Färdkost ...

Tre dagars ledighet är tillända .., nu stundar jobb i fyra dagar. 

Pensionatsvärden har åkt till Hässleholm på årsmöte .., själv går jag på promenad med harry och förbrukar exakt etthundratvå kalorier, meddelar telefondamen.

Kommer hem. 

Fyller på mat till fåglarna.

Ingen är så orädd som nötväckan, men även ekorrarna börjar vänja sig och harry - som har fått rejält med uppläxning när han vill ha ekorrmiddag - håller sig numera lugn. 

Det blir nog full fart i affären. 

Några timmar framåt ska det spelas på hästar och Lotto/Keno och det har varit lön och barnbidrag och äntligen andas många ut .., det har varit en hel del "medges ej" och ångestfyllda blickar när betaltransaktioner inte gått igenom.

Alldeles nyss hörde jag talgoxens "pjut".

  

Man får hopp.

Förmiddag i landet Halland ...

Fujll fart vid fröautomaten som hänger i den lilla eken.
Och bofinken är här!

På soffan ligger pElle och jag ringer djursjukhuset, men hänvisas till jourveterinär för akuta fall och pElle är inte akut, så jag väntar tills på måndag.

Han har blivit lite mager, gammelkatten.
När jag lyfter upp honom känner jag skulderbladen alldeles tydligt.
Men äter med god aptit gör han.
Och tar jättesprång från matbordet till ekskåpet och vi bara gapar.

På köksbordet ligger morgontidningen och väntar.
Ring-så-spelar-vi från radion och någon kan vinna en helchans.

Just då plingar det i mobilen.

"Sitter hos en man som har hjärntumör och svåra smärtor. Efter en jättedos morfin börjar han komma till ro ....", står det.

Jag står vid arbetsbänken och läser raderna om igen.

Tänker .., att detta är hullerombullerlivet i ett nötskal.

Dagens fönster ...

Det är inte bara Ulrika som viftar med fönsterhåven när hon besöker Nora, det gör även Anitha från Bureå (Per-Eriks Anitha, ja, då vet ni vem jag menar ...).

Är det inte ett härligt fönster!!
Helt fantastiskt, tycker jag.

En gammal man ...

I några veckors tid har pElle haft en liten knöl ovanför vänster öga.

Om man har tryckt lite på knölen, så har pElle inte reagerat alls.

Nu har den fördubblats i storlek .., man ser tydligt på bilden hur bulan liksom tjoppar upp.

Den är mjuk och lite rörlig och det rinner lite, lite vätska (som tårar) från hans vänstra öga.

Så ...., jo.

Det blir nog ett besök på Slöinge Djursjukhus nästa vecka.

För övrigt äter han och tycks må bra.

Lilla Stensjö, klockan 14:40.

Marknadschefen meddelar ...

Som någon kanske kommer ihåg, så är jag minsann inte bara mamma, mormor och kassörska (vilket inte är "bara"), jag har även hand om marknadsföringen i den eminenta firman STORARTAT; den som inriktar sig på kläder och annat vackert till mer storvuxna kvinnor.

Idag kom ett elegant paket med posten och i detta uppenbarade sig en lika elegant sjal ..., och len som silke är den och jo, det är den ni ser på bilden.

Marknadschef stod det på kuvertet .., jag undrar jag vad herr brevbäraren tänker?

"Elisabet som brukar promenera omkring i sin vita anorak .., hmmm, inte ser hon direkt ut som en marknadschef ...?" tänker han nog.

Jo, jo.

Vem vet vad som döljer sig bakom en aldrig så enkel fasad!

Enligt firmans VD så är detta löneersättning, men är man marknadsansvarig så är man, alltså får den här komplett underbara (där kom det!!) sjalen bli en extra-överraskningsvinst i nästa veckas dragning.

Alltså: förutom ordinarie vinster, så drar vi en extraomgång (med alla deltagare) och den som då Gösta norpar upp från skålen, den vinner sjalen!

T a c k, snälla, generösa Ann! säger jag.


Ps. Nja, det var inte enbart lön och sånt, sjalen (jag har den på mig ännu ....., bara en liiiiten stund till) var egentligen också en vinst i ett nyuppfunnet lotteri, iordningställt av en ytterst kreativ - men morgontrött - madame i Göteborg. Här är hon. Ds.

Och så ett mittpådagenfönster ...

.... från Landvetters flygplats.

Bilden togs tidigt i morse, då var nämligen Turtlan på väg till Lanzarote.

Här kan man läsa mer om ön där husen är vita och har gröna dörrar.

Kerstin från Stavaträsk ...

Ja, som små filmer blir det, när jag läser på hemtidningens sida om de som inte längre finns.
Som Kerstin från Stavaträsk.

Så här, bland annat.

"Aldrig smink. Naturligt var bäst. Skratt och rättframhet. Bagarstuga och hilka på huvudet. Frasigt tunnbröd och mjukkaka. Älgstek, egengjord köttsoppa med klimp. Vetelängd och syltgömmor. Bad i Stavaträskbadet med pausköp av Jordgubbspuck från butiken i byn. Hundhår från gråhund på kläderna, och det var precis som det skulle vara. Gröna fingrar. Älskade när det växte. Ärtskidor. Morötter. Trädgårdsblommor och krukväxter. Surströmming i lillstugan med hemmapären och sill till Eskil som aldrig riktigt blivit kompis med suringen. Mängder av stickade sockar, vantar, mössor, små klänningar till småttingarna i släkten. Frisörska till familj, grannar, stundtals hela byn. Älskade själv att bli kammad och pysslad med i håret. Intresserad av sin omgivning på ett uppriktigt sätt och med en alltid öppen dörr."

Trettioåtta minuter ...

Och etthundrasjuttio förbrukade kalorier, meddelar runkeeperdamen.
Ja, det är när vi har kommit hem, alltså.

Det är sexton grader kallt ute, men jag har dubbla vantar och fleecejacka under kappan, mössa på huvudet och stickekalasbyxor.

Harry hoppar mellan varven på tre ben .., ojojoj .., det blir förstås iskallt mot asfalten.
Här har jag vänt mig om och tar en bild på den uppåtgående solen som är på väg att svinga sig över åsen.

Solen snett i ryggen .., och Ugglarp ligger där framme.
En skolbuss kommer körande.
Och bussen från Falkenberg.
Tre bilar passerar.
För övrigt är där alldeles   t y s t.

Nu har vi vänt - vi går liksom en avlång runda - och om en liten stund ska solen värma kinderna.
Harry springer som han vill .., han har brått hem och håller sig hela tiden säkert hundra meter före matte, men kommer när jag lockar. (läs: ropar högt ..).

Alldeles tyst och stilla är det. 

Och inte minsta lilla vindpust.

Så här såg det ut ...

I dikesrenen (vid Kustvägen, som är rätt livligt trafikerad) ligger ett överkört rådjur.
Harry är  f ö r s i k t i g.
V a d    är nu detta ....?

 

Sist av allt - då är vi hemma - tar jag cykelkärran och hämtar in tre lass med ved.

För den som bor i södra Sverige och inte har meterdjup snö på tomten (eller på vägen till vedstapeln), är detta med cykelkärra helt  p e r f e k t! 

Den inhandlades för att pv skulle ha fiskenäten och den lilla elmotorn i kärran när han cyklar ner till båthamnen, men den är - om möjligt - än mer ändamålsenlig när det gäller att hämta ved. 

Lätt och behändig!  

Och nu - efter kaffe och limpmacka - är dom etthundrasjuttio förbrukade kalorierna raskt återbördade till madamen vid tangenterna.

Skönt, då kan man slappna av.

Dagens fönster ...

Ja, bilden är inte tagen igår och inte idag heller, men i somras.

Fönsterfångerska var - nej, inte smoothiemadamen i Västmanland - utan fröken Sköldpadda.

Just det.

Turtlan, i Karlstad ...., då på visit i idylliska Trosa.

Det bästa ...

Å, om ni bara visste ..., nu har det första hjärtevärmarinlägget kommit susande genom rymden!

Det handlar om "Sydney" och "Lilian" som bodde i Colchester i England.

På söndagkväll kommer det här på bloggen.

Snöbollen ...

Min pappa som lillpojke i Kalvträsk. Mest minns jag hans alltid så varma händer.

Det finns mycket man kan bli ihågkommen för.

Ofta, när jag läser eftermälen om avlidna, handlar det om föreningsverksamhet, en tjusig karriär .., eller detta att någon har varit en underbar mormor eller farmor, maka eller make.

En gång - det var också i hemtidningen -, läste jag om en farfar som inte längre finns.
Kanske kommer ni ihåg dom raderna, skrivna av barnbarnet Lisa?

Jag skrev ut det hela och nu sitter det vita A4-arket på kylskåpsdörren och jag blir lika varm i hjärtat var gång jag läser vad där står.

Så här var det.

"Farfars hår är alldeles vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi. Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu. Farfar har gubbkeps och äter Emser. Det lyser i köket när man går förbi. Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radion. Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder. 
Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest. 
Men nu är farfar död. 
Nu är det tomt."

Bland hemtidningens dödsrunor läser jag idag om Olof från Arjeplog som inte längre finns.

Och jag ler åt raderna som Olofs vän Bertil har skrivit.
Så här slutar det hela:

"Olof Degerfalk gjorde intryck på många sätt. Ett bestående minne från skoltiden var hans hårda och pricksäkra snöbollar. Ingen kunde pricka realskolans flaggstångsknopp med en snöboll bättre än O.D."

Jag tycker att det är helt underbart!

Klockan tolv ....

Alldeles för mycket kläder har jag tagit på mig ...,och  harry får springa fritt och skuttar över klipphällar och gärsgårdar!

Långt ute till havs ligger isen.

Vid horisonten styr ett lastfartyg mot söder.

Falkenbergs vindkraftverk till höger, som är norr.

Solen i ryggen och solen i ansiktet.

V i n d s t i l l a.

Nästan magiskt.

I vänsterhanden dinglar halsduk, mössa och fingervantar.

Kappan är uppknäppt.

Håret lockigt.

Blossande kinder.

Å, Gud ... vilken glädje!

Med posten ...

Frimärken från bloggvänner! Grön påse från Lena i Gävle.  Ni är UNDERBARA!

... susar nu vinsterna i Uppmuntringslotteriet iväg!

Det ena (läsedagboken) går till ellem i Skellefteå - det var Biggan i Hudiksvall som stod för den vinsten .., tack snälla! - och andrapriset går till Jämtland och Gunnar i Vaplan.

För en stund sedan ringde jag honom och frågade vilken av de tre böckerna han ville ha och Gunnar valde "Gustavs grabb",  av Leif GW Persson.
Den boken kom från självaste Notarius Publicus. Tack Gösta!

Alldeles enkelt är det inte att vara NP. Och trött blir man.

Det visade sig att Gunnar var på omåttligt dåligt humör, ja, beroende på den arktiska kylan som parkerat över Jämtland. Ni anar inte hur många "heta ord" som kom från herr Rindås mun, det var nästan - men bara nästan - i paritet med min pappas underbara arbetskamrat Kia Bäckman (salig i åminnelse!). Där kunde det osa svavel ibland.

Orsaken till Gunnars ilska och frustration var det här med bilen som inte ville starta.
Och så hade någon ..., glömt att sätta i motorvärmarsladden.
Just det.

För att herr Rindå inte ska frysa ihjäl där uppe i norr, fick även ett par värmeljus göra boken sällskap.

Grattis nu till er båda och som ni ser räcker tejpen ännu till; den från Portugal!

Det här är nästa veckas vinster!
PLUS böckerna från den här veckan .., Jo, Nesboe, Håkan Nesser och Kim Thuy.
Vinnaren väljer först.

Ett härligt, glatt orangefärgat örngott - nej, två är det ! - som är en gåva från Eva i Tyresö!
Och så en pocketbok .., ni ser den här ovanför ..,, som kommer från vännen Ulrika i Västmanland. (snabbt rättat ,-)

Stort tack till er båda! 

Så nu är det bara att samla ihop den här veckans glädje och värme och forma den till bokstäver och därefter skicka alltsammans till bisse151@gmail.com.

Dragning nästa onsdag som vanligt och ni har alltså hela veckan på er och även måndag och tisdag.

Har ni bild till, så blir man ju extra lycklig.

Välkomna med era bidrag!

Dagens fönster ...

När Ulrika häromsistens besökte Nora, hade hon inte bara fönsterhåven redo, nej, hon hade med sig en  t r å l!

Det blev en rejäl fångst och nu har jag suttit här och vittjat .., och ut ramlade då - bland annat -, det här vackra fönstret från Göthlinska gården.

Följande kan man läsa om just den gården.
(Texten från hemsidan Visit Nora).

Ett av de vackraste trähusen i Nora är Göthlinska Gården som är ett unikt museum. 
Här kliver du rätt in i ett borgarhem från 1800-talet. 
Den välbärgade familjen Göthlin flyttade in 1885.
Huset och dess inredning är bevarat exakt så som det såg ut när den sista familjemedlemmen, dottern Ingrid Göthlin, bodde här. Här finns prov på Fröken Ingrids stora intresse, porslinsmålning men också konst, fotografier, möbler, leksaker och prydnadsföremål daterade från 1600-talet och framåt.
Till detta borgarhem, som byggdes 1793, hör en vacker trädgård som är öppen för besökare med utsikt över Norasjön och Alntorps ö.

Frankrike, Sverige och Australien ....

Vingbruten råka på Regementsgatan i Ystad.

Hos Monet i södra Frankrike har vi mellan varven kunnat ta del av hur den franska sjukvården fungerar.
I alla fall sjukvården där hon och maken bor.
Det är smidigt och servicegraden är stor.

Även Guy från Arvidsjaur - numera Thailand - har fått ta del av sjukvård på ort och ställe (Bangkok) och jag tycker att det är så himla intressant det där, ja, att få veta hur det fungerar i andra länder.

Och så har vi förstås Rexxie och Ulrika som har tämligen färsk erfarenhet av svensk sjukvård.

Sänggrannen på ortopedkliniken i Hässleholm.

I södra Australien bor sedan mer än trettio år tillbaka min syster Birgitta.
För några månader sedan drabbades hennes man av cancer på bland annat tungan och en tid av oerhört kämpig behandling inleddes.

Nu har maken fått komma hem och häromdagen hade jag ett mejl från Birgitta  där hon berättade hur smidig den australiensiska sjukvården är.
Tre gånger per dag kommer en terapeut hem till sjuklingen och när "feeding-tuben" som hon kallar det (han kan inte svälja maten, utan får mat via en sond i magen) hade ramlat ut, tog det 45 minuter (och då bor hon någon mil ifrån sjukhuset) från att Birgitta ringde sjukhuset, tills personal var på plats och fixade det hela.

Igår frågade jag henne hur det fungerar rent allmänt .., måste man ha försäkringar för att få all den här sjukvården?
Idag kom svaret.

Så här skriver hon:

Herr och Fru Stares ättelägg som ramlat ur boet och vilar i min hand.

"Visserligen är det länge sedan jag bodde i Sverige, men redan när vi kom hit blev jag enormt imponerad av den australienska sjukvården och vi hör ganska regelbundet hur det är i Sverige.
Om man absolut vill ligga på privatsjukhus och sjävl bestämma vilka läkare som skall behandla en, så bör man ha en privatförsäkring, som är avdragsgill i deklaration.  
Annars är det gratis och all specialist-behandling - som i Jannes fall - är helt gratis för pensionärer - och det mesta vi någonsin behöver betala för medicin är 5 dollar.  

Det är även helt gratis för oss att gå till vår vanliga privata läkare och man får som regel tid samma dag man ringer.

I Jannes fall är det en physio-therapist som kommer hem och tränar upp hans muskler, balans etc - när man ligger länge på sjukhus blir ju sådant försvagat.

Det kommer också en speech-pathologist, som tränar honom i att svälja rätt, stärka musklerna i halsen och tänja ut stämbanden - det sistnämnda för att få starkare tal.

Sjuksköterskan kommer regelbundet och kollar blodtrycket samt inspekterar feeding-tuben och ser till att inget är infekterat.

Allt detta är också helt gratis och vi är lyckligt lottade att vi bor nära ett storsjukhus - Flinders - som har klassificerats som ett av världens bästa specialistsjukhus.

Detta var en kommentar till ditt mail.  
Just nu skall hans speech-pathologist dyka upp.

Kram Birgitta"

Och jag är hejaklack ...

Inte en meter har han åkt på snö i år. Hittills.

Idag kom med posten Axa-mösssan till sonen (bilden) och pv.
Ja, den skickas ut till de som ska åka Vasaloppet .., men jag vet inte om alla får den?
Kanske bara vissa startled?

Nåväl: Anders har startnummer 10584, pv 8257 och Micke 10270.

Vecka 9 smäller det.

AP är först ut; på tisdag åker hon halvvasan .., på fredag är det stafettvasan och på söndag det riktiga vasaloppet.
(Då åker pv, Micke, Anders, pv:s storebror Tommy, hans dotter Kajsa, samt hennes bröder Emil och Anton. Rena släktträffen blir det!)

Jag ska heja på dem alla .., stå vid vägrenen med koskälla och vimplar och leva mig in i det hela.

Jodå.

Ni kommer garanterat att hinna ledsna på att höra om allt detta.

Helt riktigt.

Metangasen ...

Så vi beslutar oss för att minska på köttätandet.

Ikväll blev det wokad broccoli, potatis i tunna-tunna skivor, skivad svamp - allt frästes i stark curry - och lite glödhet chili från Västmanland och som pricken över i ...., creme fraiché med vitlök/rosépeppar och lite annat.

Ja, pv åt inget av detta, för han hade redan tagit sig en macka eller två och för den delen så åt vi ju alldeles omåttligt delikat lunch (hemlagade kåldolmar) hos Sonja & Gösta, men tanken är i alla fall att vi ska göra ett försök.

Måhända kommer plättlaggen fram lite oftare nu?

Kanske.

Sexton nollnoll ...

Det går framåt.

Nu svingar sig solen över grannens hustak.

Och från Ystad ...

... kommer ett stort, grönt fodrat kuvert och där innanför gömmer sig mängder (nu menar jag verkligen  m ä n g d er!!) med gratulationskort av alla de slag och där är stooora vykort och mindre grattiskort!

Allt detta är sponsorvinster från min före detta granne på Regementsgatan - Ingela Larsson -!
Perfekt!
Jag ska göra lagom stora buntar och lotta ut!

Tänk .., hon har nog aldrig varit med på någon dragning .., knappt kommenterat .. men upptäckt lotteriet har hon gjort!

Ingela: här kommer en jättestor och varm kram och jag ska minsann skriva ditt namn på en liten lapp som ska få skvalpa omkring bland de övriga, ja, nästa vecka!