Här och nu ....

Ny vecka.
Ny giv.

I flera nätter har jag haft mardrömmar och alltid befinner jag mig hemma i Malå, men dit förflyttar jag såväl Hemköp som affären i Ystad och det är så krumelurigt och galet, så det är inte sant!

Då är det skönt att vakna och inse att livet är sig likt.
Man tar harry med sig på promenad .., tittar lite på Eckes trädgårdsland .., tittar bort mot lagården till och tänker att snart kommer nog dom åtta travhästarna som ska bo i stallbyggnaden, den som inte riktigt syns på bilden.

Den tidigare så släta grusvägen, den är nu mer som harvad och där ska det köras med häst och sulky och vi kan inte längre gena förbi ödehuset (det som Rexxie en gång sade sig vilja bo i .., det var innan han såg interiörbilden av ett nästan nedrasat tak ...) , utan nu får vi gå runt och in i en annan hage.

Harry vet precis vägen!
Alltså följer jag honom ..., där brukar han och husse gå på dagarna och harry är överlycklig .., skuttar och hoppar över berghällarna och jag håller i mig i trädgrenar för att inte dråsa i backen .., det är halt av sommarens all hästskit som ligger överallt ., och himlen är grå och luften ljummen och där framme är havet, men dit går vi inte.

Inte idag.

 
Sen blir det frukost - starkt Zoegakaffe och brödet från Solhaga bageri -.
Det brödet är så överjordiskt gott, så det är inte sant.
Inget pålägg behövs, förstås.
Bara smör eller Bregott.

Klockan tre är det dags att arbeta och sen blir det helkväll på Halmstadtravet, tillsammans med arbetskamrater och chefsskap.

En annorlunda avslutning på en måndag, men spännande.

Dagens fönster ...

Första Fönsterfångerskan, den Flitiga Ulrika .., tog fram håven!

Tre timmar tog det ...




Filmen: Plötsligt i Ullared. Klockan är halv tio en söndagmorgon i november.
Vi hade väl inbillat oss att då är det relativt tomt i butiken, men precis den tanken hade nog alla andra också haft. När vi svängde av E6:an mot Ullared, redan då såg jag i backspegeln ett femtontal bilar på led bakom mig (och nej, jag körde inte sakta ..) och väl framme, var det tusentals och åter tusentals bilar parkerade!  Rasslet av kundvagnarna fick mig att tänka på gnuer på savannen,  ni vet, gnuer på flykt!

Och så en dag hittar jag detta på Facebook och tycker att det är en himla finurlig idé och jag frågar pv om han inte vill vara med på det hela och det vill han.
Tio saker per paket ska det vara och det som är knepigast att hitta till vettigt pris, är en sån enkel sak som pennvässare och kritor.

Då bestämmer vi oss för att köra de fem milen till Gekås i Ullared.

För den som arbetar i butik, måste detta - det stora varuhuset - vara sjunde graden i helvetet.
Pv däremot .., han tycker inte alls att det är så hemskt, han skulle nog gladeligen spankulera omkring och titta och känna i flera timmar. Tror jag.

Men en fin kofta för 159:- hittar jag.

Nåväl, det går ganska fort ändå och där är inga köer till kassorna och pennvässare hittar vi till priset av knappt tre kronor ( i Halmstad fanns exemplar för det tredubbla!) och själv ramlar jag över en stickad kofta och så blir det lite annat också.

Sen  hemåt, ja, jag ska ju arbeta i eftermiddag.

Det är en sagolikt vacker novemberdag .., höstsådden är redan uppe och åkrarna är ljust gröna!
Halvvägs hemma passerar vi en parkerad bil med hästsläp och där står några ungdomar och lägger en svart sopsäck över en påkörd och död hund .., ååå, någon blir nog ledsen idag! ..., och vi ser en överkörd hare och i närheten av Köinge ser jag en rovfågel sitta på en stolpe.

Vi pratar om att dricka kaffe när vi kommer hem,

"Å, kör till Slöinge när vi ändå är nästan-där ...!" ber jag och pv anar vad som lockar.

Jominsann.

Så här ser det ut.
Himlen är blå, gräset är grönt .., ja, vi säger att det är som i mars, april!

Och doften när dörren öppnas .., och musiken som singlar i luften .., å, det är som att komma till paradiset .., till himlen ..., och vilken kontrast till alla kundvagnar och all trängsel i det stora varuhuset!

Nu ska vi fördela alla inköpa grejer .., sexton tuber tandkräm, tandborstar, suddgummin, pennor, ja, allt vad det nu är! Och sen arbete i fem timmar, det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Ett öppet fönster till Solhaga Bageri i Slöinge.

Där inifrån hörs stillsam fransk musik .., och det doftar nybakat bröd och när man öppnar dörren .., slår en ljuvlig värme emot en.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var att maken lyckades fixa min overlockmaskin, som krånglade. Först sydde den fula stygn och sedan ville den inte sy alls. Motorn stod bara och morrade och inget hände. Det blev till att packa ner den i en låda och dra hem den i “dramaten”.

Jag fattar inte hur han gjorde det, men nu syr den som förr och vackert låter det också.

Där sparade han 950:- åt mig. Så mycket kostar det nämligen för en genomgång hos symaskinsdoktorn.

Särskilt bra vara det eftersom jag börjat sy som en galning till julmarknaden i Lilla Edet som jag ska vara med på 1 december och min Husqvarna Viking, den är snabb den!

 

kram Ann.

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Ulrikas arbetsplats.

Ja, usch och fy vilken miljö att arbeta i!

Eller inte.

Det ska jag säga er ...

... att godare fisksoppa än den pv gör, det finns nog inte.

Inte för mig.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

..det är just nu:

- att Marcus och jag är så bra vänner trots att vi nu delat på oss.

- att jag har världens bästa vän i Henke. Han finns alltid där, och nu har han öppnat sitt hem för mig och Chrille medan vi letar eget.
Bilden visar mitt alldeles egna lilla rum, som jag verkligen trivs i! :-)

- att jobbet är så jäkla kul och bra!

- att det snart är advent! Idag har jag börjat lyssna på julmusik. :)

Mysteriet med den blonda flickan ...

I ett mail till min syster i Australien, bifogar jag den här bilden.
Jag skriver att här kan hon ju se sig själv ..., ja, tösen som står till vänster längst fram och hon till höger är förstås vår kusin Lena och så är det pappa, mamma, jag själv som 1.5-åring med blont hår och en lång dam vars namn är mig helt främmande.

Och så skickar jag mailet.

Får till svar ..."men vilka är flickorna där framme ...?"

Då tänker jag att min storasyster har drabbats av demens och skriver "men känner du inte igen dig själv, det är ju hemskt!?"

Ännu ett brev kommer, det här:

"Detta kort är ett stort MYSTERIUM.  Första gången jag såg det trodde jag
automatiskt att jag var den lilla blonda, men nu är jag 100 procent övertygad
om att det inte är jag. Eftersom det är sommar på bilden så måste du vara 1,5 år
och det innebär att det är 1955. Alltså är jag 11,5 år och jag vet att när
skolan började igen i augusti och vi hade läkarundersökning, så var jag
längst i klassen och redan då 164 cm - jag hade långt hår i hästsvans med
HALVLUGG, eftersom pappa inte ville att jag skulle ha hellugg för det var något
han tydligen förknippade med dåliga fruntimmer!!!!
Och har du inte sett foton från din s.k. döpning, eller namngivning eller vad Ann Gerd kallade det? Då var du bara ca 3 månader och redan då var jag betydligt större ån den blonda flickan på kortet. Förmodligen tillhör hon den långa damen till höger.
Jag är inte ens säker på att den andra är lena."..

Nu är bilden skickat till vår äldsta syster, hon på landet utanför Skåne.

Ni anar inte hur intressant detta är.
Och jag undrar vem av oss som ska börja äta dessa  ....?

Lite senare: nu har jag pratat länge med min äldsta syster, som på landet utanför Hörby slog sig ner vid sin dator och tittade noga. "Ja, alltså .., det ser ut som Birgitta om man tittar på flickans högra ben .. ,men annars .., nja, jag tycker inte att det är likt henne? Och flickan till höger, hon som ser ut att ha boxarhandskar på huvudet (vid det laget är jag övertygad om att även min äldsta syster behöver piller ...), nej, det kan inte vara vår kusin Lena! Men  v e m  är det ? Har du ingen bild av en bil eller nånting som står i närheten? Jaså, inte det .., nej, jag vet faktiskt inte ...", säger min syster.

Vi får nog helt enkelt leva med ovissheten, säger vi och skrattar sedan unisont åt pappas ide om att hans döttrar inte skulle ha hellugg. Nej, just det, så var det! Jag minns hur ofta pappa tog fram sin plastkam från bakfickan och försökte få ordning på min lugg .., så där till vänster med den ...! Kanske är det därför jag så ihärdigt kämpar med plattången och att FÅ HA lugg ,-)

Dagens fönster ...

Igår råkade jag radera hela min G-mailmapp .., ja, råkade och råkade .., jag tömde alla inkommande brev och mappar som finns i min Iphone och eftersom den är synkad med det som finns här på datorn, så blev det tomt så det ekade när jag vittjade inkorgen.

Och fönstermappen.
Tomt, där också.

Det får bli ett reprisfönster från flera år bakåt i tiden.

Fönsterfångernska var pv:s brorsdotter Joanna som bor i London.

Jag trodde först att bilden var Ystad, från innergården, men den där tjocka "fönsterbrädan", den fanns inte där.

sms-prat ....

Alice Munro - räddar sömnlösa nätter -.

06:41  Såja, färdigarbetat för min del. Ledig två dagar nu :)

07:22  Och jag går strax av mitt nattpass, arbetar till 13.00, sedan helg!!!

07:29   Och själv kom jag nyss hem. Natten bestod av att avliva en överkörd katt, trafikolycka, någon försökte tända eld på sig själv .., någon annan hotade kollegan med kniv ..., narkotika i beslag efter jakt med hund, samt böter för bälte ,-)

07:29  Fullt upp med andra ord ....

07:30  Yes, det rullade på.

08:13  Och jag var vaken till två .., läste och vred och vände mig, nu frukost.

Mitt eget bästa ....

Ja, det var förstås att det som hade kunnat sluta så förfärligt hemskt, verkligen slutade lyckligt.

Att i stället för att en gråmulen torsdag sitta i vardagsrummet och småprata och titta på nån slags debatt i riksdagen .., så hade jag lika gärna kunnat sitta någon annanstans.

På en stol  hos Fonus, t.ex.

Det är det bästa för mig.

Att den där skyddsängeln hade jour och var på alerten.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan har varit alla härligt krispiga solskensdagar. Ett lätt snötäcke, så där lagom mycket, så inte Otis har varit lerig när vi kommit hem från promenaderna.

Härligt också att jag fått massor av kortbeställningar, nu har jag fullt upp en tid framöver.
 

Och att skrivlusten har återvänt, det var ett tag sen.

Kram Eva

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bildkälla: Wikipedia

Sitter fortfarande och funderar över det bästa men nu medan jag skriver så bestämmer jag mig

för att det är mina härliga måndagar med äldsta barnbarnet. Om jag skrivit om det tidigare så

tjatar jag gärna om det igen.

Jag går och möter vid skolan och så promenerar vi under samtalande hemåt mig. Väl hemma

sätter sig barnbarnet genast vid datorn och jag stökar runt lite innan det är dags att laga till en

bit mat som äts under fortsatt samtalande. Efter maten är det dags för barnbarnet att bege sig

till pendeltåget för att öva på sin trumpet. Samvaron är bara några timmar men för mig guld

värd.

Pv ser piggelin ut på dragningsfilmen och också jag fick hjärtat i halsgropen när jag läste om

olyckan. Tack och lov att det hela slutade utan alltför stora skador. Ge honom en stor kram

från mig.

Någon bild kommer det inte från mig den här gången heller, men hittar du en bild på Louis

Armstrong där han blåser trumpeten sin med pingisbollar i kinderna, så skulle den passa,

för så ser nästan barnbarnets kinder ut när han tutar i luren.

Varm kram till er båda från Anne i Mantorp

// Elisabet säger: jag väljer den här låten.  U n d e r b a r!

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Här ligger jag och ser på pappas tavla.
Den är ett foto från en fårfarm i Australien. Tavlan skickades till någon av YFAs chefer 1950.
Ullen skickades i balar till YFA i Norrköping, där tvättades den, spanns och gjordes till ylletyg.

I snickarverkstaden stod pappa och farfar (före sin pension) och lagade trädetaljer till maskiner och skyttlar. Ibland hittades dockor och andra leksaker som hamnat i balarna.

Evas pappa Gösta.

YFA slog igen ca 1972 och pappa fick stanna och röja i flera år.
I en container låg tavlan som pappa tog hand om.
Titta noga!!!!    

Hälsningar Eva i Tyresö som ligger med trasigt knä och tittar....

// Elisabet säger: här finns mer att läsa om yllefabriken i Norrköping - otroligt intressant är det -!

Nästa veckas vinster ...

Det är ett härligt dubbelt julkort med kuvert, målat av Eva på Frösön (själva kortet är ett tryck) och skänkt av sigge nilsson i det gula huset.

Från Turtlan i Karlstad kommer det här vackra kortet, inhandlat här och alltså ett tryck från en målning av underbare Lars Lerin!  Kortet är större än ett vanligt vykort och går förstås utmärkt att rama in.
Tack snälla Turtlan/Annica!

Halsbandet - som vanns av Gunnar -, får också vara med den här gången och jag tänker lägga min egen lapp i byttan, å, jag hoppas att jag vinner! Det var Maggan i Huddinge som stod för halsbanden.

Gårdagens vinster går med posten idag.
Jag hoppas att ni som vann förra omgången har fått det ni ska ha.
Det känns dumt för mig att fråga ..., precis som om man förväntar sig ett storslaget tack, men så är det inte .., däremot kan det ju hända att det blir som med den STORARTADE Anns vinst, lunchväskan, att den hamnar hos helt fel människa, så ny vinst (ännu en lunchväska) fick postas.
Eller än värre: att ni tror att jag helt enkelt inte har skickat er vinst.

Nu har ni en hel vecka på er, ja, nästan i alla fall, tills onsdagmorgon den 20:e november.
Roligt också med en ny deltagare i byttan - Lena i Malmö -, känn dig varmt välkommen bland alla snällingar!

Välkomna nu med era bidrag!
(bisse151@gmail.com)

Dagens fönster ....

.... snirklade sig in redan igår, men fick vackert hoppa in i planerade-fönster-mappen igen och lära sig vänta på sin tur och ser man på .., nu går det bra, nu är det torsdag.

Den som hade storhåven framme, det var Ulrika i Västmanland,  hon som nog skulle vilja jobba dygnet runt numera.

Och här sitter jag och gråter ....

Men av glädje.

Vinnarna .....

Förstapriset - den fina kalendern med tolv tjusiga madamer från Skåne (jag tror att dom flesta kommer därifrån ...) och som säljs till förmån för Cancerfonden -, den susar iväg norrut, till Lena i Gävle. 

Grattis Lena!

Det var också Lena som hade varit och lyssnat till sin store idol, Jerry Williams.

Gunnar i Vaplan vann ett halsband, men erbjöds att byta det mot chokladteet från Göteborg, skänkt av den storartade Ann. (Hos Ann hittar ni t.ex. handstickade raggsockor, vilken perfekt julklapp!)
Nu blev det te för Gunnars del.
Halsbanden var en gåva av Maggan i Huddinge. Tack Maggan!

SoF/numera afBabs, vann också ett halsband, men stod över vinsten och överlåter generöst sin del till nästa omgång.  Jag glömde att lägga i min egen lott .., jag hoppas ju verkligen på halsbandet, kan jag säga.

Det går för runt det här lotteriet.
Någon skrev .."det här hände ju förra veckan ...", men det har ingen betydelse när den där glädjen uppenbarade sig ..,  nej, det handlar ju om att värma varandra med glädje.

Nu kan ni börja grunna på just den saken!
Välkommen med era bidrag.

Och så var det dragning ....



Grattis till er alla tre!