Inutivärme ...

Hjärtehänder.
Fr.v. vasaloppsåkande pv, löptränande micke, rynkig-bloggmadamehand. konstapelstuderande anders, lintotten som bara "får ärvda telefoner" och nelly-saknnde anna-panna.

Lördag blir bara en massa g l ä d j e.

Det blir polismuséet tillsammans med sonen och kapten Lintott ..., och därefter bloggmadame-väntan i Scandics foajé på pensionatsvärden som är på vindkraftföreningens årsmöte och sedan kommer dottern och hämtar upp oss, medan lintotten och hans morbror tittar på handboll i Eriksdalshallen; det är Ystad IF mot Hammarby.

Och medan vi väntar på de båda pojkarna, följer vi Anna hem till henne och Micke och vi får bekanta oss med deras nya boende på Lilla Essingen och jag bara gapar och säger att ..."men åååå, så här skulle jag också vilja bo .. med utsikt över vatten och båtbrygga och massor med ljusinsläpp!"

Hundbädden är tom .., lilla Nelly ligger på djursjukhus och är opererad och alldeles tomt är det utan en svansviftande Jack Russel-madame som vill ha lite godis.

Sist av allt, när alla är samlade, går vi till "Lilla Asien" och äter buffémat som är riktigt god och vid ett avlångt bord sitter vi .., det är bloggmadamen med son och dotter och lintotten och det är mågen och det är pensionatsvärden.

Ååååå, det blir en helt underbar kväll!

Det blir prat om vindkrat .., bensinpris .., lyxkonsumtion .., giftermål .., frieri .., vandrarhem .., mopedinköp .., yrkesval .., och mycket annat och jag är alldeles inutivarm av glädje över att få sitta tillsammans med människor som man tycker så mycket om.

Det känns som om man är en Riktig Familj.

Alla skilsmässor har svindelhöga fakturor som förr eller senare uppenbarar sig.

För mig har det svåraste varit att tappa den där Familjekänslan.

Efter middagen blir det tunnelbana och pendeltåg till Väsby och lintotten är trött och längtar hem till pappa och mamma och alla kompisarna som är där på kalas.

Och så är det ju fotboll; Portugal mot Sverige!

När klockan är kring tio är vi åter i Väsby och jag stuuupar på golvet och ligger ur-härligt på en rissäck, en sån här som formar sig efter kroppen ..., och medan jag lyssnar till fotbollspratet, sätter sig äldsta dottern bakom mig och draaaaar med sina händer genom sin mammas hår .., ååååå, det är så skönt så jag vill gråta!

Då förstår ni, att den där lördagenkvällen den 28:e mars 2009, det blir en alltigenom underbar kväll.

En guldstjärnedag.

En sån som man lever länge på.

Födelsedag ...

Det passar ju som allra bäst att Emma Elisabet fyller 12 år just när mormor och pensionatsvärden är på besök!

Så det blir mormorstårta med nötkakebotten och färska bär och fem svenska flaggor.

Av sin mamma och pappa får födelesedagsbarnet en ny mobiltelefon.


Det blir ett fasligt pysslande och knåpande med att ordna alla tekniska finesser på den nya telefonen och lillebrorsan, kapten Lintott, han sitter och deppar medan hans mamma ägnar sig åt
simkort hit och dit.

Ser ni honom?
Han sitter mellan de två små flaggorna.

"Ja ..,. jag får ju bara ärva saker ..., jag får aldrig nån ny telefon!" säger han puttrigt.

Se där.

Detta är småsyskonens lott här i livet.

Kvällens fönster ....

Avresa från Stockholm vid tolvtiden och så raka spåret till Småland och därifrån till Halmstad, väntan i en timme på stationen och så, 19.08 .., Öresundståg till Ystad.

Om jag säger som så .., att jag den sista timmen .., den från Malmö och till Ystad .., är döless på allt vad resande i allmänhet och tåg i synnerhet heter .., så överdriver jag inte.

Men det går ändå bra.

Och nu är jag hemma hos mig igen.

Eller borta.

Fyra vänsterhänder från Upplands Väsby ...

Klockan är kring halv ett när Kapten Lintott och hans mormor som ju är jag, står och väntar på buss nummer 533 som ska ta oss till Rotebro station.

I väntan på bussen pysslar jag med min nyinköpta mobiltelefon, ja, jag försöker hitta en bra ringsignal, men det vill sig inte alls.

Så .., jag tar frågar helt enkelt de fyra tonårspojkarna som sitter i kuren om någon av dom är duktiga på det här med mobiler?

Jo, det är dom alla tydligen, för alla svarar "ja, jag ...!"

Efteråt, när jag har fått tillbaka telefonen, frågar jag om vänsterhänderna och då vill den lille lintotten nästan sjunka genom jorden av skam ..., ja, jag ser precis vad han tänker om sin mormor .., men tänk, alla pojkarna ställer villigt upp med sina händer!

Från vänster är det Kevin från Zambia (Våg), så kommer Randall från Kongo (Tvilling), Mahmoud från Palestina (han är jungfru) och sist Victor från Upplands Väsby som är Vattuman.

Minns jag rätt är ingen av dem äldstasyskon.

Och det blir surr om skolgång och syskon och lite annat och vid det laget har lintotten återvänt till sin mormor och kanske har han upptäckt att det faktiskt inte är det minsta farligt eller pinsamt att börja prata med helt okända människor och att dom allra flesta är hur vänliga som helst.

Så tror jag att han tänker.

Och nej, jag är inte sponsrad ...

På Malmö Airport, eller på Sturup, som vi i Skåne bara säger, där huserar flygbolaget Malmö Aviation.'

Nu ska jag säga en sak: jag ä l s k a r det bolaget!

När andra flygdrakar drar in på allt, gör Malmö Aviation tvärtom.

Femtio minuter tar resan från Sturup till Bromma .., och tänka sig, då bjuds vi passagerare på kaffe/te, vatten eller juice .,. en chokladbit .., samt en härlig tunnbrödrulle med salladsfyllning.

Påtår förstås, om man så önskar.

Sist av allt, innan vi landar, får vi fräscha upp oss med en ångande het liten frottéhandduk.

Service, det tror jag på.

Bra service .., ja, det där lilla extra .., det betyder så oändligt mycket.

Och flygvärdinnorna är inte enbart tjugofemåringar, utan här finns personal i alla åldrar och det känns personligt och hemtrevligt.

Det berättas, att när Ystad IF:s handbollsspelare flög med det här bolaget, så tog flygvärdinnan mikrofonen och sa nåt i stil med ..."nu pågar gäller det att ni spelar bra och vinner mot Hammarby ..." och det blev applåder och jubel från de skånska passagerarna.

För mig kostade det 494:- enkel väg att välja flyget.

Då har jag valt Low Flex-biljetter, som inte är ombokningsbara.

Jag tycker att det är helt perfekt.

På väg ...

På Sturups flygplats är allt litet och pyttigt.

Så där lagom.

Och nästan genast upptäcker jag en kund från affären och jag hejar och frågar om han ska med samma plan och det ska han, så vi slår liksom följe.

I nästan en och en halv timme blir det prat om precis allting.

Så länge vi befinner oss på själva flygplatsen blir det mest jobbprat; mannen arbetar inom plastindustrin och är ofta på resande fot .., i Litauen, Rumänien, Polen och Ungern .., han är en "area manager" och berättar om hur intressant det är att möta människor från olika kulturer och om Budapest pratar han alldeles särskilt mycket.

Det blir prat om chefer ., om skillnaden mellan danskt och svenskt arbetsliv (det visar sig att mannen har arbetat i Köpenhamn och han vittnar om hur mycket mera chefen är CHEF där i broderlandet i väster och han berättar också om vikten av just Fina Titlar i t.ex. Tyskland) .., vi pratar om hotellboende ("å, du skulle sett i Westport på Irland ..:!" säger jag ...) och vi pratar om vad vi tycker om våra arbeten.

När vi väl har fått gå ombord och har slagit oss ned, blir pratet annorlunda.

Då handlar det om förhållanden .., skilsmässor .., om att ha kompisar av motsatt kön .., och vi pratar om handboll ., Regementsgatan i Ystad och detta att få barn i relativt hög ålder.

Och så pratar vi (läs: bloggmadamen ...) om den lilla fågeln som flög fram och åter inne i vänthallen på flygplatsen.

Hela tiden tog den lilla fågeln samma runda .., flyg-flyg i kanske tjugo meter och så landade den och tog paus i några sekunder .., kvittrade till .., kvitt-kvitt ., och så samma flygtur om igen.

I säkert en halvtimmes tid satt jag och tittade på den lilla fågeln som gjorde hjärtat så innerligt glatt och ömsint.

Jag funderade på hur den skulle klara sig ..?

Hur skulle den ta sig ut?

Nästan ingen av de övriga resenärerna tycktes ha upptäckt den ...., men alla småbarnen som efter en stund kom med sina brunbrända föräldrar vilka semestrat på någon kanarieö .., dom såg fågeln.

"Far! En liten fågel!! Titta!!"

Om detta berättar jag och sedan är vi framme i ett snöigt Stockholm och passagerarna trampar omkring i snömodden (detta är Bromma .., där promenerar man som förr i tiden .., från planet till terminalen och det går hur bra som helst ...) och jag har bara handbagage och kan susa iväg förbi bagageväntande människor och mannen som har suttit vid min sida önskar mig en trevlig helg.

Utanför terminalen sitter dr Böhlander och väntar och ser man på .., intill henne tittar Kapten Lintott ut genom fönstret och ropar "hej mormor!"

Ungefär så var det.

Ett äventyr.

Lördagsfönstret ...

Och Stockholm möter oss med närapå snöstorm!

Nu är det frukost hos dr Böhlander .., pensionatsvärden och dr Böhlander sitter mitt emot mig och pratar om hur det ska vara på det en gång tänkta pensionatet ...."du, vi kan t.ex anordna bridgeweekends .., jag som har busskort kan hämta upp folk och ....", säger den morgonpigge pensionatsvärden allt medan han tar sig en hjärttablett.

Ute ligger marken vit.

Snö nu ...!!!

Och i Skåne var åkrarna illandes gröna.

Pling i min mobil ....

"Snabbmat
Avgaser
Resenärer
Utrop i högtalare
Pratsurr

Om jag kunde resa hela tiden!

Jag älskar det!"


Jaaa, det gör jag med!

Boo Kyrka, på lördag.

Hasse tog bilden.

Lördag den 28 mars kl. 16.00 i Boo Kyrka
Entré 80 kr

Förköp i Kyrkans hus, Orminge C

Eventuella restbiljetter säljs vid entrén till kyrkan den 28 mars kl 15.00.


Där sjunger då Cecilia N och Härnösands domkyrkokör och det är Cecilia som brukar kommentera här på sidan.

Det är Cecilia som har världens bästa minne.

Hon kommer ihåg allt man har skrivit, även om det är fem år sedan!

Om vi bara hinner Cecilia, ska jag f ö r s ö k a ta mig dit, men annars får det bli kaffe när vi åker hemöver i juni!

Igårkväll ...

"Eliza! Titta! Nu har nån ritat på himlen igen!" sa mamma förundrat.


.... fick jag återigen så ont i mitt vänstra bröst och jag tänkte att nu är det kört.

Mammografienheten har bytt "ägare" och finns från den första april på Hamngatan och sjuksköterskan på Ystad röntgenmottagning som jag pratade med för någon vecka sedan, hon meddelade att man får ringa dom här nya när dom öppnar och det är precis vad jag ska göra.

Och jag låg under blommiga täcket och sträckte upp min vänstra arm och drog med fingrarna och det ömmade nåt så hemskt och jag tänkte att det kanske är för att jag drar fram varorna med den handen/armen, men riktigt säker kände jag mig inte.

Jag tänkte på andra saker också.

Men nu är det morgon och arbetskläderna har tagits fram .., från min utsiktsplats vid datorn ser jag Fridhems rare vaktmästare Christer komma till jobbet .., det är lokala nyheter från P4 och regndroppar på mitt fönster.

"Våren är här!" berättar radiodamen .., och en bonde här i Skåne intervjuas .,. jodå, nu är han klar med vårsådden, ja, en hel månad tidigare än i fjor med r.

Och själv ska jag arbeta från halv åtta till tre och sedan bär det iväg till Malmö för vidare befordran med flygbuss till Sturup och halv nio lyfter Malmö-Aviationplanet och en timme senare blir jag hämtad på Bromma flygplats av sonen.

Kanske kommer vi fram ungefär samtidigt, pensionatsvärden och jag själv.

Han åker bil med sin bror och dennes familj, men hon, den där inte fullt lika miljömedvetna madamen, hon tar flyget!

En riktigt underbart skön fredag önskar jag alla bloggvänner och ni som kommenterar och ni som bara tassar omkring här lite .., ni räknas förstås också till vännerna.

Och Gerd i Norsjö .,. snart är det dags att arbeta!

Jo, jo.

Fredagsfönstret ...

Det är herr Jom som har varit framme igen.

Så här skriver han.

"Eftersom jag är på mitt mest generösa humör skickar jag ytterligare ett foto från Vilhelmina.

Det är inte ens speciellt skarpt."

Nåja. det kan vi uthärda, hälsar bloggmadamem tacksamt.

Klappat och klart.

Såja.

Då hade man deklarerat och kan nu bara sitta och invänta den grandiosa summan av tvåtusensexhundrasjuttiokronor.

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...

.... från Vilhelmina kyrkstad och Jom tog bilden och ramade in densamma.

Jag skulle vilja påstå att han är som ramarnas mästare, denne herr Jom.

Fylld av beundran är jag ...

Tänk, vilken ork LO-ordföranden och andra höjdare har!

Icke allenast har dom ett Mycket Ansvarfyllt Arbete som genererar oerhört höga löner just därför .., nej, dessutom sitter många av dem i tio, femton, ja, upp till tjugo olika styrelser i nästan bara stora företag.

Ja, men tänk bara .., dom måste ha en förmåga långt över den man själv förfogar över.

När jag kommer hem från arbetet är jag ofta intill döden trött och ramlar ihop i soffan som en disktrasa.

Skulle jag därtill sitta i tjugo styrelser, skulle jag nog få migrän.

Titta här bara, ja, på Folksams VD Anders Sundström från Norrbotten .., han orkar med en hel del.

Anders Sundströms uppdrag: Sitter i styrelser, förutom i Folksams dotterbolag, i Boliden, Alka, Luleå Tekniska universitet, Bommersvik AB, ICMIF, KFO, Koopi och Försäkringsförbundet.

Det är en himla tur att såna som orkar med allt detta får gå i pension flera år tidigare än oss vanliga latmaskar.

"Va? Kommer du imorgon ...?"

Bilden: Kefalonia i höstas.
Vi har åkt moppe (mormor, som är jag, har kört) hela dagen och gör paus i staden Sami och medan vi sitter där och mumsar på svindelgod pasta med musslor .., tänker jag på tillbakafärden .., hjälp, då har vi stupsida!


... säger Emma häpet när jag avslutar kvällens samtal med: "ja, men då syns vi i morgonkväll!"

Sen säger hon ..."jippiiiiie, vad kul!"

Det är då, precis då, som hennes mormor blir så inutivarm så hjärtat nästan går i små bitar.

Till Linda på jobbet ....

Hon fyller nämligen år just idag!

Stort grattis från mig!

Gissa ....

... vem som idag har blivit opererad och ligger på djursjukhus?

Jo, lilla Nelly!

Nu hoppas jag verkligen att hon kryar på sig.

Ibland går livet i racerfart.

Upp kvart över fem .., frukost .. säga hejdå till Pelle .., bilresa in till Halmstad .., vänta på Öresundståget .., hoppa på .., Laholm, Båstad, Ängelholm ., Helsingborg .., Landskrona .., Lund ., Malmö .., byta tåg .., spår 12 .., Östervärn .., Persborg .., Oxie .., Svedala .., Skurup .., Svarte och så havet och havet och himlen som en ostkupa och slutligen Ystad.

Cykla hemåt.

Byta kläder.

Icabyxor och röd tröja.

Håret i hästsvans.

Anoraken på .., kolla nyckelbrickan .., sprättkniven .., mobilen .., läppstiftet.

Och iväg.

Arbeta elva till åtta och cykla hemåt.

Tycker jag om det här sättet att leva?

Svar: ja.

Och i morgonkväll .., flyg till Stockholm!

Dagens fönster ...

.... finns i landet Halland, närmare bestämt i Halmstad.

Och nu är klockan 05.32 och här vankas frukost och därefter tågresa i tre timmar till ett annat land; landet Skåne.

Det verkar bli en fin dag.

Sonja och Gösta hälsar på ...

Och i vardagsrummet gräddar pensionatsvärden våfflor på löpande band.
Jag sitter intill Sonja i soffan och Pelle ligger mitt emellan oss och spinner.

Från sekund ett har jag tyckt så mycket om Sonja.

Sonja är gift med pensionatvärdens morbror Gösta.
Jag träffade henne för första gången just som jag i fjolvåras hade kommit hit med min brutna handled och Sonja, gammal sjuksköterska, tog sig genast an gipsskenan och bandaget som hamnat lite på sniskan.

"Så där ja .., nu ska du se att det blir bättre ...", sa hon vänligt.

Och hon visste att min mamma då nyss hade dött och hon frågade hur det kändes.

Ååå, så omtänksam den människan är!

När jag frågar Sonja vad hon skulle vilja arbeta med, ifall hon hade varit ung nu, så säger hon efter en stunds tvekan att ..., "ja, då skulle jag ha blivit lärare."



Sonjas man heter Gösta och är pensionatvärdens morbror.
Han är född i Ljungby i Småland, som sist i skaran av fyra syskon.

Det här är en pratglad herre som gärna drar historier och när vi sitter i vardagsrummet och tittar på frågeprogrammet "Vem vet mest?", visar det sig att han är rejält allmänbildad och han säger själv att historia, det är nånting som han är väldigt intresserad av.

När jag frågar pensionatvärden vad han tycker är eller var den mest typiska egenskapen för sin morbror ..., så svarar han ...."ja, han är ju inte så frisk numera, men förr .., ja, han var väldigt orädd av sig .., han vågade ge sig på vad det än gällde .., startade som SJ-anställd, tog sedan studentexamen och han har varit områdeschef för Pressbyrån .., haft kiosk i Ljungby och blev egen företagare och han varit kock också .., ja, så där var han i sin krafts dagar".

Pratet vandrar fram och tillbaka och Sonja undrar hur i all världens dagar jag orkar åka fram och tillbaka så ofta och tänka sig .., "du kom alltså igårkväll och åker tillbaka i morgonbitti .., det blir ju ingenting ..!" säger hon leende.

Och så tackar dom för sig och åker hemåt.

Då är det mörkt ute.

Nu är det kväll.

En liten eld brinner på Savannen.

Stjärnor på himlen.

Vänner som ligger ensamma ansluter till Flocken.

Vi ligger nära varandra.

Syrsorna spelar.

Det känns tryggt.