Fredag, men inte den trettonde ...

Lugn morgon. Frukost för mig själv. Har redan kvällen innan  - dvs, igårkväll - förberett allt som vanligt, återstår att tända ljus och elda i kaminen. 

Därefter blir det promenad med harry och nere vid parkeringen möter jag INTE Tre Vise Män, men väl två ..., och det blir lite surr. 

Harry känner igen dem och lullar fram och låter sig gullas med. 

Igår var det Stig som kom promenerandes; han är väl i mitten av de åttio, men ser betydligt yngre ut och bor på andra sidan kustvägen. Innan pensionen arbetade han som elektriker.

Stig har stegräknare och tävlar mot sina barn, han har haft minst en hjärtinfarkt, men kämpar på. 

Vid husen närmast havet möter jag två äldre-äldre kvinnor,  den ena går med stavar, den andra bär reflexväst. Långt innan vi möts hör jag deras prat .., dom kommer gående nerför en backe och jag hör skratt och tänker att det låter så trivsamt.

Mera småprat. "Badar du fortfarande ...?" frågar en av dem. 

Det är nog sju, åtta år sedan - om inte mera - sedan friherrinnan och jag själv hamnade i Hallandsposten, det var då ett reportage om kallbad och detta tar liksom aldrig slut .., många tror att vi ännu badar veckovis! 

En av kvinnorna säger att hon tycker om att vinterbada, men har vissa kriterier som ska uppfyllas: Det ska vara soligt och vindstilla och det är minsann inte ofta en hallänning har sådan tur, säger hon leende.

Nu, någon timme senare, vankas skidskytte från Österrike. Intill mig ligger Sigge och en bit bort Harry. Jag undrar hur många gånger vi som har katt draaaaar längs svansen på våra katter .., så där nerifrån och upp? Alltid när Sigge kommer nära mig i soffan, blir det först svans-gos och därefter vilar han ut med kinden mot min vänstra hand.

Dagens fönster ...

 

 

Ljuslyktan var en present från en då väldigt ung Emma. Jag älskar den! (Och nej, hyacinterna var från något tidigare år .., årets är ynkliga och pyttiga just nu).

Utanför Matöppet i Slöinge ...

Sällan har jag sett en i mina ögon så underbart vacker julgran, som denna. 

Ni skulle se Malås julgran som står på torget .., det mest anskrämliga jag skådat! Den ser rent bedrövlig ut. 

 

 Så här schangdobel (eller inte) ser alltså granen ut hemmavid. Den tycks ju nästan deprimerad. 

Bilden togs av världens finaste före detta brevbärare Barbro Lundmark hemma i Malå.  

"Tror den kan delta i tävlingen Sveriges fulaste gran ...", skriver hon på Facebook 

Nu har jag pratat med henne och frågat om lov att få visa hennes bild, jo, inga problem!

"Du ska veta, att om kvällen, då det är mörkt, då är den riktigt fin, ja, när man inte ser den så bra!"sa hon och vi log, pv och jag själv.

Och så kom snön ....

Så tyst det blev. Det märktes på en gång, då, när jag i morse öppnade fönstret. 

Alldeles tyst var det. Och ljust och fint. Får snön bara ligga kvar, är jag hur nöjd som helst. 

Pv, som i vintras någon gång vurpade med cykeln i nysnön, tog nu den nytvättade bilen till Gullbrandstorp. 

Jo, men det känns som en bra dag, det här också. 

Har surrat läääänge med Kent, numera i Kristianstad - tidigare Växjö -. Det är inte ofta vi hör av varandra, men pratet löper hur lätt som helst. 

Så blev det ens stund prat med friherrinnan som kände sig trött och slut på. För några dagar sedan dråsade hennes granne - tillika väninna A-M - framstupa nerför trappan hos friherrinnan och det slutade med ambulansfärd till sjukhuset. Är det inte Lena som dråsar i backen, så är det kompisen! Tack och lov inga frakturer, men oj, det hade kunnat sluta hur illa som helst! Vi pratade om julfirande, om Sven-Arnes (älskad morbror till Lena) begravning och lite annat.  

Och där uppe på kullen skymtar det gula huset. I sommar har jag bott här i fjorton år. 

Det är rent ofattbart hur fort tiden går! 

Om fyra år - om man nu lever då - har jag bott här lika länge som jag bodde i Ystad. Det är ju ännu mera förunderligt.

Sånt kan man tänka på den snöiga torsdagen i december.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet:  "Såg att du la in ett av mina då gardinlösa köksfönster med Klippanljusstakarna. Just det fönstret sitter i en vinkel där många människor passerar förbi oss här på vårt nya markplan på väg in i porten.

Så nu fick de komma upp, de franska ”halvgardinerna” som är så vanliga därnere. Cafégardiner tror jag de kallades när de var aktuella någon gång på 80-talet hos oss. Jag köpte flera under mina dåvarande resor till USA - väldigt snygga då också.  Praktiska tycker jag och vackra - gör precis det de ska, skymmer inte ljus men ger oss bakom rutan, här vid köksbordet lite avskildhet!

Vi har ju flyttat till ett seniorboende. Ingen skillnad på lägenheter förutom att alla som bor här är över 65. Jag tror de tillhör ”persienngenerationen”. Många har vackra fönster med blommor, lampor och fina gardiner som dras för lite diskret på kvällen. Men oj så många som också har nerfällda persienner mer eller mindre dygnet runt - man ser ju att det lever någon där bakom i det lilla ljus som syns i springorna - men hur kan man bo dygnet runt utan att se ut, varken på himmel eller väderlek, bara ett frivilligt instängt leverne?

Tack och lov är de upplysta fönstren, nu med slingor och adventsstjärnor, fler än de nerstängda men finns det något FULARE än svenska persienner? Praktiskt säkert, men fruktansvärt just fult. Så vi har löst det så här istället!"

//Tack Monet!  säger jag.

För övrigt .... 

.... vill jag gratulera grannlandet i öster som firar sin självständighetsdag just idag. 

Inte nog med att Finland blev inbjuden till Nato långt före oss - eller fick vara med - nej, sen är dom ju så himla lyckliga också, lyckligaste folket i världen, enligt någon undersökning. (Någon gång i min ungdom var det nästan tvärtom ..., då var det prat om att Finland hade så många självmord, men nu har det tydligen vänt.)

Tidigare låg finska elever bra till i Pisaundersökningen, ja, dom har ett flertal gånger utnämnts till det bästa utbildningslandet i hela världen!

Men vi slår dem i alla fall i skidåkning. Än så länge.

Mitt i veckan ...

En bra förmiddag när så mycket hunnits med och hela tiden har P1-pratet varit igång och blir man inte deprimerad av andra orsaker, så blir man det  av att ta del av vad som hänt och händer i världen. 

Det är vittnesmål från den 7:e oktober när Hamas gick in i Israel  och där var kvinnor som fick brösten avskurna, som våldtogs och torteratdes av män vilka stod på rad och väntade på sin tur (att penetrera kvinnorna) och dessa kvinnor som sedan sköts i huvudet av män med byxorna ännu nerdragna.

Man kan kan fråga sig var detta ursinninglösa hat mot kvinnor kommer ifrån? 

Och ja, det innebär inte att jag i n t e ycker att det är förfärligt det som händer i Gaza, det är så hemskt så det är inte klokt.  Och hatet, parterna emellan, kommer förstås att växa än mera. Vem skulle kunna få till en lösning som är godtagbar för alla parter?  Ja, säg det.

Allt detta prat lyssnar jag till - det var den fantastiska Cecilia Uddén som berättade - och jag tänkte, för tusende gången, att å, vilka utrikeskorrespondenter vi har i vårt land!

Medan allt detta krigande och elände fortsätter, torkar jag golven och plockar undan och på den kom-ihåg-lista som ligger på bordet står skrivet "glöm inte att köpa en bra trälåda eller korg till leksakerna!"

Funderar på att köra till Getinge och låta bilen - som är så gräsligt smutsig - få sig en rejäl tvätt. Det är sådant som pv inte engagerar sig - eller ens bryr sig i - men jag gör det. 

Visst, det kostar ett par hundralappar att automattvätta bilen, men det är ju en droppe i Kattegatt i jämförelse med vad båten kostar och den används ju bara  sporadiskt under sommaren. Jo, idag ska det ske. (Och  förmodligen blir det då slaskväder i morgon ,-). 

För övrigt? Nästan blidväder idag och det kommer att bli halt på vår uppfart och jag ska slänga ut lite sand från den hög vi har vid syrénbuskarna. Det märks att detta har varit havsbotten en gång i världen. 

Var gång tanken slår mig att här, där vi  om somrarna klipper gräs och där Harry hämtar pinnar, där har fiskar en gång simmat omkring .., jag tycker att det är så fascinerande!

(Kanske såg fiskarna ut som här till vänster ..., bilden är en minnestanteckning från en resa till Turkiet med den lurvige från Helsingborg).

Nu ska jag ge mig av till Circle K (Statoil-namnet var mycket enklare) i Getinge och kanske, men bara kanske, svänger jag förbi Solhaga bageri i Slöinge.

Uppdatering: Nej, det gjorde jag inte. Körde förbi bageriet, alltså.

Dagens fönster ...

Igårmorse tjoppade det till ett antal gånger i min mobil och där upptäckte jag ett antal fönster från München! 

Bilden togs kl. 08.11 på morgonen och visar vyn från frukostmatsalen. 

Den som alltid tycks ha håven med sig, är den här madamen. 

Så här skriver hon: "Det är kaotiskt mycket snö här. Allt stod stilla i helgen. Jag åkte igår men med 4 h försening. Idag (tisdag) ska det bli underkylt regn och flygplatsen står stilla igen. Undrar om jag kommer hem i morgon?"

T a c k! säger jag.

Tidig morgon i landet Halland ...

Vid 21-tiden söndagkväll ringde det på vår ytterdörr. Vi bara gapade .., det händer väl ändå aldrig att någon tittar in den tiden? Pv hann tänka att det hade nånting med Vägföreningen att göra, jag trodde kanske att det var grannen som är rädd för att bo ensam, men det var det inte alls ., det visade sig vara sonen som tagit pojkarna med sig och kört upp från Skåne, så där för att överraska och såklart träffa sin storasyster som ju är på besök.

Sååå trivsamt det blev! 

 Det blev till att fördela sängplatser .., Elliot och jag själv tog var sin del av soffan Ektorp och det var första gången någonsin som han övernattat på en soffa. 

"Va? Har du aldrig sovit på soffan ..?" sa jag. 

"Nää, aldrig!", sa fyraåringen. 

Det blev inte många timmars sömn för egen del, men så mysigt ändå! Vid två-tretiden på natten eldade jag i kaminen .., det var kyligt i huset då gästernas bil skulle laddas, men det ordnade sig.

Hämtade en filt och virade om Elliot och stod en stund och tänkte på vilken oändlig glädje det är med småttingar, allra helst när man själv fick barn väldigt tidigt .., nu är det som att man har tid att ..., bara .., ja, bara ta in alltsammans! 

Kanske också detta att få känna sig förbehållslöst älskad, jo, det tror jag också spelar in. 

 

Och så här såg det ut natten mot idag - hemma i Skåne - det här att sova på en soffa var tydligen spännande!

Underbart, tycker hon som är farmor! 

Och vi gick ut med hundarna och sonen hade glömt barnvagnen i Skåne, men fixade det genom att ta vår skottkärra som vi grundade med ullfiltar och det tog inte mer än någon minut, så hade den yngste som bäddats ner i skottkäran, slocknat.

Jag tänkte, när vi gick där nere, att måtte vi inte möta någon, då tror dom väl ändå att det stora vansinnet brutit ut! Min systerdotter skrev på instagram att "Känns lite som Ann-Gerd Nilsson över det hela, det här man tager vad man haver!" Ja, som mamma menar hon. Det var precis vad jag också tänkte. 

Så här såg det ut. 

Vilken glädje det är att hundarna är sådana kompisar! Charlie (längst till höger) och Harry har fortfarande någon slags väpnad neutralitet (efter att rykt ihop rejält för flera år sedan), men det fungerar ypperligt numera. Charlie (längst till höger) är pappa till Steven och så är det den grånade Harry i mitten. Tre, sju och tretton år är herrarna.

Då den yngste fortfarande sov gott när vi kom hem igen, ställdes skottkärran med innehåll in i uterummet och så kunde vi hålla koll från fönstret inifrån. 

I säkert ytterligare en timmes tid sov han så gott där i kylan.

När jag själv var liten, var det kanske Fiaspel som gällde. Nu: Bajsspelet! Vinnare blev faster Maria.

Det har verkligen varit så ofattbart vackert med den lilla snö som kom - och kylan -. Nu lär det vara slut på det roliga .., nu väntas det komma töväder med slask, hu, så hemskt! 

Idag tackar Maria för sig och åker hem till Upplands Väsby och Sigge, som bott i pannrummet i en fint inredd bananlåda, kan åter komma in i kök och vardagsrum och gå lite som han  vill. Det har dock fungerat bra, - det här pannrumsboendet -  förutom när någon av hundarna lyckats få upp dörren och ätit upp all Sigges mat. Harry var en av dem och jag mötte även Charlie där inne. (Sigge tar då snabbt vägen ut genom kattluckan).

Och Pv pinnar på med sin resurstjänst och saknar såå klassundervisning. Och igår kom sms från min underbara systerdotter som frågade om vi (min syster också) kunde träffas på Ikea i Helsingborg (tidsmässigt lika långt att köra för oss alla) och äta julbord den 21:a december. Det ska bli såå roligt!

Over and out.

Dagens fönster ...

"Här är vårt  gästrumsfönster på andra våningen, ovanför kökstaket. Ska se om jag kan fösa bort lite snö inifrån. Blommorna har nu fått byta till ljusare plats. 

Så här kan det se ut i februari mars, så hur det ska bli då kan man ju undra. ellem."

 // Tack ellem! Jag är just nu glad att jag bor i landet Halland.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett fönster till dig från Berättarladan i Sunne. 

Där bakom skymtar deras lilla butik och bakom det kostymutställningen. Fantastiska kläder från alla uppsättningar genom åren. Väl värt ett besök!

Vi har sett och lyssnat på underbara Västanå Jul. Folkmusik och Julmat. Dans och poesi. Kaffe och julmust.  Å en himla massa må-gott-hormoner.

Å ett fönster till dig

Turtlan."

// Så skrev alltså Turtlan i Karlstad i fredags den 1:a december. T a c k! säger jag.

1:a Advent ...

I år har jag bestämt mig för att inte känna minsta lilla julstress. Man får se hur det går med den saken. 

 

 I december 2014 fick jag den här bilden som kom från Eva i Tyresö. Det handlade om "Det bästa" och så här skrev hon .., hon som har så vackra händer!

"Hurra!
Jag ska få en hörapparat. 
De frågade vilken färg. Så oviktigt!

Den är metallfärgad och innehåller dataprogram och blir ett bra hjälpmedel .

Landstingsbidrag 6000 kr för två öron,  jag ska alltså få två! I januari .
Så skönt  det ska bli.

Det är tröttsamt att alltid skärpa sig

Från Eva i Tyresö."

Ett söndagsfönster  från Västerbotten ...

Att det har snöat kopiösa mängder hemmavid, det kan väl knappast ha undgått någon. Från såväl trakten runt och i Umeå och även i Skellefteå, har det visats bilder av helt översnöade bilar och uppskottade gårdsinfarter där det sett ut som om den som skottat befunnit sig i en tunnel. 

Den här julkortsbilden kom idag från ellem och det vi ser är deras köksfönster och "snötunneln" till yttrerdörren! Otroligt med så mycket snö redan nu, i början av december! Men vackert är det onekligen. 

Tack ellem! säger jag.

En lördag i början av december ...

.. kan det se ut så här när mörkret tackat för sig och det blivit förmiddag. 

Då har småfåglarna fått mat och fast det inte syns på bilden, vimlar det av matgäster! 

Pilfinkar och bofinkar, några bergfinkar också .., en hackspett, en fasantupp med höna .., koltrastar, blåmesar, talgoxar, domherrar och en rödhake. 

Det är knappt att man hinner fylla på fröautomaterna, så är det slut. 

Från 10 i morse till vid 19-tiden ikväll har pv och Hilda varit igång med att tömma hennes bohag och köra det till den nya lägenheten, den som pv tyckte var så fin och nästan låg lite lantligt till. 

Två sådana här lass blev det och nu återstår bara lite annat .., en cykel och ja, sånt som man inte behöver ett hyrsläp till. 

Jag kan säga att efter att ha suttit i soffan och småpratat med mig och Maria, var det knappt pv tog sig upp ur soffan, så stel var han. 

Det hade burits på två soffor, minst en byrå och en stor säng och så allt annat förstås. 

Andra våningen och ingen hiss. Och från den lägenhet som lämnades, är trappan ner till gatuplanet tämligen smal och trång. Men nu är det gjort och inatt sover Hilda och Edvin bland alla flyttkartonger, men nu på ett annat ställe. Glada och till synes så lyckliga.

Fredagkväll ....

Adventsstjärnor och ljusstakar åker fram och pv vill ha betydligt mer pynt än jag själv. 

"Men nog borde vi väl ha en här  också ...?” säger han.  

Två ljusslingor (utomhusvarianten) har avlidit efter många års tjänst; det är ljusslingor som brukade slingra sig lite i eken och pv säger att kanske köper han en ny i morgon.

Vi har druckit Blossas lättvinsglögg och tagit var sin lussekatt .., och från Bunkeflo får vi filmer där det åks pulka - mer snö i Skåne än här hos oss, alltså -.

Så har jag ställt i ordning i gästrummet .., sängen där hundarna (Charlie och Steven) brukar ligga är också bäddad och Sigge måste få en bädd i pannrummet. (Ibland vågar han sig in, när gästhundarna får vara inne i "sitt rum").

Så har Eva från Tyresö ringt. En mycket god vän till henne begravdes idag och den kvinnan och Eva brukade talas vid i telefon två gånger dagligen. 

"Oj, så tomt det ska bli!" säger Eva. Vi pratar om döden och vad som händer efteråt och Eva säger att inget händer såklart och jag säger att "och hur vet du det ..?" Måhända övergår vi i någon annan slags dimension .., ja, för mig är det inte alls otroligt. Skulle jag som Elisabet vilja ha ett helt Nytt Liv? Få börja om på nytt. Nja, tveksamt. 

Fler bilder har kommit .., där är en till synes glad Edvin som står i sitt nya rum med två stoooora fönster och blå väggar, ja, uppenbarligen har dom fått nyckeln till lägenheten redan idag och i morgon går flyttlasset.

Eget rum har han hos sin pappa, men nu blir det även ett hos mamma.

Så är det här i landet Halland.

Äntligen! 

Så ringer mobilen. Det är sonen som låter allvarlig och så säger han: "Jaa, mamma nu har det hänt. Jag var på affären och handlade, du vet, den som ligger bara 500 meter hemifrån och så hade jag packat upp varorna och då säger kassörskan att oj, vad du var ordentlig som lagt streckkoderna mot läsaren och jag svarade att mamma har arbetat i butik i hela sitt liv och varit så noggrann med att lära oss just detta!" 

Tänk, i minst femton års tid har jag alltid gjort detta, men inte förrän idag sade kassörskan nånting! säger sonen och jag hör leendet genom luren. Äntligen får han lite kredit för sin omsorg om kassörskan.

Visst! Man kan förstås bli jättestolt över barn som doktorerat och fått aldrig så fina utmärkelser, men så finns det mammor som nästan börjar gråta av glädje när hon får höra att  n å n t i n g  av det hon inpräntat i sina ätteläggar, har fastnat. 

Kära bloggvänner .., ni ska veta en sak, att kassörskor ÄLSKAR kunder som inte bygger varuberg och som tänker på att lägga streckkoden åt rätt håll! Måste nu kolla upp att jag påmint barnbarnen också, för till Emil, nu 24 år, har jag mest sagt att "är du på resa och bor på hotell, tänk på att alltid behandla städerskor och annan servicepersonal vänligt!"

Bilden: Streckkodsmannen, nu trettiosju år, som handlade glass av den italienske glassförsäljaren på stranden i Antibes, Frankrike. Sista semesterdagen bjöd glassfarbrorn på struten. Inga streckkoder där inte. 

Och så tre eftermiddagsfönster ....

 .... ja, ett (detta) som speglar sig i byttan med prepperkonserver kanske och det hela finns hos hedgrenskan i Trelleborg. 

(Det ska erkännas att jag fick putsa läsglasögonen ett par varv för att riktigt se var själva fönstret var .. ,-).

Tack Kerstin!

Den andra bilden är fångad genom ett köksfönster i Tyresö. 

"Jag tog bilden mest för att visa hur mycket snö som har kommit, titta på det lilla trädgårdsbordet!" sa Eva när jag ringde och frågade var bilden togs.

Och apropå Eva ..,  vilken underbar anordning detta med hemsjukvård är! 

Eva har ju under många, många år haft bekymmer med sina lungor och det har varit ideliga resor till vårdcentraler och Huddinge Sjukhus!

Nu har hon fått hemsjukvård och med  vänlig personal som flera gånger per dag kommer hem till henne och ger injektioner och håller koll! 

Vilken oerhörd lättnad (och trygghet) för henne och hela familjen!

Det tredje fönstret kommer  från Monet och hennes och makens nya boende.

(Inåtgående fönster - så tycks det vara allt oftare numera - och så smal fönsterbräda, tänker jag. 

Det slår mig plötsligt att jag undrar om vi inte hade inåtgående fönster på Malmvägen i Sollentuna, då 1973 ?)

Torsdag, den sista dagen i november ...

Och solen strålar och vi har fått snö. Pv försöker göra någon slags anordning så att han - när rörmokaren får tid att komma - ska ha ackumulatortanken i närheten av pannrumsdörren. 

Sånt är han duktig på, pv .., detta att förflytta saker. 

Edvin som är här idag, är ute tillsammans med sin morfar och Harry är också med. 

Själv håller jag på att däcka i någon slags förkylning. Tog min laptop och lade mig raklång på sängen i gästrummet och tittade på "The Father" med Anthony Hopkins, den som handlar om att drabbas av Alzheimers, eller helt enkelt när hjärncellerna tackar för sig. 

Vi såg filmen i Laholm, tror jag och vi var lika gripna båda två, såväl pv som jag själv. 

Det var jag nu också. Tog en paus i tittandet .., drack kaffe och tog en pumpabrödsfralla och satte mig i vardagsrummet och surrade med Edvin. Hela tiden medan jag tittade på filmen hörde jag Edvin prata eller halvsjunga i en aldrig sinande ström och nu, i vardagsrummet, kom vi att prata om tv-spel och han berättade att hos hans pappa Patrik finns ett tv-spel och lite om hur det går till och hur man spelar och hur kul det är och jag i min tur berättade om när Anders var liten och spelade hos kamraten Sandra Lindahl hemma i Malå och Anders kom hem och berättade att han fått ett extraliv och jag förstod ingenting.

Sen sade Edvin att han faktiskt inte orkade prata mera .., och jag frågade vad som hänt med alla orden? Hade dom kanske ramlat på köksgolvet eller i hallen, ja, kanske skulle jag samla ihop dem i en påse så där så han han får ta med sig dem hem, för tänk, hur skulle det se ut om han kommer till mamma Hilda i eftermiddag och inte har några ord kvar? Kanske bara några ynka stackare, så där som "hej" och "nej, jag är inte hungrig". 

Sånt kan man fundera på. 

Så har jag pratat med hedgrenskan i Trelleborg. I veckor har hon och maken Peter varit krassliga; det hostas och snörvlas och till råga på allt trillade madame Hedgren och knäckte ett revben på sin vänstra sida och i morgon fyller den hostande maken 70 år, tala om att det krånglar till sig!

Krya på er! säger jag och grattis i förskott till halvdansken Peter! (Som visar sig vara helt och hållet dansk!) Eller kanske så här: Tillykke med fødselsdagen, Peter!

Ps. Filmen var lika sanslöst bra och intressant idag som för ett år sedan och jag säger bara det: vilka fantastiska skådespelare! Och  s o m  jag önskar att jag hade sett den medan mamma var i livet! Ds.

Dagens fönster ...

..., fångades av Monet och så här skriver hon, det var den 13:e november.

"Ännu gardinlösa upplever jag att vi sitter som i ett akvarium med full insyn från grannarna mittemot. Så är det narurligtvis inte - de lever förstås sina liv bakom egna fördragna gardiner och är väl måttligt intresserade av vårt.

Så jag fokuserar på mina roliga Klippanljusstakar av konstnärer som du säkert känner igen, på min ännu levande födelsedagsbukett för en vecka sedan från min 98-åriga mamma och hur nya vyer formar sig i mörkret med hjälp av ljus, blommor och just alldeles nya och okända fönsterspeglingar."

Tack Monet!

Här en länk till skaparna av ljusstakarna.

Onsdag och det bara strular och lite annat ...

Kanske smittar det av sig, detta att jag i grannarnas fönster ser den ena adventsstjärnan efter den andra och frisörskeeleven berättade att hon tog fram julgranen i början av november och jag höll nästan på att trilla av stolen! 

Inte för att det irriterar mig; var och en får förstås göra som den vill, men att man inte blir less? 

Idag på förmiddagen tog jag i alla fall fram dom elektriska ljusstakarna (tänker på dig Bert som är så noga .., jag brukar annars skriva adventsstakarna). 

Det blir fint. Känns lite tryggt och ombonat. 

Så började jag längta efter julmusik och tänkte att jag kan väl ta och uppdatera mitt Spotifykonto och spela John Rutters körmusik så det står härliga till, men se, då fungerade inte mitt lösenord. Jag undrar hur många gånger jag försökte ändra/uppdatera lösenordet och det ville sig INTE! Till slut ville jag bara gråta .., tänkte att nu har demensen verkligen slagit till på allvar och hela tiden kom jag till en återvändsgränd .., nej, resultatet blev bara "fel användarnamn eller lösenord". Det kändes som om jag skulle börja gråta. På riktigt, alltså.

Smällde igen min laptop och körde till affären. 

 Handlade några småfrallor med pumpafrön och en förpackning pepparsalami .., postade ett 3 A4 långt handskrivet brev till Inger i Skellefteå .., hejade på grannen och lite annat. 

Funderade på att köpa sill hos Andreas i fiskbilen, men avstod.

Åkte hemåt .., bryggde kaffe .., slog mig ned här vid bordet (med utsikt mot småfåglar som flyger fram och åter och hämtar frön) .., tänkte att nu får jag ta till det hårda artilleriet, så jag knäppte händerna och åkallade Vår Herre och förklarade att nu är det verkligen så här illa, kanske kunde han - även i dessa orostider - avsätta några sekunder och göra så att jag kommer mig in på Spotify och kan spela andlig musik, vad säger du om det, Vår Herre? (Helt ärligt kände jag mig nästan som jag tror att vår utrikesminister känner sig när han ska prata Natoansökans-godkännande med president Erdogan).

Jag tänkte att Vår Herre nog skulle skaka lite på sitt huvud och tänka att jo, jo, nu går det an att höra av sig .., senast var för några veckor sedan när jag hade varit på mammografi och blivit aningen orolig innan svaret kom och så nu .., detta! 

Men tänka sig, det fungerade! Plötsligt kan jag spela den allra ljuvligaste musik, till exempel "Les Cloches du Hameau" med Celine Dion och det finns faktiskt inte ord för hur glad jag blev! Och tänka sig, att Vår Herre har såna datakunskaper! (Ja, alldeles säker kunde jag ju inte vara ...).

Nu återstår endast att inhandla en liten högtalare som ger bättre ljud, sen är jag nöjd. Det får bli min egen julklapp. Och endast 1 timme kvar tills skidskyttestafetten för damerna börjar. Hurra! Hinner putsa ett fönster på insidan i alla fall.