En lördag i juli ...
Herr pensionatsvärden läser GP och DN .., dricker kaffe och kalasar på ett Mariekex.
Det är Eldorados variant och det förvånar mig storligen att ett annat företag kan använda namnet "Mariekex", jag trodde nog att det var lika skyddat som falukorv?
Inte långt ifrån husse ligger harry och är glad och tacksam över att solen inte gassar lika mycket som igår. Det är harrys matte också - glad över - alltså.
Lite dämpad är han allt.
|
AP, Nelly, Micke, harry och pv. |
Kanske saknar han Nelly som kom på besök, eller kanske saknar han AP som i harrys ögon är den bästa ledaren .., tillsammans med
henne går han fot och viftar på svansen och inte morrrar han åt andra hundar och vi blir knäckta och tänker att
vad har hon för nånting som vi så helt saknar ...?
Pondus, förstås.
När husse tar harry i koppel, ropar AP: "Sträck på ryggen!! Visa att du är ledare pv!" och han sträcker och har sig så han nästan får ont i nacken.
Hon som går bakom och är matte ler ....
Och harrys matte - som är jag -, dricker kaffe ur nya muggen, inhandlad på någon Ica Maxi längs vägen från norr till söder. Å, så jag tycker om den! Jag
tror - men det är en gissning - att formgivaren är en kvinna. Det skulle vara intressant att veta om det verkligen är så.
|
Blåregn som en dag - möjligen kväll -, ska välla ut över väggen. Är det tänkt.
|
Till höger om dörren skymtar en tom spaljé.
Där har humlen ryckts upp med rötterna och där ska nu - hopefully - blåregnet trivas.
All humle ska bort .., den drabbas var sommar av nån slags spinn och kvar blir bara själva nervtrådarna och ett klibb ., nej, det får bli klematis i stället på övriga platser.
Inte ens jag själv deppar .., nej, nu är jag less på det här eländet, men synd är det, för till en början är humlen verkligen så fin, så fin.
I Dikanäs, i det som en gång var min mammas barndomshem, växer humlen så här fint.
Inte tillstymmelse till ohyra där inte!
En gång i min barndom hade jag fått följa mamma till Dikanäs och jag tror att det var slåtter och jag gick in i huset för att kissa. Då upptäckte jag att några av korna stod och glodde in genom fönstret och jag blev rädd och vågade inte gå ut igen. Så dum jag kände mig!
Och mamma var inte rädd för nånting och tjuren som en gång kommit loss i lagården, den fixade hon också - hon ropade att jag skulle springa upp på höskullen och så tog hon en grep och viftade och hade sig och efter en stund var tjuren på plats -.
"
Vilket litet harhjärta du är Eliza!" sa hon ofta.
Så när vi nu besökte Dikanäs och jag stod där på bron, då tänkte jag på korna och på mamma och att jag nog fortfarande är ett litet harhjärta, men det är okej.
Alla kan omöjligen vara modiga.
Nu är klockan 12:47 .., nu ska jag invänta
dagens Sommarpratare.
Igår reprislyssnade jag till
Dregen.
Det var inte det sämsta.
Tänk, att man kan komma tillbaka från ett
riktigt hårt och tufft leverne med alkohol och droger .., det är ju en himla tur! När jag, under programmets gång, googlar fram en bild av denne Dregen, tänker jag att han ser snäll ut, den kaxiga tatuerarattityden till trots.