Vid niotiden ...

Sista kvällen i stugan handlar mest om att förbereda sig för avresan.

Nu ska allt packas samman .., det ska städas ., sorteras .., och pv ägnar sig åt att inmundiga nån slags energisörja som han tycker är förfärligt äcklig - men han vågar å andra sidan inte avstå - och efter kvällsmaten sitter nu alla utom bloggmadamen i hörnsoffan och tittar på Andra Chansen.

Herrar skidåkare ska upp klockan fyra noll-noll .., kvart i fem skjutsar AP dem till starten och efter att dom köat och fått ställa sina skidor i  bra position (tänk er om man kommer sent i sista startgruppen och får stå längst bak i ledet, då har man fem tusen åkare framför sig bara för att man inte haft bråttom att stiga upp ...).

Själv har jag vändstekt mängder med ägg som ska bli till pålägg till morgondagens äventyr.

Ajöken,sa fröken och tack till alla som önskat lycka till, särskilt Bente i Hamar/Norge, som ju er ordförande i pv:s skidfanclub ,-)

Ni vet väl ...

.. vem som fyller år idag?

Inte?

Jo, men den här gräbban.

Lördagsfönstret ...

Ni kanske tror att detta att agera publik är en baggis, men det kan ni glömma!

Heldagar går åt till att antingen förflytta sig med bilen till olika kontroller, därefter gäller det att hitta en parkering där man någorlunda lätt tar sig ut på vägen igen (och det är inte det enklaste, för p-vakterna är nitiska - om än vänliga) och det är bara att lyda order och parkera där man blir hänvisad ..., och sen står man ute i någon timme eller flera och inväntar åkarna .., försöker hålla värmen och så börjar allt om igen.

På hemväg från halvvasan (vi åkte vid åtta på morgonen och var hemma på eftermiddan någon gång), såg det ut så här i baksätet.

Patrik som sov gott.

Jo, fjälluften tar på krafterna.

Det finns bara en pinne i Skåne ...

Nästan varje dag kommer till min Iphone en liten film som visar hur harry och meja har det.
Åååå, så glad man blir!

Så här såg det ut häromdagen.

Dagens lista ...

"Hej Elisabet!

Skickar min inköpslista för helgen. Du brukar göra handstilsanalyser och den här ger dig nått att bita i. Jag har nämligen skrivit allt men med olika stilar. Vad säger det om mig?

Hälsningar Alexandra."

// Ja, du Alexabndra ..., här går jag nog bet ,-)

Erika und Bernt ...

Under halvvasan, när vi åker runt till några kontroller för att heja fram AP, hejar vi ihärdigt på en kvinna som har en mössa i form av jordgubbe .. ni vet, såna som var så moderna för ett antal år sedan.

När vi nu står och väntar på att AP ska komma i mål (igår alltså), så ser jag den här kvinnan passera och jag känner bums igen henne, ja, men det är ju verkligen hon med mössan och jag hinner ifatt och frågar om jag får ta en bild och hon säger - på tyska -, att åååå, ja, hon känner igen oss, ja, det var ni som hejade så mycket och kvinnan ser så snäll och rar ut. 

Det blir lite småprat - dom ska åka i morgon, hela loppet - och hon frågar om jag kan ta en bild med deras kamera, ja, där dom står vid statyn av skidåkaren och det gör jag, men passar då även på att själv fånga dem på bild.

Här är dom alltså .., det glada paret Erika och Bernt från Tyskland.

Bilder från gårdagen ...

Vallachefen Micke kör bilen till Berga By.

Det är tur för oss att vi har en projektledare i laget (egentligen två, men det är bara den ena som används i det här fallet ...), ty stafettvasan kräver planering vad  beträffar logistiken.

Två bilar ska köra .., lagkamrater ska hämtas och lämnas och nytt för i år är att kontrollen Mångsbodarna, där vi annars har mött upp förstaåkaren, där får vi bara susa förbi och dit åker nummer två med en löparbuss. 

Micke, som är en bergsget och skuttar lätt uppför tunga backar, tar förstasträckan.

Så här (bilden ovanför) ser det ut när vi åker iväg. 

Jo, det är trångt i bilen!

I Berga By (starten) ser det ut så här på parkeringen.

Och vi ser hela startfältet, fjortonhundra åkare, ge sig iväg i strååålande solsken!

Hökberg. Lilla Nelly är bästa supporten. AP inväntar Hilda.

Vi träffas sedan i Evertsberg, där en trött pv ska skicka "pinnen" vidare till Anders.
Det blåser stormvindar nästan .., men solen flödar.

Nästa stopp är Oxberg, där årets lagdebutant Hilda ska ge sig av (hon har sällskap - ja, inte i spåret - av sin kusin Kajsa - som har åkt fem vasalopp hittills - hennes Emil och så Hildas pojkvän Patrik).

Via mobilen får vi höra att avlösningen gått bra .., debutantens pappa ler och slappnar av och vår bil är redan då i Hökberg, där AP väntar på att Hilda ska komma.

Vi står nere vid sista backens början och väntar och plötsligt hojtar pv till .., jag kan säga att åååå, så lycklig han låter .., för där kommer dottern skidande och ser pigg och glad ut och det har gått fortare än han förväntat sig och nu blir det AP:s tur att ge sig av och vi (nu har andra bilen anslutit, men Patrik missar PRECIS flickvännens målgång!) tar sikte på målet i Mora.

Flaggan är målad av min systers dotterdotter Nathalie.

Där står vi och väntar .., Team-Taurusflaggan är redo .., och lilla koskällan som används flitigt av pv som hejar och hurrar för trötta skidåkare som kommer mot målet!

Mera väntan ...
Anders i blå jacka längst till vänster .., pv i tomteluvan och Micke redo att ta emot AP.

Från vänster pv, debutanten Hilda, Micke, AP och Anders.

Och AP är pigg och stark när hon visar sig och på storbildsskärm ser vi prins Carl-Philip intervjuas, ja, han har också varit med i stafettvasan tillsammans med bland annat sin flickvän som kommer från Älvdalen och Micke berättar att han minsann åkte om prinsen och kände igen honom!

Jaha, så är den tredje omgången av stafettvasan avklarad och alla är glada och precis hela vägen hem pratas det hur loppet har varit .., om barr och kvistar i spåren .., om glädjen i att känna sig stark .., ja, sånt!

Här står dom, Team Taurus.

På kvällen blir det den obligatoriska räkgrytan .., sång förstås och när klockan är tio stupar vi i säng, allesammans.

Och Hilda är entusiastisk värre och planerar redan nästa års stafettvasa.
Patrik tar då Hildas sträcka och Hilda åker halvvasan.
Heja, heja friskt humör!!

// Jag förväntar mig inte att bloggvännerna ska finna detta lika intressant som vad jag själv gör, men det här är ju mer som en dagbok för mig och orkade ni hit ..., så .., ja, ni vet .., det där med medaljer!
Det är svårt med bilder också .., ty mobilen används mest till att stämma av med övriga och ha koll på när någon är på ingång .., vips är batteriet slut! 

Meja och Harry ....

Om harry har det bra där ute på landet i Skåne?

Jodå.

Den här filmen kom igår.

Vid tvåtiden ...

Utsikten från solstolen ..., nästan som hemma i Malå i Tjamstanbacken,

Pensionatsvärden har tagit bilen till Mora för att hämta brorsdottern Kajsa med pojkvän .., i soffan ligger AP och vilar och Micke har kommit hem från vasaloppsstarten där han hämtat nummerlapp och chip inför söndagens äventyr .., Hilda och Patrik tar igen sig bara .., ja, då tar jag på mig anoraken och knatar iväg till backen, men först till det fina bageriet där jag köper ett avlångt bröd som inte är av denna världen (inte priset heller, för den delen ...) och sen tänker jag slå mig ner i en sån här ihopfällbar stol och sitta där i solskenet.

Dom fällbara stolarna förvaras i en stor trälår intill ingången till restaurangen.
Längs väggen sitter nu turister och tar igen sig ..  ,idag är där färre ungdomar än igår och inga glassiga typer, men tänk .., ändå, så står jag där och tvekar lite .., jag tycker att det känns så dumt att spatsera framför hela sällskapet .,. så där som om man ska bli bedömd.

Alltså står jag en stund och låtsas ungefär som om jag väntar på nån .., jag tittar upp mot backen och spanar efter det obefintliga sällskapet, tills jag får nog av mig själv och hur dum jag är .., då stegar jag ner till den den trälåren (ja, det är en liten sluttning och där är våldsamt halt ...) och hämtar stolen.

Åååå, så ljuvligt att ha den med sig och sedan - i lätt avskildhet - kunna sitta och låta solen värma kinderna!

I kanske en och en halv timme sitter jag där och lyssnar till mammor och pappor som säger till sina  barn att nu är det snart färdigåkt för nu stundar middag och barnen knorrar och vill åka fler gånger .., "bara två gånger till .., snäääälla!"

På väg hem passerar jag en liten tös som jag sett åka upp och ner i backen.
En av gångerna stod hon intill sin mamma och tittade åt mitt håll.
Så där .., så att våra blickar möttes.

Nu står hon och hennes storasyster och väntar utanför bageriet och just när jag passerar säger den yngre tösen "hej!" och jag hejar också och så småpratar vi en stund och jag gissar att hon är fem år och det är precis vad hon är.

Det kändes bra.

Den där pratstunden.

Henriks vänstra hand ...

Alldeles komplett underbart är det ju att - utan att man ens har förväntat sig det -, så kommer ett stycke vänsterhand susande genom rymden .., från Göteborg och krokiga spåret upp till en stuga i Sälen i Dalarna!

Så här skriver avsändaren:

Den här vänsterhanden tillhör Henrik.

Henrik är född i Stenbockens tecken och är äldst i en brödraskara på tre.

På bilden kan man se en glimt av en av hans tatueringar. 

På underarmen står det: Genom svårigheter mot stjärnorna.

Han har hållit på med idrott sedan barnsben och som lite äldre på elitnivå. Han tränar fortfarande minst ett pass varje dag. Han är en mycket målmedveten person, som inte ger upp i första taget.

Som liten var han försiktig och gjorde sällan något, som han inte var säker på att klara av, men numera provar han gärna nytt antingen det gäller matlagning, klädstil o.dyl.

Han kommer från Göteborg och har en skånsk mamma och en pappa från Norrbotten.

Henrik studerar på Textilhögskolan i Borås och när bilden togs var han i faggorna att ge sig iväg på utlandsstudier i Tyskland.

Om han får som han vill så vill han starta och driva ett modeföretag i framtiden, då med herrkläder och ev. damkläder.

Tillvaron tycker han befinner sig på en 7:a och det är nog mest för att hans flickvän fick sin utlandstermin förlagd i Manchester och han saknar henne.

Hans bästa egenskaper är hans drivkraft och hans goda minne och när han knäpper sina händer har han höger tumme upp. (Kan man ha nåt annat, undrar han?)

Du kanske har gissat att handen tillhör min förstfödde?"

Tack snälla, rara Ann! säger jag.

Till hon som fyller år ...

Idag är det födelsedag för en madame som i många år har varit flitig på att kommentera här på bloggen, nämligen den rara ellem från Skellefteå.

Här kommer ett stort grattis härifrån!!

Förmiddag i landet Dalarna ..

Hilda löser korsord .. mental träning inför morgondagen.

Efter en onsdagkväll då åtminstone halva styrkan däckade så snart lammsteken var avklarad (pv hade testat första backen i Berga By tillsammans med Micke och var totalt död när han kom hem och klockan 20.00 gick han helt enkelt i säng ...), blir det torsdagmorgon och då är det andra bullar! 

Innan halv sju är vi uppstigna och det blir frukost och planering inför dagens utflykt till Tandådalen och våffelstugan (dit skidar alla utom bloggmadamen, som ska vara hemma och umgås med Nelly) och senare ska pv köra till Mora och hämta brorsdottern Kajsa och hennes Emil och sen väntar uppladdning inför stafetten i morgon.

Hilda, som i år gör debut i laget, har oroat sig för att köra vilse, men för övrigt är hon lugn som en filbunke.

Heja henne!!

Och AP har hittat ett pussel där några bitar är borta ...

Dagarna bara susar iväg! 

I morgon fredag .., då är det alltså näst sista dagen här i Sälen och på lördagkväll ska det plockas ihop och packas och städas det mesta .., söndagmorgon vid fyra stiger vasaloppsåkarna upp och vi som är kvar ska  lämna stugan i fint skick .., och sen iväg för att agera hejaklack! 

En stund senare är det klart.

Hej å hå! 

Dagens fönster ...

"Hej.

Jag brukar  läsa Bakom orden, bloggen där Nelsson skriver. 

Då kikar jag oxå på din blogg bla om dagens fönster.

Tänkte då att Du kanske ville ha ett gårdagens fönster från mej, 

Jag heter  Sigurd Fûrst  alias Sigg och är en grå jako. (kunde inte
skriva det tyska "y"et)

Jag bor ca 2 km från Nelsson  (nära hallandsgränsen)  och har en
långhårig schäfer  Harry som kompis.

Jag vet inte om du brukar ta in sånt här, men chansar lite, Du gör ju
som du vill, det är din blogg.
Matte kommer att läsa den iallafall ;-)

Hälsn Sigge o matte Anneli."

// Klart att det kommer in! Hälsa så mycket till Sigge! Elisabet

"Oh, niiiice ...!"

I  lilla stugan alldeles här intill.

Och så slår jag mig ner vid solväggen där i Gustavsbacken, just där det finns en massa hopfälla stolar som står på rad och jag har med mig en bok och intill mig sitter ett par i min egen ålder och bakom mig, ett sällskap ungdomar, vilka - ska det visa sig - alla är säsongsarbetare.

Några diskar, andra serverar, en tredje arbetar med att städa hotellrum.

Hela tiden pratas det högljutt .. , och det beställs in champagne i iskylare och öl i stora stop .., och jag får höra allt om hur det varit på jobbet och allt är "niiiiice" ...,  där är en som arbetar i Norge och tjänar multum och inte behöver man slita sig fördärvad heller, "i Norge, fy faaan, det är inget tempo alls, man börjar med fika och det är långa luncher, nästan så man skäms och jag jobbar bara med norrmän och dom är hur lata som helst!" säger den unge mannen som nu har en ledig vecka och ska festa mest hela tiden.

Och det pratas om förhållanden hit och dit.

"Är du tillsammans med henne ännu ...?" frågar en ung tös en lika ung man.

"Nja, det är ungefär som att gå på svag is och jag funderar som bäst på att hitta ett sätt att ta mig till ett säkrare ställe, ja, du förstår ...?" säger mannen.

Jo, hon förstår.

Och en annan ung man, han har bakåtvänd keps och glasögon som man kan se sig själv i .., frågar en ung kvinna: "tjena, fick du ligga igår ..?" och den unga kvinnan säger att oh, ja .., visst, det var helt okej!

Så där går det på.

Så värst mycket läsning blir det inte och vid ett bord, lite till vänster, upptäcker jag Henrik Schyffert i orangefärgad fleecejacka ..., och plötsligt sätter sig en bredryggad man precis framför mig och skymmer solen och det är väl ungefär då jag tar mitt pick och pack och går hemåt.

På parkeringen möter jag två poliser som kollar nykterheten hos bilisterna som kommer eller åker.

Och nu har jag gjort två stora laddningar med potatisgratäng, allt medan det övriga sällskapet är spridda för vinden.

Lammstek till middag.

Mums!

I Sälens by ...

En upphittad inköpslista på Ica i Lindvallen.

En sån där "man-tager-vad-man-haver-lista".

 

Och nere i själva byn sitter Vildmarkshasse och säljer korv och inte långt därifrån, en trottoarpratare där man kan anta att ordet "hemlagat" spelar en viss roll.

Så här blev det ...

Tisdagmorgon.

Uppstigning i ottan .., ordna kaffetermosar och stekta-ägg-mackor .., och så iväg, i två bilar.

Jag sitter i baksätet hos Micke och AP och har lilla Nelly i mitt knä.

Ååå, så hon undrar vad som är på gång!

Vägen till Oxberg ser - helt obegripligt - annorlunda idag, mot för bara någon dag sedan .., och jag blir osäker om vi verkligen är på rätt väg?

Börjar tänka på hur det skulle se ut om dottern missar starten .., ack och ve! 

Nåja, vi kommer fram i god tid och som alltid är det fenomenalt bra ordnat med parkeringsplatser.

Mot snödrivor står hur många män som helst och pinkar helt öppet.

Kvinnorna får vackert köa till uppställda bajamajor.

Så även AP.

 

Alldeles innan det är dags att ge sig iväg, värmer hon upp och viftar ihärdigt med armarna.

 

"Så här sa alltid pappa att man skulle göra och så vifta med dom åt olika håll, ja, det var när han följde mig på skidtävlingar!" säger hon smajlande.

Kvart över tio går starten ..., och vi åker genast vidare till Oxberg där vi tar emot och hejar och lilla koskällan gör nytta .., pv är på hugget och hejar och springer jämsides med somliga åkare .., vi klappar händer och möts av varma - men ibland rätt trötta - leenden.

I Hökberg blir det ännu mera hejande! 

Ett norskt par i min ålder står och väntar på sin dotter och jag frågar vilket startnummer hon har  - 2395 - säger pappan och vi får veta att tösen heter Gina (uttals med g som i gott) och att familjen kommer från Lilleström.

Så vi lovar att heja på Gina när hon kommer och dom i sin tur ska heja på AP. 

Ååå, vilken glädje att se denna Ginas min när vi - en eldig pv .., Anders, Micke, Patrik, Hilda och jag själv - hejar alldeles våldsamt och ropar "heja Gina, heja Gina!"

Mellan varven tar Anders - via mobilen - fram namnen på de olika åkarna, via startnumret förstås - och då blir det samma effekt .., många förvånade miner när vi gör vågen och hejar på Lars, Sonja, Annika och alla de övriga.

En äldre farbror blir så till sig, så när han ska till att vinka och tacka och viftar med staven, håller han nästan på att tappa balansen.

Ååå, alla leenden värmer hjärtat!

Efter tre timmar och fyrtiofem minuter är AP i mål.

Bra gjort! tycker lagledaren och kramar om henne efter målgången.

"Och bara tolv kilometers träning på snö i år, tänk nästa år .., då kan du köra hela sträckan!" säger pv leende.

Kanske är det så att det här med att rida, mocka, kånka på hö,- och halmbalar och foderhinkar .., det gör sitt till.

På kvällen blir det sång - förstås -, med text skriven av PV.

Så här gick den sista versen, som sjöngs solo av AP:s lillebror.

"Idag är jag för syrran min, så extra mycket stolt,

hon åkte som ett batteri på hundratusen volt.

Fast kroppens alla muskler värkte, var det inget gnäll, 

hon jobba på och slet likt en kanin från Duracell."

Jag kan säga att skidåkerskan var kritvit i ansiktet mest hela kvällen, så slut på var hon, men nu är det ny dag och såväl hon (nu pigg som en lärka!),som pv har givit sig ut på en träningsrunda.

Ja, så var det.

 

Onsdagsfönstret ...

Här kommer ännu ett fönster från Värmland och den där "vinterstugan" som byter namn när sommaren kommer.

Turtlan höll i håven.

Sköna Hem ....

Så här ser det eleganta vardagsrummet ut i vår hyrda stuga.
En hörnsoffa, modell sjuttital kanske ..., glansigt tyg .., och med orangefärgade kuddar och plädar till den något lilaaktiga soffärgen, men det går bra det med.

På väggen till vänster om bordet hänger tv:n.

Här satt vi igårkväll och tittade på Akuten - det var Hilda, Anders, pv och jag själv och så mycket sällskap har jag aldrig någonsin haft när jag suttit i soffan Ektorp hemma - , ja, och tittat på samma program.

Och så idag då .., krumleurig resa till Orsa Grönklitt och där, inne i skiduthyrningslokalen (där det vimlade av turister som väntade på slalomskidor, löparskidor, brädor och pjäxor av allehanda slag och modeller ...) lyssnade jag till en dam i 65-årsåldern kanske, en dam som var såååå upprörd över att hennes skidor inte fungerade som hon tänkt sig ..., och det finns inte ord för hur mycket jag beundrade den unga expediten som inte med en m i n   förrådde vad hon garanterat tänkte .., för mer oförskämd kund har jag sällan varit med om.

Precis ALLT  var fel.

Till slut visade det sig att damen hade gått upp i vikt och då blev det ju såklart andra förutsättningar än tidigare år ...., ja, med fäste och sånt.

Tack och lov att jag inte arbetar i den affären .., jag undrar om jag hade kunnat hantera det hela lika bra som den unga tösen?

Skiduthyrningen var rena kaoset - men ett organiserat sådant -.
Trevlig personal .., ja, det var imponerande hur väl det fungerade.

Sen hemåt.

Vid Oxberg, eller utanför Oxberg, såg vi starten för morgondagens Halvvasa, där AP ska ställa upp.
Klockan åtta får vi nog ge oss av .., starten går klockan tio och sen åker vi troligen i två bilar - hejaklacken består av övriga sällskapet - och kaffetermos och mackor ska förstås med och koskällan och flaggan!

Sist av allt - nu är det nutid -, tog vi lunch i Gustafsbacken (med f eller v .. strunt samma) och nu är alla utom Patrik och jag själv ute och tränar i spåret.

Hilda, som har sträcka fyra på fredag (den som först "dr Böhlander" och sedemera Josefine hade) har för idag för första gången någonsin stått på längdlöpningsskidor, men det gick bra .., och pv trodde att Hilda och Patrik (debut även för honom i längdspåret) klarat av en sex kilometer och inga incidenter av större slag hände .., allt hade gått enligt ritningarna.

Nu inväntar vi bara stockholmsgänget och lilla Nelly, förstås!

När Anders och pv återvänder, blir det en sväng till en Outlet här i närheten, för inköp av diverse utrustning ..,. nu har ju alla utom sonen såna här tajta kläder .., kanske känner han en viss press ..?

Ja, det var dagens andra rapport.

Här sitter vi ..., mitt emot varandra, Patrik - som håller på att färdigställa ett reportage till tidningen 7 Dagar som kommer ut i Halmstad - och jag själv.

Nu får det vara nock!

Här och nu ....

Allt väl i landet Dalarna! 

Tre stugor finns på gården där vi hyr ..,  det visar sig att Anders nu har bott i alla, ja, utom den som ni ser en bit bort på bilden! 

Underbart väder!

Har idag kört till Orsa Grönklitt och hämtat sonens skidor ..., en härlig tur, då vi såg Öppetspåråkare längs vägen och nu ska vi upp i backen och äta lunch! 

Det är ju löning idag ,-)

Ha det gott, govänner!

Dagens fönster ...

Det var när Monet besökte La Bastide du Moulin i La Cadière d'Azur, som hon tog den här bilden.

Herrekors, så vackert där är! 

Där har jag lovat mig själv att en gång i livet övernatta.