Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Så här ser Villa Svalnäs - med alla sina fönster - ut från den omgivande parken. 

Detta har varit en privatbostad för bara hundra år sen - en del hade det bra då!

Hälsningar
Monica."

/Tack Monet! säger jag.

 Ny vecka .., ny giv på handen. 

Torekov vid 18.00. Helt plötsligt föreslog pv igårkväll att vi väl kunde segla till Båstad eller Torekov idag måndag. Jag hade ingen större lust, men insåg ju att han längtat. I ett par veckors tid har han arbetat från morgon till kväll med uterums-bygget och ingenting är ju så roligt som att kasta loss sommartid. 

Så det gjorde vi.

Lämnade Skallkroken vid tiotiden och det visade sig vara "gammal sjö" och gungigt. Jag tänkte att har jag aldrig varit sjösjuk under tidigare seglatser, så fanns det en överhängande risk att det skulle ske just idag. Nej, det gick bra. 

Kom fram till ett Torekov där lugnet råder. Gott om plats i hamnbassängen .., vi ligger längs kajen och här är många tyska segelbåtar med ENORMA tyska flaggor i aktern och jag hör olika språk från förbipasserande människor. Endast 1 Porsche hittills, men många cyklister och många har åkt med färjan till Hallands Väderö inte långt härifrån och kommer i led tillbaka ..., till sina bilar eller cyklar. 

Jag fryser och har tagit på mig den blå sticketröjan.Och precis nu .., överraskades vi av Anders med småkillarna som kom på besök!Oj,så roligt!

Dagens fönster ...

Från Jämtland kommer dagens fönster och det var Helena Björk - cruella kanske ni minns ? - som hade håven redo. 

Så här skriver hon: 

"Fönstret med pelargonen finns i en stuga på mina föräldrars tomt. Nu är det flyttat och renoverat sedan många år, men ursprungligen byggdes den av min mammas faster Fias man, Olof, född runt 1885.

Där fostrade de två söner, min mammas kusiner Valdemar och Lennart, födda på 20-talet."

Och så kommer en bild på Helenas hemtrakt .., med en stor gran som skulle platsa på vilket torg som helst, ja, i jultider alltså. Håll med om att det här landskapet är bara så underbart vackert! 

Tack Helena!

Söndag ... 

Bilden: Upphittad inköpslista och på baksidan fanns denna teckning. 

En lugn dag, i alla fall till en början. Tänk, som bortblåst är detta att jag vaknar hundra gånger per natt och som bortblåst är också all värk jag hade i skenbenen! Det är ju helt obegripligt, ty ingenting  har förändrats; i alla fall inga nya läkemedel, inget annat som dykt upp! Alltså är det bara att tacka och ta emot. 

Får överraskande besök av Ecke och Britt som just nu bor i sommarhuset här nedanför. Ecke vill kolla till bygget, ja, inte med synen, men genom att höra pv berätta. Efter lite - eller mycket - trugande, tackar dom ja till eftermiddagskaffe på altanen. Britt väljer flädersaft. En halv cinelle till oss var går också ner och som vanligt blir det surr och mera surr. 

Britt är lika tjusig som alltid, men vill inte sitta i solen, så hon byter plats med pv. 

Vi pratar om Nässjö där hon är född och uppvuxen, men också om annat .., vad som under årens lopp fastnat i ens minnesbank, t.ex.

Helt överens är vi att det oftast handlar om oväsentligheter. Fraser från franska eller tyska läroböcker .., eller som i mitt eget fall: alla namnen på mina klasskamrater och då menar jag ALLA namn. Gudrun Linnea,Elsy Ingrid Gunilla, Ulla Maria Elisabeth osv. Inte en enda gång i mitt 70-åriga liv har någon frågat efter denna kunskap. 

I någon timmes tid blir Ecke och Britt här och vi säger att nu får vi fixa till det här med surströmmingen; det är ju inte en given lag att man måste äta det på en helgdag, särskilt inte när  nästan alla i sällskapet är pensionärer.

Det blåser rejält när vi sitter ute på altanen och mitt i alltihopa dråsar det gamla plommonträdet till marken! 

Några plommon har vi inte sett skymten av på flera år, men ändå .., det har varit perfekt som fäste för tvättlinan. 

Men titta .., så murket det varit inne i själva stammen! Det är som en tand helt rutten av karies!

Vi får väl lägga trädet i slänten, så får insekter någonstans att flytta in. 

För övrigt? Sista OS-dagen och jag tycker att Frankrike/Paris har skött det hela med den äran! Inga klagomål har jag på kanal 5 heller, men trist med reklamen. 

Mest har jag  - som vanligt - tittat på friidrott. Nu väntar brittiska Akuten, massor av avsnitt har jag kvar! 

Igårkväll handlade det bland annat om en 31-årig kvinna - den vackraste jag någonsin sett - som plötsligt drabbats av en svår blödning i hjärnan och var helt borta. Jag var bombsäker på att det inte skulle gå vägen, men se, det gjorde det! Och så all detta att vi får följa många av patienterna och deras anhöriga .., man får en bakgrundshistoria och får även se hur det slutar. S o m  jag älskar denna serie!

Dagens fönster ...

Har jag någonsin fått sån skörd av dagliga fönster som nu, när Turtlan/Annica med sin M varit på biltur norröver i vårt land?

Jo, av annannan när hon varit på konferens någontans!

Så här skriver i alla fall fönsterfångerskan:

"Håven hittade här ett fönster vid gårdsbutiken Hansjö Mejeri utanför Orsa.

Där fanns att köpa ostar, filmjölk, yoghurt och mjölk. 

Ute regnade det och vi missade med minsta marginal köpa glass i ett mysigt glasscafé alldeles bredvid.

Men nu vet vi!

Hälsningar Annica på tur."

Fredagkväll ...

Lågtryck hela dagen och då blir det som vanligt: jag däckar totalt. 

Halvsomnar på soffan .., tittar lite på två avsnitt av brittiska Akuten .., orkar knappt engagera mig i finalen av bordtennisen. 

Men sen .., bryter solen fram så där vid sju-åttatiden och då gullber jag pv att han väl kan följa mig till Skallkroken för ett kvällsdopp. 

Det blåser nåt hemskt, han meddelar att något bad för hans del blir det sannerligen inte, men jag tar ett dopp, simmar lite under ytan och vattnet är ljummet och fullkomligt ljuvligt. Livgivande, är vad som beskriver det bäst. 

Oj, så det smäller i alla segelbåtslinor ("fall" heter det, säger pv, men jag säger linor) och det låter som voro vi strandade på Nordpolen ., så är ljudet. Noterar ett bibelord som namn på en mindre segelbåt, det hör inte till vanligheterna. (Ty så älskade Gud ...). Det är en tysk gästbåt. 

Vilken kväll! 

Det är så vackert och vi räknar till åtta husbilar, varav två är tyskregistrerade. 

Båten till höger på bilden är en gästbåt som kan glädja sig åt att få ligga längs-med. Tre, kanske tilll och med fyra sådana platser finns.

På väg till bilen upptäcker jag en död liten sädesärla som ligger på sidan på bryggan. 

Stackars lilla krake. Så tog ditt liv slut av någon anledning och inte hinner du flytta söderut och komma åter nästa vår. 

Jag tar den lilla fågeln och bär den i armvecket och lägger den så en bit från där vi går .., lite för sig själv, så där så den får vila i lugn och ro. 

Svänger förbi affären. Skriver ett anslag och berömmer den som gräddade gårdagens Cinelle-wienerbröd. Så vansinnigt perfekt gräddade var dessa och fint dekorerade!

Sen hemåt till en bytta havskräftor, vitlöksbröd och gott vitt vin. I morgon är det Cykelvasan för Micke, Emil och Peter (plus deras vänner) och jag hoppas regnet upphör och att det blir en bra dag för dem! 

Och under dagen får vi veta att en i vår närhet drabbats av vitiligo och dessutom behöver medicinera med levaxin. Vi har hittills varit sååå lyckligt förskonade från svåra sjukdomar och tänker att det ändå kunde ha varit så mycket värre. Själv tycks den drabbade ta det lugnt.

Dagens fönster ... 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Badhusparken i Östersund. Här kan man äta och fika men idag skulle jag välja sitta utanför de här fönstren. Det var lite väl varmt innanför fönstren.

Storsjön bakom och en liten minigolfbana.

Vink vink från republiken Jämtland

Annica/Turtlan."

// Tack! säger jag och konstaterar att Jämtland  uppenbarligen bjuder på många fina fönster.

I väntan på .... 

... på att det som finns i ugnen ska bli klart (ugnsrostade grönsaker och en halv kyckling), tittar jag på olympisk segling (bara för att ..) och tänker att även i eftermiddag ska jag klara av att simma dom där 400 meterna, det vill säga, ut till pinnen som är längst ute i havet och tillbaka in i till bryggan. 

Jag är evigt tacksam att vi inte har besök av späckhuggare här i Skallkroken, så där som det nu varit i Bohuslän. Flera stycken till och med, vilka dök upp intill ett par i en motorbåt. Då föredrar jag en säl eller en skarv. Fiskmåsar och tärnor flyger ofta förbi, men letar mat på grundare vatten. 

Igåreftermiddag kaffe och nybakad kaka (med glass) hos den rara Birgitta. 

Det här är hennes tomt. Huset var precis som pv:s, arbetarbostad åt den som då drev Stora Stensjö, men Birgitta och hennes - sedan flera år bortgångne make - har byggt ut och byggt om och gjort så fint. 

Det vita huset bakom flaggstången är till salu. 

Tittade på nyheterna i morse och tänk, att man skäms som svensk när skjutglada ungdomar från vårt land skjuter andra gängmedlemmar i Norge och Danmark. 

Man vill be om ursäkt. 

Inslaget visade  hur en annons för att locka unga, villiga mördare kan se ut. Bra betalt var det också. 

Ur led är tiden.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett fönster fångat i Fjällnäs i Härjedalen en fin lördagskväll.

Buffékväll på Strandgården. Gott!

Å där fanns ett fönster till dig.
Håven hittar säkert flera.

Annica/Turtlan."

//Ja, det kom verkligen flera! Tack Annica!

Telefonsamtal och vykort ...

Telefonen ringer. Det är min syster som är hemma på besök och det blir ett långt samtal. Hon berättar att vår äldsta syster ÄNTLIGEN har kommit till läkare och även om hon redan har en bokad tid om två veckor, så togs det nu prover och hon har fått remiss för lungröntgen och det känns sååå bra. 

"Hmmmm. När gjorde du ett utandningsprov senast ...?" hade läkaren frågat. 

"Ja, det var inte länge sedan ...", svarade min syster. 

Då tog läkaren sig en närmare titt på datorskärmen och kunde konstatera att "inte länge sedan", kan i verkligheten handla om femton år!

Själv ska jag försöka planera för syskon-släktträffen (för den lilla släkt vi nu är), kanske i Bunkeflo, om de är lediga den helgen och helst om vädret är någorlunda.

Och bilden visar fler vykort som gjort mottagaren lycklig. Ett av dem har jag skickat till mig själv. Två är från Argentina (mamma, skickade 1978), ett är från pv:s brorsdotter (det längst ner till höger) , ett från Maja .., där är ett från Emma och Fabian som var i Vietnam på semester .., och ett är från madamen i Portugal. 

Och tänk .., att jag som annars inte har så vansinnig ordning (i alla fall förr var det så), fortfarande har kvar vykorten från mamma!

Dagens fönster ...

Det som i många, många år var en inglasad altan, ska nu äntligen blir något annat. Ett slags vardagsrum, är det tänkt. 

Sex fönster ska på plats, det ska bli ett vitt innertak .., och ljusa väggar ungefär som i det andra uterummet, oxelhäcken ska tas bort och en björk fällas .., det ska bli trägolv och där ska vi en gång sitta och titta ut över den lilla världen som är vår. Eller vår till låns. 

Nåja, det får ta den tid det tar. Golvet ska gjutas och till detta måste vi ha yrkesmän. Hur trappstegen ner till rummet ska utformas, återstår att se.

Om  post i brevlådan eller vykort ...

Igår var det väl som vi pratade om glädjen i att få vykort - eller ett brev -. Fortfarande, fastän jag nästan enbart skickar Postens Vykort (där man - om man vill - använder sina egna bilder), älskar jag vykortsställ, särskilt om där är lite annorlunda kort. Det till vänster på bilden stod utanför en bokhandel i Berlin. 

Bilden nere intill höger visar en tämligen ung bloggmadame på semester i Grekland. Detta var före mobilens tidevarv .., vykorten skrevs för hand och min Canonkamera vilar tryggt intill matte. Bilderna fick framkallas via Apport Foto eller Extrafilm, då, när man kom hem. Den rosa koftan var från Gudrun Sjödén, liksom kjolen och jag nästan sörjde när koftan gick i graven. Behån fick tydligen vila ut på hotellrummet. Jag kommer ihåg att vi på den resan mötte en man vid namn Eric; han var från Wales och vi kom att umgås nästan dagligen.

Bilden längst uppe till höger måste vara från England, när jag postar ett vykort.

Längst till vänster ett vykort från Eva på Rödön (f.d. Frösön). Nere till höger - ett från vännen Ingrid i Falun - och uppe till höger, ett vykort författat av mina barns pappa. Kortet låg i postlådan i Lyme Regis i England där AP och jag själv tillbringade en vecka, medan husfolket var i Malå. En liten Anders hade fått göra sin pappa sällskap till goda vänner på Jylland. På kortet står bland annat att läsa att sexåringen varje kväll tog en puss i handen och slängde den över havet till sin mamma och storasyster. Jag minns att jag började gråta när jag läste raderna. 

Även en svart hund utan svans kan bli överlycklig över egen post, allra helst om den innehåller några rader från Ecke och Britt och inte minst: en bit kokt skinka, inlagd i som ett litet paket! Här väntar Harry bara på att husse ska ha läst klart .., dååå, blir det stor lycka! 

Uppe till höger: från Indien kom de allra vackraste vykort från Tompe och Kerstin - ungdomskompisar till pv - och nere till vänster ett brev med teckningar från Eva i Tyresös barnbarn Karin.

Det avlånga vykortet, skrivet den 15/11 1982,  var sänt till moster Lisbeth - mammas lillasyster - och mamma berättar om krångel i tullen och ... "en rosenrasande gendarm (tulltjänsteman) som slet papperet i bitar och rasade! Arma karl det var nog dagen efter för honom !! -. Här är underbart vackert! Som ni vet är världen liten. Vi stötte på en ....(oläsligt) tandläkare från Luleå som varit här på en tandläkarkonferens. Kramar - hälsningar. Ann-Gerd. "

Detta om vykort.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Näsby slott med sin ingång är från 1600-talet och har en fantastisk historia och var privatägd av Zorns ingifta familj Lamm för ett sekel sedan. Finns målningar av honom, Carl Larsson och andra där. 

Idag privatägt konferens/hotell/restaurang vid den vackra Näsbyviken. 

Min franska familj kommer hit i veckan och vi ska äta lunch på ”Lilla Slottskrogen” i denna ståndsmässiga miljö och visa de franska barnbarnen. Det blir roligt att se deras reaktioner - de har precis varit i Dalarna och lärt sig allt om Zorn och Karin och Carl Larsson där.

Monet." (Och tack! säger jag).

Prat med Ingrid .... 

I tjugofem minuter pratar vi. 

Eller  s a m t a l a r. 

Hon säger att det är ett elände att ha så dåligt närminne och jag säger att om man är över nittio år, då är det väl ändå tämligen förståeligt. 

"Men du förstår, det känns som om jag minns allt från min barndom, men idag - det var så pinsamt - kom en av hemtjänstens unga kvinnor och jag hälsade och förstod att henne hade jag aldrig träffat. Det visade sig att hon var hos mig igår, men det fanns inte i mitt minne! 

Och det var inte det enda: Idag tänkte jag på morgonen att det var länge sedan jag träffade dottern A .., men det var ju likadant där, jag hade varit där i helgen på middag!" 

Jag säger att detta, att hon i alla fall kommer ihåg att det blev fel, ju alltid är något.

Och sen tänker jag - och säger - att om det nu är så att man, när närminnet tackar för sig, mest minns sin barndom, då är det ju en välsignelse om man begåvats med en lycklig sådan (barndom, alltså). Tänk, så förfärligt om det vore tvärtom! 

Hon berättar också om hennes saknad efter trädgården; den med alla rosor och blommor. Nu är det balkongen som får agera trädgård och ett enda träd kan hon se från sin lägenhet, en stor lönn. Egentligen borde hon röja bland alla papper, men det är som orken - eller lusten - inte räcker till sådant. 

"Jag har ju egentligen alltid haft ordning och reda (I arbetade som lärare, hennes pappa hade samma yrke och familjen bodde i hans tjänstebostad; när I var elva år brann huset ner efter ett åsknedslag!), men inte nu längre och tänk om jag dör innan jag fått ordning på pärmarna .., vad ska då ...?" säger hon.

Innan vi slutar tackar hon som vanligt för alla brev och samtal under årens lopp, ungefär som att nu var det allt Det Sista Samtalet. Jag tycker så mycket om henne.

Och apropå vykort (i dagens fönsterinlägg ...) 

I Ytterån - inte långt från Vaplan där Gunnar Rindå bodde - där finns Mus-Olles museum och det ska jag säga, att det museet, det går inte av för hackor! 

Där fanns  a l l t! 

Och det var där jag köpte det här vykortet som jag tyckte - och ännu tycker - är så himla fint. 

Vilka färger! Och så mycket att titta på!

Hur är det ..? 

Skickar ni vykort ., eller är det som för mig själv, att den grenen - vykorts-skickargrenen - den har nästan upphört. Ja, frånsett Postens vykort där man kan använda sig av sina egna bilder, men det har blivit åtskilligt dyrare på senare år.

Och så Dagens Malåbild ...

"Kvällsrundan" var bildtexten och det var den äldsta som fångade detta igårkväll.

Måndagsfönstret ...

Ja, det får bli ännu ett fönster från den värmländska madamen, nu när hon ändå är igång med håven! 

Vore jag vykortsmakare skulle jag låta trycka upp vykort med det här motivet och hade jag varit kund, hade jag aldrig tvekat att köpa ett sånt kort, för att sedan skicka iväg en hälsning till någon vänlig själ.

Tack Annika! säger jag från soffhörnet i landet Halland.

Helgdag ... 

Bordtennisfinal i OS på tv:n. Olidligt spännande. Mellan titt-varven försöker vi lösa korsordet från DN igår. Det är inte så mycket kvar, men tillräckligt för att vara irriterande. 

Min syster Birgitta ringer på förmiddagen. Nu, när vi inte mejlar dagligen och berättar om hur vi ger fåglar frön (jag), rengör fågelbadet (hon), krattar nedfallna löv (hon) eller tar ett dopp i Skallkroken (jag), blir det tomt inombords och detta även om det vi skriver om, bara är bagateller. 

Hon säger att hon har det bra i Västerstad, men är orolig över vår äldsta systers hälsa. Hon har det svårt med andning och enveten hosta, men har vägrat läkarbesök så länge och när dottern äntligen kunde övertala henne för ett dylikt, då var väntetiden tre veckor. Det kan tyckas vara en enkel historia att bara ringa och boka in en tid för en anhörig, men då har man inte mött vår äldsta syster ,-). 

Pv ringer sin bror på neurologen i Lund och frågar om han vill ha besök. Han tackar nej. Är för trött. Nåja, skönt att ha frågat. 

Själv frågar jag pv om vi kan köra till Skallkroken och ta en simtur efter bordtennismatchen. Han säger att det kan han tänka sig. Bilden - som visats flera gånger här på bloggen - är från Solviksbadet hemma i Malå någon gång kring 1957-1958  och det är pappa Ivar som försöker locka sin yngsta dotter ut i vattnet. "Bättre fly än illa fäkta", hade mamma skrivit under bilden. Numera är det sällan som någon behöver komma med lock och pock för att få mig i havet.

Dagens fönster ....

"Hej!

Här kommer ett fönster från Knappgården lite norr om Särna i norra Dalarna.

En gård med flera hundra år på nacken som nu är ett litet hotell med den ljuvligaste middagen på mycket länge. I alla fall i mitt tycke!

Hälsningar Annica på tur norröver."

//Vilket fönster Annica! säger jag. Tack!

Tur och Retur och ett Dagens Fönster ..

Bilden: Fönstret i gästrummet där jag låg på soffan och sov. Ett kupéfönster med ritade streck på himlen. Nere till vänster: framme i Halmstad. Nej, jag är inte kommunist, har aldrig varit och kommer aldrig att bli, men respekterar den som är det. Längst till höger: På Haverdals golfkrog är dricksglasen pyttesmå och man får ideligen fylla på med vatten. På Göstas Café i Steninge är det tvärtom och isbitar finns att kyla vattnet med. Tänk, en sån enkel sak .., vad det kan betyda. 

Så här blev dygnet: Tågresa, packat med folk, resväskor och ännu mera resväskor, vansinnigt starkt parfymerade herrar, hela familjer på väg till Kastrup. Framme och hejdå till son och svärdotter. Välkommen till pv! Besök på Ribban, bad i liten vik med pojkarna och andra malmöbor av alla de slag. Underbart. Små, små fiskar i havet. Elliot som själv simmar som en fisk under ytan. Viggo lullar på för sig själv. En handikappad ung man får hjälp att bada i havet. Lär Elliot namnet på den lena blomman Harklöver.

Kväller. OS-sändningar på tv:n med superfin bild (Toshiba, 12 år gammal). Nattning av pojkarna, vi tar var sin. Elliot säger att han ska få en trollstav av faster AP som gör att ingen i släkten ska dö. Sen somnar han. 

Halv tre på natten kommer föräldrarna hem från Ystad, efter en fest som sent ska glömmas av de sjuttiofem deltagarna. Temat var "Havanna Club". Maja blir uppe en stund, blåser upp ballonger och strör ut serpentiner på matbordet. Jag får svårt att somna om ., vrider och vänder mig. 

Födelsedagsbarnet vaknar först av alla. Vi sitter i soffan, han på min vänstra sida och jag nästan-somnar och så tittar han på flera avsnitt av Bluey. Jag berättar om igelkotten som vi såg under äppelträdet igårkväll. Ingen är intresserad. Klockan 11.00 blir det kalas. Vi sjunger och han som nu är 2 år, vet inte till sig av lycka. "Mera!" och vi sjunger än en gång. Mormor och morfar är också på plats och vi bjuds på en vidunderligt god tårta och här är länken, men Maja tog en halv dl mindre socker än vad som står i receptet. (Hon tog Vårgårdas puffat ris istf Rice-Krispies.)

Två timmar senare sitter pv och jag själv på tåget. Det är då han upptäcker att han har flera missade samtal från sin äldste bror och i samma stund ringer pv:s brorson Hannes. Jag hör på rösten att något har hänt. Det visar sig att den yngste brodern av de tre bröderna Göransson - musikern Ulf - igårkväll drabbats av en stroke och nu ligger på neurologen på Lunds lasarett. Sextiosju år. Efter att ha varit rejält dålig igårkväll, tycks det se ljusare ut idag, säger hans son. I vintras fick den äldste av bröderna en hjärtinfarkt och nu detta. Så lite man vet om vad som väntar.