Mitt eget bästa ...

Den som har haft krånglande leder, förstår precis.
Tänk, att i säkert ett års tid så hade jag jätteproblem att ta mig nerför trappan ute på lastbryggan.
På jobbet, alltså.
Ibland fick jag be att någon hjälpte mig med kassen om jag hade handlat och så tog jag ett-och-ett-steg och haltade iväg till bilen.
På väg hem rann tårarna längs kinderna .., åååå, det kändes som om benet skulle sprängas!

Nu .., är det annorlunda.
I tre timmar arbetar jag - sitter i kassan hela tiden - och har inte ont en enda sekund!
Jag kan gå nerför trappan utan att tveka .., och kommer hem och mår bra!

Att den gamla protesen i högerknäet krånglar, det visste jag sen förut, men ortopedläkaren ville börja med det vänstra benet. Igår efter bad från klipphällar och lite krångel att ta sig upp, kunde jag knappt gå när jag kom hem .., men det var helt och hållet högerprotesens fel.

Den kommer med största säkerhet att bytas ut, men så länge .., så tänker jag bara njuta av detta ljuvliga .., att inte ha minsta lilla ont i det nyligen (ja, sedan i april) åtgärdade knäet!

Om jag säger att det som ett nytt liv, så är det ingen överdrift.

Tack svensk sjukvård!

Och detta blir mitt eget bästa.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan är utan någon som helst konkurrens att jag mår så bra – och nu har jag dessutom papper på det också.

Mitt besök hos diabetessköterskan var för första gången ganska så trevligt. Hon var väldigt nöjd med mina resultat, men inte på det viset jag uppnått dem.

Dvs hon anser att LCHF är “trams” och att såna som jag ska äta mer kolhydrater och mindre fett. Nu gör jag ju precis tvärtom, därav mina goda resultat.

Jag förstår inte varför hon vill att jag ska äta mer kolhydrater när det är det jag inte tål.

Nåja, mitt blodsocker håller sig på en låg och jämn nivå, mitt blodtryck är lägre än på många år och jag har blivit både mindre till omfånget och lättare.

Så kort sagt – jag mår bra och äter gott

Bilden är på min namnsdagstårta! jo, jag äter sådana också

Kram
Ann

// Elisabet skriver: här kan man läsa mer om Anns resa ...

Det bästa för Monet i .... Sverige, just nu.

Det bästa i veckan är att ha en ganska värmeokänslig man som oförtrutet tar sig an att röja en rufsig skogstomt. Och sköter de flesta göromål som i går i det ganska robusta husbilslivet.
"Du gillar campinglivet" säger jag.
"Ja, jag ska inte förneka det", svarar han leende efter att ha fixat den pastelliga disken.
Tur för mig som bara sitter framför fläkt och pustar!


Hälsningar Monet.

Det bästa .., vill ni vara med ...?

Så var det dags igen och jag undrar jag om det finns någon som orkar engagera sig i den här värmeböljan ...? Men nog hittar ni väl ändå något som gjorde hjärtat så där extravarmt och gott?

Förstapriset är ett teal-armband och det är sponsrat av pv.
(Min AP gav mig ett sånt här fint armband, plus ett till - ett sådant ska också lottas ut - men det är så fint, så jag bär det gärna själv, jag som aldrig bär smycken!)

Så här skriver AP:s granne Anna:

Tröstpriset är ett underbart bokmärke och det är en gåva från Monet i Frankrike, men just nu i ett stekhett Sverige.

Tack till såväl pv som Monet! 

Och nu är det bara för er att sätta igång och tänka på den där glädjen! 

Sen, när ni har kommit på vad det var .., så mejlar ni den till bisse151@gmail.com, så pytsar jag in er lilla lottlapp i glastillbringaren. 

Varmt (verkligen .., snart 30 grader) välkomna! 
Och Monet som sponsrar, du kan också dela med dig ..., fast utom tävlan :)
Det är ju glädjen som är det viktiga!

Ps. Jag bär teal finns på facebook .., här hittar ni sidan. Ds.

Insikt nr 325 ...

24 grader klockan 8:30 på morgonen ...

En sak är i alla fall säker, har jag någonsin haft en tanke på att emigrera till ett varmare land,
så har jag slagit den ur hågen. Tanken, alltså.

// Men i Australien där min syster bor, där är det tvärtom.
Så här skriver hon i dagens brev:

"Jag kan trösta dig med att ju längre värmeböljan fortsätter
ju mer vänjer du dig.  Blodet tunnas ut och du tål värmen
bättre, men å andra sidan fryser du mer när vädret ändras.
Jag längtar verkligen tills vi får normalt väder igen med sol
och värme.  Den här vintern har slagit alla rekord och så här
mycket regn kan jag inte komma ihåg att vi haft någon annan
vinter.  Natten till i dag kom ytterligare 30 mm." 

Man kan väl säga att det där med ..., lagom är bäst, det stämmer verkligen.

Dagens fönster ...

... fångades av hemifrån-Ingela som varit på vift.

Tack snälla som hade håven med dig! säger jag.

Tänk, att det blir av! 

Långt innan jag fyllde sextio berättade jag om den där drömmen som jag hade .., jo, att om barnen ville och hade möjlighet, så var dom himla välkomna att göra pv och mig sällskap till London den där helgen i september då det är Last night of the proms i Hyde Park.
Visserligen var det ju låååångt från födelsedagen, men det spelar ju ingen roll.

Det kändes förstås som en evighet till dess och det där med uppvaktning, det behövde dom inte tänka på och jag sa att jag bjuder inte på resan, det har jag inte råd med, men jag håller biljetterna till konserten i Hyde Park.

Och tänk ...., nu har båda döttrarna bokat hotellrum i London! Maria tillsammans med Emma och några av hennes väninnor .., och AP tillsammans med sin Micke. Anders, han jobbar nog och kan inte följa med. Men ändå .., så fantastiskt roligt det ska bli!!

Ja, det var en dag i ... juli!

Och vi har bestämt tid till klockan 9.00 .., då ska vi åka till Steninge och Lena ska ta med oss till det som i folkmun kallas för "Kohallarna" och där ska det tydligen vara nåt alldeles extra .., ja, vattnet är mycket klarare än i Steninge, där nere vid Göstas .., och man kan snorkla och ha sig och bara njuta.

Så säger Lena.

Vi går i Samlad Tropp .., och det är jag glad för.
Lena först .., och se, där är en tjur som går helt fritt och jag låter pv och friherrinnan gå före .., ja, det här förfärligt fegt, men så är det. Tjuren bryr sig knappt .., kanske är det för varmt? Kanske är detta självaste Ferdinand som vi möter?

Så här ser det ut där nere vid havet. 
Släääääta, släta hällar ., vassa havstulpaner .., tvärdjup och grunt ..., och precis som Lena sa: kristallklart vatten! 

Vi har med oss kaffe i termos och färdigbredda mackor och Lena har kokat ägg och skivat melon. 
Gud, så ljuvligt detta var! 
I drygt två timmar blir vi där .., pv åker hem aningen tidigare för att fixa med fönstren innan värmen blir outhärdlig .., och fler människor ansluter ., såna som helt uppenbart känner till detta ljuvliga paradis .., kanske har dom vuxit upp i lilla samhället och - precis som Lena - badat där som barn, ja, kanske lärt sig simma just där?

Och vi sitter där och säger att livet  k a n   omöjligen bli bättre .., tänk, vilken rikedom att få uppleva en sån här sommar i sitt liv ..., vilka dagar att gömma i hjärtat!

Värt att titta på ...

Om förhållandet mellan hund och katt .., jo, jo.

Dagens fönster ...

Är vardagsrumsfönstret.

En sak kan jag inte förstå och det är hur fönstertillverkarna kan sätta i svarta gummilister i vita fönster ..., men det är ju en bagatell i det stora hela - jag lyssnar just nu till en intervju med SVT:s reporter i Nederländerna som berättar om gårdagens manifestationer när det gällde mottagandet av alla omkomna i flygolyckan - och vad spelar då några svarta lister för roll? Intet alls.

Och lika varmt tycks det bli idag!

På förmiddagen ska friherrinnan visa pv och mig själv hennes bästa-badplats, nämligen Kärringahålan i Steninge, nere vid kohallarna. Där blir det frukost tillsammans.

Vilken pärla hon är!

Och hur har jag kunnat missa ....

... underbara brittiska serien Kören!!!

Nu får jag titta ikapp.

Doktor Grodas måndag ...

Ja, jag älskar att läsa sånt här. 

Att få ta del av andra människors vardag, må så vara inom vilket yrkesområde som helst.

Andra fönster och en annorlunda morgon ...

Redan klockan ett natten mot idag hade pv haft känning av hjärtflimret; det som hans pappa också hade och som sällan är till något besvär - det händer ett par gånger år och är ett rent elektriskt fel, tydligen -, men när klockan var kring sju och det fortfarande inte gått över, då tog pensionatvärdens sambo till orda och sa att nu fick det vara nock.

Nog var han lite blek om nosen?

Och jag körde in honom till akuten, allt medan vi lyssnade till P1-prat om konflikten på Gazaremsan och i baksätet låg harry och sov .., och jag tänkte att måtte det inte bli nånting värre än flimmer!

Bilden har jag lånat från Läkartidningen ...

Sen hemåt igen.
Strålande solsken .., pv som ska elkonverteras ..., och vid elvatiden kommer Molly på besök; hunden som vi ska ta hand om medan husse och matte är i Australien och hälsar på husses familj.

Och i två hela dagar är jag ledig!
Underbart!
Gårdagskvällen var lika stressfylld som alla andra kvällar, men det går ändå .., tack vare fina arbetskamrater och ett knä som faktiskt tycks hålla, nå, det är ju bara tre timmars jobb, men ändå.

*blink*blink* herr Müller ...

Inte bara arbetskamraterna är fina, även kunderna.
Igår hade jag en tysk kvinna i kassan och hon ville köpa frimärken, "with Zlatan", sa hon och log.
Jodå, två häften á 70 kronor inhandlades och kvinnan sa att dom hade saknat Zlatan när det var VM och själv gratulerade jag till fotbollsguldet och vi pratade om Tomas Müller, den tyske spelaren som alltid blinkade lite filurigt med ena ögat när nationalsången spelades ..., vilket fick mig att hålla på Tyskland.

Och där var en lång, skäggig man som såg sååå snäll ut och jag frågade om han var från mina trakter? Nej, han var född i Gästrikland, men hade en helt klart mer "norrländsk dialekt".

Efteråt tänkte jag (och sa det också), att den där hemifrånkänslan, den kom sig nog av att han såg så snäll ut, för så är det tycker jag .., att många män hemifrån, jo, dom ser liksom gladare ut än andra.  Ja, smålänningar är förstås också fina.

Nu ska här dammsugas och plockas bort lite.
Om allt går som det ska, får jag väl hämta hem herr pv efter lunch någon gång.
Vi får hålla tummarna!

Dagens fönster ...

Ett från A - Ö- fönster ....

"Kom och skriv mig det på neesan...", så har Ulrika skrivit som bildtext.

Jag undrade först vad hon menade .., trots allt är jag ju en äldre dam .., men så klack det till!



Ja, just ja!

 

Nu kanske någon tror att jag är normal ...

Ett enda inlägg tidigare idag .., det är ju helt otroligt, men nej, vad jag vet har jag inte drabbats av någon allvarlig sjukdom, tvärtom, jag kanske har blivit en alldeles normal människa!

Och plötsligt är här alldeles tyst och tomt.
Äldsta dottern med familj och deras goda vänner med två barn, har åkt hem.
Nu är där inte längre massor med olika skor i hallen .., inte heller ett fyllt klädstreck.
Allt är nästan som vanligt.

Själv arbetade jag från fyra till sju och i eftermiddag var det - om möjligt - än mera att göra än igår!
Nu kom veckotidningarna och det skulle växlas pengar och jag tömde sopsäckar i pantrummet ..., och tänkte att utan underbara arbetskamrater skulle man väl bli snurrig i bollen.

Moppade raka spåret till. Göstas Café i Steninge, där friherrinnan och pv redan hade tagit ett bord (det enda lediga!) och väntade på kassörskan Nilsson .., och så satt vi där och hade det så trevligt, även om ljudnivån var högre än vanligt .., där vimlade av gäster!

Efteråt bad i havet.

På stranden satt ett stort sällskap människor i sina solstolar och hade picknick (gasolgrillen var med) och det var mängder med människor som badade eller var på gång att bada!

I sanning en kväll att minnas i mörka november.

Dagens fönster ...

Första nya fönstret på plats.
Jo, men det ska nog bli bra ... , nu kommer dom i fas med ytterväggen, vilka dom andra inte gjorde .., jag får djupare fönsterbrädor (heja!) och jag tror nog att själva fönstret passar bättre till huset som ju är rätt gammalt.

Jag tycker ju om gamla fönster och hade - om jag varit miljonär -, gärna lejt en snickare, men det blir bra, det tror jag.

Här och Nu ...

Barnbarn som sitter i soffan Ektorp och spelar backgammon .., en pensionatsvärd som monterar ett fönster .., en måg som sköter grillen .., en dotter som har fixat sallad och en hel massa annat .., och en supertrött mormor som idag nästan svimmade av utmattning efter en eftermiddag på jobbet då vi inte hann just nånting annat än att tänka på plu-nummer.

Jo, Felicia tog in bärkassar .., jag bar tillbaka kvarglömda/lämnade varor till respektive plats .., och så var det uthyrning av släpvagnar, stora brev till utlandet .., och helt slut på tändvätska. Aj, aj, aj. Sånt får ju bara inte hända!

Men nu blir det ett glas rosévin och snart kvällsmat.

Idag ...

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag mött mågen i köket tidigt på morgonen, ja, om han nu inte skulle på arbetet! Vad orsakade denna morgonpigghet? Jo, krabbfiske!
Mamma brukade säga att "det bästa hos mannen är pojken ...", och det verifierades med råge idag.
Eller kanske: det mest typiske för mannen, är pojken inom honom!
Vi åkte till lilla hamnen här i Stensjö .., mågen hade fixat snören, klädnypor och upptinade räkor och fångsten blev - efter ett tag - riktigt god!

Sen blev det krabbracetävling på släta klipphällen en bit från bryggan.
Var och en fick välja ut sin favoritkrabba och så spändes ett litet rep upp ..., där var startlinjen .., och så klara-färdiga-gå!

Vinnar blev Ella från Upplands-Väsby, ja, eller hennes krabba!

Sist av allt skulle alla hoppa - sånt tycker den rara mågen om -, men se inte ett enda hopp kom med på mina tre försök!

Och nu har halva gäststyrkan åkt sin väg .., kvar är äldsta dottern med familj och själv ska jag moppa iväg till jobbet för tre timmars arbete.

Tropisk hetta ute.
Även idag.

Dagens fönster ...

Ett Arbogafönster från ...., Ulrika!
Flitiga Fönsterfångerskan.

Lille Olle ...

... barnbarn till idoga grannarna, han har varit ute och fiskat tillsammans med sin morfar.

"Får du nån skräpfisk kan du väl ta med den och så får sigge, våran katt, den?" sa jag innan det bar iväg ut på havet.

Jodå.

När jag kom hem låg den här fisken i kylskåpet. En torsk.
Nu vet jag en katt som kommer att bli lycklig!