Sommarpratet ...

Idag var det författaren och professorn i religionsvetenskap - David Thurfjells - tur att underhålla oss .., alla vi som kanske ligger i en hängmatta, sitter i en trädgårdsstol eller bakar bröd och har radion inställd på P1. 

Själv satt jag tillbakalutad i trädgårdsstolen. 

Och vilket sommarprat det blev! 

Vilken röst! Vilken rytm! Och vilken musik!

Jag tyckte om  p r e c i s  allt.

Tack David Thurfjell.

Morgondagens sommarvärd är sångerskan Sofia Karlsson.

Dagens fönster ...

Erik heter en helt underbar ung man som är barnbarn till Eva från Tyresö och hennes man och så är han  son till Maja, hon vars fönster hamnade på bloggen igår

Med Erik är det så att han är en sådan stor personlighet. För några år sedan tillbringade han ett helt år ute i den jämtländska skogen i typ en kåta som han själv hade ordnat - inspirerad av Magnus Torgeby - som gjort precis detta -. 

Alla fyra årstider ville han - Erik - uppleva och klarade det galant.

Vad han levde på? Mest havregrynsgröt, berättar hans mormor.

Nu studerar han till skogsmästare (har två år kvar) och sommarjobbar som trädgårdsmästare på Drottningholm.

För någon tid sedan körde Erik och flickvännen Lucia bil från Tyresö till Sicilien och jag hälsade honom att om han nu fick tid över, så fick han gärna fånga några fönster. 

Det kan ni tro att han har gjort och det här är det första. 

Så här skriver han: "Hej Elisabet! Här kommer några fönster från Sicilien. Jag har fler fönster från resan om du vill ha! De första (varav detta är ett av dem) är från ön Ortigia utanför Siracusa. Hälsningar Erik."

Tack Erik! säger jag. 

//Här  en 16 minuter kort eller lång film från Ortigia med titeln "Siracusa Street Food - Ortigia".   Masino Zummo är tydligen namnet på den (alldeles oerhört) pratglade mannen som tar oss runt. Oj, oj. Är männen i Italien så högljudda, tycker jag synd om deras fruar/flickvänner.

Tar med text och bilder från ett inlägg på min blogg; det var i januari 2021 och där fick vi veta mera om  Eriks tid i den jämtländska skogen. 

Så här såg det ytterst spartanska boendet ut. 

Någon skoter hade han inte, utan tog sig fram med snöskor.

Så här berättade han: "Hej Elisabet! Nu är jag tillbaka i skogen. Blev så glad i morse när jag steg av tåget, det var så ljust av snön och kallt, 20 minusgrader! Första gången jag har pannlampa med mig nu, hittills har jag bara använt fotogenlyktor."

Och så får vi veta att det är ståhöjd inne i kåtan, han staplar ved och hänger upp kläder runt kaminen. 

Där inne blir det då 23 grader varmt och elden glöder mest. 

 

 

Hur han sover? Jo, i en tjock sovsäck med syntetfyllning, dun tål inte fukt lika bra, förklarar han.

Jag frågar om han inte är rädd?

Nej, inte alls. 

Han har ibland sällskap av nån orädd lavskrika och små möss och sorkar får smulor som blir över.

 

Vad är planen?

Det hela är väl någon sorts utmaning och till hösten hoppas Erik komma in på en skoglig utbildning i Uppsala, för att sedan fortsätta med nåt liknande i Östergötland. (Och det gjorde han alltså, kom in på den utbildningen).

Och författaren Torgeby, han bor någon halvmil bort från kåtan och där brukar Erik hälsa på. Av någon annan fick han en död tupp som han tog vara på.

Och ettriga är dom !!! 

På sista kvällsrundan med Harry blev vi närapå jagade av blodsugna myggor! 

Stora var dom och svärmade runt omkring oss som vettvillingar. 

Det blev en kort runda.

Knappt ner till havet och tillbaka.

Förmiddag i landet Halland ....

Långsamt börjar allt kännas lite som vanligt. Min vanliga frukost som bytts ut mot "ha-besök-frukost" är nu tillbaka .., och klockan 07.00 tar jag Harry på promenad (räknar till sex små kaniner på grannens gräsmatta ..., så vanvettigt söta är dom!) .., och efter disk och kylskåpsröjning och en sväng till soptunnan, är det nu VM-fotboll som gäller. Damerna. Sverige mot Italien. 

Får samtal från pv på morgonen. Han undrar om jag vill köra upp till Bohuslän idag och så skulle vi då segla ett par dagar - kanske en vecka - där uppe. 

Jag tackar nej. I alla fall idag.

Säger att jag vill hinna med annat, få ro i kroppen. Kanske hälsa på min syster i Skåne. 

Pratade med henne igår och hon berättade något som gjorde mig så rörd. Jag hade skickat ett postens vykort till henne och motivet var en knubbig och leende liten Viggo i sin mammas famn. 

"Du förstår .., jag har ställt det fotot av den lille pojken på byrån i mitt sovrum och varje gång jag passerar eller är på väg i säng eller stiger upp, småpratar jag lite med honom .., ja, men han ÄR ju så fin!" sade denna min underbara syster.

Jag svarade att "Men då ska jag hämta dig Rigmor och så kör vi till Bunkeflo och du får träffa dem alla och kanske kan vi stanna till och äta gott någonstans, ja, som en liten utflykt, så där som du så ofta gjorde med mamma, då, när hon bodde på Ejdern."

Bilden visar andra småttingar, här på "lägdan" i Dikanäs. Min kusin Elin tog bilden. Tänk, himlen tycks lika stor som när man är på Österlen. Där känns himlen som en stor ostkupa.

Andra bilder. 

Den här från Bjäresjö i Skåne, där Den Äldsta (som tog bilden under kvällsrundan med hundarna) med make och hundar befinner sig sedan i torsdagskväll.

På familjechatten kommer även en bild från AP. Där är det frukost på gång .., paddan är på bordet och hon skriver att det blir en bra dag, såväl fotboll som simning (med bland annat Sarah Sjöström!). 

Så fortgår den här förmiddagen. Lite duggregn och nu lite solsken. 

Tvätt i maskinen,

Läser DN. Det antas att skogsbränderna i såväl Italien som Grekland, till stor del kan vara anlagda. Det är ju rent av än värre om det är på det viset. 

Ännu en bild från Dikanäs. I morse i Ring-så-spelar-vi, var där en inringare från Norra Tresund. 

"Norra Tresund ..? Där bodde ju moster Margit!" tänkte jag. 

Kvinnan som ringt in och i vanliga fall bor i Kiruna. tillbringar sommaren i just Norra Tresund och vittnar om hur paradisiskt vackert där är. 

Jag minns bilresor med mamma och hur vi hälsade på moster Margit. Jag minns visk-pratet i köket och jag minns att jag tänkte att mamma var så glad - alltid så glad - när hon hälsade på hos sina syskon.

Moster Margit, moster Gunvor, moster Lisbeth och så morbror Olaf som tog över barndomshemmet - just i närheten av den där lägdan på bilden -. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Den 28: juli 2012, kom det här fönstret susande till min inkorg. 

Avsändare var hon som hade bloggen "Bara trädgård" och bor i Skåne. Numera i Höllviken, om jag förstått det rätt. 

Hon är en skicklig fotograf och heminredare och åker stup i två tycker jag, mellan Skåne och Dadlarna. Dalarna, förstås.

Minns jag rätt, ägnade hon en tid sig åt line-dance.

Och fönstret fångade hon - Lena - under ett besök på Gotland. 

Japp, det får bli en repris.

"Som en karl ..." 

Vi har sett små filmsnuttar där 4-åringen går bakom sin pappa och vi kan ju solklart se hur han försöker gå PRECIS som pappa .., händerna i fickorna och samma gångstil. 

Och när jag satt ute på stentrappan, så där som jag så ofta gör om morgnarna, då kom han och slog sig ned intill mig .., och jag tänkte att .., ja, precis samma sätt att sitta som sin pappa. 

Och här som Doktor Eikedahl som hjälper farmor med  plåstret. 

 Nu ska hon som är farmor (och mormor) ta sig ett morgondopp! 

Och Harry .., han ligger i hallen på mattan och spanar efter husse och kanske också efter Charlie och Steven, vilka nu inte längre är på besök.

Dagens fönster ...

... fångades av AP för flera år sedan - jag snavade över bilden i jakt på något annat - och log åt texten, där Anna berättade att hon hade haft besök av kompisen Fia som genast tog sig an att ansa Annas pelargonior. Denna den härliga Fia är lärare och vet förstås hur det ska vara ,-). 

En läcker rosa bil skymtar i bakgrunden. >/div>

Fredag ..., blomster, grattis Bettankax .., och DN:s quiz.

Strålande solsken  - födelsedag för underbara bettankax - (GRATTIS!) och absolut vindstilla; det är vad denna den sista fredagen i juli bjuder på. 

Tar Harry på tidig morgonrunda, men allt han bryr sig i är doften av löptikar.

Småkaniner springer av och an och kors och tvärs över vägen. 

Ser små bestånd av almöke/mjölkört/rallarros - bara att välja - samt smörblommor och gulmåra, den som doftar så gott. 

Och björnbären är på gång. 

Nutidsquizet gick bedrövligt dåligt; det märks att vi har haft gäster och inte ägnat oss åt tidningsläsande eller Rapport/Aktuellt som vanligt. Ynka FEM rätt! Så eländigt! Nåja, bara att ta nya tag.  (Bilden visar vad som finns i vårt växthus. Jag tror att det var vitlök kanske .., som sattes förra året och nu blommar så här fint ...?)

Och till min namne i Helgerum som förärade mig en omgång tomatfrön av sorten Ponderosa, kan jag meddela att nu översvämmas växthuset av gröna tomater! 

Tack och tack och tack!

 

Dagens fönster och lite till ....

Det var igår som jag av pv ombads att köra till församlingshemmet i Harplinge, ja, i akt och mening att hämta ut nyckeln till sockenstugan där Vägföreningens möte ska hållas i eftermiddag. 

Harplinge kyrkogård - legendarisk för hur vacker den är, och annorlunda - har jag besökt, men aldrig församlingshemmet, där även pastorsexpeditionen ligger. 

Och det var där jag fångade det här fönstret. 

Under tiden skulle några papper skrivas ut och jag frågade om det var okej att ta sig en titt i lokalerna? Inga  problem! 

 

Det som först påminde om ett litet rökrum (vem minns inte dessa små pytterum, inpyrda av rök och överfyllda askkoppar!?), visade sig vara ett samtalsrum. 

Vackra färger och vilsamt var det!

Jag blir lika förvånad var gång jag upptäcker såna här bilder i våra kyrkor. Å andra sidan är jag ju ingen trogen kyrkobesökare, så måhända har det här förekommit hur länge som helst? 

Om det stör mig? Inte alls. 

Själva samlingslokalen såg ut som alla andra församlingslokaler jag sett .., en mängd bord och stolar och så, där längst framme, ett slags altare med vackert träsnitt/snideri av Erik Nilsson, född i Harplinge. 

Hans far hade snickerifabrik och som barn började Erik - i Döderhultarns anda - att skära till figurer av överblivna träbitar från verkstaden.

Jag förstår inte varför det så ofta saknas information om vem konstnären/skaparen är .., det är så nästan överallt. 

Måhända tycker man att en liten plakett med förklaring/namn skulle störa eller skämma själva verket, men det tycker inte jag.

Nåväl, här visste personalen besked!  

Likadant med den här målningen .., den sitter på väggen i samtalsrummet. 

Nu ringde jag för en stund sedan till pastorsexpeditionen och frågade den vänliga kvinnan i receptionen om hon möjligen visste vem som målat tavlan? 

Nej, ingen aning .., men hon var så serviceminded så hon tog ned tavlan och läste på baksidan, där det tydligen finns viss information. 

"Jag kan väl ta en bild och sms:a dig?" föreslog hon. 

Det kallar jag att vara vänlig! Nu inväntar jag  bara svaret.

Och här kom det! Tack Tilda för hjälpen! Konstnärens namn var (eller är) alltså Enar Johansson och titeln är "Skökan i Geriko/Jeriko". Här har jag länkat till en annan blogg, där man får veta lite mera om denne konstnär Enar Johansson.

På hemväg stannade jag till vid detta vackra. 

Gult och blått och moln! Senare kom regnet och det har nu regnat sedan igårkväll, ja, nästan utan uppehåll. 

Pv förbereder inför styrelse/årsmötet, men mest inför nattseglingen förstås. Den Äldsta tränar på gym .., svärsonen ägnar sig åt Sudoko och tre hundar vilar efter Margret-Ingerrundan. 

Själv sitter jag här. På spisen kokar polka,- och rödbetor (ska gratineras med getost och pinjenötter) och ikväll blir det endast Harry, Sigge och jag själv kvar här hemma. Några dagar av egentid.

Sommartid ....

Sommartid och blåklockstid. Och tid för renfana och kungsljus och ännu finns inte-utblommad trift nere på ängen, innan havet. I rabatten är det inte mycket som blommar. Trädgårdslysing, någon halvt vissnad lilja .., men alla klematisar håller stilen, om än inte som förra sommaren. Upptäckte en säger EN enda vit ros som blommar i rabatten.

Röllekorna har kommit. Och styvmorsviolerna, förstås. 

På den delen av tomten där vi låter gräset växa fritt - där familjen Skata promenerar var morgon och gör mig så väldigt lycklig - där är det ingen större blomsterprakt, förutom dom där små styvmorsviolerna och så annat som jag ännu inte kan namnet på. 

Ägnade en del av förmiddagen åt att klippa gräs på gavelsidan mot öster. 

Stod också inne i vardagsrummet och tittade ut mot den inbyggda altanen (den som aldrig blir påbörjad ens), där Sigge huserar dagtid (inte instängd, men han sover mest hela dagarna där) och upptäckte då en liten mus som sprang på fönsterbrädan där inne. Det gjorde även Sigge; upptäckte musen, som inte längre är en mus, utan befinner sig i Sigges innandöme. 

 

För övrigt? (Bilden från en semester i Grekland, tillsammans med Emil).

Jo, pv har för närvarande endast två saker i sitt huvud; det ena är golf (där det har gått si-så-där, men använder man klubborna kanske tre gånger per år, blir det måhända inte bättre än så ..?) och det andra är segling. 

Om det blir som han tänkt sig, seglar han, hans bror och två andra män upp båten till Bohuslän natten mot fredag eller kanske lördag och så vill väl samme pv att jag ska köra upp bilen och ta med Harry och segla några dagar, tills hans bror med sällskap tar över. I fem dagar ska dessa då göra den bohusländska skärgården och  s e n   ...., hoppas pv att vi kan segla ytterligare några dagar och så är det ju till sist dags för bröllop i Karlstad. 

Det är  vad han tänker sig. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag tänker. 

Ännu mera för övrigt ska vi snart - Den Äldsta och jag själv - ta bilen till golfkrogen och där inmundiga Sydfransk fiskgryta med aioli. 

Pv ringde nyss. 

"Vi har bara två hål kvar, så vi möts upp klockan 13.00 ...", sade han.

Så blir det.

Dagens fönster ...

Så här skriver  avsändaren, som är Maja från Tyresö - dotter till Eva och den halvlånge. 

"Tyckte om detta fönster, gardinen och kannan. (Bilden här under)  Övervåning i ett bebott eternitplattehus. 

Kunde inte komma närmare, så det kanske blev för suddigt. 

Huset står i Undersåker med fantastisk utsikt över Indalsälven. 

Där är vi nu. Karin orienterar. 

Hälsningar från Maja."

Tisdag ....

Strålande solsken, men blåsigt. Bilden togs igårkväll vid det enda doppet och vi var bara tre som vågade oss i. 

Eller ville bada. 

Det var sonen och Elliot och så jag själv. 

Ljuvligt uppiggande, men inte så varmt. Nåja, ångrar man någonsin ett bad? Nej, det är omöjligt. 

På väg hem från badet. Alltid dessa tävlingar. 

"Ska vi se vem som vinner ?" säger Elliot. 

Och det springs och springs och springs och jag går där bakom och blir varm i hjärtat när jag ser småkalsongerna och småbenen som pinnar på som lärkvingar. 

Ork finns det, ja, liksom hur mycket som helst!

Nästan hemma tittar vi på den lilla myrstacken, den där ihärdiga små myror pinnar på av och an, till synes helt planlöst. (Men jag förklarar att så är det ju verkligen inte).

"Hur vet du det farmor ...?" säger 4-åringen.

Jag fångar stunder att minnas .., som idag på förmiddagen när doktor Eikedahl, 4 år, hjälpte sin farmor att sätta plåster på vänster stortå. 

Efter min covidsväng förändrades mycket som har med kroppen att göra. Orken har ännu inte återvänt som tidigare .., jag blir fort andfådd och darrig, enorma mängder med hår ramlade av - men kom tillbaka med besked - och naglarna, framför allt på fötterna, blev sköra. 

Min stortånagel har snart försvunnit helt och det ser inte så där himla trevligt ut, därav plåstret. 

"Farmor, har du såna här fina  plåster ., har du köpt dem själv ..., farmor ..? Farmor, gör det ont när jag sätter dit plåstren .., ska du ha två stycken .,. farmor, jag kan hjälpa dig att ta fram dem, det är ganska svårt .., titta, nu fixade jag det!" 

Sen sitter vi tillsammans på stentrappan; han på min högra sida. Han tittar på ärret efter min handledsoperationen .., vi pratar om myntan där en humla söker frukost och jag säger att nej, man ska inte fånga humlor, dom ska man vara rädd om, ja, flugor också för den delen och man behöver absolut inte döda getingar, alla dessa behövs!

Och så plockar jag några myntablad som vi smakar  på. 

"Känner du ..? Det påminner lite om tuggummi ..?" säger jag. 

Det tycker  i n t e  mitt sällskap. Han tycker att det är nästan äckligt och spottar ut det lilla myntabladet.

Ungefär så har vi det. Och ikväll vänder dom söderut igen, men Den Äldsta med make och hundar, blir kvar i alla fall tills i morgon. 

Vilken sommar detta har varit - so far -. 

Så mycket familjeliv. Så mycket värme och kärlek. Så oändligt mycket att vara tacksam för. 

Dagens fönster ...

... fångades i Porto av trogna fönsterfångerskan annannan och så här skrev hon: "Fönster från Porto. Fick fånga dem i farten på stadsvandring med en snabbfotad guide, så det blev lite snett!!"

Jag svarade kaxigt: "Tack, att det är snett ordnar jag!" 

Och en stund senare: "Trodde jag ,-). Det spelar ingen roll."

Fick nytt svar: Nä, det gör det verkligen inte! Det är svårt att få det rakt när man fotograferar fasader framifrån från andra sidan gatan, för det är sällan man kan stå på precis rätt plats, på grund av parkerade bilar, lyktstolpar etc, 

I Porto sluttar ofta gatan också, men just här var det faktiskt plant."

Suset ....

Måndag och skyfallsliknande regn! Den Äldsta som vid tiotiden är ute med sina två hundar, kommer hem och liknar mer en dränkt katt än något annat. Samma sak med husets två herrar vilka mätt sina talanger  på Holms golfbana.  
Jag frågar hur det gick?

"Jäkligt bra från början, men sen bar det iväg utför ...", svarar pv. 

Svärsonen tycks belåten, rent av väldigt belåten. Alltså förstår jag vem som hade det resultatet.

Själv fixar jag två ganska stora skink, - och broccolipajer och senare blir det lammfärsbiffar fyllda med fetaost på agendan. Tur att vi alla fyra gick till sängs rekordtidigt igår - klockan var knappt nio, om ens det - och jag känner mig pigg. Såväl pajer som biffar blir till middag och kanske får pajerna vänta tills i morgon?

Så ringer det på ytterdörren och alla tre hundar skäller som galna. (Ingen risk att vi får besök av tjuvar, den saken är säker). Det visar sig vara grannen Birgitta som kommer med den barnstol vi får låna, nu när minstingen från Skåne ska göra oss den äran. Perfekt och så otroligt vänligt av henne! 

Sist av allt upptäcker jag hundratals - om inte tusentals - starar vilka kommer svepande in över tomten .., och alla har siktet inställt på körsbärsträdet, det som är översållat av bär!! Det DRÅSAR bär ner på gräsmattan och  där blir det stor party bland ännu inte fullvuxna starar och jag tycker att det är så läckert. Tidigare idag såg jag familjen Skata promenera i det numera icke-klippta gräset närmast slänten. Å, så jag tycker om skator!

Dagens fönster ....

"Utsikt från ett bussfönster ...", skriver annannan och tack snälla, säger jag! 

Undrar just vad mannen ska ha  blommorna till? 

Uppvaktning?

Begravning ...?

En söndag i slutet av juli ...

Dagarna går. Månaderna också. Snart är vi i augusti, men det gör ju inget .., för åtminstone här är såväl augusti som september sommarmånader, i alla fall för mig. 

Vad gör vi en sån här dag? 

Inte mycket. Kör till Ugglarps Grönt och häpnar över hur proppfullt där är inne i butiken och ägaren säger att det ska byggas ny butik och det blir säkert bra. Det är brist på tomater och en skylt förklarar att vädret inte har varit det bästa för deras del .., men det kommer väl nya. 

Köper en stor och grann broccoli, samt röd, - och polkabetor. 

Vid tvåtiden får vi besök av Sabina och Jack. Sabina är jämngammal med Emma; dom gick i samma klass, spelade i samma fotbollslag och har känt varandra sedan tiden efter BB. Rara ungdomar .., pv hade gjort rabarberpaj och nästan allt gick åt. 

I morgon mera glädje!

Då kommer småttingarna och deras mamma och pappa från Skåne och hälsar på och glädjen tar liksom aldrig slut. 

Som den där omtalade ketchupeffekten är det!

Jag skriver listor (alltid dessa listor) och säger att i morgon blir det skink,- och broccolipaj och lite färsbiffar, jo, men det blir bra och pv och svärsonen har bokat tid för en golfrunda. Båda är nog nervösa .., ty det är evigheter sedan de svingade några klubbor.

Ungefär så är det här i landet Halland. 

Värre är det på Rhodos. Läser i DN om skogsbranden och en svensk kvinna berättar att dom har evakuerats och fått ligga på tunna madrasser på golvet. 

Kanske är det inget klagomål - allt ser ju värre ut i text - men om det  v o r e  så, tycker jag inte direkt synd om dem. Bofasta människor kanske blir utan sina hem .., jag hade lätt kunnat ligga rakt av på golvet.

Dagens fönster ...

... fångades under vår bilsemester i Skottland för exakt sju år sedan, ja, den här bilden togs för övrigt i Edinburgh. 

Det är förunderligt hur man på vissa platser genast känner sig hemma. Så var det här i Skottland, men även på Irland, några år tidigare. Här hade vi bokat boende via airbnb och det här boendet var det minst trivsamma av dem alla. Spänd stämning i familjen (vi sade att där var det nog skilsmässa på gång) och inte det minsta välkomnande!

Efteråt blev det tågresa till London, buss till Southampton och sist av allt hyrbil till Cornwall och det är därifrån den här bilden är tagen. Stentrappan ner till havet bestod av 134 branta trappsteg och allt jag - med ett ständigt krånglande knä - kunde tänka på, var hur det skulle gå att ta sig upp igen. 

Det gick det med.

Tv-tips och lite till ....

På instagram - förmodligen på svt:s sida - tipsade någon människa om en dokumentär (egentligen om tre, återkommer med de två övriga, dvs, om jag lyckas hitta inlägget) och en av dem var "Himlens mörkrum". 

Vilken dokumentär!

Och vilka fantastiska bilder, tagna av Jean Hermanson. 

Här finns en länk till programmet, som även blir till ett stycke av vårt lands historia. Bilden här t.v. tog jag rakt av från datorskärmen ..., om ni bara visste vilka knivskarpa fotografier som denne Jean tog! 

Helt klart sååå sevärd!

Ett annat program som jag fann rätt intressant, det var "Sanningen om ditt kiss."

Avdelningen "lite till": Den Äldsta och maken roar sig ikväll i Tylösand och vi är hundvakter. 

Det går alldeles utmärkt. 

Charlie tillbringar  mesta delen av tiden på matte Marias säng i gästrummet .., ja, han BARA väntar på matte .., medan Steven har gosat med Eckes son Jonas som tittade in och blev så omtyckt.

Dagens fönster ....

För 12 år sedan såg det ut så här i vårt vardagsrum. Där fanns ingen hörnsoffa, utan endast en annan variant av soffan Ektorp och på denna låg då en svart krabat som fått namnet Harry och alldeles nyss hade blivit vår nya familjemedlem. 

I fåtöljen - med Dagens Nyheter i högerhanden - satt Gunnar från Jämtland, som då var på besök. 

Gunnar har aviserat att han kanske tittar neröver i början av augusti, ja, kanske kan han tänka sig att segla lite i Bohuslän med oss om vi har tur med väder och vind och  beroende på hur länge han stannar.

Någon sekund efter att den övre bilden togs, dråsade den lite övermodige valpen i golvet .., ja, det är inte lätt att hålla balansen när man inte är så gammal. 

Gunnar tycks förvånad.

Då, 2011 .., levde ännu pElle och här var han så trött och sov så djupt, så där så han inte ens uppmärksammade att matte stod där med sin kamera.

I två år hade pElle då bott i landet Halland, efter flytten från Skåneland.

Lille, fine pElle.

Fredag .., matmarknad och DN:s nutidsquiz ...

Vi är sannerligen inte särskilt ofta inne i Halmstad, men idag blev det av. Det var väl den internationella matmarknaden som lockade, förstås. Ja, den heter egentligen International Food Festival, men jag säger matmarknad. 

Det fanns mycket att välja på .., allt från paella från Spanien, till rätter från Frankrike, Polen, Venezuela, Libanon, Grekland .., ja, det vimlade av olika stånd! Vi valde libanesiskt .., betalade 110, respektive 130 kronor och hade tur och fick var sin sittplats. En man stod redo med en sopsäck och spanande in de som köpte läsk i burkar .., det var som om han hade någon slags radar inom sig.

Jag kom då ihåg att jag upplevt samma sak vid Gothia Cup, där en kvinna nästan slet burken ur ens hand, innan man ens druckit ur innehållet.

Nutidsquizet gick ganska bra. Nio rätt av tio - fel på fråga 10 som handlade om Jane Birkin. Pv hade samma resultat och fel på samma fråga.

Ordquizet: 10 av 12. (Fel på fråga 11 och 12). Tror att pv hade 11 av 12.

Nu inväntar vi bara Den Äldsta med make vilka är på väg söderut. Det är renbäddat och klart och vi har berättat för Harry att såväl Charlie som Steven är på gång ...(hundarna). Stackars Sigge får några stressiga dagar, då han försöker hålla sig undan så gott det går.