Bild: Christer Nilsson ..., ni vet, "Björkäng ligger vid ...".


Halleluja för SVT!

Har ikväll tittat på först ett program från Sankt Görans sjukhus, det handlade om en avdelning för psykiskt sjuka människor.

Hur intressant som helst!

Och nu .., ett solstråleprogram från Afghanistan!

En dokumentär som så småningom ska visas i sin helhet och som handlar om den afghanska versionen av Idol .., och om faran att ställa upp och sjunga .., ty detta är syndigt värre enligt talibanerna som nattetid utför razzior och genomsöker medborgarnas bostäder på jakt efter tv-apparater och datorer.

Tv-programmet Idol en tittarsuccé i Afghanistan - trots att deltagarna hotas till livet när de utmanar talibanerna.

Även i SVT2 22/3, SVT1 22/3 och SVT2 24/3

Tips till vännen i norr ...

Skriv ett meddelande!

Dagens i-landsproblem ....


"Nu tycker jag att ni får skärpa er .., se till att ni får hem färgade Wettex-trasor !" säger kunden.

Uppbragt.

Insikt nr 228 ....


"Men lägg dig och sov en stund ..!"säger pv när jag på lördagen kommer hem från jobbet och faller ihop likt en urvriden trasa.

"Nä, nä .. jag somnar aldrig mitt på dagen ...!" svarar jag tvärsäkert.

Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Och det är precis vad jag har gjort idag.

Ändrat mig.

Tre på en gång ...

Champix ., handlar om rökavvänjning.

Det finns dagar när jag älskar mitt arbete nåt så alldeles ofattbart.
Idag var en sån.

Då står nämligen herr Doktor framför mig och jag skymtar hans inköpslista och frågar om han möjligen skulle kunna tänka sig ..?

Det kan han.

Det är den som är här ovanför och titta noga på den, för där är som en liten diskussion mellan vad jag tror är herr Doktorn och hans fru?



Och att vi har världens underbaraste kunder, det är ett som är säkert!

För utan att jag ens ber om det, så räcker nästa kund fram sin lista.

"Ja, fast den här är väl inget att ha ...?" säger hon lite försiktigt.

Jodå, det är det visst!

Kunden är den rara Fru Grå, som ofta brukar kommentera här.

Intill henne står Herr Grå och ler.

Han tänker nog att kassörskan Nilsson är alldeles tjollrig.


Observera att någon har visat hur osten ska se ut!

Och i andra kassan, mitt emot, där står Jennys pappa och packar i sina varor.

Det var Jenny som jag fick efterträda som kassaledare och denna rara och snabbfotade tös, hon är numera frisörska här på gatan.

Och när jag nu gullber herr Doktorn, då ser jag hur Jennys pappa smajlar filurigt och så kommer han med sin lista!

Det är det här .., dom här gullestunderna med kunderna, som jag tycker så mycket om!



Här är hon .., Jenny.

Å, så jag tyckte om att arbeta med henne.
Alltid rar och fin mot kunderna .., snabb och effektiv och GLAD.


Och titta här!

Eftermiddag ...

... och det har varit fullt upp i affären.

Jag är så trött och slut på, så jag orkar knappt sitta på stolen.

Och knäet ser ut som en vattenfylld ballong.

Dagens fönster ....

"Hejsan!

I Hyde Park i London fanns detta fönster.

Det satt på en liten stuga,den såg ut som en sagostuga man bara väntade att det skulle komma en liten gumma med en katt ut på trappan.

Och det växte fullt med snödroppar utanför och ingen snö fanns det , hur underbart som helst.

London är en härlig stad.

Hälsningar Gunbritt."

Lördagkväll ...

Och jag sitter i soffan Ektorp och tragglar Afrikas alla länder.

Eller inte alla, men Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Västsahara, Mauretanien, Mali, Niger, Tchad, Sudan, Etiopien, Eritrea, Somalia, Kenya, Tanzania och Mocambique.

Kongo också.

Nu återstår rad tre.

Det är alla småpjuttländerna som är som ett gytter; Elfenbenskusten, Togo, Benin, Kamerun, Liberia, Gambia och Senegal och säkert någon fler.

Det ska gå.

Sist av allt blir det södra delen.

Sa jag att jag älskar att sitta med en atlas i mitt knä?

Bilden visar vare sig Togo eller Benin, utan landet Halland.

Det kunde lika gärna vara Skottland.

På andra sidan gatan ....


... står ett mindre sällskap och väntar på skjuts.

På en buss.

Några av dem finns med på det här inlägget, andra stannar hemma.

Och ingen sol i sikte.

Här är regn och dis och grått.

Men det kan ju ändå bli en bra kväll.

Slump eller öde ... 5.

smulan sa...

Det största steget jag tagit är när jag vid 40 års ålder lämnade storstan, familj, vänner och ett intressant och roligt arbete för att bosätta mig i en liten by i Ångermanland.

Allt för kärleken.

Men det var inte svårt alls.

Egentligen!

Slump eller öde .. 4.

annannan sa...

Jag antar att jag tog ett stort steg och släppte taget när jag flyttade till Porto.

Men jag tog det steget i små steg och i en ålder då det fortfarande var ett steg efter det andra av utmaningar och tagsläppande.
Och inte alltför mycket eftertänkande.

Det är stort att ta sådana steg när man har kommit in i eftertänkaråldern - men så vitt jag kan utläsa av din mammas historia så har du en föregångare!

Slump eller öde ... 3.

pralinen sa...


Själv steg jag av skutan vid 38 för att hjärtat sa stopp...

Kunde bara inte vara kvar, trots det fina huset, alla resorna, trevliga umgänget... allt var bara ett skal där jag inte hörde hemma.

Lämnade allt utom kläder och lite konst, in i en relativt hemsk lägenhet...

Det blev mitt avstamp med barn var annan vecka, så småningom ny kärlek...

Ångrar mig inte :-)

Slump eller öde .. .2.

Anna-Lena sa...

Efter en jobbig skilsmässa tvingade mina arbetskamrater mig att registrera mig på SprayDate.
En engelsman boende i Dalarna kommenterade och sade hello.

Vi började prata och prata och prata och efter någon månad ringde han upp och vi tillbringade kvällarna i telefon.

När vi så småningom vågade träffades kändes det bara som en bekräftelse.
Efter ett halvår hyrde han en andrahandslägenhet och flyttade han ner till Stockholm. Jag tror att han sov där två nätter på hela året han hade lägenheten, men vi ville ha en möjlighet att backa lite - för mina barns skull.

För att göra en lång historia kort så frågade han efter ytterligare något år barnen om det var okej att vi gifte oss. De blev jätteglada och nu har vi varit gifta i snart 4 år och har en hel drös med barn och barnbarn.

När vi samlas är vi 22 stycken och har fantastiskt roligt.
Det går nästan inte en dag utan att vi kommenterar till varandra hur bra vi har det och vilken tur det var att vi vågade.

Slump eller öde ...

cruella sa...

1991 var jag precis nästan klar med mina universitetsstudier och hade väldigt vaga planer på framtiden. Inte var jag ett dugg stressad heller, tänkte säkert att det skulle ordna sig - eller så kunde jag kanske fortsätta plugga.

Så tänkte jag säkert. Singel var jag också sedan fyra år.

En lärare tipsade under ett seminarium om att något företag sökte språkfolk. Jag uppfattade att det låg här i Stockholm, men var i tankarna redan på väg till England dit jag och en kursare bestämt oss för att åka tre månader och chilla, som det heter nu för tiden.

Därför sökte jag aldrig något jobb.

Men efter någon vecka blev jag uppringd av en människa som ville att jag skulle komma och träffa henne för en intervju om ett möjligt jobb i Dublin!

Jag var mycket fundersam över allting, hur visste hon vem jag var, mitt namn, mitt nummer... ja, sånt. Men jag cyklade dit, blev intervjuad och fick göra ett översättningsprov, för det handlade om att översätta programvara på Microsoft.

Gulp. Men jag tänkte inte så noga på det, jag hade ju siktet inställt på Englandsresan och tre månader var länge på den tiden.

För att göra en lång historia kort fick jag erbjudande om jobb, tackade helt kallt nej till att börja förrän senare eftersom jag ju skulle ut och resa. "Då kanske det inte blir något", sa intervjuaren. Nä, må vara hänt då, tänkte jag.

Men jobbet fanns kvar ett halvår senare, och den 17 februari 1992 anlände jag till Baíle Atha Clíath:-)

Och ytterligare ett halvår senare hade jag träffat en skåning och efter bara någon månad till väntade jag vår lille A som föddes där borta sommaren 1993.

Långt senare fick jag veta att rekryteringstanten hade ringt FEL PERSON - hon trodde jag var någon helt annan.

Det är fortfarande ett mysterium.

Lördagsfönstret ...

"Hej Elisabet.

Här kommer "Vira" flygandes genom syberrymden.

Oj, oj, oj va glad jag blev när jag läste i din blogg om att du flyttar till PV-Thomas, pElle och Sixten.

Visst, det känns säkert pirrigt att fatta ett så stort beslut som att säga upp sig från ett s k "fast jobb" och dra vidare i livets krumeluriga vägar.

Jag själv har bara en och halv vecka kvar att jobba.

Sen börjar för mig en ny del av livet, nämligen pensionärslivet.

Det känns också lite "pirrigt" men väldigt lockande och spännande.

Ha det så bra - vi höres...

/gunnar i vaplan/"


Ps. Men Gunnar! Inte heter pElles kompis Sixten inte .., han heter ju sigge nilsson! Aja,baja! Ds.

Irritationsmoment ...

Man kan ju undra vem som kom på idén att använda sig av sån här musik till ett trädgårdsprogram, som väl ändå ska vara aningens rofyllt ...?

För mig förstör det hela programmet.

Ååååå!


Vilket underbart trivsamt "Så ska det låta" !

Såå himla duktiga tävlande!

Om mod och annat ...

Fullkomligt underbara kommentarer om bloggvännernas mod .., det finns här.

Och så ett kvällsfönster från ...

... södra Frankrike!

Det är Monet som hade med sig fönsterhåven under en bypromenad.

Och ser man på .., titta, här är fångsten!

Krångel ..


Såväl Gunnar i Jämtland som Babsan i Uppsala meddelar att min sida ser så konstig ut ikväll.

Så jag testar.

Med min Mozilla Firefox är den helt okej, men inte i Explorer.

Jahapp.

Det är nog det där långa inlägget (om det som förändrat livet) några snäpp längre ner som ställer till det .., jag får ta bort det, helt enkelt.


Jo, så var det!

Då får jag fixa till kommentarerna i morgon i stället, i ett eget inlägg skrivet på annat vis.

Fredagkväll ....

Klockan är snart 18.30 och det är ännu inte mörkt ute.

Absolut en insikt ...

Om man klickar på bilden, blir den riktigt fin.


"Du ska veta att du kommer att bli trött när du börjar arbeta igen .., mycket mer än du tror ...", säger herr Ortopedläkaren, då, när det var dags för återbesök.

"Ja, ja .. men så farligt är det nog inte ....", säger jag trosvisst.

Men tänk, så rätt han hade!

Slump eller öde ...?

Turtlegirl sa ..

Jag blir så berörd av alla små berättelser om omvändningar i livet.

Jag har nog inte gjort någon större sådan.

Mer att jag nu halkat (!) in på rätt spår i livet efter år av krokiga spår.
Tackat mig själv många ggr att jag slött klickade på det där namnet som varit inne på min "date sida" fast jag helt och fullt då bestämt för att sluta med det letandet på den sidan.

Jo en sak.. jag kom in på en utbildning i Falun som jag tackade nej till för att kompis B och jag skulle till Rhodos och parta loss.
Det var viktigare än plugga!

Tur nog kom jag in på samma utbildning en termin senare....

Fredagsfönstret ...

.. kommer från en madame som verkligen har hissat segel i sitt liv.

En som har tagit språnget.

Som vågade.

Generositet ....


I min inkorg idag .., ett litet mail från Christina Doctare angående det fina hon skrivit om Bo Holmberg.

Det värmer hjärtat.