Klockan 4:49 ...

Och nu är jag så pigg och alert, så nu spelar det ingen roll att jag inte har kunnat sova.
Man hinner mycket på natten.

Jag har packat det sista .., börjat elda i pannan ..., tagit mig en macka med gravad lax på ..,
och är så tacksam för att min f.d. svägerska ska sköta om hus och katt medan vi är borta.

Och när jag letar en bild på henne, snavar jag i stället över en bild av mamma - den är från malåsidan som Ulf Bergström sköter om - och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag tittar på den.

Pappa brukade kalla mig för "Brännbergs-Frida" när jag var liten - det berodde på att jag så ofta tittade in hos grannarna -, kanske för att det oftast bara var just pappa och jag själv som var hemma.
Det blev väl för enjängt, förstås.

På bilden sitter alltså mamma och Frida Lundström och mamma har kjol som vanligt och det tjocka håret i hästsvans.
Titta, så ömsint dom håller om varandras händer!

Nu ska jag lägga mig och vila en stund på soffan Ektorp.

Om en timme lär pv ska stiga upp.

Det är nog bättre i landet Halland ..-

Den store ledaren i Nordkorea Kim Jong - Un, har meddelat vilka frisyrer som nu gäller i landet.
Damer har fjorton varianter att välja på, männen tio.

Själv har den store ledaren en lite fluffig och elegant frisyr, ja,  ni ser ju själva hur stilig han är.

Och övertecknad hade förmodligen hamnat i fängelse, då jag under de senaste trettio åren haft såväl långt som uppsatt hår.

Söndagsfönstret ...

Vilken vacker bild, visst är det!

Så här skriver hon fönsterfångerskan:

"Hej!

På besök på sommarstugan, idag omdöpt till vinterstugan.

Vi åkte ut efter dagens "släktlunch" och tittade till huset.

Stilla, snö, vitt och vintrigt.

Passade på fånga ett vinterfönster till.Dig.

Turtlan."

En ny vän ...

Ikväll fick jag en vänförfrågan på Facebook.

Det var från Gösta, snart åttio år, ja, ni vet .. Notarius Publicus.

Han har nämligen skaffat sig ett konto där.

Om jag tackade ja?

Gissa två gånger!

Sömnlös ...

 Mariagatan i Ystad. En annan sorts natthimmel.

Natten mot idag kunde jag omöjligen somna och jag vred och vände mig .., låg åt andra hållet .. ,bad pv vända sig .., puttade på harry .., gosade med harry .., ställde mig vid fönstret och tittade ut .., - nej, ingen råbock vid lilla eken -, däremot månen (inte vid eken, men på himlen!) som lyste så där så man kunde tro att vi hade tänt en lampa ute på gården.

Vid tvåtiden tog jag mig en kaviarmacka.

Och sen drog jag täcket om mig och lyssnade till nattradion i P4 där Rickard Herrey var programvärd och tog emot samtal från när och fjärran (efter en stund bad han vänligen dom som var berusade att inte ringa .., det blev liksom inga bra samtal och by the way fick vi veta att programvärden aldrig i hela sitt hade varit berusad ...) och han läste upp sms (bland annat från ett par som var i Mexico på semester och just skulle gå ut och äta middag ...) och jag tänkte att hans trygga röst blev som en vän i natten och ännu mer tänkte jag på hur mycket det ska betyda för människor som ligger alldeles ensamma och kanske är ångestfyllda?

Människor som har fått svåra besked.
Som är sjuka.
Ensamma.

Och sen kom jag plötsligt ihåg att Rickard Herreys mormor och morfar drev Forumbiografen hemma i Malå ..., och brödernas morbror ramlade i en gruva och dog alldeles för ung .., och deras moster bor i Frankrike och är gift med skådespelaren Frej Lindkvist.

Sånt kan man tänka på när man ligger i sängen och inte kan sova.

Sista dagen ..

Lagårdsvägg på Ven.

... på ett tag som jag ska stå bakom kassan och det känns skönt - även om det var underbart att komma till jobbet och få träffa arbetskamraterna och stå och skoja bort en stund - sånt där vardagligt småprat bara.

Och rara kunder.
Vi pratade om Melodifestivalen och om man tittar eller inte .., alla köper chips, läsk och dip och alla säger att det är ju så enbarmligt dåliga låtar i år, men ändå .., jo, man ska titta.

Idag var första dagen på länge som det blev rejält med kö - en del sommarstugeägare har dykt upp igen -, någon från Ljungby i Småland och några från Jönköping.

"Du vet, vårvärmen ska komma i helgen ...", säger mannen från Jönköping.

En kvinna i min ålder har köpt naturgodis som är dyrt och i väntan på sin tur i kassan, norpar hon hela tiden godis från påsen och står där och tuggar helt ogenerat.

Det är sånt man inte förstår.

Nu är arbetsdagen tillända och när jag kommer hem ser jag Sylvia Vrethammar i glitterfodral; hon sjunger om trivialiteter och jag säger till pv att ja, ja, åtminstone kommer tyskarna att rösta på henne om hon vinner den svenska uttagningen.

Ungefär så har det varit.

Och är det.

Dagens fönster ...

Från Hedgrenskan i Skåne kommer dagens fönster; fångat i ett stall.

Och när jag sms:ar och frågar vem som har den här utsikten, kommer - inom loppet av tio sekunder - en ny bild, nu av hästen som heter Coffee.

Jaha, ja.
Det är han som bor där.

Tack Kerstin!

Nu minsann ....

... har jag iklätt mig dom rosarutiga pyjamasbyxorna.

Med snörning.

Om jag säger som så .., så föll inte pv till golveet av hänförelse.

Men det gjorde jag.

Idag har jag ...

Om ni bara visste hur mycket jag strääääcker på halsen! Nästan så nacken går av.

... köpt mig en pyjamas som är så fin, så fin .., ja, så där mjuk och len så att jag lätt skulle kunna tänka mig att ha den på för jämnan.

Ja, vad är det som säger att nånting tillverkat i lenaste flanell måste användas just på natten?

Åååå, så jag tycker om den!

I hemtidningen ...

... läser jag om renskötaren Anders Pilto som inte längre finns i livet.

Bilden visar en man med silvervitt och lite rufsigt hår (så där som hade han precis tagit av sig mössan) och isblå ögon.

Så här står det:

"Anders Pilto har avlidit. Hans omisskännliga röst har tystnat efter 79 år.
Han avled på sin skoterväg från fjällbostället vid sjön Tjetnjalis till åretruntbostaden i Laisvallby.

Anders Pilto var född renskötare och hade renen som det stora intresset livet igenom.
Han såg dagens ljus för första gången i sommarvistet i Skaule och kom sedan att växa upp i Svaipavalle. Han var äldst i en syskonskara på fem och han blev faderlös när han var åtta år gammal.
Han gick sexårig nomadskola i Arjeplog och från det han var 14 år blev det renskötsel för hela slanten.

Anders Pilto var med i renskötseln då flyttningarna mellan fjäll och kust gick manuellt. 30 mil på hösten från Svaipa till trakterna vid Jörn, Stavaträsk, Drängsmark och ända ut till Kågefjärden och 30 mil tillbaka på våren.

Han var en kunnig renskötare och hade kännedom om renmärken som få. Han var ingen inbiten jägare men jagade och fiskade för husbehovs skull. Han följde med i debatten och hade alltid svar på tal. Han var en mycket social person och en sådan som alltid tog sig tid för en pratstund. Han var dessutom en fjällets man i ordets rätta bemärkelse och kanske den siste med rätt att bära det epitetet.

På 1970-talet uppförde han stugan i Tjetnjalis där han vistades vårvinter, vår och höst.
Ett kärt ställe som han lämnade med björkveden glödande i järnspisen."

Och jag tänker på hullerombullerlivet.

I vissa nekrologer travas fina karriärer på löpande band och det är ordenssällskap och annat tjusigt.
Och här .., en man som har gått sexårig nomadskola i Arjeplog och kanske bar på en helt annan sorts klokskap.

Det är vad jag tänker på när jag tittar på mannen med dom blå ögonen och det rufsiga håret.

Ett fredagsfönster från Halland ...

Ett somrigt fönster som får bli fredagens .., bara för att det gör mig så innerligt glad.

Eckes, förstås.

Nästan så man hör fågelkvittret där utanför ...

Två vänsterhänder - fångade av Ann i Gbg -.

Kostrådgivaren som drömde om att bli läkare.

 

Så här skriver Ann: 

Anneli hyr ett rum hos oss och är kostrådgivare, född i Vädurens tecken. 

Hon är också utbildad kock och från Örebro. 

När hon knäpper händerna har hon vänster tumme överst.

Om hon fick börja om så skulle hon försöka bli läkare. 

Det är en dröm hon haft sedan hon var liten. 

Tillvaron just nu är en 8 och hennes bästa egenskap är att hon är driftig och orädd.

Och sekreteraren som köpte sig en bil i stället för att ....

Elizabeth har jag lärt känna genom ett kvinnligt nätverk jag är med i och nu går hon en nybörjarkurs i stickning hos mig.

Elizabeth har en mamma från Australien och en pappa från Estland men är född i Göteborg i Tvillingarnas tecken.

Hon är sekreterare och har höger tumme överst när hon knäpper händerna.

Om hon fick börja om så skulle hon utbilda sig till copywriter eller art director. 

Hon hade pengar till en utbildning en gång på IBM, men valde då att hellre köpa en bil .

På en skala mellan 1-10 tycker hon att tillvaron just nu är 8½. 

En av hennes främsta egenskaper är att hon är mångsidig och att hon kan lite om mycket.

Fler vänsterhänder kommer så småningom. 

Båda kvinnorna tycker att det är en jätterolig idé och villa ha länken till din blogg, vilket jag lovade dem.

Kraaaam

Ann

// Elisabet - men inte med z - säger: så här var det .., jag telefonsurrade med Ann och hon berättade om stickkursen som hon skulle hålla i och jag sa ..."men kan du inte fånga några vänsterhänder när du ändå är i gång ...?", för nu, när jag bor ute på landet och mest har småfåglar att titta på, blir det ytterst få tillfällen till att fånga några händer.

Och Ann hakade på! 

Jodå, visst skulle hon fånga några händer! 

Och så kom dom susande genom rymden och jag blev så glad, så glad! 

Den övre handen påminner lite om min yngsta dotters hand och jag tycker att den ser så otroligt kraftfull ut .., som en kvinna som vet vad hon vill och kan - kanske spelar klockan in också -?

Inga smycken.

Intressant. 

Det skulle inte förvåna mig om hon tycker om hästar.

Min namnes hand är i mina ögon en "snäll-hand", en sån som stilla smekte min arm när jag precis hade vaknat ur narkosen på Ystad lasarett. 

Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta när jag ser bilden.

Jag tror att Elizabeth har ordning och reda i sina skåp hemma.

Tack till Anneli och tack till Elizabeth och framför allt: tack till dig Ann som gjorde mig så glad!

Utläst ...

Vilken bra bok!

På den där skalan från 1 - 10 ..., säger jag 7.

Så här ser författarinnan Kathryn Stockett, f.1969, ut.

En annan bok som behandlar samma ämne - rasmotsättningar -, var den här.

Den hade allt.

Plus och Minus ...

Det finns tv-program som jag tycker mer om andra.

Ett av dem är Plus.

Enjängd som jag är .., så hade jag förfärligt svårt med det nya programupplägget, ja, när Sverker tackat för sig, men nu ..., nu tycker jag att Plus har blivit jättebra!

Frånsett bakgrundsmusiken som ibland dränker pratet, är det finurligt upplagt .. jag fullkomligt älskar jämförelser mellan olika varor (för några år sedan utsågs Serla toalettpapper till det mest prisvärda; gissa, vilket jag använder sedan dess ..) och ikväll var det så dags för jämförelser av olika spolarvätskor, där det uppenbarades att den billigaste varianten - STARTA - var den klart bästa!

Jag kommer även ihåg när Icas teflonstekpanna skåpade ut andra, betydligt dyrare sorter!

Jepp!
Plus är ett program helt i min smak!

En gipsad vänsterhand ...

Det är inte bara fönster som kommer susande genom rymden och snirklar sig in genom skorstenen i ett gult hus i det för dagen soliga landet Halland.

Ibland kommer det vänsterhänder också!

Så här skriver avsändaren, som är en rar madame - ursprungligen från Umeå - men numera boendes i Skåne.

"Den här vänsterhanden sitter på min väninna Majlis som för närvarande inte är helt kurant i sin hand. Dock har bandaget fått fungera som anslagstavla, där barnbarnet Io skriver om sina känslor för sin kära mormor! Förevigat för eftervärlden!"

Tack snälla, rara Torun! säger jag.

Utsikt ...

Detta är vad jag ser när jag sitter ute i solskenet och läser boken som är så bra ..., och framför mig flyger småfåglarna fram och åter .., pickar i sig nedfallna frön eller några kokosflingor (som pv har tänkt ha till kakbaket ..) .., och så skräck-fladdret när dom lika hastigt blir skrämda och några sekunder senare är dom tillbaka.

Alltid denna känsla att akta sig.
Att vara rädd om livet.
Vilken stress att vara fågel!

Men blåmesarna är kavata och gör inte alls skäl för sitt namn; dom är dom allra modigaste.

Små och pyttiga.

En liten rödhake hälsar också på och någon enstaka koltrast vågar sig fram, annars är det mest gulsparvar, pilfinkar, några talgoxar och så blåmesarna.

Det är varmt i solen.
Jag har lagt ifrån mig fingervantarna och slutar ibland att läsa .., sitter bara rakt upp och ner och tittar på fåglarna och bakom mig finns rabatten och jag tänker på pElle som älskade att kråma sig bland kattmyntan, den som ännu bidar sin tid.

Nu blir det snart kaffe ute mot söderväggen.
Pv har åkt till landet Småland för att hämta en skibox och om bara två dagar är det dags.


.

Härochnubilder ...

Lustiga formationer i lilla bäcken, inte långt från Eckes hus.

Där blir jag stående en stund och funderar hur det kan komma sig att det blir så här.

Alldeles av sig själv ..?

Spår av älg.
Tre älgar håller till här i närheten - jag har aldrig sett dem -, men det har kunder i affären som bor bara nåt hundratal meter från det gula huset.

Koltrastar har jag däremot dagligen kontakt med.

Här är det frukost med äppelskivor.

 

Den andra lediga dagen läser jag boken "Niceville" - lååååångt efter att den lästes av andra -!

Jag tycker oerhört mycket om den.

 

Och så putsar jag fönster.
För ovanlighetens skull flödar solen.
Det känns som om livet vänder åter.

Till Turtlan ...

.... som idag tar farväl av sin pappa.

Dagens fönster och en grön ko ...

Hej!

När vi åkte hem från Göteborg efter vår Lanzaroteresa så stannade vi till och åt lunch i Värmlands Bro.Värmlands Bro ligger 6-7 km norr om Säffle längs E45:an.

Där i den lilla orten som man kanske märker när man saktar ner till 70 km så finns Grön Ko.
Ett ljuvligt ställe om jag får använda ett av dina ord.

I den gamla tågstationen så kan man köpa närproducerat kött och en massa annat gott från lokala handlare men man kan också fika eller äta mat.
Kanske ett lämpligt ställe att stanna när Ni åker mot Vasaloppsveckan snart. Det ligger på vänster sida när Ni kör norrut, sväng försiktigt ;-)
Finns mycket gott att handla med. Luncherna kostar runt 70-90 kr beroende på vad man väljer.
Kaffe på maten så klart.

Här kan Du läsa mer: www.gronko.se

Tänk bara på att köket stänger kl 1500 på lördag och söndag (det stod så när vi var där i alla fall)
Maten smakade jättebra och det var att fint sitta på övervåningen som de inrett så härligt i min smak.
Nu i dessa "matskandalstider" så har de fått ett uppsving enligt en artikel i Nya Wermlands Tidningen idag.

Härligt att lokala producenter får komma fram mer när annan mat åker lastbil runt hela Europa.

Turtlan.

Mellan varven ...

Kung Karls Spira. Västerbottens landsksblomma.

... när jag inte ligger på soffan och snörvlar och rensar bilder i mobilen, bläddrar jag i boken som heter "Naturlig Trädgård".

Harry vid fotänden.

Och ute är det ömsom sol och ömsom gråväder .., jag känner mig långt ifrån frisk, men har ju tre lediga dagar framför mig och se, nu kommer sigge nilsson på besök, allt medan Andera Bocelli sjunger så vackert för oss alla tre.

Tittade igårkväll på den omtalade amerikanska tv-serien Girls.

Tänkte .., att jag känner mig som hundrafemtio år.

Jag fattar inte storheten.