Det näst bästa igår ...

Filmen: Andra nyfikna kor. 

På väg hem från Skallkroken upptäcker vi (friherrinnan och jag själv) sopbilen som blockerar kustvägen, så jag saktar in lite. Till höger om oss en hage med ett sällskap kor och s o m  vi ler, då, när vi ser hur alla korna - till synes  sååå förundrat/häpet - tittar på hur soptunnorna lyfts upp i skyn och tippas i sopbilen!! 

Å, så härligt med kor och deras nyfikenhet!

Dagens fönster ...

Grönt är som bekant skönt. Fönstret fanns - och finns kanske ännu - i danska Sjælør på Själland. 

Det var jag själv som hade håven redo.

Torsdag .... 

Och så blev detta årets bästa dag, sol,- och badmässigt! 

Plus 21 i havet! Nästan ljummet.

Hämtade upp friherrinnan och vi hade solstolar med oss .., i gröna kylväskan fanns smörgåsar med pålägg och kaffetermosen var också med. 

Låååånga bad blev det och när det nu inte blåste så mycket, blev det 200 meter gånger 2 och jag kände mig så glad efteråt. 

Friherrinnan med sin spricka i bäckenet, klarar av badandet med den äran, får bara ta det försiktigt ner och upp för den ganska långa stegen.

Många trevliga människor dök upp; somliga med hund, andra utan och där var en ung familj med en liten tös i sittvagnen. Flickan visade sig heta Lilly Sierra. Sierra som andranamn. Så vackert!

I drygt två timmar blev vi där, om inte ännu längre. 

Pv valde att springa de sista åtta kilometrarna hem, men det var förstås för varmt, så han såg sig nödgad att promenera halva sträckan. 

Därefter en cykeltur till havet (hos oss) för att svalka sig. 

Och tänk, nu fungerar såväl kolon som andra tecken. 

Själv åt jag resterna av fisksoppan till lunch, satte mig sedan i sköna solstolen och fällde upp parasollet på altanen och så ägnade jag någon timme eller mera till Ulf Lundells dagbok från 2023. Vet inte ännu vad jag tycker. 

Vore jag hans flickvän - i boken får hon heta N - skulle jag väl tycka att det är måttligt roligt när han tycker att hon uppför sig som en tonåring. 

På väg till bilen stannade jag till och försökte utröna vad detta var för sjöfåglar. 

Önskar att jag hade haft kikaren med mig, men den var hemma eller inlåst i båten. 

Utan riktig zoom är det ju hopplöst att få bra bilder på lite längre håll, men kanske, kanske att här finns någon människa som direkt känner igen dessa fåglar och kan ge besked om namnet?

Hur det blev ...

Gårdagen blev till en sån här dag som man borde rama in och titta på i november. Först flera timmar i Skallkroken, tillsammans med friherrinnan. Kaffe i termos, solstolar och låååånga bad i ett 20-gradigt (och salt!) hav. Fågelsträck på väg söderut och >-formationer som såg ut lite hippp som happ. Vi tänkte att detta kanske var unga gäss, vilka ännu inte fått kläm på hur det  e g e nt l i g e n  ska vara. Och ett av sträcken flög österut. Svalorna på bilden har sedan länge sedan tackat för sig, men bilden får vara med.

Senare på eftermiddagen fisksoppe-middag tillsammans med Eva från Tyresö och hennes man. I timmar satt vi ute på altanen och jag ångrade bittert inköpet av musslor (hälften öppnade sig inte och fick slängas) och det blev som vanligt mycket prat om allt och inget. En hel del om Ulfs föräldrar, båda från landet Halland. Jag frågade hur hans mamma var - ja, som människa - och Ulf loooog och tvekade en stund. 

"Å, Nanny var UNDERBAR!" sa Eva genast

Ulf satt tyst och skrollade på sin mobil och så, efter en stund, räckte han plötsligt över telefonen och visade mig. Jo, där var en bild på en massa skolbarn och efter att ha begrundat bilden, sa jag att "jag tror att din mamma är flickan med vit krage i nedersta raden." 

Jo, så var det. 

Och andra bilder .., en vacker kvinna bakom en mejeridisk .., mörk i håret .., ja, hon kunde lika gärna ha varit barnfödd i Italien, och det slog mig genast att Nannys gener gått i arv i rakt nedstigande led till sitt barnbarn Maja i Tyresö. Samma färger. Lika vackra.

Annat som det pratades om var ALS (pv har två kusiner, båda döda sedan länge, vilka drabbades av detta elände) .., sjukhusförsäkringar i USA .., och inte minst seglatsen i Bohuslän. 

Pv visade sin mobilfilm från det väldigt smala sundet i Bohuslän, vilket på sjökortet benämns Lilla Jungfruhålet.

Inte mer än kanske sju meter brett och då gäller det att ha koll på navigeringen och inte sitta och titta på sin mobil.

(Bilden här intill).

 

Prat blev det även om Evas så högt älskade morfar Pelle som endast hade ett barn - nämligen Evas mamma Maja - och hur snäll denne man var. 

Pelle som, så många andra, arbetade på Yllefabriken i Norrköping och som här på bilden sitter med fötterna i ett fotbad, ja, vid sommarstugan i Graversfors. 

 

Vid spinnmaskinerna på Yllefabriken arbetade hans fru - Evas mormor - Gerda.
Ullen kom i stora, hårt packade balar från Australien och ibland kunde man i balarna hitta skinnslamsor och till och med små leksaker som råkat komma med, har Eva tidigare berättat.

 

Intill honom på bilden .., Evas lillasyster Karin, död sedan några år tillbaka.

Men nu är det en ny dag. Nya äventyr (ja, äventyr och äventyr). Mera bad. Och min dator krånglar, nu kan jag återigen inte skriva in vissa tecken. Kolon, t.ex. Ytterst irriterande. Nåja, det löser sig väl.

Dagens fönster ...

Vill man få massage, då kan man - enligt fönsterfångerskan - hälsa på bakom detta fönster.

Det finns i Porto och det var såklart annannan som tog bilden. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Sommarhagen på Frösön där kompositören Wilhelm Peterson-Berger hade sin sommarbostad.

Ett inte så stort hus med utsikt över Storsjön. Där fick man gå runt på egen hand och titta. Ett café fanns i källarplanet men vi hade redan fikat. Nån måtta får det vara!

Annica på tur i Jämtland."

//Tack Annica! Så roligt att via dina fönster ha fått göra er sällskap på semestern!

För övrigt läser jag ...

Ulf Lundells mer än bibeltjocka "dagbok"/betraktelser, den åttonde i ordningen. 

Det retar mig att herr Lundell förfasar sig över Camilla Läckbergs 12 år yngre make (kallar honom toyboy), allra helst som Lundell  - själv 71 år - har en flickvän som är 33 år yngre än honom. Men det är förstås skillnad för männen.

En bra dag ...

Vaknar tidigt och lyssnar till Vetenskapsradion som just då handlar om hur svårt det är för laxarna, bland annat hemma i Västerbotten, att få till bra lekplatser. Hur intressant som helst var det! 

På delikatessdisken på Ankaret står nu en skylt med förklaring till varför butiken har valt att inte sälja surströmming, allt på grund av de minskande strömmingsbestånden. Tänk, att vi människor är så giriga .., bara trålar upp tonvis med fisk, dammsuger havet helt enkelt, det är rent bedrövligt! 

Men en bra dag blev det ändå. 

Jag är nästan alltid uppe längre om kvällarna än pv och tidigare uppe om morgnarna. Man behöver väl helt enkelt olika mycket sömn?

Tittade på Nyhetsmorgon .., småpratade med Sigge och saknar min systers brev från Australien. Ja, hon är ju kvar ännu en vecka och under tiden blir det mer av telefonsamtal, men ändå. 

Mitt på dagen hämtar vi upp friherrinnan och åker till Skallkroken. Badar  L Ä N G E. Efteråt sitter vi i ett av vindskydden och dricker kaffe och pv bjuder på en bit morotskaka. Solen mot våra ansikten.  

Ett äldre-äldre par (kvinnan ser ut att kunna vara gymnast!) kommer för att bada och mannen (som påminner om någon jag sett i tv) säger att vi nu får "knö ihop oss", för här brukar herrn och frun sitta. Jaha, ja. 

En liten sädesärla flyger förbi .., några ejdrar har simmat ut ur hamnen .., och ett hundratal meter bort - på några stenar som står på ett grund - sitter skvarvar och vilar sig. 

Det är nästan så att det känns som sommar och vi bestämmer oss för att göra om detta i morgon, men kanske lite senare, så kan vi sitta i lugn och ro. 

Kommer hem. Upptäcker muslortar bakom soffan och igårkväll mötte en liten mus döden bakom spisen. Hösttecken, om något. 

I morgon är det onsdag. Då blir det middag här tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte längre så halvlånge man. Vid senaste besöket visade hon mig hur detta med stomi fungerar och att det är en hel del fix och trix med påsen som ska sättas på plats; lite klippa och klistra, helt enkelt. Det lär vara så att 46 000 människor i vårt land är opererade och har stomi. Evas operation skedde på Ersta Sjukhus på Söder i Sthlm och hon har inte  o r d  nog för hur fantastisk personalen var!

Och på fredag kör vi ner till Västerstad och firar mina systrars födelsedagar. Den äldsta fyller år samma datum som pv, den 1:a september och Birgitta blir åttio den 12:e november. Har beställt passionstårtan (ingen grädde .., men mousse och med färska frukter och bär) från Börjes konditori i Harplinge - en likadan tårta som jag själv bjöd goda vänner på när jag fyllde år i januari -. Den var himmelsk. 

Det blir ett bara-över-dagen-besök och säkerligen sista gången vi ses, ja, Birgitta och jag själv.

Bäst av allt idag: Äldsta dottern fick i eftermiddag veta att hennes vikariat på sjukstugan fortsätter fram till jul till att börja med. Hurra! S o m  hon trivs med arbetet där! Fina kollegor, en bra chef och patienter som hon ofta känner igen sedan uppväxten i Malå, ja, sånt betyder mycket. Bilden har hon tagit just idag, när hon tog hundarna upp till toppen av Tjamstanberget.

Dagens fönster ...

Letar en bild, finner en annan. Är  den inte outsägligt vacker, så säg! 

Den som upptäckte denna "skatt" var ingen mindre än vännen Bente i Norge. Minns jag rätt, fanns fönstret någonstans i Gudbrandsdalen. Tror året var 2013. Det får bli en repris! 

Tack återigen, Bente!

Prat och mera prat ...

Eftersom Britt åkt in till stan i diverse ärenden - men allra mest för att hämta sin systerdotter som ska tillbringa ett par dagar hos sin moster och morbror - tar vi med oss kaffetermos och fikabröd och går ner till Ecke för lite surr. Ecke har - via mobilen och mig - andligen följt med på seglatsen till och från Bohuslän och om detta blir det en hel del prat.

Bästa pratet blir ofta - tycker jag - vid ett köksbord. 

Nu handlar det om allt från kaniner (sju stycken) som härjar på deras gräsmatta, till Gaza, Israel, Ukraina, Ryssland, gängkrig i Danmark och Sverige, den minskade äppelskörden och vi pratar också om husrenovering, svunna tider här i Stensjö, Långgatan i Ystad och kanske är det för att vi från köksfönstret kan se det stora robiniaträdet, det som ser nästan dött ut, som vi hinner att prata om detta också. 

Och jag berättar om Robiniaträdet, det som stod (kanske ännu står) på Regementsgatan i Ystad och vars vita, dinglande blomklasar fick mig att stanna upp och dra efter andan! Aldrig hade jag upplevt en sån ljuvlig doft!

Sen tackade vi för oss och gick hem. Pv tog in posten. Och själv läste jag på nätet att Sven-Göran Ericson hade somnat in.

Ny vecka, dansk ilska och Alla hundars dag ...

Höstkänsla inombords, men ännu vilar mina strumpor i byrålådan. Tranor och gäss flyger förbi - skränande -  och har siktet inställt söderut. Olles saftdepå är bortplockad .., nu får cyklande turister klara sig utan den hemkokta saften .., och om kvällarna hör jag ugglan hoa. 

Ännu någon månad ska sädesärlorna vara på plats ., jag såg dem i hamnen och kände mig glad.

Lyssnade till P1 innan jag lämnade sängvärmen. Samuel Larsson, korrespondent hos Sveriges Radio, tackade för sig .., han ska tydligen helt och hållet lämna  journalistlivet.  Det känns som hela havet stormar på Sveriges Radio, i alla fall vad gäller utrikeskorrarna. Carolina Salzinger - enligt mitt sätt att se det - en alldeles underbar programledare i Europapodden - har fått nya uppgifter och i hennes ställe kommer Parisa Höglund. Nåja, det blir kanske hur bra som helst. 

Tittade  på nyheterna härom dagen; det handlade om skjutglada ungdomar från vårt land som härjar i Danmark och mot betalning och mer än gärna tycks ta på sig att agera mördare. Jag kan väl inte vara den enda som känner  s k a m? Ungefär som om ens egna barn hade gått in hos grannarna hemma och betett sig illa? 

Ser intervjun mellan Gunnar Strömmer och den danske justieministern Peter Hummelgaard och tänker att det var länge sedan jag såg någon med sån inneboende pondus, som hos denne Hummelgaard. Han utstrålade  i l s k a  och jag förstår honom och det danska folket. Bedrövligt är vad det är. 

Idag är det alla hundars dag och här kommer då en bild av Emil och Emma på besök hos Maria i Malå. 

Lika roligt som det var att träffa sin mamma, var det nog att få gosa med Charlie och Steven igen! 

På bilden den senare tillsammans med Emil. 

Och igårkväll när jag hämtade pv, så hade hans svägerska Lena med sig familjens blandrastik Malva. 

Malvas mor Mylva var jämngammal med Harry, men Mylva fick sluta sina dagar för någon vecka sedan. Diabetes och hjärtfel. 

Oj, oj, oj, så fin hennes avkomma var!! Mjuk och go. Kom och hälsade så glatt och ändå försiktigt.

Här en annan fin hund som jag upptäckte för många, många år sedan. Den satt i sin husses (?) traktor och fick alltså följa honom på jobbet. 

Och ja, bilden har visats här ett otal gånger.

Och fina Harry förstås, såklart måste han få vara med! Vi har ännu inte begravt hans aska; den ligger invirad i den vita papplådan som jag hämtade ut på djursjukhuset. 

Helt omöjligt är det för mig att strö ut eller gräva ner innehållet.

Dagens fönster ...

Här var det många fönster att putsa, vill jag lova! Nio stycken, frånsett de tre smårutorna i porten! Huset finns i Juthbacka i Nykarleby i finska  Österbotten. 

Längsgående virke och en stege - kanske i trä - som någon kanske glömt att ta ner? 

Men vilket underligt hus ändå .., dessa "kolonner" stämmer inte alls in i bilden, tänker jag. Måhända bodde någon högt uppsatt person i Juthbacka just där? Eller var det en skola ...?

Söker på nätet och finner detta.

Hur som helst, tack ellem för att du hade största håven med dig!

Söndagsfönstret ....

... kom susande till mejlen igår lördag och ni förstår såklart att den här bilden fångades i Porto.

"Å, en prydnadskatt och en till synes fin man!" skrev jag.

Avsändaren - annannan - svarade. "De var två kompisar och en hund, men det var bara han som kom med på bilden!"

//Fint kakel också, hade jag kunnat tillägga, men gjorde det nu.  

Tack annannan! Och du hade rätt angående Greg de Freitas (en ur pv:s besättning). Han har portugisiskt påbrå! meddelade pv.

Lördag .... 

En elva år gammal bild av Harry får vara med just idag. Lillgubben!  

Solig förmiddag och mulen eftermiddag. Tänker att jag börjar (börjar ..., det har varat länge nu) bli som pv:s mamma Gunvor, som i sin årsdagbok väldigt noggrannt noterade vilka hon telefonsurrat med. Varje dag. Prydligt och fint på pränt. 

Själv fick jag ett telefonsamtal från min äldsta syster och hon har nog inte ringt mig på säkert ett års tid, så det var säkerligen B som bett henne höra av sig. Anders har ringt två gånger .., Eva från Tyresö en, det har varit facetime med småkillarna .., herr Göransson har också hört av sig. Tänka sig att herrarna tror sig komma till Skallkroken i morgoneftermiddag.

 

Kände mig krasslig, trött och allmänt risig på förmiddagen och ringde återbud till friherrinnan. Handlade till henne igår och upptäckte att Marabous 200 g:s choklad hade bytt förpackning. Eller typsnitt kanske, och papperet var glansigare och hade en annan gul nyans. Tycker inte alls att den är lika fin som den förra, men allt ska väl förnyas. 

Efter att ha röjt här hemma (röjt = dammsugit och dammtorkat), lade jag mig raklång på soffan och lyssnade till P1 och programmet Familjehemligheten. Oj, vilka människoöden det vimlar av! Här en länk till programmet som den här gången handlade om en mamma som aldrig berättat att hon en gång födde ett barn i Spanien; en son som lämnades bort till adoption. 

Och Sigge har varit som galen .., sprungit hysteriskt och bitit sig i pälsen, med panik i blicken! En enda fästing har vi tagit i sommar, nu upptäckte jag två. Måste komma ihåg att inhandla Frontline - fästingmedel -.

Dagens fönster ...

... och en fin hund som tittar ut .., fångades av min systerdotter Rita, för tillfället på utflykt till Uzbekistan. 

Dit har hon, tillsammans med en väninna, åkt med Rolfs Buss som arrangör.

Om någon blir våldsamt sugen på en dylik resa, så finns en länk här. 

Fönstret fångade hon mest troligt i Lund.

Ett extrafönster från Björkö ....

Det är inte alltför ofta som pv tar fram fönsterhåven, men igår hände det. 

"Förslag till dagens fönster från Björkö hamn, 15 m/ sek här utanför, men regnet har upphört."

Björkö .., det var där jag simmade rakt ovanför några maneter och hela baddräkten var därefter draperad av manet-trådar.

En vänlig ung man gav mig små piller och en kvinna kom med sitt betalkort och skrapade bort dom geléaktiga trådarna. 

På bilden sitter en ur besättningen på båten - Greg de Freitas - och är i färd med att kalasa på sin vegetariska pizza.

Pv har som vanligt valt kebabvarianten och vad hans äldre bror valt ...,  rökt skinka kanske ..?

Tack för bilden! säger jag.

En bra morgon .... 

En bild från morgonpromenaden med hundarna, skickad 06:43 till familjechatten. Bilden hemifrån, förstås. Så ringer AP på väg till naprapaten och har mycket att berätta och låter så glad och strax efteråt hör Eva i Tyresö av sig och undrar om jag möjligen vill ha sill och potatis till lunch? Det vill jag gärna.

Nio rätt av tio på DN:s quiz och pv kommer förstås att ha full pott.

Närhet ...

Det är som om vi har kommit in i någon slags rutin, Sigge och jag själv. Mest Sigge. Först går jag till sängs, ofta vi 23-tiden, och då är han ute på vift någonstans, men efter en timme ungefär, då kommer han in och jamar något alldeles förskräckligt ..., jamar hela vägen uppför trappan till övervåningen och ökar jamandet när han närmar sig sovrummet, så där som ..."Jag är här nu!"

Så hoppar han efter en stunds kråmande upp i sängen, lägger sig vid min sida och jag stryker honom över ena tassen och så somnar jag. Bordsfläkten är i gång och ibland även radion, men det tycks inte bekymra Sigge. Eller så har han vant sig.

Vid 4-tiden när jag vaknar, då har Sigge flyttat till korgstolen, men så tittar han upp och hoppar återigen upp i sängen och ligger intill mig, men inte ALLTFÖR nära. 

Det är ju helt ofattbart att en liten katt (han är verkligen liten) kan göra mig så lycklig. En slags trygghet blir det.

"Du kan ju vara social i stället ...", sa kvinnan. 

Pratar med vännen I i Falun. Hon frågar hur vi har det, om hösten har anlänt till Halland .., om jag är frisk och kry och om jag har någon kontakt med Malå.

Själv har hon - just idag - problem med att betala en räkning via sin dator. 

"Det spelar ingen roll .., hela tiden blir det fel och när datorn rättar orden, blir det ännu tokigare!" säger hon. 

Och hon berättar om hur oändligt mycket hon saknar trädgården, den som hon fick lämna när huset såldes. Jo, några blomlådor på balkongen har hon förstås, men det är ju inte samma sak. Innan flytten kunde hon tillbringa hela dagar i trädgården .., rensade ogräs, klippte ner det som vissnat, ja, sånt som man gör. 

Från den fina lägenheten kan hon se ut över något enstaka träd och härom dagen gick hon ut och rensade ogräs från hyreshusets (ett boende för äldre med gemensamma samlingsrum etc) rabatter och hon berättar om vilken glädje det var. Hur lycklig hon kände sig. 

Då dök en annan kvinna upp; en som också bor i samma hyreshus och kvinnan sade till I att detta var väl ändå inget arbete för henne, det finns det särskild personal till, i stället kunde ju I bli lite mera social och komma och prata med de övriga, tyckte kvinnan. 

Att detta att rensa ogräs kan förgylla någons dag .., hade tydligen inte slagit kvinnan. 

I december fyller I nittofem år. Inte ens då får man göra som man vill.

Dagens fönster ...

Ett fönster från det gula huset på kullen, kommer här. 

Det är inte ofta vi kan ha krukväxter i uterummet; det blir helt enkelt på tok för varmt där inne. 

Men ..., för några dagar sedan hände det!