hittade jag en fönsterbild från den pittoreska lilla staden Moustiers Sainte Marie som ligger uppe i det fantastiska canyonområdet Gorges du Verdon ett tiotal mil norr om oss. 

 

Det är ju inte "Mian-klass" på bilden men de här två duvorna satt där och lurpassade på oss när vi åt vår lunch här och kuttrade trevligt.

 

Hälsar Monet

Och vinnarna äro som följer ....

Ja, en sak ska jag ju säga, att få till bra filmer då det alltid är mörkt när vi ses - herr Notarius Publicus och jag själv -, det är inte det enklaste, men ni får uthärda .., snart vänder det och går mot ljusare tider!

Dagens vinster är alltså Babben Larssons bok "Jag vägrar dö nyfiken", samt en vacker tvål med monogram, skänkt av Monet i Frankrike.

Här är filmen. 

Och nej, pv har inte drabbats av gulsot. 

Grattis till dom lyckliga (får man väl hoppas ..) vinnarna!

Förstapriset, Babben Larssons bok, går till Eva på Frösön! 

"Bilden är tagen på Rödön, hos en vän som driver en liten gårdsbutik där. 

Vi var dit igår eftermiddag just som solen var på väg ner bakom fjällen. 

På gården finns en gammal vacker stenladugård och där, på ett av de gamla fönstren, där såg vi solens strålar."

 

Så skrev hon och annannan i Portugal föll pladask för den vackra bilden och lovade att försöka mygla sig till ett pris om det här vackra fotografiet lottas ut någon gång. 

Tröstpriset - en vacker tvål med monogram - ska få susa iväg till Östergötland, till Anne i Mantorp. 

 

Så här skrev Anne om det bästa förra veckan:

 

"Två saker var bäst i veckan. Först var det Maxi-Yatzy-matcherna mot yngsta barnbarnet där jag
fick storstryk. Vi har spelat 5 matcher och inte en gång har jag vunnit, men nu ska jag lägga mig
i hårdträning.

Så var det söndagsutflykten, 5 killar, 2 hundar och en farmor. Vi fick en hel del trattkantareller och
även gula kantareller i våra korgar. En del äts upp av familjen, men en del säljs i lilla affären som
äldsta sonen och sonhustrun äger. Det är verkligen närproducerat, eller hur!

Anne i Mantorp ".

Grattis, grattis till er båda och tack till alla som så generöst berättade om sin glädje: Ulrika (som haft så ont i rumpan och låret) ., Turtlan som hade fått rosor av sin M ..., Monet som vittnade om barnbarnsglädjen .., Gunnel i Göteborg vars son nu var klar med körkortet ...., Eva från Tyresö som upptäckte en livs levande citronfjäril nu i november ...(!) .., annannan som varit på besök i England och fått promenera omkring på Peak District ... och Cecilia N som börjar ana slutet på sina teologistudier

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

(Här är ett som jag inte hann lägga in i tid idag, det kommer nu).

Efter jobbet en helt vanlig grådisig torsdag i november så kommer jag uppför trappan och får se blombuketten som hänger på dörren.

Men åååå.
Vad är detta?

Jo visst var det så.
Det var från underbara M.
En stor bukett mörkröda rosor.

Han har nyckel till mig men har ändå hängt buketten på dörren. Det blev lite ju mer spännande så.

Utan minsta tvekan Det bästa i veckan!

Turtlan

Och jag sitter och läser i lampans sken ...

Som en skattkista är det.