Dagens fönster ...

En ny liten katt har kommit till Ulrika och Marcus i Västmanland.

En katthemskatt. Lite skygg och försiktig ännu, men vänta bara ...!

Några timmar innan jobb ...

Vid pilen upptäcker jag ett stort skatbo.

Och ute blåser iiiskalla vindar som går rakt genom märg och ben och allt hull dessutom!

Jag pyntar bokens grenar med påskfjädrar .., harry tror att matte har fått fnatt och försöker hoppa upp och fånga allt det gula, duniga .., och en förbipasserande kvinna - kund i affären -, ropar "hej, men är det här du bor !!" 

Inte långt från vedstapeln har den nyinköpta fågelholken kommit på plats.
Ett körsbärsträd fick bli stomme.
Nu är det bara att hoppas.

Mitt eget bästa ...

Ååå, det var nog glädjen över att jag kom till skott och kunde tinga den här - i mina ögon - underbara akvarellen, målad av Mians mamma Lisette.

Hon har utställning nu i påsktider och den här ska få sitta ovanför bokhyllan i vardagsrummet.

Glädje - glädje!

DBIV ....

Renhållningsmannen i London - värmde mitt hjärta med sin vänlighet -.

Förra veckans vinnare blev Annika i Kävlinge (minns hennes glädje över att ha slutat röka och att ha börjat träna .., ett nytt liv nästan!) och Annika kunde omöjligen bestämma sig för vilket pris hon skulle välja, vi fick överraska henne - och då blir det nånting helt annat -! Grattis Annika!

Tröstpriset gick till bokmalen i Mantorp - Anne -!
Kommer du ihåg vad som fanns att välja på, Anne?
Marmeladen kan du dock glömma .., den smakade rent ut sagt diskmedel och den slängde jag!

Men nu är det ny giv .., nya kort på handen!

Eva på Frösön i fjolhöstas eller somras.

Hittar ni någon glädje?

Nånting som värmde hjärtat ...?

En annan Eva - i Tyresö - hade hittat svamp ...

Ulrika var först på plan den här gången och nu har vi bild på familjens nytillskott, en lite skygg kattherre från Örebro katthem.
Grattis till den kissen som nu kommer att få det så bra, så bra!
Det är nog den kattens Bästa-i-Veckan.

Och allt är som vanligt ..., mejla bara till bisse151@gmail.com, så ... ja, ni kan ju det här! 

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Här är han, vår nyaste lille familjemedlem!

Namn har vi inte bestämt än.

Han är lite skygg för tvåbeningar för han fick ingen bra start i livet (han räddades från misär tillsammans med 39 andra katter och var då inte van att bli klappad och hanterad alls), men det kommer att gå över. 

Han är ljuvlig! Så vacker!

Och vi är överlyckliga! :-)

 

Ulrika.

Långfredag ...

Minns jag inte fel, är det Emil som har broderat den här fina lilla duken?

Och är man född på 50-talet minns man Långfredagen som årets längsta och i särklass tråkigaste dag. Det var sorgemusik på radion (fanns där då mer än en enda kanal ...?), alla affärer - även Folkes kiosk på Storgatan - var stängda .., och inte fick man leka med kamraterna heller. 

Nej, man skulle hålla sig i stillhet och bara tänka på det eländiga som hände Vår Frälsare.

 

Nu är det minsann annorlunda.

 

Jag ligger i sängen och lyssnar till Sverigeresan i P4 .., kliver upp .., slår mig ner vid dukat bord .., vi pratar om vad som ska göras under dagen (någon ska arbeta, en annan ta hand om den nedsågade björken ...) .., och från köksfönstret ser jag hur en liten talgoxe tar sig en titt på den nyinköpta fågelholken, den som ligger på altanen med ingångshålet upp mot himlen, men det hindrar inte herr eller fru Talgoxe att inspektera den där fina lägenheten.

"Oj, nu måste vi få upp den!" säger jag till pensionatsvärden.

 

Sverigeresan hackar och har sig .., och jag tänker att skulle jag bli uppringd, vet jag inte en enda människa som jag kunde ringa till .., ja, vem är vaken vid halvåttatiden en söndagmorgon och vem vill hamna i direktsändning i radio?

 

Det är vad jag funderar över den här långfredagen år 2013.

(Men det finns dom som tar det här på allvar. Ja, det här med Vår Frälsare och lite annat också.)

Här funderas det också över Långfredagen ...

 

 

Oj då .., kära nån!

Hos Jessica i Västerås - i butiken där hon arbetar -, där har man ett något annorlunda sortiment.

Ack, att jag hittat den listan, då hade jag väl gått i spinn av lycka!

Fyra långfredagsfönster ...

Från Järpen i Jämtland.

Och det var vännen Gunnar som stod där redo med håven.

Grattis Emma!

Grekland för fyra år sedan.
Emma var tolv år och det här var vår andra utlandsresa tillsammans.

Bara hon och jag.

Det var hysteriskt varma dagar och vi anmälde oss till den ena båtturen efter den tredje, bara för att  få någon svalka!

En av dagarna lade båten till i en bedårande lite vik.
Den som ville kunde för all del bada, sa kaptenen.

Å, att vi ville!

Från båtens topp kunde, den som så önskade, hoppa rakt ner i ett hav så turkosfärgat, ja, så där så man nästan trodde att det inte var sant och alldeles klart var det.

Höjden var kanske tre meter.

Länge och länge stod jag där och  t  v  e  k  a  d  e.

"Mormor, du törs, kolla här nu!" sa Emma om och om igen och hoppade - glatt och oförfärat -, rakt ner i böljan den blå.

En man i 25-årsåldern som var ungefär lika modig som Emmas mormor .., sa, när Emma hoppat: "va faaan .., kan hon hoppa, så kan väl jag ...!" och så fångade han modet och tog språnget.

Till slut vågade även jag och Emma looog och ropade "heja mormor!" ..., och jag kände mig som den lyckligaste (och modigaste) människan i världen, just då.

Idag .., fyller den här underbara tösen sexton år.


Å, som jag älskar henne!

Åååå ...

... så jag tycker om programmet Babel!

Det är som att hitta en tidning i tandläkarens väntrum .., en sån där tidning som gör att man innerligt hoppas att det dröjer innan man blir inropad!

"Nu är jag här igen ..."

Hemma hade vi ibland renar runt husknuten, men aldrig rådjur.

Kanske är det därför jag blir så glad, ja, rent av lycklig, när jag varje eftermiddag får fint främmande.

Nedfallet fågelfrö är tydligen smaskens för den här krabaten?

Vid halv två ...

I ett avseende är jag verkligen min mors dotter; jag tillhör den där skaran av människor som helst skulle vilja vara på jobbet tre timmar innan man egentligen börjar, så där så att allt är klart när det är dags att öppna.

Nu åker jag dit en halvtimme innan, men det är knepigt ändå med tid.
Varannan torsdag ligger mejeribeställningarna på mitt ansvar och jag tycker att det är elände att skilja på alla olika förpackningar! Det vimlar av olika sorters grädde och det är Garant och Arla och nu i påsktider, när vår kundkrets nästan fördubblas, då står man där och velar och undrar hur mycket man ska våga sig på att beställa?

Med Wapnös order är det enklare; inte alls så mycket att välja på.
I stället för att faxa, ringer jag in beställningen.
"210 - 12" ..., 211 - 15", säger jag och det låter som forna tiderns börsnotering i radion.

När allt är klart säger jag ..."well, this was the result from the Hemköp Jury in Haverdal, thank You so much for the wonderful show och and You were sooo beautiful!" och kvinnan i andra änden av luren, hon fattar galoppen direkt.

Tänk, vad det är roligt med människor där det genast klickar.

Och så kommer Östras brödleverans!
Det är två staplar som säkert är 2 meter höga och chefen kommer och hjälper till och jag tappar förstås en förpackning med påskbakelser i golvet, så där så bakverken blir lite tillplattade.

"Ja, ja .., jag köper dem till pv .., han blir säkert glad!" säger jag.

Och vi får besök av en polis som kommer på besök - det gäller rånförsöket förstås - och det är mycket som sätter spår .., den vars bil "kapades" av rånarna, har nu köpt en ny .., det blev outhärdligt att sitta i samma bil som körts av dom hårdföra männen ..., och ren förlust blir det såklart för familjen, men så får det bli.

Det har varit gott om poliskontakter efter det eländiga som hände och de närmast berörda strör lovord över bemötandet från ordningsmakten!

Lite över ett tar jag bilen och kör hemåt.
Ena rutan är aningen nerhissad och jag hör fågelkvitter och tänker att det låter som vår.
Nästan sommar.

Harry blir överlycklig över att se matte och jag gömmer små korvbitar ute på tomten och han letar och blir så exalterad, så där så det kommer fradga runt munnen .., men sigge nilsson, han tar det lugnt .., han hoppar upp på arbetsbänken där kaffebryggaren sörrrrplar och så tar han mat från två asietter .., och själv ska jag sätta mig ute i det fria och bara njuta av ledig eftermiddag.

Och i frysboxen ute på altanen, vilar ännu pElle.

På frukostbrickan ...

Kaffet är starkt. Zoegas skånerost. Inget socker, ingen mjölk.

... finns idag två mackor av det hembakade brödet .., vanlig Herrgårdsost, pv:s marmelad som är sååå god .., ett glas med pressad grape/citron och kaffe i älsklingskoppen, den där själva örat har ramlat av.

Och snart vankas jobb.

Dagens fönster ...

"Fönster från en byggnad vid Wat Tham Sua, det pråliga templet som du inte gillar. 

Jag använder trapporna där som rehabiliteringsträning för mitt knä.

 

Hälsningar Guy."

Och här är vinnarna!

Som förra gången blir det .., förstapristagaren väljer först.

Sen blir det tvåans tur.

Grattis, grattis från oss i det gula huset!

(Ja, att pv sitter i morgonrocken, det är för att han har kommit hemcyklande och precis duschat, när jag hojtar .., "skynda dig nu att komma hit och agera NP, så jag hinner ladda upp det här innan mörkret faller!" Och det gjorde han.)

Bästa dagen ...

Syskon från Skåne. T.v. gossen och hans storasyster till höger. Båda är Oxar.

Hela dagen har solen flödat .., och jag - som knappt sovit en blund i natt - försöker hålla mig utomhus mest hela tiden.

Vid ettiden upptäcker jag Elsa (lite ettrig dalmatiner som ofta visar sitt garnityr ...) och Alice (rundmagad labrador som tycker sååå mycket om harry och kärleken är ömsesidig ...) och deras matte, ja, tillsammans med mattens åldriga mamma och så mattens två barnbarn ..., och hundarna förstås.
Dom går nere på vägen och jag hojtar och frågar om dom är sugna på lite kaffe ute på altanen?

Jo, det är dom.

Å, så roligt!

Och medan hundarna (harry får komma ut) rusar runt på gräsmattan, hämtar jag stolsdynor, gör i ordning kaffe och hittar några fullkornsskorpor som får bli fikabröd .., och det blir saft till småttingarna som säger att dom inte vill ha nåt, men det kan ju hända ju att man ångrar sig, så två glas med blandsaft hamnar ändå på brickan och det var nog tur det.

Så härligt det är med småttingbesök!




Pojken hittar genast högen med vedklabbar från den fällda björken och i säkert en timmes tid blir han där .., han drar kvistar från körsbärsträdet och lägger dessa bakom vedhögen och så förklarar han att detta är faktiskt en bil, riset är avgaserna och en tom pet-flaska som harry brukar leka med och som placeras nånstans i mitten av vedhögen .., ja, men det är såklart bensintanken.

Javisst, det borde man ju ha begripit!

"Här sitter man och kör ...", förklarar den lille pågen.

Och vi vuxna sitter och småpratar om allt möjligt .., mest om hundarna förstås, men även om det gula huset som en gång var rättarens bostad och hur litet det var på den tiden (och billigt ...) och det pratas huspriser (en av dom stora villorna nere vid havet är ute till försäljning - priset är nu nere på ynka 7.5 miljoner ....) och jag tänker - leende - på min före detta svåger - han som är från Norrbottens inland - och som inte alls tyckte att detta med havsutsikt och närhet till havet var nåt att stå efter.

"Fy f * n .., så djävla kallt det ska vara där om vintern!" sa han och det var så himla befriande ..; den förste som inte dreglade av avund efter just det läget.

Finns där någon som har alldeles för mycket pengar, så är ni mer än välkomna till landet Halland!
Här är huset.

Om allt detta pratar vi och lillpojken ropar att vi måste titta, för nu ska han köra iväg med bilen och solen flödar och tänk, idag hördes lärkan och å .., så ljuvligt det är med lediga dagar!

Just så.

"Tuuuuut - tuuuuut!"

Och så hör jag ett fasligt tuuuutande ute på uppfarten och jag förstår att det är postbilen som har nåt paket eller nåt sånt, så jag slänger på mig sandalerna och hastar ut.

Mycket riktigt, där sitter den alltid så vänlige brevbäraren och viftar med ett stort, grönt paket och jag tar fram kameran och fångar honom blixtsnabbt och berättar att jag minsann har visat upp honom tidigare.

"Jaså, får man göra så ...?" säger han lite leende.

"Nej, absolut inte!" svarar jag.

Den  här sympatiske mannen är i alla fall storebror (har en lillasyster), han är född i Vågens tecken och har höger tumme upp.

Och så är han världens bäste brevbärare!

Detta fanns alltid i mitt barndomshem och senare även i min egen familj.

Och titta, vad som fanns i det gröna paketet!!

Ljusugnsbröd från Släppträsk, utanför Malå!

Påsken är härmed räddad och I love You, Gerd i Norsjö!!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Vänster tumme upp för Anne i Mantorp ...

Hej!

Tack snälla för vinsten. Jag sparar att titta på den till påskhelgen.

Och här kom veckans bästa som verkligen var en höjdare.
Större glädje kan i alla fall inte jag få än när sonhustrun kom ut från mammografi och ultraljud och visade tummen upp.

Det hade minst sagt varit oroligt innan då hon kände en ny knöl i det friska bröstet.
Min undersökning gick också bra fast svar har jag inte fått än, men utgår från att det är tummen upp för mig med.

Glad Påsk och må så gott i vårsolen alla lotterister och alla i bloggflocken.

Önskar Anne i Mantorp

// Så här skrev Anne:

"Hej igen! Nu ser jag i din blogg att det är dragning idag, kanske är den redan gjord. Jaja, det är ju
tur att du inte är så himla noga med när saker och ting hänt, så jag får väl skvalpa omkring
i ensamhet en vecka till. Kram på dig och pv/Anne"

Nej, just det .., här är det inte så himla noga med när den där glädjen uppenbarar sig! Såklart att du får vara med.

Det bästa ...

Idag är det dags för ny dragning i lotteriet och i träskålen ligger följande och skvalpar:

Jo, det är Eva i Tyresö som berättade om den lilla musen som kunde beskådas från köksfönstret.

Glädje, glädje! 

Monet i Frankrike hade haft besök av makens käraste barndomskamrat och hans hustru och nu satt dom tillsammans på terassen ute i vårsolen och drack kall, god saft, allt medan lilla Dessi höll koll. 

I Skellefteå bor ellem och hennes glädje handlade om vårdagjämningen och hur hon hade suttit ute vid husväggen och avnjutit grillade parisare. 

Parisare är nånting som jag - elisabet -, minns tydligt från min barndom.

Och när jag första gången såg den unge mannen som skulle bli mina barns pappa, då stod han vid grillkiosken på Tempo i Lycksele och mumsade på just en parisare. 

Det finns fler som har minnen därifrån!

Så här skrev mossfolk: 

"Det har varit en ovanligt… tråkig vecka, som började med försämrade värden för Cosmos och fortsatte i envis sjuka för mig. Men så kom söndagen och solen sken och det var plusgrader och vi åkte ut i skogen. Helt underbart var det! Bäcken porlade under isen, solen värmde, fåglarna sjöng och Cosmos sprang och sprang och lekte och sprang lite till. Ny energi tankad." 

Ulrika i Västmanland, hennes glädje handlar om lyckan över att ha träffat en sån som Marcus som är trygg och ärlig .., och ja, precis allt har den mannen som får henne att känna sig ..., "jordad". 

I Norsjö - hemma i Västerbotten -, hade Gerd och Kjell blivit farmor och farfar och vi fick veta att den lille gossen "var världens ljuvligaste lillegryn!"

Aldrig hade Gerd kunnat drömma om att det var så här ljuvligt att bli farmor!

Ja, all vår början blifver svår ....

Och i Portugal var en skånska i förskingringen, nämligen annannan,  glad och nöjd över att doktoranden som haft det kämpigt, äntligen kom loss med sina analyser!

"Jag vet ju att han kan, och det har varit plågsamt för oss alla att se honom inte kunna ..", skriver hon.

Den STORARTADE Ann i Göteborg, hon hade pratat med en herre på Pennspecialisten i Malmö och detta var vad som gladde henne. 

Det gladde även mig!

I Californien har (precis som i Norsjö) ett litet gossebarn - en hårfager krabat -, kommit till världen.

Han heter Joaquin och är kusinbarnbarn till Turtlan i Värmland.  

Vilken glädje .., och nog är det bra med Facebook såna här gånger, skriver fröken sköldpadda! 

Tänk, två små gullpluttar i samma inlägg! 

Aldrig mera en cigg i handen!

Rent av lycklig blev man av att läsa Annika i Kävlinges rader!

"Såhär är det: För ca 2 månader sedan blev jag diagnostiserad med Bipolär sjukdom typ 2.
Förutom att jag träffar en läkare som jag verkligen litar på och som tillsammans med mig pratar om och sätter in mediciner, så tog jag egna beslut den där dagen:
att jag skall göra allt jag bara kan för att förbättra min hälsa.
Så: bild 1: aldrig mera lär någon se mig med en cigarett i handen. Jag ska fortsätta dricka Prosecco då och då, skratta och gestikulera så att jag inte fastnar riktigt på bild. Men aldrig mera röka.  (Nu är jag rökfri sedan den 1:e mars)
Och så började jag träna. 3 till 4 gånger i veckan tränar jag och jag har hittat en grej jag verkligen älskar: jag är totalt kär i den där roddmaskinen på gymmet. Verkligen träning för hela kroppen och jag kan ta i riktigt ordentligt (det gillar jag!!)

Nu funderar jag allvarligt på att anmäla mig till en grundkurs i rodd. I båt på vatten alltså.  (roddklubben i Malmö ligger bra till)
Jag är väldigt, väldigt stolt över mig själv och det känns helt underbart bra."

Vårvinter i Jämtland ..

Och Eva på Frösön berättar om en underbar vårvinterdag och glädjen över att äldsta dottern, som Eva inte träffat sedan i höstas, nu ska komma hem och fira påsk i Jämtland!  

Sicken glädje!

Stoooort tack till er alla!

Och det är faktiskt så .., det tycker jag verkligen, att glädjen skvimpar över!

Man blir verkligen glad över andras glädje.

Hullerombullerlivet .....


I "tysta kupén" på Öresundståget hörs tydligt hur någon pratar - en färgad man - visar det sig.

En kvinna i samma kupé blir irriterad och ber honom, på engelska, att tala lågmält.

Då säger mannen att hon kan väl för fan prata svenska, han är inte utlänning bara för att han är färgad!

"Sorry, I´m från Canada and don´t understand swedish ...", svarar kvinnan. 

Oj då.

Här talar vi om förutfattade meningar från två håll.

Tänker jag och ler.