söndag 30 december 2012
Dagens fönster ...
Ära vare lovad den som uppfann gps-funktionen!
Att ta sig från hangaren där crossfittävlingarna pågick, till en viss gata på Limhamn, det blev lätt som en plätt tack vare mobilens navigator.
Visserligen lät den kvinnliga rösten aningen irriterad när vi inte lydde order, utan plötsligt svängde in på Lidls parkering (inköp av hundmat).
"Gör en legal u-sväng!" upprepade hon och vi började skratta och sa att snart får vi uppläxning på riktigt!
På väg tillbaka till tävlingarna, meddelade pv att vi han skulle använda sig av sin "inre gps".
Om jag säger som så ..., nja, jag säger väl inget alls.
Det är nog bäst.
lördag 29 december 2012
Tre lördagsfönster ...
Ett från Porto!
Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!
Och ett annat från Skellefteå och från ellem.
Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!
Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.
Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!
Och ett annat från Skellefteå och från ellem.
Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!
Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.
fredag 28 december 2012
Tre timmar som Lena ...
Ja, det var hennes pass jag hade (samma Lena som förärade oss här i gula huset en hemlagad ostkaka; det var just före jul och den - ostkakan - var sååååå len och mjuk och god!) och bara tre timmar; mest tillsammans med rara Malin.
Det är hon som är på bilden, men idag var hon inte i charken, utan delade kassan med mig.
Och det visade sig att jag i julbrådskan hade missat att skriva in en välgörenhetsbilaga som följde med Aftonbladet på julafton och inte hade dom blivit registrerade vid returen heller och helt och hållet mitt fel var det nog och det kändes pinsamt, ja, nästan så där så man fick tänka på kriget i Syrien för att lugna ner sig.
I morgon har jag tagit semester.
Då ska vi köra i ottan till Malmö och titta på när Anders återigen tävlar i crossfit, nu i fyramannalag (tre män och en kvinna i hans lag) och det blir nog en heldag det .., så kaffetermos, nybakade gifflar och bullar ska få följa med.
Blir det väldigt långdraget, har vi fått löfte att låna A:s lägenhet, ja, så kan vi ju titta på Tour de Ski mellan varven.
Och så ett solskensfönster ...
... som ni förstås känner igen.
Bilden togs idag.
Ljust blå himmel .., UNDERBART väder, nästan så att det spritter i hjärtat!
Men bageriet var stängt ...
I Slöinge, alltså .., så vi vänder och åker samma väg hemåt, men stannar till i Ugglarp, nere vid hundbadet och där det sommartid står massor med bilar parkerade.
Nu är vi ensamma, åtminstone just där, på parkeringen.
En bit från havet ligger Ugglarps Grönt där jag för några månader sedan köpte färsk broccoli, sallad, morötter i knippen .., ja, det var som paradiset! (Jag tog moppen .., det var helt ljuvligt!)
Nu står grönkålen där så grann och grön och väntar på att skördas!
Nån minut tar det bara - knappt - så är man på stranden.
Frusna snäckor på hårdpackad sand .., lite ilandfluten tång .., och harry som springer och strääääcker ut och letar antingen matte eller husse.
På väg tillbaka till bilen kommer ett medelålders par gående med två mindre hundar.
En av hundarna springer lös och den andra är i koppel och harry och den lösa springer mot varandra och det viftas på svansarna och den lille skäller oavbrutet och då kopplas den också .., synd, det hade kunnat bli roligt för dem att leka fritt.
Den här sträckan av stranden är avsedd för hundar och här får dom verkligen springa som dom vill.
I skuggiga partier ligger ännu lite snö kvar.
Spröda grässtrån är prydda med de allra vackraste kristaller ..., och hopplöst är det med skärpan när vinden ligger på.
Nästan hemma stannar vi till och köper ägg hos bonden.
Världens godaste ägg är det (ja, ja .., i alla fall h i m l a goda!) och två flak får samsas i bagageluckan. Nu vankas äggröra och bacon på söndagmorgon!
Ungefär så här känns det ...
... med den nya datorn.
Den förra, då kunde man ibland tro att den var på väg att lyfta och ge sig av genom fönstret - samma ljud som när ett flygplan varvar motorerna inför start -!
Den nya .., är alldeles tyst.
Det är knappt man tror att den är påslagen.
Och avstängningsknappen (eller påslagnings ...) sitter på ovansidan - där har nån tänkt till -!
Åååå, så härligt det är!
Och åååå, så man slappnar av, ungefär så där som pv:s storebror som en sommardag lade sig raklång på altangolvet och vilade en stund!
Amishfolket ...
Råkar, mer som av en händelse, hamna rakt in i ett program om Amishfolket i USA.
Helt fantastiskt intressant är det!
Dessa människor lever oerhört enkelt; sysslar med jordbruk, bilar är förbjudna (man kör med häst och vagn), ingen elektricitet används .., man får inte ha för fina kläder (alla har ungefär likadana, tala om Samlad Tropp), gifta män bär skägg, ogifta är rakade .., och religionen styr egentligen precis allting.
Men där finns inga kyrkor, prästämbetet lottas ut och den som får lotten blir präst livet ut.
Till en början säger vi - eller jag - "men så hemskt, vilket liv!", sen förundras jag alltmer .., inget är som bekant antingen svart eller vitt och världen i stort skulle sannolikt se betydligt bättre ut om fler människor levde så här, ja, någon miljöförstöring vore väl i det närmaste otänkbar!
Men ändå ....
Och det mest förunderliga är att alla ser likadana ut! Låååånga, slanka, nästan likadana ansikten.
"Är det inavel ...?" säger vi unisont.
Tvåhundrafemtiotusen människor tillhör den här rörelsen.
Det är ganska många det.
Ja, jag är medveten om att Wikipedia inte är världens mest tillförlitliga källa, men ändå .., här kan man få lite kött på benen.
Det här var del 1 av 2 program.
Från en artikel i Expressen står följande att läsa:
Fakta/Amishkultur
Amish har sitt ursprung i den lutherska reformationen i Europa 1525, en utbrytargrupp som förespråkar en mer renlärig kristendom.
I början av 1700-talet börjar de
emigrera till USA och Pennsylvania där alla immigranter försäkras
religiös och ekonomisk frihet.
I dag finns ungefär 100 000 amish i USA.
Flertalet bor i Pennsylvania, Ohio och Indiana. Nästan alla arbetar med
jordbruk. Ett drygt tusental lever också i Ontario, Kanada.
Amish förlitar sig på bibeln. Från den
hämtar de bland annat kunskap om hur vardagsproblem ska lösas. Bilar,
tv, elektricitet och telefoner anses uppmuntra till lättja och syndigt
leverne och får inte förekomma i hemmen.
Amish har egna så kallade ”enrumsskolor”
där alla årsgrupper blandas. Undervisningen sker på engelska, men
modersmålet är tyska. Ingen går längre än åtta år i skolan eftersom mer
inte behövs för att klara livet på farmen, enligt amish.
Bryter en vuxen amish mot någon viktig
regel kan hon eller han bli ”shunned”, utfryst. Den uteslutne behandlas
som luft och tilltalas inte. Skilsmässa leder till utfrysning.
Dagens fönster ...
Ena dagen är man i Portugal, nästa i Härnösand!
Överallt finns det fönster!
Och alldeles underbara är ni som fångar dem i flykten!
Tack Cecilia N för just det här fönstret.
torsdag 27 december 2012
Smått och Gott ...
pElle må vara en gammal kattherre, men plötsligt uppvisar han närapå föryngringstendenser!
Jo, minsann, till vår oerhörda häpnad tar han ett spänstigt skutt från matbordet till det gamla ekskåpet som en gång tillhört någon av pv:s släktingar av den äldre stammen.
Och det händer inte bara en gång .., utan flera och hur elegant som helst landar han och sitter sedan och tittar ut över omgivningen .., mest på matte som sitter vid den nya datorn och knappar på det likaledes nya tangentbordet som faktiskt har ö:n så det räcker och blir över. (Det du, Guy ...).
Titta här ... ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö!
Vill du låna några?
Genom fönstret skymtar ljuset.
Det är knappt man tror sina ögon.
L j u s e t.
Jag minns att jag tänkte på det alldeles extra mycket när jag arbetade på Ica i Ystad .., ja, ni vet, det där med att arbetskamrater har så olika gåvor.
Under en period arbetstränade en ung kvinna hos oss; hon hade varit utbränd och kom alltid i absolut sista minuten och den tösen, hon var fenomenal på att sätta samman demonstrationskartonger .., ni vet, såna här som kommer platta och därefter ska vecklas ut och sättas samman.
Rent enastående var hon på allt sånt och dessutom hade hon förmåga att förenkla saker.
Och sjubarnsmamman Karina var mästerlig på att organisera .., om det kom trettio burar och det var hur trångt som helst på lagret, stod hon där som en flygledare eller trafikpolis och dirigerade var allt skulle ställas, ja, det var verkligen nånting hon var en hejare på.
Nu, i lilla Hemköpsaffären, finns det också såna där egenheter hos arbetskamraterna.
Ingen har varit så duktig när det gäller posten som Alex, som har slutat!
Ingen kunde uppvisa ett sånt oerhört varmt leende dagarna igenom som sommarjobbaren Hanna, som numera är lärare.
Och ingen kan som Madde spritsa wienerbröden så där elegant!
Och nu är det kväll och vi har tittat på dokumentären om Olof Palme; sååå charmerande när han tryckte på den knappen och så arrogant i andra sammanhang.
Människor är i sanning komplexa.
Och så ett eftermiddagsfönster ...
"En tur på stan på lediga dagen. Folk överallt och överallt är det rea.
I skyltfönstret till stadens anrika herr och damklädesaffär CGC så skyltar man om.
Vi gläds just nu över att få ett bord inne på shoppinggallerian när det börjar kurra i magen.
Tredjedagsjulhälsning från Turtlan."
På savannen ....
Trogna läsare kanske minns när jag skrev om "livet på savannen".
Det var då när jag levde som ensamseglare på livets stora ocean.
Om kvällarna skickades sms till goda vänner som också strövade omkring så där lite fritt på savannen .., och så ordnade vi med eldvakt och sa godnatt.
Alldeles omåttligt varmt i hjärtat blev det av den där savannkänslan.
Men nu ...., nu finns det en som verkligen befinner sig just där!
Gunnars pojke, nämligen.
Jocke.
Just det.
(Ja, i alla fall så är han i Afrika.)
Nästan som ett mirakel ...
... är det, detta att ha en väl fungerande dator!
Snabb är den och härlig att jobba med!
Och plötsligt kan jag använda mig av Spotify utan att behöva ladda ner den efter varje stängning!
Och jag kan lyssna på min egen spellista och nu hoppas jag verkligen att alla bloggvänner slipper se min vad-jag-spelar-lista i sin e-mail eller på facebook, ja, var gång jag loggar in på spelsidan.
Patrik har x:at för "nej-möjligheten" till att visa hela världen vad man för tillfället lyssnar till för musik.
Hojta gärna om det inte fungerar!
Smått och Gott ...
Alldeles totalt "dagavill" är jag .., blandar ihop helgdag med vardag och blir hur förvånad som helst när pv kommer bärandes på post!
Där är ett helt ljuvligt litet julkort från Lund och där är en hälsning från en madame i Tyresö och jag ler så hääääär mycket när jag sitter och tittar på bilden!
Det är underligt - eller inte - vad barndomen kan prägla en människa.
När jag var liten lekte jag antingen att jag var sjuksköterska (mamma brukade ta hem gamla droppanordningar i plast som jag fick leka med) och hur ofta som helst fick hon ligga på soffan och vara patient och bli behandlad av "Syster Elisabet" (någon vidareutbildning till doktor hanns aldrig med, eller .., det fanns inte i min tankevärld att flickor kunde bli läkare), eller så var jag hårfrisörska och satte rosa eller ljusblå plastrullar i håret på "Fru Andersson", alternativt lekte affär i köket och sålde trådrullar av trä (Mölnlyckes .. med liten etikett på toppen, man kunde pillra loss den och så frilades hålet), ja, i affären fanns även varor såsom russin, bitsocker, Samarin ..., eller diskmedel och även där fick mamma vara med, ja, då var hon kund förstås.
Ibland lekte jag bibliotekarie.
Lånekorten (Öbergs spelkort) stod på parad i en liten låda.
Eva i Tyresö, hon visste tidigt vad hon ville syssla med.
Ser ni bilden här ovanför?
Det är Eva som står längst till vänster i den översta raden .., året är 1953 och hon har samlat gårdens barn (bara dom som tog skolan på allvar fick vara med .., skriver Eva) och så hade hon undervisning, långt innan skolorna privatiserades!
Är det inte en alldeles underbar bild?
Och tänk .., jag kom att arbeta i affär (min mormor drev en gång butik!) och Eva, hennes bana var liksom utstakad och hon blev speciallärare!
Hur var det för er?
Vad drömde ni om att arbeta med?
Vad skulle stå på era visitkort .., om ni nu fantiserade om några såna ...?
Jag tror att jag har frågat förut, men kan ju ställa frågan igen.
Från Anne i Mantorp kom ett julkort, men också en inköpslista.
Det var den här.
Vad tror ni ...?
Vilken ålder?
(Själv gissar jag på ännu fertil kvinna som antingen ska raka benen eller har en man som ska raka sig .., och så vill hon få mjukt hår ...).
Ruta Ett sa..
.Det första jag minns vad det gäller yrkesval är att jag ville bli
flygvärdinna. Det verkade så tjusigt och spännande, men jag insåg
snabbt att jag inte var tillräckligt vacker för att vara flygvärdinna.
Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.
När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!
Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!
Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.
När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!
Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!
- Kattis sa...
Jag ville bli skomakare jag, och sitta på en pall i den pyttelilla butiken med det stora skyltfönstret, vinka till förbipasserande, och ha nubb på rad i munnen.
Gissar på en kvinna i medelåldern, som behöver ta bort vinterpälsen på benen inför nyår. Singel är hon nog inte, då hon skrivit färgen/storleken på tampongerna på listan. Det tyder nämligen på att det är mannen hennes som handlat.
Hej Elisabet, jaaa du...
redan som 12-åring blev jag fast för mitt något udda yrke.
Vi fick "praktisera" en vecka när vi gick i skolan, det var då jag blev biten...
Allra helst hade jag velat bli silversmed, men min far som gav goda råd sa, "du ska leva också jänta, det blir du inte "rik" på...
Hantverk var ett måste för mig, det kände jag...
Pappa hade en god vän som var tandtekniker, ordnade genom honom en praktikplats på hans laboratorium åt mig...bara det att teknikern själv i egen hög person låg på sanatorium för att kurera sin stenlunga, som han dragit på sig genom yrket...det ringde ingen varningsklocka!!!!
Jag stortrivdes med att få vara bland grabbarna på lab och tillverka mitt livs första löständer...på den vägen blev det och var mitt yrke i över 40 år...hittills har jag klarat livhanken, trots att jag knådat kilovis med amalgam och kvicksilver med mina bara händer och andats in ångor när jag blandat acryl/plast/ pulver och vätska utan utsugar, slipat så dammet yrt runt mun och näsa. Arbetat inom sjukhustandvården och gjort skenor för fixation av käkar ur led, suttit på lab i Stockholm och gjort guldtänder åt en hel del kändisar och slutade min bana med att göra tandregleringsapparater till tonåringar här i stan...
Det som kan kännas bittert så här i backspegeln är nog att inte så många vet om att det INTE är tandläkarna som gör alla kronor och proteser till patienterna..det är vi tekniker som sitter i våra skrubbar bakom kulisserna. HÄPP!
Men kreativt-det har det varit och kul, mycket humorisitska känslosamma personer jag mött som kollegor.
Och bilen var det minst viktiga ...
För många år sedan, fyra eller fem, skulle vi åka och handla.
Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.
Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.
Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.
Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.
Det säger kanske allt.
Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.
Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.
Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.
Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.
Det säger kanske allt.
Dagens fönster ...
... kommer från Portugal, närmare bestämt från Porto.
Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.
Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!
Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.
Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!
onsdag 26 december 2012
Hallelujamoment ...
Efter minst två års sorger och bedrövelser med min gamla dator (ja, jag vet .., varför har jag inte köpt ny tidigare ...?), fick vi till slut nog och idag på morgonen, lagom till mellandagsrean, begav sig pv till Elgiganten och köpte en ny dator.
Och ikväll har Patrik (Hildas Patrik) hjälpt till (läs: gjort precis allting) med installationen .., ordnat med virusprogram och rubbet och nu är man nästan som i himmelriket!
Ja, nästan .., alltså.
Just nu sitter Hilda och förhör sin far på MIG-frågor .., den asken ska följa med till Sälen.
Lika så gott att man börjar öva.
Och ikväll har Patrik (Hildas Patrik) hjälpt till (läs: gjort precis allting) med installationen .., ordnat med virusprogram och rubbet och nu är man nästan som i himmelriket!
Ja, nästan .., alltså.
Just nu sitter Hilda och förhör sin far på MIG-frågor .., den asken ska följa med till Sälen.
Lika så gott att man börjar öva.
Här och nu ...
Ett vardagsrumsbord fyllt med diverse attiraljer, vilka egentligen borde befinna sig någon annanstans.
Där är matteprov som rättas .., en klotång som orsakat stress .., en oskrapad Trisslott .., pv:s plånbok .., boken Ved som var en julklapp från pv:s sambo .., där finns också några fjärrkontroller, en vit skål fylld med snäckskal från stranden i Ugglarp ..., och en ganska stor, rund vit sten .., och mot julstjärnan lutar sig årets julkort som blir till ständig glädje.
Hitom skålen ligger resterna av en klase blå druvor.
På ett annat bord står härligt röda tulpaner som minsann också värmer hjärtat!
Och tänk, det kändes nästan som om ljuset var mera .., tja, påtagligt idag!
Jag släckte tre lampor.
Å, det kändes bra.
Och i den stora björken på grannens gård, till den flydde lille ekorren när harry satte fart efter den!
Där är matteprov som rättas .., en klotång som orsakat stress .., en oskrapad Trisslott .., pv:s plånbok .., boken Ved som var en julklapp från pv:s sambo .., där finns också några fjärrkontroller, en vit skål fylld med snäckskal från stranden i Ugglarp ..., och en ganska stor, rund vit sten .., och mot julstjärnan lutar sig årets julkort som blir till ständig glädje.
Hitom skålen ligger resterna av en klase blå druvor.
På ett annat bord står härligt röda tulpaner som minsann också värmer hjärtat!
Och tänk, det kändes nästan som om ljuset var mera .., tja, påtagligt idag!
Jag släckte tre lampor.
Å, det kändes bra.
Och i den stora björken på grannens gård, till den flydde lille ekorren när harry satte fart efter den!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)