Nyhetsmorgon just nu, klockan 08:00. 

"Isaraels aggerande ....", står det i nyhetsflashen, den här raden längst ner på tv-bilden. 

Man tar sig för pannan.

Söndagkväll ....

Tittar på lokala nyheter från Halland där en äldre herre är nyhetsuppläsare. 

Det tycks vara en "glad skit" , som min mamma skulle ha uttryckt det. 

Kände mig glad efteråt. 

Tillfreds också efter promenaden med Harry. Vi gick förbi den stora ladan (undre bilden)  och med hästarna på vår högra sida .., svängde vänster rakt ner mot havet, men halvvägs till grinden tog vi av till vänster över en sån här A-stege och så rakt ner mot parkeringen.

Genom att välja den rutten, slapp vi motvinden och den var kraftig. 

Det är brantare än man kan tro och fårstigen är smal och lerig, men man kan ju gå vid sidan om också. Ska bli ljuvligt när marken torkat upp, men det lär nog dröja.

Kom hem .., tittade på dokumentären om Gunde Svan  och känner mig aningen hurven inombords. Ja, ja. 

Uppe på platån finns en liten, liten sjö och det vita huset kallas för "Tullhuset" och det var väl tull det handlade om, då, när det bröts och skeppades sten härifrån.

Vår, sommar och höst vimlar det av får och lamm här i reservatet, men ännu i ett par månader är det tomt i hagarna. 

Så här såg det ut vid ladan. Bakom min rygg stod en häst i en enbarmligt lerig hage. Harry stretade emot när jag skulle gå intill el-stängslet för att försäkra mig om att vattentunnan (hästarnas) var fylld. Jodå. Till brädden. Skönt.

Ikväll blir det Mästarnas Mästare och vi har noll koll på vilka dom tävlande är. Jo, nu vet vi. Anja Pärson och Joel Lundqvist är två av dem.

Någon slags hjältar ...

Den som följt med här på bloggen en längre tid, vet hur intressant jag tycker att det är, detta att få ta del av andra människors vardag; inte minst när det gäller deras yrkesval. 

S o m   jag älskade brittiska Akuten från det stora sjukhuset i London .,. eller Ambulansen någonstans i Wales .., eller när vi själva  besökte Arbetets Museum i Norrköping och man kunde försöka att tänka sig hur det hade varit att arbeta vid de stora vävmaskinerna. 

Programmet "Paddington Station", är ett program som visar tillvaron bland ansvariga inom olika områden, på just den stationen i London. 

Det är allt från maskinskötare .., servicepersonal, lokförare, städare, irriterade kunder (tycks vara lika eländigt med tåg som strejkar på grund av värme eller kyla eller bristande underhåll som här i vårt land ...), till den kategori av människor som jag beundrar allra mest: de som sitter i ledningscentralen och tittar på datorskärmar där tåg står tilla .. eller har kört in i en skock med får .., eller där ac-systmet slutat att fungera på tågen och detta i värsta värmeböljan eller att en ickedetonerad bomb inte långt från järnvägsspråret får tåget att stanna och bli timmavis försenat. Vilka människor att hantera allt detta!!

Där sitter mest medelålders och äldre män (och alla tycks - av omfånget att döma - vara omåttligt matglada ...) och försöker bringa ordning i allt kaos och att inte den här yrkesgruppen får hjärtinfarkter på löpande band, det övergår mitt förstånd. 

Otroligt intressant är det att följa deras vardag! Och det är vad vi tittar på just nu. 

Dagens fönster ...

Som jag älskar era olika fönster, vilka kommer susande genom rymden och landar i min inkorg!

Ena dagen från Portugal, nästa från Klippan och idag kom detta eleganta fönster, från Bryssel!

Så här skriver avsändaren, som är Ulrika: "Jag fick ett litet fönster i håven när jag var i Bryssel. Från restaurangen La Chaloupe d'Or vid Grand Place där vi bjöds på middag av våra EU-parlamentariker (C), Emma Wiesner och Abir al Sahlani."

//Tack Ulrika! säger jag.

En dag i början av februari ...

Nog är det som om livet tar extraskutt av glädje när solen visar sig .., eller när himlen är så där ljust blå. (Men sonen skrev på familjechatten att nästa vecka är det slut på det roliga .., då kan det bli vinter igen. Nåja, februari är ju en vintermånad, så det får man ta.)

Pv - som nu inlett mardrömssäsongen, det vill säga, drömmer att han glömt skidorna till Vasaloppsstarten eller något annat förfärligt - tog en sjutton km lång sväng på rullskidor tidigare idag. Härifrån och till Skallkroken, tur och retur.

Själv satt jag ute och tittade på småfåglarna (ovanligt många domherrar på besök i år!) och det är dom vanliga och ingen hackspett på besök nu under ett par dagar.

På andra-sidan-kustvägen-grannen Lennart upptäckte mig när han gick förbi .., tittade upp en stund och det blev lite småprat. 

Pv kom hem, jo, det hade gått bra.  

Så tog vi oss an ormbunkseländet som totalt översvämmat rabatten, den vid ytterdörren. Oj, som pv fick ta i .., vilka rötter! Knappt var det klart, så dök grannen Birgitta upp! Vintertid bor hon inne i Halmstad, men nu var det huskoll eller nåt, så vi tog en fika på altanen - det första för i år - och kallt var det också, men det vara bara att vira in sig rejält! 

Birgitta var så glad och visade bilder på det nyfödda barnbarnsbarnet som var sååå fin och go och tänk, nu har lille Frank, 2.5 år, blivit storebror! Ser ni Birgitta som skymtar i uterumsfönstret, men hon satt alltså mitt emot pv. 

Igår besök på biblioteket i Harplinge, det som varit stängt i månader, på grund av renovering. Lånade Nina Gunkes bok "Innan jag glömmer" (skådespelerskan som drabbats av Alzheimers), men den gav mig inte så mycket. Intressant att läsa om hennes tid på Dramaten och hierarkin på den arbetsplatsen, men det var också mycket "kändisprat" och pojkvänner hit och dit (Göran Stangertz, Tommy Körberg m.fl) och skräcken att någon skulle få reda på vad som drabbat henne.

Pv stod länge och funderade på en bok om Baltikum .., men den förblev kvar  på hyllan. 

En av mina hyllor, ser ut så här. Herr Randigt djur fick följa med från Ystad och saknar kanske utsikten mot Regementsgatan, men nu blev det så här. 

Reserverade ännu en bok av Valéri Perrin, men den ser ut att vara någon slags deckare kanske? 

Vi får väl se hur den är.

 Två minuter blev två timmar ...

Igår var jag med om nånting som var så helt ..., ja, jag vet inte hur det ska förklaras. 

Nästan alltid (tror att det har med medicinen att göra) blir jag våldsamt trött vid halvsex-tiden på eftermiddagarna. Med "våldsamt" menar jag, att det inte på något vis i världen går att hålla sig vaken. 

Lägger jag mig då ner - vilket jag gör -slocknar jag ögonblickligen och  sover sååå djupt och hårt. En halvtimme, kanske. 

Samma trötthet igår. Pv sitter i loppisfåtöljen och läser DN .., det är eld i kaminen.

Vaknar efter vad som känns som flera timmar .., yrvaken och helt borta, kastar en blick på väggklockan och frågar pv om klockan är halv tio? Nej, den visar sig vara tio i sex. 

"Du har bara sovit i max 2 minuter!" säger då pv. Detta var som ett trolleri. Att uppleva sig kunna sova så djupt - helt borta från denna världen - vakna och tro sig ha sovit i timmar och då få veta att sömnen endast varat i några fjuttiga minuter! Men  h u r  går detta till?  Det känns som om hade man varit sövd, jo, exakt den känslan .., som när narkossköterskan/läkaren säger "hejdå Elisabet!"

Någon annan som upplevt detta ...?

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet.

"Det här är min kära bonuspappa, den gamle piloten och stridsflygaren. 

Det är viktigt med väder och här kontrollerar han hur det ser ut inför den stundande hundpromenaden. 

Någon gång i mitten på 1960-talet i skånska Klippan."

// Tack Monet! säger jag. 

Här en länk om hennes bonusfar, Hans Rehnvall, född 1916 i Sundsvall

Monet skriver vidare: "Han uppnådde den aktningsvärda åldern av 102 år och tackades av på sin 100-årsdag av ÖB Micael Bygdén som den då äldsta levande svenska flygvapenpiloten vid en stor ceremoni och flyguppvisning i Kallinge/Ronneby. 

Lite komplement om du vill. Här är filmen ”Attackflyg” från,  jag tror, 1957. Hasse var divisionschef för Lansen och det är han som syns som pilot i filmen. Han har dessutom filmat nästan alla sekvenserna under pågående flygning - den här dagen från en övning på Öland till ”en tur upp till Lappland. Filmens sista replik: ”Det går undan nu för tiden”, är fortfarande en familjeklassiker och används av oss alla när det just går fort.

Ny soffa ... 

Så här är det: vår hörnsoffa Ektorp som står här i vardagsrummet, den är så nedsutten så det finns liksom inga gränser. Allra mest har dynorna säckat ihop där Harry och Sigge ligger och det ser bedrövligt ut! 

Vi har sedan lång tid tillbaka bestämt oss för att vänta med nytt soffinköp, i alla fall inte förrän har Harry har gått hädan. Det är liksom ingen idé annars.

I kväll tog jag i alla fall en promenad hos såväl Mio Möbler, Ikea och på Marketplace, bara för att titta mig omkring lite. En sak har jag i alla fall konstaterat: sofforna är numera extremt stora .., ja, sittplatser för hela släkten (och den kan gärna vara stor) tycks vara det som gäller! Hur stora vardagsrum har människor egentligen ...? Förresten kan jag gärna tänka mig att vara utan hörnsoffa och i stället ha en 3-sits och 2 fåtöljer.

Dagens soffor är dessutom så djupa och när man inte är långbent, då kommer mina ben att hänga och dingla om jag sitter nära ryggdynan! 

Hur ser det ut hos er? Vad har ni för sorts soffor? Vilka önskemål har ni det gäller en bra soffa? Kom gärna med förslag! (Bild från min lilla 1:a i Ystad). 

Bilden från när vi enbart hade en 3-sitssoffa (samma märke, Ektorp).

Dagens fönster ...

Ack, att vara lillebror och bara få stå och titta på när faster och storebror är ute på äventyr ..., och farmor, hon skyndar sig förstås och hämtar sin mobil för att ta en bild.

Den där farmorn säger också att hon fullkomligt älskar små, knubbiga händer.

Förälskelse ...

Kan man falla pladask för ett trappräcke ...?

Jodå. Det gjorde jag hos AP på Ekerö. 

Sååå enkelt och så vackert var det!

 

Idag ....

.... ser havet ut så här. 

Noll strand i sikte .., den är helt översvämmad! 

Det är när jag ser havet så här .., som jag känner rädsla. Det är sååå mäktigt .., man är så liten. 

Och dånet hörs ända hem till oss.

Dagens fönster ...

"Idag är dom två i samma fönster!" skriver den flinka madamen i Porto. 

Och tillägger - det gäller den svarta katten till höger - : "Detta är Drottningen av samma gata." 

U n d e r b a rt! säger jag, som i skrivande stund lyssnar till den allra ljuvligaste musik av John Rutter, nämligen "The Lord bless you and keep you."

Februari och den där recensionen ...

Veckan innan jul var vi inne på Elgiganten i något ärende och råkade då få syn på en massa olika brödrostar. 

Vår gamla (Moulinex) var skruttig och nu slog vi  till - väldigt impulsivt och utan att ha läst igen en enda recension - och brödrosten Menuett fick göra oss sällskap hem. Priset: 199 kronor.

Det allra första vi lade märke till, var att sladden var extremt kort, ja, så kort, så för att använda kaffebryggar-uttaget, är vi tvungna att sätta brödrosten ovanpå kaffebryggaren. 

Ovanför diskbänken finns en avlång lampa med ett uttag, men då når inte sladden ner till bänken, utan blir liksom hängande i luften. 

Nå, men hur rostar den då? Jo, bedrövligt dåligt. Här ett levainbröd (ja, jag vet att det inte är det mest hälsosamma - eller inte alls - men jag äter EN brödskiva per dag numera och då tycker jag att rostat bröd på morgonen är underbart gott!). 

Tycker ni att det ser aptitligt ut? Nej, inte alls. Då ska ni veta hur den andra sidan ser ut .... 

Nämligen så här! Det visar sig att glödtrådarna på motsvarande sida inte alls fungerar och när jag läser recensionerna, så här 1 dryg månad senare än när vi köpte den ..., så är detta något som tydligen hänt även andra köpare. 

Att sladden är på tok för kort, är något som många  klagar på .., somliga har återlämnat brödrosten just av den anledningen. 

Vad lär man sig av detta? Jo, att man naturligtvis får det man betalar för (inte ens det!) och att man måste vända brödet själv om man vill ha det rostat på båda sidorna. Detta var på rostgrad nr 5 av 6.  Kontentan är: Menuett brödrost visade sig vara ett bedrövligt köp och ska nu återlämnas.

Kväller, en fönsterittare från Ekerö och Ingunn på väg ...

För den som - likt undertecknad - ofta surfar runt på instagram, är det ingen konst att se vad klimatförändringarna gör med vår värld. 

Det är jordskred och översvämningar och inför i morgon har det i Norge utfärdats röd varning - vilket innebär vindar upp emot 50 meter/sekunden, det vill säga, orkanstyrka!

Hu, så ruggigt! 

Kalufsen på bilden tillhör lille Viggo; detta ständiga solsken som jag ibland kallar för "Potifar" och fråga mig inte varför. 

Den riktige Potifar var tydligen hovman hos Farao i Egypten.

Denne gosse har sån rytmkänsla, så sjunger man bara minsta lilla strof, så vaggar han i takt! Garanterat inga gener från hans farmor.

Apropå översvämningar.

Här en bild från Hörby - det var i förra veckan det -. Och här en länk till reportaget. Bilden togs av Ebba Granath/Sveriges Radio. Är det inte snö, så är det regn. 

Något annat. Var gång man handlar något från nätet, kommer ofelbart ett mejl där företaget i fråga önskar få veta vad man tyckte om varan, ofta innan man ens har fått paketet. I morgon ska jag här på sidan lägga ut en recension - inte ens ombedd - på en vara med namnet Menuett. Vilket uselt köp vi gjorde!

Ivardagen .., sigges flykt och lite annat ...

Idag har alltså sonen namnsdag, men det skulle även den här lille gossen - Ivar Nilsson - ha haft, om han nu hade fått förmånen att leva i 114 år. 

Jag älskar bilden med dom korviga strumporna och ser det nästan inte ut som om han tänker sig att ha den vänstra handen i något som liknar en ficka, men kanske bara är ett skärp? Aja, baja lille Ivar-Nicke!

Sonen tycker väl måttligt bra om sitt andranamn, men jag har på senare år mött flera små Ivar-pojkar och tycker att det är jättefint. Det är ett vanligt namn i Norge (oftast då som Iver), Lettland (Aivars och Ivars), Island och Estland. 

Frågade äldsta dottern om hon kommit ihåg att gratulera morfar idag? Jodå. 

"Men han var ute och jagade hare där uppe i himlen och hade inte tid att prata, han skulle återkomma senare!" sa hon. 

För övrigt? Ganska flitiga har vi varit idag. Köpte någorlunda billig nötfärs och har frusit in flera platta paket .., pv har gjort en hel ugnsplåt med lasagne (ska vidarebefordra till friherrinnan och A-M till lunch/middag) och själv kokar jag färsk kyckling, som ska bli till middag med currysås och diverse grönsaker. En annan kyckling ligger och bidar sin tid i kylskåpet. Den ska ugnstekas. 

Och fåglarna har fått mat och lite överbliven gröt .., pv har suttit i gästrummet och spelat på pianot, samt sjungit .., någon slags renässansmusik och det kunde han konstatera, att detta föll inte Sigge Nilsson i smaken. Sigge låg nämligen på sängen när pv slog sig ned och det tog inte mer än två minuter, så hoppade han ner från sängen och krävde att husse skulle öppna dörren och befria honom från detta oljud!

Medan jag skriver detta, sjunger Tony Bennett duett med Billy Joel ... "The good life". 

Gapskrattade idag på morgonen åt något som pv lyssnat till och som han berättade om. Det handlade bland annat om Kazakstans president som på ett - enligt mitt sätt att se det - genialiskt sätt mopsat sig mot president Putin och hans anhang. Länk till programmet, vilket sändes i mitten av november, finns här. Det tar bara tjugo minuter och det är ungefär 12 minuter in i programmet som det kommer. Heja kazaker, heja armenier!

Dagens fönster ...

Två fönster med två katter - det är ju nästan som ett Kinderägg -! tänker jag. 

Ser ni den lilla krabaten som tycks ha det så skönt .. , men ändå har lite koll .., öronen spetsade bakåt!

Att det var madamen i Porto, annannan, som hade håven redo, det förstod ni nog genast?  

Tack! säger jag. 

Veckans andra dag ...

För tio år sedan - minus en dag - tackade Lena för sig på jobbet. Sedan dess har hon varit friherrinna och hon sade på en gång, att icke att hon tänkte gå ut en enda dag extra efter detta och så har det blivit. 

Mycket har hänt sedan dess. För ett halvår sedan dråsade hon i backen när hon en kväll gick hem från goda vännerna borta på Kärrvägen (grannar till pv:s föräldrar, ja, där dom en gång bodde) och då blev det fraktur på axeln eller överarmen, jag vet inte riktigt vilket. Fortfarande går hon på regelbundna besök hos fysioterapeuten (eller kanske arbetsterapeuten) för att få bättre rörlighet. 

Idag på förmiddagen ramlade hon hemma i sitt köket och bröt handleden. Samma arm. 

Det var knappt att jag trodde mina öron!

Skylten i butiksfoajén.  

Då, när det begav sig. 

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren: "Vintersolen tar sig in genom vårt köksfönster och skapar vackra fönsterskuggor också på väggen. Grannfönster skymtar också. Har man fortfarande en tonårskatt med benägenhet att välta blomkrukor får man ta fram de vackra franska sidenblommorna och blanda med mindre mängd naturell ampellilja och murgröna. Blir faktiskt ganska bra tycker Monet!"

// Fantastiskt fint arrangemang, tycker jag - som är Elisabet -.

Här och nu .....

Och TV-sportens Arne Hegerfors har gått bort och för den som under hela sin uppväxt har varit sportintresserad - om än inte själv aktiv - känns det ungefär som om en nära bekant har gått bort.

Det har varit en fin dag. Hög och klar luft. Annorlunda fågelkvitter. 

En morgon hörde jag rödhaken, men vem var nu detta som drillade så vårlikt?

Upptäcker en film hos SVT 1, som visas ikväll, klockan 23.15. (Vilken tid!!) "Leave no trace" är titeln.

Den finns även på play. Här en länk till den - jag tyckte sååå mycket om den, när jag för ett par år sedan såg den på Filmstudion -. 

Tittar på Fråga Doktorn som ikväll handlar om bröstcancer.

Oj, vad jag tycker att programledaren är bra! Enkel, naturlig, hur bra efterträdare som helst till sin föregångare! Och till synes trevlig läkare är där också.

Dagens fönster ... 

I landet Uppland: 

På torsdagen blir det besök hos äldsta dottern som hyr en slags stallskötarbostad hos Stig H Johansson (inte långt från Upplands Väsby) och där är hästar i hagarna och sååå mycket ute-på-landet-känsla. 

Och vi är där och Pv och dotterns  pappa hjälper till att montera två byråer .., det är många känslor i svang och tre hundar (Charlie, Steven och Harry) ligger ihopkurade på en stor, svart skinnsoffa och vi bjuds på kaffe och dotterns hembakade bullar, dom som inte är av denna världen.

Ett annorlunda liv tar sin början. 

Ytterligare några dagar senare arbetar hon sitt näst sista pass på Danderyds akutmottagning och får av underbar arbetskamrat - med ursprung från Algeriet - såååå fina presenter och på instagram skriver denna sjuksköterska:! ”Du e gåvan från ovan min pärla!" och från en f.d. kollega på KS kommer nästa kommentar: "Men åh, va fint, dom älskar dig lika mycket som vi gör, välkommen tillbaka till Civa, ingen är gladare än vi!" och jag tänker - som så många gånger tidigare - på vad snällord kan betyda.

Det är vad jag tänker.