Rapport från Thailand ...

Klockan är 7.00 när jag lämnar sängvärmen och kliver upp.

Jag går en trappa ner .., öppnar ett fönster och sätter mig vid datorn.
Läser lite på facebook.
Återvänder till bloggen .., skrollar ner och tittar om Guy skrivit nånting?
Nej, där är tomt.

Då tar jag mobilen och slår hans telefonnummer.
Efter några sekunder hör jag hans lugna, trygga röst.

Jo, det är Guy.

Och efter en stunds prat visar det sig att tio minuter efter att Guy hade skrivit inlägget om synen, drabbades han verkligen av en stroke och har nu tillbringat två dygn på sjukhuset i Kanchanaburi, men ska idag, eller i morgon åka till Bangkok, där det finns bättre resurser.

Fina, fina Guy. Barnet är inte hans.

Han kan - på grund av synproblemen -, inte läsa eller skriva .., men kan gå och röra sig - om än inte obehindrat - höger sida är inte som förut.

Jag pratade också med Wipharat, som naturligtvis var orolig och hade kommit hem från skolan som ligger en bra bit därifrån.

Vilken underbar människa!! 
Hon lät så otroligt rar och fin! 

Och så hälsade jag från  bloggvännerna .. ja, jag tog mig friheten att säga till Guy att vi nog skickar dom allra varmaste kramarna och tänker på  honom!

Just så var det.

Ps .Vore det inte en bra idé att skicka en ljudbok till honom? Finns där nån som har en redan avlyssnad ljudbok som bara står och samlar damm? Jag betalar gärna frakten till Thailand, om någon annan bidrar med själva boken! Ds.

Dagens fönster ...

..., tre stycken, till och med, fångades av Ulrika på tåget som tog henne norröver.

Nu är hon framme.

Utan att fråga fönsterfångerskan förstärktes bilden i fotoprogrammet Photo editor, men känner jag Ulrika rätt gör det ingenting.

Mormors hjärtegull ....

Ja, ett hjärtegull kan man ju vara, även om man i höst ska börja i gymnasiet.

Så här fin är hon när det är dags för bal ikväll.

Och lika fin är den unge mannen - Filip - som ska vara hennes .., ja, kavaljer.

Hoppas att ni får en riktigt fin kväll!

Efter tre ....

Förmiddagspass på jobbet.
Det är underbart roligt .., mejeribeställning .., påfyllning .., brödbakning .., kassaavlösning .., en stund i charken medan A-M dricker kaffe .., och jag träffar Christer som nog är i åttioårsåldern och världens raraste man - nu kommer han och handlar tillsammans med sin son -.
Christer har en gång i världen arbetat som rådman.
Han ser ut precis som en nallebjörn.

Moppar hemåt.
Havet är turkosfärgat, särskilt vid Steninge.
Överallt ser jag maskrosor och blommande syréner!

Hemma.
Släpper ut hundarna .., sätter mig i solen och dricker kaffe .., klipper gräsmattan - hela framsidan -, det tar en timme och efteråt fyller jag skurhinken med såpa och varmvatten .., lägger en lavendeltvål i botten och så sitter jag där ute och låtsas att jag är på ett fot-spa.
Å, så mjuka fötterna blir!

Och medan jag sitter där, lyssnar jag till P1-prat ..., en före detta gängledare berättar hur det hela hänger ihop .., han berättar om försäkringsbedrägerier när det gäller bilar som brinner och glädjen hos unga killar när massmedia direktsänder och hur det triggar igång pojkgäng i andra förorter att göra ännu värre saker.

"Det handlar om kanske tjugo ungdomar som ägnar sig åt det här ..., sen är det gängledare som betalar unga killar nån tusenlapp för att sätta fyr på några bilar, förutom gängledarens egen förstås, den bilen är ofta inköpt i Tyskland .., och tusen kronor för minderårig kille är mycket pengar och ägaren till bilen - den där gängledaren -, han får ut rejält mycket mera .., ja, ni har inte tänkt på att det är inga bilar på Lidingö som brinner ..?" säger den före detta gängledaren.

Av och an går pratet.

Man kan försöka stänga av.
Så det gör jag.

Himlen är blå.
I slänten växer ett litet sällskap med styvmorsvioler.
Där klippte jag inte.

Och pv hör av sig.
Han är stressad nu, det hörs tydligt.
Gårdagskvällen ägnades åt att rätta hur många nationella matteprov som helst; allt som allt är det ett åttiotal som ska gås igenom och så börjar allt om igen nästa vecka.
Växthusprojektet får vila så länge.
Och han pratar forcerat.
"Du behöver väl inte låta så arg ...?" säger jag.
"Nej, jag är inte alls arg ...", svarar han.
Det är väl stressen förstås.

Emma ..., ikväll är det bal. Här hos frissan.

Så där sitter jag och funderar över tillvaron, allt medan harry och elvis ligger utsträääckta på den nyklippta gräsmattan och borta vid vedhögen ser jag en liten rödstjärt och där är en skata som letar rester från den tömda komposten ..., och snart är det fredag och på lördag blir det bloggvänsbesök och ikväll ska Emma på bal, tänk, vad tiden går ..., och det piper i telefonen och där är en bild på tösen som i höst ska börja gymnasiet och är mitt barnbarn.

Åren går.
Dom går alldeles för fort, vänta ska ni få se, ni som är yngre.

Glädje ...

 

Grusvägen.

Friska vindar! 

Kallt om tårna.

Och vägen fylld av körsbärsblommor ...

Sist av allt möter vi Elsa & Alice .., bästa lekkamraterna för harry!
Nu är Elvis också med och efter en stund, när Elsa visat vem som bestämmer .., får han vara med.

I orostider ....



... kan man bli alldeles inutivarm av att få se nånting sånt här.

Dagens fönster ...

Kusinen Barbro har - tillsammans med några av sina syskon - varit på besök i Tallin.

Ombord på båten passade hon på att ta fram fönsterhåven .., och här är resultatet!

Tack snälla!

"Hej, det är Bodil ..."

Utanför jobbet. En av dem är min.

Så låter det i andra änden av telefonen, så där vid tolvtiden på dagen.
Då förstår man.
Den helt lediga dagen är i fara.
"´Ja, jag ingen större lust, men jag kan göra det ändå ...", säger jag.
"Okej, då är det ordnat ..", säger Bodil.

Vid halv 5 susar jag iväg till affären.
Det blåser nåt hemskt och vid Särdal, där inget skyddar från havet på höger sida, gäller det att hålla i sig ordentligt.

Nu är många av sommarjobbarna på gång; likt myror fyller tre av dem in varor och i kassan klarar nu E av att stå själv och i förrgår började tösen med det vackra franska namnet att öva sig i kassan och ååå, så duktiga dom är!

Tre timmars kassaövning inlagda med ojämna mellanrum och på olika tider - jättebra är det -!
Med fasa minns jag dagen innan midsommaraftonen i Ystad, då jag fick fyra nya sommarjobbare som skulle läras upp, helst inom några timmar och dagen därpå skulle dom sitta som kassörskor! 

Men nu är det nya tider.

Vid brödhyllan träffar jag den rara Eva från Tyresö ....., och vid mejeriet kommer Lennart, han som på ryska berättade om dom varma vindarna från havet.



Här är Lennart.
Han har tagit med sig en liten remsa där han skrivit upp ett matnyttigt ungerskt ord - "skål!" -, om detta pratade vi häromkvällen, nu vill han visa ordet i sin helhet och precis då kommer pv som har cyklat från stan och det blir någon minuts surr vid mejerikylen.

Så kan tre timmar på jobbet se ut.

Och så ett kvällsfönster ....

... från självaste fönsterfångerskan nummmer 1. 

Ja, jag menar i antalt fångade fönster.

Hon är på väg till ett stickläger någonstans norröver, tror jag bestämt.

Här och nu ....

I en veckas tid ska vi vara hundvakt.
Elvis, en rundmagad labrador, ska bo i det gula huset och umgås med harry och sigge nilsson.
Det går bra.

Så fort hundarna kommer ut, blir det jakt på gräsmattan.
Fram och tillbaka springer dom .., rundar husvagnen (där Elvis slog ut en tand för två veckor sedan ...) .., upp i slänten och ner igen och alltid är harry ett par meter före.

Men Elvis kämpar på.
Som ett granitblock är han och  pv har ställt stolar framför den glasade långsidan på växthuset, så där så dom inte ska springa rakt in i glaset och bli halshuggna.

När orken tryter, blir det tvärstopp och dragkamp.
Lite morrrrr, men viftande svansar, så det är bara på lek.
Ingen av dem är kastrerade.

När vi går på promenad, slinker underbart fina blandrashund (en mix av golden och border collie) ut genom nätet och kommer kryyyypande på vägen och vill så gärna vara med.

Hundens matte kommer strax ut och hon berättar att hunden heter Peps och tillhör hennes särbo och nu bara MÅSTE särbon fixa ett bättre stängsel, säger hon, aningen irriterat.

Peps vill gärna göra oss sällskap och han kryper på border-vis och viftar på svansen, men blir av matte tillsagd att gå hem igen.
Aja baja, inte smita ut så där!

Och själva går vi vidare och allt är grönt och fint och syrénerna är på gång att blomma och tornsvalorna flyger hit och dit och livet känns bra.

Systersonen Fredrik ...

... han som har världens lurviga armar .., fyller 36 år i juli.

Den gossen lever ett friskusliv.

Allt har med spänning att göra.

Till vardags arbetar han som psykolog i Portland i södra Australien.

Vad han gör på fritiden ...?

Ja, gissa tre gånger.

Idag ...

 ... fyller världens bästa Sonja Pehrson 80 år!

Jag undrar hur många människor i mitt liv som jag har mött, som så - på en gång - skänkt så mycket värme och kärlek, som just Sonja?

Första gången vi möttes var några veckor efter min mammas död.
Min högra handled var gipsad och jag satt på pv:s då inglasade altan och där skulle vi träffa Sonja och Gösta och Hilda och Patrik var också med.

Jag kände mig osäker och ..., ja, inte visste man om det här skulle bli något bestående och att då träffa pv:s släktingar .., kändes aningen .., ja, oroligt.

Sonja, som alltid bjuder på nåt gott ..., så där i all hast.

Och så kom Sonja och hon slog sig ner och sa, med sin snälla röst, att hon hade hört att min mamma gått bort och hon lade sin hand över min gipsade och strök försiktigt över den och jag tyckte att hon var världens snällaste människa!

Det tycker jag fortfarande.

Sonja .., småländska, före detta distriktssköterska .. omtänksam .., glad, varm, rar, go .., vänlig!

Stort grattis och jag är sååå glad för att du finns, Sonja!

Det bästa för Fru Grå i Ystad ...

Hej Elisabeth.

Det bästa - jo i lördags.
Maken och jag hade ärende till Malmö så vi for fr Ystad vid 10-tiden. Sol och 21 gr varmt.
Härligt.
Men bättre skulle det bli.
Under resans gång på E65:an blev vi överväldigade av blommande rapsfält.
De har fullkomligt exploderat.

Väl i Malmö hade tempen stigit till 25-26 gr.
Kastanjerna blommade liksom syrener.
Helt fantastiskt.

För att göra dagen ännu bättre åkte vi till fiskehoddorna vid Tekniska museet o köpte 2 pinfärska rödspättor av fiskaren själv.
Dessa härligheter avnjöts senare på kvällen hemma i Ystad med färskpotatis (dock ej skånsk) och skirat smör.

Sannerligen en dag att minnas.
Sen att det regnade hela söndagen gjorde inget för minnet från lördagen satt kvar.

Fru Grå

//Men så glad jag blir .. ,med den andra glädjespriderskan som är med i lotteriet och som är en länk till Ystad! Varmt välkommen i byttan!

Dagens fönster ...

I fönstermappen ligger en hel svärm med bidrag - mest från den flitiga stickmadamen -, och bilden kom susande genom rymden den sjätte maj, alltså för ungefär två veckor sedan .., löven är ännu inte utslagna.

Det är ett "Wadköpingsfönster", skriver Ulrika.

Ett såå vackert fönster, säger jag.

Sjuksköterskor och läkare .., vad säger ni?

En av bloggvännerna har bekymmer.

Det bästa för Cecilia N ...

Det kan ju hända att jag glömt nåt, men jag tror att det bästa var sommardagen i söndags. 

Då när jag barbent och bararmad i tunn sommarblus sökte mig till den skuggiga sidan av gatan.

Kanske i kombination med att jag en resa senare på kvällen klev av tåget i en stad med regnrensad luft och så mycket häggdoft att man nästan blev yr.

Cecilia N

Och här har Cecilia druttat ner i tillbringaren!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Hela förra veckan var bäst.

Alla vardagar var jag hemma hos barnbarn och hundar och var sällskapsdam och
mattant. Att kunna vara till hjälp när föräldrar har det knepigt att få logistiken att
fungera är för mig fantastiskt kul. Jag gillar att vara med barnbarnen även om jag
mellan varven tycker dom är lite tråkiga när dom försvinner in på sina rum och
försjunker i sina dataspel, konstiga lekar med märkliga gubbar och tittande på
i mitt tycke urdåliga barnprogram på tv. Jag ser ju klart och tydligt att jag är två
generationer för gammal, men ändå har vi jätteroligt när vi får till något som alla
gillar.

Till exempel lördagen som tillbringades hos mig med eurovisionfestivalen som
höjdpunkt. Och att sedan krypa i säng tillsammans och få vakna och äta frukost
innan föräldrar kom och hämtade sina efterlängtade ungar. Och så var det ju
torsdagen då vi var till musikskolan i Mjölby och efter övningar gick på kinakrog
och åt brakmiddag. Sedan var det pendeltåget hem till Mantorp. Ett litet äventyr
på 7 minuter för barnen som inte är vana att åka tåg.

Också var alla nyutslagna växter och nykomna fåglar helt underbara. Sist anlända
fågel här i Mantorp är tornseglaren och då låter det sommar i luften. Igår måndag
hade jag besök på innergården av en igelkott som åt friskt av gräs och maskrosor.
Fast det är ju den här veckan och jag tror den blir mycket bra den också.

Nu vill jag ligga och skvalpa i skålen med övriga i bloggflocken.

Kram/Anne i Mantorp

Hemöver ...

I hällande regn.

Det gick bra det med.

Och nu har vi två hundar i huset.

Harry och en rundmagad svart labrador som heter Elvis.

Elvis har varit här tidigare och nu, när husse och matte ska susa iväg till Mallorca, ja, då blir den rundmagade här hos oss i en dryg veckas tid.

Och i morgon är jag ledig.

Skriver jag  l e e n d e.

 

Haverdal  idag ...

Från Eva i Tyresö (men just för tillfället inte alls långt från affären där jag arbetar ...) kommer härliga bilder från en strandpromenad med diverse strandfynd.

En död ormvråk, frågetecken ...? skriver hon.

Och rep.

Och där går hon själv och njuter av lugnet.

En tisdag i maj ...

Promenad med harry.
Grusväg och lärkor som drillar högt i sky.
Maskrosor och vinbärsbuskar längs vägrenen.
Rester av en husgrund.
Näktergalen.
Halvvägs hemma låser sig mitt högra knä och jag vill skrika högt, så ont gör det!
Stannar upp och försöker tänja så försiktigt det går ..., det är som ström som går genom knäet!
Harry förstår ingenting.
Nosar och har sig.
Tittar förvånat på matte.
När allt har ordnat sig nynnar jag på den här sången.

Grannens stenmur har rasat samman.
Här har en gång varit ett stenbrott och det märks .., överallt finns stenmurar och rösen!
Perfekta gömslen för ormar och enligt Sven Gillsäter lär den här delen av Halland vara ett av landets mest ormrika.
Just det.
Sten och mera sten.
Vi bor i Stensjö.
På lördagkväll ska Mian, Annika, pv och jag själv äta middag i Steninge.

Egentligen är jag ingen fantast av penséer, men dom mörkblå är fina, tycker jag.

Hela förra sommaren stod dom så fint i trätunnan .., växte och frodades i skuggan under boken.

Och jag undrar om där finns vackrare träd än just bok? 

Tidig morgon.
Tittar på gomorron-tv med Micke Leijnegard och kvinnan vars namn jag aldrig kommer ihåg, jo, nu vet jag, Lotta Bouvin.
Duktiga är dom.
På bordet ligger silverringen och vilar sig .., och fjärrkontrollerna.
Vi tittade på danska Borgen igårkväll och fascinerades över danska skådespelarprestationer.