Dagens fönster ...

"Skånska fönster!" skriver avsändaren som visade sig vara annannan. 

Tack! säger jag.

Födelsedag ...

Skippar att göra egen sockerkaksbotten, köper två paket sockerkaksmix, tillsätter lite mer smör än vad som står på paketet .., lägger till 2 dl hackade hasselnötter och så in i ugnen. Det blev bra. Garnerade med hallon, jordgubbar, blåbär och fyllde med mosade persikor/bananer/ananas och hallonsylt. Klockan 15.00 kommer gästerna, dvs, grannarna. 

Innan det sista med tårtan gjordes, kom pling på familjechatten - jaha, nu hade såväl den äldsta, den yngsta och deras pappa checkat in online -. Då gör jag väl jag det också, tänkte jag. Det bara strulade och strulade ännu mera och jag ville gråta och tänkte att varför ska det alltid krångla när jag gör nåt sånt här? Och ja, jag inser ju att det är undertecknad det beror på, men vid den insikten vill man gråta ännu mera. 

Lyckas till slut. Upptäcker då att vi sitter på samma rad som småttingarna från Bunkeflo, ja, med deras mor och far förstås. Jag har tilldelats fönsterplats, men den förlorar jag bums. Från sonen kommer följande: "Elliot har redan planerat byte av plats". Jo, jo. Ja, han får mer än gärna sitta vid fönstret. 

Och vi kör till Skallkroken. 

Jag simmar halva sträckan av den planerade (tar resten ikväll) och det blir lite prat med en av kvinnorna från Ljungby. Idag är hon ensam på piren och säger så vänliga saker, så där så jag blir alldeles varm inombords. Pv bjuder på kaffe. Jag upptäcker att jag tagit på mig baddräkten ut-och-in. Eller in och ut, välj själva.

Många äldre-äldre kommer förbi och tar sig ett dopp eller en simtur, någon har rullator och det är såväl män som kvinnor! Äldre människor här omkring är oerhört duktiga på att röra sig och badar långt in på hösten. Googlar på nätet för att kolla hur det är med den genomsnittliga levnadsåldern per landskap i Sverige. Lägst ligger Västernorrland och Norrbotten .., längst Kronoberg, Halland och nu även Stockholm. Det är länen som redovisas, ser jag. Ja, mitt liv blir nog inte långt - dessutom har jag ju haft endometrios - hamnade tidigt i klimakteriet och så allt det andra, enbart detta lär påverka hjärt, - och kärlhälsan. Nåja, jag är tacksam för varje dag. 

En kvart kvar tills gästerna kommer. 

Senare ikväll ska vi cykla till hamnen för ett kvällsdopp/en simtur. Friherrinnan kände sig inte kry idag och tackade nej till att göra oss sällskap i förmiddags. Och tänka sig, endast +9 utomhus när vi åt frukost vid åttatiden! Helt ofattbart! Nu är det betydligt varmare.

Bilden visar småttingarnas kräftfångst. Jag gissade rätt ålder på fyra av barnen! Stor lycka! 

Sen var det min tur att visa. Det var många gånger jag fick hålla upp alla mina fingrar. En tös räknade samtidigt högt: "Tio, tjugi, tretti, förti, femti, sexti  ..., och SJUTTI!"

Tänka sig!

Dagens fönster ...

.... fanns en gång hos Ecke och Britt i sommarhuset här intill, men fönstret har bytts ut till ett nytt och fräscht, men egentligen tycker jag att det här var minst lika fint. 

På bilden funderar pv om inte Harry kanske har en fästing i pälsen. Nej, det hade han inte. 

Pv, som idag - precis som min syster - har födelsedag. Sextionio år. Stort grattis! säger jag och Sigge.

Solhaga bageri ...., så här blir det. 

Intressant inlägg från Sara som var den som startade detta ljuvliga bageri.  

Här en länk. 

Det handlar om förändringar, hållbarhet och ekonomi. 

Så här kunde det se ut i oktober 2021. 

Gissa, hur många kunder som föll pladask vid åsynen av dessa läckerheter. 

Ja, jag gjorde det i alla fall.

Morbror Jim ....

Så här ser näverkopparna ut som denne idoge svåger till mamma förfärdigade. Skaftet till teskederna också. Ni förstår vilket arbete som låg bakom! Kaffevarianten skymtar uppe till vänster.

Lördag ...

Ja, det blev två dagens fönster idag, men det gör ju inget. Det gäller att vara flexibel. Återigen tack till Turtlan och ellem!

Lördag idag. I mer än tre timmar har vi varit i Skallkroken och jag har simmat i omgångar - LÄNGE - och det blåste från nordväst och efteråt, när vi satt på piren, saknade jag min sköna poncho .., jag började frysa så jag hackade tänder. (Den - ponchon - visade sig ligga på gräsmattan när vi kom hem).

Läste lite ur Ulf Lundells mastodontdagbok och den är väl ungefär lika enahanda som att läsa här hos mig. Det är mest att stiga upp, äta frukost, fundera över världsläget och politiker och så vädret, förstås. Att han har sex med sin flickvän N får vi också veta. 

På piren satt också två kvinnor vilka visade sig vara sprungna från den småländska myllan, närmare bestämt från Ljungby. (Ljungbyborna är som Egyptens gräshoppor .,. finns överallt!) Det blev lite småprat som blev till långprat och det handlade om yrkesval (en arbetade inom kyrkans värld och en inom LSS), men vi hann med hur mycket som helst! 

Ja, hur hade pv och jag träffats, undrade en av dem och sen gav det ena det tredje. Och vi bjöds på goda plommon ("vi har trädet fullt med plommon hemma, ta flera!" sa kvinnan) och det kändes som hade vi varit bekanta sedan lång tid tillbaka. Helt underbara människor!

Nu är vi hemkomna. På spisen kokar potatis till mig. Jag ska äta surströmming alldeles ensam, medan pv kalasar på fläskpannkaka. I skrivande stund knåpar han med DNs (nu har kolonet försvunnit igen) korsord och jag har putsat några fönster. 

En vecka kvar tills vi susar iväg till Kreta, men tänk, hela den här veckan ska solen flöda. Upp emot tjugosju grader varmt ska det bli!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Turtlan: 

"Hej!

Ett kvällsfönster från vår stuga. Så skönt och fridfullt komma hit.

Lite kvällsmat, titta ut över sjön och ha det gott.

Turtlan// Annica."

// Tack Turtlan! säger jag. Och tänk .., i den sjön har jag en gång badat!

Dagens fönster ...

På färjan mellan Umeå och Wasa i Finland hade ellem håven redo! Det tackar man för! Tack-tack!

Här finns en länk om någon är intresserad. 

Kvällsrundan med hundarna ... 

 ... skriver äldsta dottern. Bilden togs vid halvtiotiden ikväll.

Så var det ...

Först ett bad i havet - i Skallkroken -. Det blåser och är strömt, så jag kan stå just en bit ifrån stegen, bottnar inte och kan göra ben och armtag utan att jag rör mig ur fläcken! Tro mig, det är kämpigare än att simma fram och åter! 

Därefter iväg till Skåne. Vi har med oss tårta från Börjes konditori i Harplinge och solen har tackat för sig och innan vi ens är halvvägs, kommer regnet. Väl i Västerstad blir det uppehåll. Vi konstaterar att "ratigare" hus än i Skåne är svårt att uppbringa, ja, flera av husen längs den här lilla vägen tycks fallfärdiga. 

Det blir 1-kaffe med den ovan nämnda tårtan och i  morbror Jims näverkoppar serveras kaffet. Morbror Jim, gift med mammas lillasyster Gunvor, gjorde såväl ölsejdlar, glögg-glas, samt kaffekoppar i näver (glasen specialställdes) och mamma agerade "agent" och levererade koppar i parti och minut runt om i Västerbotten, allt för att det skulle bli bidrag till försörjningen hos den kreativa familjen Fjällström. 

Vad pratar vi om, denna den sista gången som vi ska träffas - min syster och jag själv -? Ja, vardagligheter. Till exempel om våra dagliga mejl som väl tar sin början när hon nästa helg återvänt hem till sig .., men också om minnen hemifrån. T.ex hur vår pappa brukade sjunga när han körde bil, t.ex .., och vår äldsta syster kommer plötsligt ihåg när mamma stod vid disken och sjöng sånger från Sions toner, eller när hon kom hem från Filadelfia och även då sjöng mer än vanligt. Höga toner. Garanterat sopran.

Sen blir det så småningom tack och hej och det är en annorlunda känsla, detta att veta att nu är det absolut sista gången vi ses. Sista gången vi - i alla fall på nära håll - får höra Birgittas härliga gapskratt och allt annat som vi förknippar med henne. Nå, så är nu en gång livet och jag är så glad att vi aldrig har varit ovänner och där finns inget att reda ut - sånt får man vara tacksam för -. 

Efteråt kör vi till Ystad. Pv frågar om vi ska parkera bilen och ta en liten promenad i stan, men jag vill inte, allt jag vill är att få bada där borta, ja, nedanför nya kyrkogården där jag brukade bada, då, när jag var ensamseglare på livets ocean. 

Kände igen  j u s t  den bit av stranden där jag brukade gå i och det var lika ljummet i havet som hemma i Halland och all spänning från avskedets stund liksom bara seglade iväg. Plockade några vackra stenar, men också två fina bitar slipat glas. Dom ska Elliot få. Det var på just den stranden Emil som sjuåring plockade det han kallade för lakritsstenar och lade i mitt knä, ja, som ett litet röse. 

Och det var där som Fridhems snälle vaktmästare Christer brukade komma med sin tjusiga fru och på den stranden kom "husletarmannen" på besök och berättade hur det gick med husletandet. I en hel veckas tid övernattade han på min lilla Ektorpssoffa och på min lediga dag tog han med mig ut på Österlen, spelade Gotan Project från bilens cd-spelare och visade huset som han funderade på och tänka sig, det blev också hans, om än inte just den veckan.

I vintras, av en händelse, upptäckte jag hans dödsannons i DN och jag såg att han - sedan flera år tillbaka - hade gift om sig och på minnessidan vittnade kollegorna om vilken skicklig jurist han var. Jag minns att han påminde om trollet Ludenben, från boken Petter och hans fyra getter.  

Nåväl. Tanken var att vi (pv och jag själv) efter badet skulle hälsa på pv:s bror Ulf på lasarettet i Lund, men det visade sig att han åkt hem på kort permis och då avstod vi. Han lät trött och berättade att familjens två hundar var lite avvaktande när husse kom hem på besök. 

Bilden här t.v. visar när vi var där på besök, det var flera år sedan,  medan Nelly ännu var i livet, och hon och hunden Kasper undersökte varandra väldigt noga, där under glasbordet. Underbart!

Således körde vi raka spåret hem till landet Halland, men inte helt. Bettankax hade nämligen läst på instagram att vi var på väg och bad att vi skulle svänga förbi, hon hade något hon ville lämna till oss.Vi möttes inte långt från där hon bor - sååå vackert till - och jag fick kassen, som, om jag inte ville ha innehållet, kunde lämnas till någon loppis. 

Jag höll på att dåna när vi kom hem! Där var vackra höganäskoppar, assietter, små och större skålar och gröna bordstabletter, ja, allt gick i grönt! Och Bettan, lika vacker och häftig som vanligt och intill stod hennes barnbarn Ebba, som nu är femton år och bara så fin! Tack Bettan! Så otroligt vänligt av dig!

En gång på besök i Halland, såg Ebba ut så här. Det var när pv visade henne flaskan med "gift", ni må tro att det var spännande värre. Ebba ser allt lite misstänksam ut.

Och när han smakat av giftet, såg det ut så här. Så var det då och nu är vi hemma och mörkret har fallit sedan länge. Ajöken, sa fröken.

Det näst bästa igår ...

Filmen: Andra nyfikna kor. 

På väg hem från Skallkroken upptäcker vi (friherrinnan och jag själv) sopbilen som blockerar kustvägen, så jag saktar in lite. Till höger om oss en hage med ett sällskap kor och s o m  vi ler, då, när vi ser hur alla korna - till synes  sååå förundrat/häpet - tittar på hur soptunnorna lyfts upp i skyn och tippas i sopbilen!! 

Å, så härligt med kor och deras nyfikenhet!

Dagens fönster ...

Grönt är som bekant skönt. Fönstret fanns - och finns kanske ännu - i danska Sjælør på Själland. 

Det var jag själv som hade håven redo.

Torsdag .... 

Och så blev detta årets bästa dag, sol,- och badmässigt! 

Plus 21 i havet! Nästan ljummet.

Hämtade upp friherrinnan och vi hade solstolar med oss .., i gröna kylväskan fanns smörgåsar med pålägg och kaffetermosen var också med. 

Låååånga bad blev det och när det nu inte blåste så mycket, blev det 200 meter gånger 2 och jag kände mig så glad efteråt. 

Friherrinnan med sin spricka i bäckenet, klarar av badandet med den äran, får bara ta det försiktigt ner och upp för den ganska långa stegen.

Många trevliga människor dök upp; somliga med hund, andra utan och där var en ung familj med en liten tös i sittvagnen. Flickan visade sig heta Lilly Sierra. Sierra som andranamn. Så vackert!

I drygt två timmar blev vi där, om inte ännu längre. 

Pv valde att springa de sista åtta kilometrarna hem, men det var förstås för varmt, så han såg sig nödgad att promenera halva sträckan. 

Därefter en cykeltur till havet (hos oss) för att svalka sig. 

Och tänk, nu fungerar såväl kolon som andra tecken. 

Själv åt jag resterna av fisksoppan till lunch, satte mig sedan i sköna solstolen och fällde upp parasollet på altanen och så ägnade jag någon timme eller mera till Ulf Lundells dagbok från 2023. Vet inte ännu vad jag tycker. 

Vore jag hans flickvän - i boken får hon heta N - skulle jag väl tycka att det är måttligt roligt när han tycker att hon uppför sig som en tonåring. 

På väg till bilen stannade jag till och försökte utröna vad detta var för sjöfåglar. 

Önskar att jag hade haft kikaren med mig, men den var hemma eller inlåst i båten. 

Utan riktig zoom är det ju hopplöst att få bra bilder på lite längre håll, men kanske, kanske att här finns någon människa som direkt känner igen dessa fåglar och kan ge besked om namnet?

Hur det blev ...

Gårdagen blev till en sån här dag som man borde rama in och titta på i november. Först flera timmar i Skallkroken, tillsammans med friherrinnan. Kaffe i termos, solstolar och låååånga bad i ett 20-gradigt (och salt!) hav. Fågelsträck på väg söderut och >-formationer som såg ut lite hippp som happ. Vi tänkte att detta kanske var unga gäss, vilka ännu inte fått kläm på hur det  e g e nt l i g e n  ska vara. Och ett av sträcken flög österut. Svalorna på bilden har sedan länge sedan tackat för sig, men bilden får vara med.

Senare på eftermiddagen fisksoppe-middag tillsammans med Eva från Tyresö och hennes man. I timmar satt vi ute på altanen och jag ångrade bittert inköpet av musslor (hälften öppnade sig inte och fick slängas) och det blev som vanligt mycket prat om allt och inget. En hel del om Ulfs föräldrar, båda från landet Halland. Jag frågade hur hans mamma var - ja, som människa - och Ulf loooog och tvekade en stund. 

"Å, Nanny var UNDERBAR!" sa Eva genast

Ulf satt tyst och skrollade på sin mobil och så, efter en stund, räckte han plötsligt över telefonen och visade mig. Jo, där var en bild på en massa skolbarn och efter att ha begrundat bilden, sa jag att "jag tror att din mamma är flickan med vit krage i nedersta raden." 

Jo, så var det. 

Och andra bilder .., en vacker kvinna bakom en mejeridisk .., mörk i håret .., ja, hon kunde lika gärna ha varit barnfödd i Italien, och det slog mig genast att Nannys gener gått i arv i rakt nedstigande led till sitt barnbarn Maja i Tyresö. Samma färger. Lika vackra.

Annat som det pratades om var ALS (pv har två kusiner, båda döda sedan länge, vilka drabbades av detta elände) .., sjukhusförsäkringar i USA .., och inte minst seglatsen i Bohuslän. 

Pv visade sin mobilfilm från det väldigt smala sundet i Bohuslän, vilket på sjökortet benämns Lilla Jungfruhålet.

Inte mer än kanske sju meter brett och då gäller det att ha koll på navigeringen och inte sitta och titta på sin mobil.

(Bilden här intill).

 

Prat blev det även om Evas så högt älskade morfar Pelle som endast hade ett barn - nämligen Evas mamma Maja - och hur snäll denne man var. 

Pelle som, så många andra, arbetade på Yllefabriken i Norrköping och som här på bilden sitter med fötterna i ett fotbad, ja, vid sommarstugan i Graversfors. 

 

Vid spinnmaskinerna på Yllefabriken arbetade hans fru - Evas mormor - Gerda.
Ullen kom i stora, hårt packade balar från Australien och ibland kunde man i balarna hitta skinnslamsor och till och med små leksaker som råkat komma med, har Eva tidigare berättat.

 

Intill honom på bilden .., Evas lillasyster Karin, död sedan några år tillbaka.

Men nu är det en ny dag. Nya äventyr (ja, äventyr och äventyr). Mera bad. Och min dator krånglar, nu kan jag återigen inte skriva in vissa tecken. Kolon, t.ex. Ytterst irriterande. Nåja, det löser sig väl.

Dagens fönster ...

Vill man få massage, då kan man - enligt fönsterfångerskan - hälsa på bakom detta fönster.

Det finns i Porto och det var såklart annannan som tog bilden. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Sommarhagen på Frösön där kompositören Wilhelm Peterson-Berger hade sin sommarbostad.

Ett inte så stort hus med utsikt över Storsjön. Där fick man gå runt på egen hand och titta. Ett café fanns i källarplanet men vi hade redan fikat. Nån måtta får det vara!

Annica på tur i Jämtland."

//Tack Annica! Så roligt att via dina fönster ha fått göra er sällskap på semestern!

För övrigt läser jag ...

Ulf Lundells mer än bibeltjocka "dagbok"/betraktelser, den åttonde i ordningen. 

Det retar mig att herr Lundell förfasar sig över Camilla Läckbergs 12 år yngre make (kallar honom toyboy), allra helst som Lundell  - själv 71 år - har en flickvän som är 33 år yngre än honom. Men det är förstås skillnad för männen.

En bra dag ...

Vaknar tidigt och lyssnar till Vetenskapsradion som just då handlar om hur svårt det är för laxarna, bland annat hemma i Västerbotten, att få till bra lekplatser. Hur intressant som helst var det! 

På delikatessdisken på Ankaret står nu en skylt med förklaring till varför butiken har valt att inte sälja surströmming, allt på grund av de minskande strömmingsbestånden. Tänk, att vi människor är så giriga .., bara trålar upp tonvis med fisk, dammsuger havet helt enkelt, det är rent bedrövligt! 

Men en bra dag blev det ändå. 

Jag är nästan alltid uppe längre om kvällarna än pv och tidigare uppe om morgnarna. Man behöver väl helt enkelt olika mycket sömn?

Tittade på Nyhetsmorgon .., småpratade med Sigge och saknar min systers brev från Australien. Ja, hon är ju kvar ännu en vecka och under tiden blir det mer av telefonsamtal, men ändå. 

Mitt på dagen hämtar vi upp friherrinnan och åker till Skallkroken. Badar  L Ä N G E. Efteråt sitter vi i ett av vindskydden och dricker kaffe och pv bjuder på en bit morotskaka. Solen mot våra ansikten.  

Ett äldre-äldre par (kvinnan ser ut att kunna vara gymnast!) kommer för att bada och mannen (som påminner om någon jag sett i tv) säger att vi nu får "knö ihop oss", för här brukar herrn och frun sitta. Jaha, ja. 

En liten sädesärla flyger förbi .., några ejdrar har simmat ut ur hamnen .., och ett hundratal meter bort - på några stenar som står på ett grund - sitter skvarvar och vilar sig. 

Det är nästan så att det känns som sommar och vi bestämmer oss för att göra om detta i morgon, men kanske lite senare, så kan vi sitta i lugn och ro. 

Kommer hem. Upptäcker muslortar bakom soffan och igårkväll mötte en liten mus döden bakom spisen. Hösttecken, om något. 

I morgon är det onsdag. Då blir det middag här tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte längre så halvlånge man. Vid senaste besöket visade hon mig hur detta med stomi fungerar och att det är en hel del fix och trix med påsen som ska sättas på plats; lite klippa och klistra, helt enkelt. Det lär vara så att 46 000 människor i vårt land är opererade och har stomi. Evas operation skedde på Ersta Sjukhus på Söder i Sthlm och hon har inte  o r d  nog för hur fantastisk personalen var!

Och på fredag kör vi ner till Västerstad och firar mina systrars födelsedagar. Den äldsta fyller år samma datum som pv, den 1:a september och Birgitta blir åttio den 12:e november. Har beställt passionstårtan (ingen grädde .., men mousse och med färska frukter och bär) från Börjes konditori i Harplinge - en likadan tårta som jag själv bjöd goda vänner på när jag fyllde år i januari -. Den var himmelsk. 

Det blir ett bara-över-dagen-besök och säkerligen sista gången vi ses, ja, Birgitta och jag själv.

Bäst av allt idag: Äldsta dottern fick i eftermiddag veta att hennes vikariat på sjukstugan fortsätter fram till jul till att börja med. Hurra! S o m  hon trivs med arbetet där! Fina kollegor, en bra chef och patienter som hon ofta känner igen sedan uppväxten i Malå, ja, sånt betyder mycket. Bilden har hon tagit just idag, när hon tog hundarna upp till toppen av Tjamstanberget.

Dagens fönster ...

Letar en bild, finner en annan. Är  den inte outsägligt vacker, så säg! 

Den som upptäckte denna "skatt" var ingen mindre än vännen Bente i Norge. Minns jag rätt, fanns fönstret någonstans i Gudbrandsdalen. Tror året var 2013. Det får bli en repris! 

Tack återigen, Bente!

Prat och mera prat ...

Eftersom Britt åkt in till stan i diverse ärenden - men allra mest för att hämta sin systerdotter som ska tillbringa ett par dagar hos sin moster och morbror - tar vi med oss kaffetermos och fikabröd och går ner till Ecke för lite surr. Ecke har - via mobilen och mig - andligen följt med på seglatsen till och från Bohuslän och om detta blir det en hel del prat.

Bästa pratet blir ofta - tycker jag - vid ett köksbord. 

Nu handlar det om allt från kaniner (sju stycken) som härjar på deras gräsmatta, till Gaza, Israel, Ukraina, Ryssland, gängkrig i Danmark och Sverige, den minskade äppelskörden och vi pratar också om husrenovering, svunna tider här i Stensjö, Långgatan i Ystad och kanske är det för att vi från köksfönstret kan se det stora robiniaträdet, det som ser nästan dött ut, som vi hinner att prata om detta också. 

Och jag berättar om Robiniaträdet, det som stod (kanske ännu står) på Regementsgatan i Ystad och vars vita, dinglande blomklasar fick mig att stanna upp och dra efter andan! Aldrig hade jag upplevt en sån ljuvlig doft!

Sen tackade vi för oss och gick hem. Pv tog in posten. Och själv läste jag på nätet att Sven-Göran Ericson hade somnat in.