Ett till det bästa ...
Äntligen, äntligen är nu väggarna i uterummet isolerade och har fått plast och skivor över sig!
Och vi har plockat ut och rensat undan och nu blir det alltså till att måla takstolarna invändigt, sätta upp panelen och ordna med golvet. ¨
Idag har pv arbetat från åtta i morse till nu när mörkret fallit.
Och det blir så fint.
söndag 12 november 2017
Det bästa för Turtlan i Karlstad ....
(men här i Stockholm ...)
Hej!
Veckans bästa var att övervinna det där spöket att våga åka till Stockholm. Våga gå på Drottninggatan och titta var allt hände när vi precis kunde ta skydd från lastbilen.
Våga gå där och inte titta bakåt hela tiden vilket jag trodde att jag skulle göra. Det gick över all förväntan bra. Klappade ett av lejonen som ett stort tack att de fanns där och att ett fastnade under lastbilen så vi och andra människor hörde mer att monstret kom farandes.
Hälsningar från Turtlan på väg hem från Hufvudstaden.
//Elisabet skriver: såg på Instagram bilden av skyltfönstret där du hoppat upp; helt sanslöst, det var ju inte alls så stort! Vilken enorm tur ni hade! Eller var det kanske ödet?
(men här i Stockholm ...)
Hej!
Veckans bästa var att övervinna det där spöket att våga åka till Stockholm. Våga gå på Drottninggatan och titta var allt hände när vi precis kunde ta skydd från lastbilen.
Våga gå där och inte titta bakåt hela tiden vilket jag trodde att jag skulle göra. Det gick över all förväntan bra. Klappade ett av lejonen som ett stort tack att de fanns där och att ett fastnade under lastbilen så vi och andra människor hörde mer att monstret kom farandes.
Hälsningar från Turtlan på väg hem från Hufvudstaden.
//Elisabet skriver: såg på Instagram bilden av skyltfönstret där du hoppat upp; helt sanslöst, det var ju inte alls så stort! Vilken enorm tur ni hade! Eller var det kanske ödet?
Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden ....)
Hej Elisabet.
(walkaboutsweden ....)
Hej Elisabet.
Ja du vet ju att jag förvarnade om att jag kanske inte kunde vara med i veckans glädje den här omgången.
Men nu är vi hemma och jag skickar dig ett par bilder från senaste dygnet.
Maken och jag firade 40 år tillsammans igår den 11/11 (lätt datum att minnas).
Vi är inga människor som firar och festar till det så ofta/mycket, men nu "gjorde vi oss till". ;)
Bokade
ett sky room på Gothia Towers Hotel i Göteborg, för att kunna blicka ut
över staden. Ett enormt hotellkomplex och så ooootroligt mycket folk,
det trodde vi inte.
Idag under frukosten så
satt vi och tittade ut medans solen gick upp, och jag lade märke till de
blå spårvagnarna som likt ormar slingrade sig fram nere på marken.
Tycker att städer med spårvagnstrafik har lite extra charm.
Sedan utcheckning och buss hem.
Å
där på köksbordet stod en härligt välkomnande Fars dags-hälsning från
yngste sonen, som smugit sig in och ställt den där. Så omtänksamt! ♥
Varma söndagshälsningar:
Barbro D
//Det spelar ingen roll att det blir sent, här väntar vi så gärna! hälsar Elisabet.
Dagens fönster ...
Hej!
Mer än mätta går vi ut på Götgatan. En något onyttig fika hör till när vi gör en ”flaneringshelg” i Hufvudstaden. Brödet, kakorna och tårtorna i fönstret är nog mest skådebröd men det fanns en hel delat välja på därinne också.
Bloggmadamen hade säkert valt en Milanokaka om jag får gissa.
Hälsningar Turtlan på besök i Hufvudstaden.
//Ja, du har helt rätt, Turtlan! Tack som hade håven med dig!
Hej!
Mer än mätta går vi ut på Götgatan. En något onyttig fika hör till när vi gör en ”flaneringshelg” i Hufvudstaden. Brödet, kakorna och tårtorna i fönstret är nog mest skådebröd men det fanns en hel delat välja på därinne också.
Bloggmadamen hade säkert valt en Milanokaka om jag får gissa.
Hälsningar Turtlan på besök i Hufvudstaden.
//Ja, du har helt rätt, Turtlan! Tack som hade håven med dig!
När man har ....
... varit utan sin pappa i fyrtioett år, känns det lite konstigt med Fars Dag.
Men ändå.
Jo, jag tänder ett ljus för dig pappa.
Ivar-Nicke.
Snäll och go och rar.
Humoristisk.
En hejare på att berätta historier.
Dansant.
Noga med sina kläder.
Tvättade öronen varje morgon.
Använde rakvatten.
Hade vacker handstil och varma händer.
Men det är också min australiensysters födelsedag idag!
Efter att ha fått ny höft och därefter blivit änka (efter jättelångt äktenskap) har hon börjat skapa sig ett eget liv. Nu tog hon bilen och hunden Sophie och körde femtio, sextio mil söderut, från Adelaide till Portland, där sonen Fredrik bor sedan många år tillbaka.
Där firas födelsedagen och jag hoppas att paketet med Året Runt och andra damtidningar kommit fram.
Att hundar är ett genomgående tema i vår familj, ja, därom råder inga tvivel.
Vi är tre systrar, alla har hund.
Grattis Birgitta på 73-årsdagen!
(Hon läser inte här, men jag skriver det ändå).
Bilden längst uppe togs av Fredriks flickvän Shae och den här av Fredrik.
... varit utan sin pappa i fyrtioett år, känns det lite konstigt med Fars Dag.
Men ändå.
Jo, jag tänder ett ljus för dig pappa.
Ivar-Nicke.
Snäll och go och rar.
Humoristisk.
En hejare på att berätta historier.
Dansant.
Noga med sina kläder.
Tvättade öronen varje morgon.
Använde rakvatten.
Hade vacker handstil och varma händer.
 |
| Lägg till bildtext |
Men det är också min australiensysters födelsedag idag!
Efter att ha fått ny höft och därefter blivit änka (efter jättelångt äktenskap) har hon börjat skapa sig ett eget liv. Nu tog hon bilen och hunden Sophie och körde femtio, sextio mil söderut, från Adelaide till Portland, där sonen Fredrik bor sedan många år tillbaka.
Där firas födelsedagen och jag hoppas att paketet med Året Runt och andra damtidningar kommit fram.
 |
| Shae, Luna och Birgitta ... |
Att hundar är ett genomgående tema i vår familj, ja, därom råder inga tvivel.
Vi är tre systrar, alla har hund.
Grattis Birgitta på 73-årsdagen!
(Hon läser inte här, men jag skriver det ändå).
Bilden längst uppe togs av Fredriks flickvän Shae och den här av Fredrik.
lördag 11 november 2017
Mitt eget bästa ...
Jo, det var att komma hem från extrapasset idag (mycket att göra, vi låg efter redan för början och hann aldrig helt ifatt) och upptäcka att pv hade med sig stekt gås med tillbehör hem!
Hur kom nu detta sig?
Jo, skolan där han undervisar hade Öppet Hus idag, det vill säga restaurangeleverna, och då fick han veta att mat som inte säljs under veckorna, det fryser man in och så kan man köpa det för en inte alltför dyr penning. Så han köpte tre portioner stekt gås med tillbehör.
En fick friherrinnan och så var sin till oss.
Det ska jag säga, att det var den i särklass godaste gåsamiddag jag i hela mitt liv har ätit!
Massor med katrinplommon .., brysselkål, sås, rödkål och så kokade vi potatis till.
Och gelé, förstås.
Lägg därtill ett gott rött vin, så var jag i närheten av paradisets förgård!
Under tiden tittade vi på Scott & Bailey, polisserien från England som jag tycker så bra om!
Och på jobbet var det också bra.
En av kunderna handlade hur mycket som helst; till sin man och sin dotter visade sig.
Själv skulle hon inatt köra till Stettin i Polen, där hennes mormor Danuta 86 år, ligger svårt sjuk.
Jag frågade hur hennes mormor varit?
"Den snällaste människan jag känner till, hon har varit mer som en mamma för mig, än som en mormor", sa kvinnan.
Innan vi stängde kom ett sällskap flickor i femtonårsåldern in och handlade chips, godis och läsk.
Glada, härliga töser!
Jag frågade dem om det här med #metoo och hur dom upplever det?
Inte en enda av dem hade känt sig sexuellt trakasserad någonsin!
"Inga pojkar som drar upp era tröjor och vill kolla om ni har bröst ..?" frågade jag.
Det var ju så pojkarna hemma i Malå gjorde, då, när vi gick i högstadiet.
"Aldrig i livet!"sa flickorna unisont.
Däremot berättade dom att deras mammor, som väl förmodligen är i fyrtioårsåldern; ungefär som mina döttrar, hade berättat om just sånt och värre saker än så.
"Nu vågar ingen kille göra nåt sånt ..!" sa en av flickorna och sen tackade dom för sig och önskade en trevlig kväll.
Det får bli mitt bästa.
Allt detta tillsammans, men mest gåsamiddagen.
Jo, det var att komma hem från extrapasset idag (mycket att göra, vi låg efter redan för början och hann aldrig helt ifatt) och upptäcka att pv hade med sig stekt gås med tillbehör hem!
Hur kom nu detta sig?
Jo, skolan där han undervisar hade Öppet Hus idag, det vill säga restaurangeleverna, och då fick han veta att mat som inte säljs under veckorna, det fryser man in och så kan man köpa det för en inte alltför dyr penning. Så han köpte tre portioner stekt gås med tillbehör.
En fick friherrinnan och så var sin till oss.
Det ska jag säga, att det var den i särklass godaste gåsamiddag jag i hela mitt liv har ätit!
Massor med katrinplommon .., brysselkål, sås, rödkål och så kokade vi potatis till.
Och gelé, förstås.
Lägg därtill ett gott rött vin, så var jag i närheten av paradisets förgård!
Under tiden tittade vi på Scott & Bailey, polisserien från England som jag tycker så bra om!
Och på jobbet var det också bra.
En av kunderna handlade hur mycket som helst; till sin man och sin dotter visade sig.
Själv skulle hon inatt köra till Stettin i Polen, där hennes mormor Danuta 86 år, ligger svårt sjuk.
Jag frågade hur hennes mormor varit?
"Den snällaste människan jag känner till, hon har varit mer som en mamma för mig, än som en mormor", sa kvinnan.
Innan vi stängde kom ett sällskap flickor i femtonårsåldern in och handlade chips, godis och läsk.
Glada, härliga töser!
Jag frågade dem om det här med #metoo och hur dom upplever det?
Inte en enda av dem hade känt sig sexuellt trakasserad någonsin!
"Inga pojkar som drar upp era tröjor och vill kolla om ni har bröst ..?" frågade jag.
Det var ju så pojkarna hemma i Malå gjorde, då, när vi gick i högstadiet.
"Aldrig i livet!"sa flickorna unisont.
Däremot berättade dom att deras mammor, som väl förmodligen är i fyrtioårsåldern; ungefär som mina döttrar, hade berättat om just sånt och värre saker än så.
"Nu vågar ingen kille göra nåt sånt ..!" sa en av flickorna och sen tackade dom för sig och önskade en trevlig kväll.
Det får bli mitt bästa.
Allt detta tillsammans, men mest gåsamiddagen.
Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på Instagram)
Jag har lyckats öka 2 kg i vikt - och behålla vikten
(lifelivingitnow på Instagram)
Jag har lyckats öka 2 kg i vikt - och behålla vikten
Dessutom under tiden jag varit inlagd drygt en vecka på sjukhuset 
Ikväll blev det sojakorv med bulgur och tomatsallad 
Lite tvärt emot många andras önskan 
men jag brukar ju vara lite tvärt emot i mycket 
Kram Kerstin i Dalarna
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej!
Hej!
Har inte deltagit på flera veckor för att jag inte kunnat välja svampskogen, kortliren, biokvällarna, barnbarnsumgänge med mera.
Men
nu så!
Den här veckan har verkligen varit stillsam och då har jag inte
haft något att välja, men då dyker det upp en trailer på tv som säger att man ska börja sända Grantchester igen. Lycka för mig som älskar engelska filmer och tv-produktioner. Och inte gör
det något att det är en stilig man i en av huvudrollerna.
Fast han går
ju inte upp mot min stora idol Kommissarie Montalbano.
Den serien saknar jag storligen.
Här kommer en varm kram till er alla från ett grått, blött och kyligt Mantorp och Anne.
// Men Anne!! Man behöver inte bara ha ett enda glädjeämne, man kan ha hur många som helst!
Nu vet du. Kram på dig!
Det bästa för Babsan i Uppsala ...
Bästa i veckan var att vi bytt sovrum!
Nu bor vi i lägenhetens största rum,ljuvligt och svalt.
En ny sänggavel, sänglampor och ett överkast .Så det blev bra för en billig penning.
Tokigt att låta rummet bara stå tills dotter med familj kommer på besök.
Vi har plats ändå för dem.
Kram Babsan
Bästa i veckan var att vi bytt sovrum!
Nu bor vi i lägenhetens största rum,ljuvligt och svalt.
En ny sänggavel, sänglampor och ett överkast .Så det blev bra för en billig penning.
Tokigt att låta rummet bara stå tills dotter med familj kommer på besök.
Vi har plats ändå för dem.
Kram Babsan
Det bästa för friherrinnan ....
Hej Vänner!
Hej Vänner!
NU ska jag försöka tala om för ER vad det
bästa är.Det är inte lätt för det är kaos uppe i hjärnan till och från,
men jag ska försöka.
Det allra bästa är nog att jag trivs så bra i min lilla lya.
Sen
önskar man att det kunde vara lite lugn och ro, men hur som helst så
jag ser framåt mot nya mål.
Är man en Skorpion så ger man sig inte i första taget.
Och tack alla snälla för alla fina hälsningar jag fått.
Om Ni visste vad det har värmt ett sargat hjärta
Friherrinnan
Lördag ....
Plockar bort och klipper ner i växthuset.
Ställer in två trädgårdsstolar, så där så vi kan sitta där och titta ut, om vi nu får för oss det.
Några druvklasar hade blivit kvar - dom åker i komposten -, tjopp, bara!
Sen en sväng till friherrinnan i hennes lilla lägenhet som är så fin, så fin!
Vore jag ensamstående, hade jag lätt som en plätt kunnat bo så, men helst med en riktig spis och ugn.
Nåja, hon fixar det ändå och bjuder på kaffe och ljuvligt god kladdkaka på hennes vis.
I fönstret hänger hon upp alla peppande vykort som kommit.
Några av er känner säkert igen dem.
Så omtänksamt!
Pv ägnar större delen av dagen åt Öppet hus på skolan.
Och så ringer han hem och undrar om jag kan tänka mig att äta gås till middag?
Jag svarar att det kan jag, även om det blir lite sent, då jag ju arbetar eftermiddag/kväll.
Igår blev det en aningen splittrad arbetsdag, först med Malin och sen med Cornelia D och Brooks som stöttade. Ikväll är det Johanna A och jag själv. Johanna är den som varit längst i butiken av oss anställda; tolv år kanske, kanske mera? Lugn och trygg, hetsar inte upp sig i första taget, inte i andra heller, men igår hände det.
Intill pantmaskinen har vi en genomskinlig plastlåda där kunder som vill stötta Haverdals IF kan lägga sina pantkvitton. Nu hade den brutits upp (men det visste inte vi) och en storvuxen man kom med otaliga pantkvitton och löste in dem och fick alltså kontanter för flera hundra kronor och först efteråt upptäcktes vad som hänt! Luspudlar!! Så jag avskyr oärliga människor!
J som tagit emot dessa kvitton och försökt luska ut hur mannen kunnat spara så många kvitton (språkförbistring) var RASANDE efteråt; kanske mest på sig själv, men även på mannen.
Nu får vi nog hitta på ett annat system för donerade pantkvitton.
Ja, ja.
Solen flödar ännu .., hundarna sover och jag ska ta mig lite rödkålssallad, hemgjord.
Äntligen har vi färsk rödkål i butiken igen!
Plockar bort och klipper ner i växthuset.
Ställer in två trädgårdsstolar, så där så vi kan sitta där och titta ut, om vi nu får för oss det.
Några druvklasar hade blivit kvar - dom åker i komposten -, tjopp, bara!
Sen en sväng till friherrinnan i hennes lilla lägenhet som är så fin, så fin!
Vore jag ensamstående, hade jag lätt som en plätt kunnat bo så, men helst med en riktig spis och ugn.
Nåja, hon fixar det ändå och bjuder på kaffe och ljuvligt god kladdkaka på hennes vis.
I fönstret hänger hon upp alla peppande vykort som kommit.
Några av er känner säkert igen dem.
Så omtänksamt!
Pv ägnar större delen av dagen åt Öppet hus på skolan.
Och så ringer han hem och undrar om jag kan tänka mig att äta gås till middag?
Jag svarar att det kan jag, även om det blir lite sent, då jag ju arbetar eftermiddag/kväll.
Igår blev det en aningen splittrad arbetsdag, först med Malin och sen med Cornelia D och Brooks som stöttade. Ikväll är det Johanna A och jag själv. Johanna är den som varit längst i butiken av oss anställda; tolv år kanske, kanske mera? Lugn och trygg, hetsar inte upp sig i första taget, inte i andra heller, men igår hände det.
Intill pantmaskinen har vi en genomskinlig plastlåda där kunder som vill stötta Haverdals IF kan lägga sina pantkvitton. Nu hade den brutits upp (men det visste inte vi) och en storvuxen man kom med otaliga pantkvitton och löste in dem och fick alltså kontanter för flera hundra kronor och först efteråt upptäcktes vad som hänt! Luspudlar!! Så jag avskyr oärliga människor!
J som tagit emot dessa kvitton och försökt luska ut hur mannen kunnat spara så många kvitton (språkförbistring) var RASANDE efteråt; kanske mest på sig själv, men även på mannen.
Nu får vi nog hitta på ett annat system för donerade pantkvitton.
Ja, ja.
Solen flödar ännu .., hundarna sover och jag ska ta mig lite rödkålssallad, hemgjord.
Äntligen har vi färsk rödkål i butiken igen!
fredag 10 november 2017
Det bästa för Ann i Göteborg ...
(hon den STORARTADE ..)
Det bästa i veckan är den fina kaffeburken jag fick från Hemköp Plaza i Malmö. En fin grön burk från Zoegas med texten I
Skåne och med ett paket årets julkaffe i.
(hon den STORARTADE ..)
Det bästa i veckan är den fina kaffeburken jag fick från Hemköp Plaza i Malmö. En fin grön burk från Zoegas med texten I
Kaffet är mörkrostat med toner av fikon och smörkola och bönorna från ett kvinnokooperativ i Rwanda.
Jag
fick nys om burken via butikens Instagramkonto där det beskrevs hur man
köpte 2 kaffepaket i affären och då fick en burk på köpet.
Hur
skulle jag från Göteborg bära mig åt för att få tag i den här
dyrgripen. Jag skickade en kommentar och 2 dagar senare har jag ett
paket att hämta här.
Det
bästa var inte burken och kaffet (även om det var fint) utan att någon
på Hemköp i Malmö tog sig tid att svara och sedan fixa paket och skicka
till mig!
Omtanken och
servicen - så mycket det betyder. Dessutom fick de gratis
marknadsföring av mig på både bloggen, Facebook och Instagram. Win-win
alltså!
Tycker Ann
//Och jag bara ä l s k a r sån serviceanda!! hälsar Elisabet.
Det bästa för Eva på Frösön ....
(Hon som älskar att pyssla och teckna ...)
Hej!
Jag har två saker jag ser som det bästa, så här långt.
1 I tisdagskväll testade jag äntligen pennan som jag köpte i somras. Den där som kan måla vitt på andra färger. Jag hade länge längtat att få göra en snöflingebild. Du förstår att den pennan var en av de få saker som jag, i farten, fick med mig när det började brinna i stugan. Kameran, datorn, pennan och en kortisonsalva, det var de saker jag fick med mig. Jag har ingen aning om varför de två sistnämnda var viktiga att få med sig. Men pennan var rolig att leka med i alla fall
.
2 Igår var jag på loppis och fyndade. Tänk så mycket roligt man kan hitta. Jag ska göra små minijullandskap och letade efter glasburkar. Hittade flera stycken för runt tian stycke. Lite andra småsaker följde också med mig hem, sånt man kan bygga landskapen med. Nu väntar jag bara på lite prylar jag har beställt, sen blir det pyssla av. Sånt gör mig alldeles pirrig av glädje.
Kram Eva
//Elisabet skriver: nu är ju många av er som kommenterar här på sidan väldigt kreativa själva, men ni vet väl om att Eva säljer sina fina julkort?
(Hon som älskar att pyssla och teckna ...)
Hej!
Jag har två saker jag ser som det bästa, så här långt.
1 I tisdagskväll testade jag äntligen pennan som jag köpte i somras. Den där som kan måla vitt på andra färger. Jag hade länge längtat att få göra en snöflingebild. Du förstår att den pennan var en av de få saker som jag, i farten, fick med mig när det började brinna i stugan. Kameran, datorn, pennan och en kortisonsalva, det var de saker jag fick med mig. Jag har ingen aning om varför de två sistnämnda var viktiga att få med sig. Men pennan var rolig att leka med i alla fall
2 Igår var jag på loppis och fyndade. Tänk så mycket roligt man kan hitta. Jag ska göra små minijullandskap och letade efter glasburkar. Hittade flera stycken för runt tian stycke. Lite andra småsaker följde också med mig hem, sånt man kan bygga landskapen med. Nu väntar jag bara på lite prylar jag har beställt, sen blir det pyssla av. Sånt gör mig alldeles pirrig av glädje.
Kram Eva
//Elisabet skriver: nu är ju många av er som kommenterar här på sidan väldigt kreativa själva, men ni vet väl om att Eva säljer sina fina julkort?
Om Lisa-Kajsa Bernhardsdotter ...
En av mina allra trognaste vänner, ja, det är nog Dinah.
Dinah är uppvuxen i Adak utanför Malå (klasskamrater i många år och innan datorn gjorde entré brevväxlade vi flitigt; hon skrev alltid med blyerts och text-skrev liksom. Prydligt).
Kvinnan på bilden, det är Dinahs mormors mormor.
Hon hette Lisa-Kajsa Bernhardsdotter och var född den 5:e april 1861.
Lisa Kajsa .- som föddes i Sorsele kommun - var dotter till Bernhard Nilsson och Ulrika Karlsdotter.
År 1867 (då var Lisa-Kajsa alltså sex år) flyttade familjen till Mo i Rana i Norge, men återvände tre år senare till Sverige.
Under tiden i Norge hade familjen förlorat två barn, en dotter föddes där också och den tösens öde beseglades av fallandesot, alltså epilepsi (samma som min morbror), då var hon endast tretton år.
Ytterligare tre barn kom senare till världen.
Lisa (eller Lisa-Kajsa) var uppenbarligen en kvinna med styrka; med omkring femtio kilos packning gick hon hela vägen till Lycksele på proviantresor och bar alltså lika mycket som männen!
Och så skulle hon ju hem igen! Tio mil enkel väg!
Så här skriver Dinah: "Lisa-Kajsa (som eventuellt i kyrkböckerna hette Elisabet Katarina) och hennes man Anders Sandqvist fick fyra barn, två pojkar och två flickor och min mormor var alltså äldst av dem. Denne Anders var femtio år när mormor föddes, kanske därför det inte blev så många fler syskon ...?"
Jag skriver till Dinah och säger att kanske var Lisa-Kajsa en förkortning helt enkelt av Elisabet Katarina och då svarar Dinah så här: "Jo, det är nog så. Och det är troligt att var så, för därefter heter de äldsta flickorna i familjerna Elisabet hela vägen neråt, ja, till min systers barnbarn, Amanda Elisabet".
Visst är det ganska fantastiskt!
Här dyker en novemberdag år 2017 upp en kvinna hemifrån Västerbotten och på några rader rullas delar av ett livsöde upp. Det visar sig att Dinahs mormors mormor uppnådde en ålder av 62 år; det är ju ganska bra ändå.
"Hej på dig du Lisa-Kajsa!" skulle jag vilja säga ..., "skulle du kanske vilja ha en kopp kaffe, ja, friherrinnan är på ingång och hennes goda kladdkaka finns kvar, det räcker nog till dig .., vad säger du .., slå dig ner i köket, jag tänder ett litet ljus här!"
Tack Dinah som berättade!
Och här är Dinahs morfars far.
Nu snurrar det runt för mig snart ,-)
En av mina allra trognaste vänner, ja, det är nog Dinah.
Dinah är uppvuxen i Adak utanför Malå (klasskamrater i många år och innan datorn gjorde entré brevväxlade vi flitigt; hon skrev alltid med blyerts och text-skrev liksom. Prydligt).
Kvinnan på bilden, det är Dinahs mormors mormor.
Hon hette Lisa-Kajsa Bernhardsdotter och var född den 5:e april 1861.
Lisa Kajsa .- som föddes i Sorsele kommun - var dotter till Bernhard Nilsson och Ulrika Karlsdotter.
År 1867 (då var Lisa-Kajsa alltså sex år) flyttade familjen till Mo i Rana i Norge, men återvände tre år senare till Sverige.
Under tiden i Norge hade familjen förlorat två barn, en dotter föddes där också och den tösens öde beseglades av fallandesot, alltså epilepsi (samma som min morbror), då var hon endast tretton år.
Ytterligare tre barn kom senare till världen.
Lisa (eller Lisa-Kajsa) var uppenbarligen en kvinna med styrka; med omkring femtio kilos packning gick hon hela vägen till Lycksele på proviantresor och bar alltså lika mycket som männen!
Och så skulle hon ju hem igen! Tio mil enkel väg!
 |
| Dinahs mormors mor ... |
Så här skriver Dinah: "Lisa-Kajsa (som eventuellt i kyrkböckerna hette Elisabet Katarina) och hennes man Anders Sandqvist fick fyra barn, två pojkar och två flickor och min mormor var alltså äldst av dem. Denne Anders var femtio år när mormor föddes, kanske därför det inte blev så många fler syskon ...?"
Jag skriver till Dinah och säger att kanske var Lisa-Kajsa en förkortning helt enkelt av Elisabet Katarina och då svarar Dinah så här: "Jo, det är nog så. Och det är troligt att var så, för därefter heter de äldsta flickorna i familjerna Elisabet hela vägen neråt, ja, till min systers barnbarn, Amanda Elisabet".
Visst är det ganska fantastiskt!
Här dyker en novemberdag år 2017 upp en kvinna hemifrån Västerbotten och på några rader rullas delar av ett livsöde upp. Det visar sig att Dinahs mormors mormor uppnådde en ålder av 62 år; det är ju ganska bra ändå.
"Hej på dig du Lisa-Kajsa!" skulle jag vilja säga ..., "skulle du kanske vilja ha en kopp kaffe, ja, friherrinnan är på ingång och hennes goda kladdkaka finns kvar, det räcker nog till dig .., vad säger du .., slå dig ner i köket, jag tänder ett litet ljus här!"
Tack Dinah som berättade!
Och här är Dinahs morfars far.
Nu snurrar det runt för mig snart ,-)
Hjälp!!
Så fort veckorna susar iväg!
Och så mycket glädje som delats på!
Nu är det snart dags igen, vänner ...
Välkomna med era bidrag!
Bara mejla hjärtevärmarglädjen eller det som kändes någorlunda bättre än
det vanliga ...., till bisse151@gmail.com
Ja, ungefär så.
Och här en egen samlad glädjebild.
Det mesta handlar om detta att vara tillsammans.
Så fort veckorna susar iväg!
Och så mycket glädje som delats på!
Nu är det snart dags igen, vänner ...
Välkomna med era bidrag!
Bara mejla hjärtevärmarglädjen eller det som kändes någorlunda bättre än
det vanliga ...., till bisse151@gmail.com
Ja, ungefär så.
Och här en egen samlad glädjebild.
Det mesta handlar om detta att vara tillsammans.
Och så ett extrafönster från Steninge ...
Igår efter jobbet - då, när jag mest satt och stirrade mot kaminen - ringde friherrinnan och undrade om jag ville ha en kopp eftermiddagskaffe? Först sa jag nej .., tröttheten var liksom så kompakt, men så tänkte jag att ..., jo, men det kunde ju vara trevligt och gav mig iväg.
Om ni bara visste hur fint hon har fått det!!
I en liten stuga, med högt i tak och takbjälkar och vita väggar och stort sovloft och pyttepyttelitet "kök" som sitter ihop med allrummet (där även sängen är), där bor hon nu, tillsammans med Shejken. Till havet och stranden går hon på några minuter (men utsikten mot havet har hon inte längre) och medan vi satt där och drack kaffe och kalasade på hennes goda kladdkakevariant, hördes vinden och regnet ., betydligt mera än i hennes tidigare boende.
En ganska stor veranda mot väster finns också.
Ja, tillvaron kan sannerligen förändras, men det här blir nog bra i slutänden.
Igår efter jobbet - då, när jag mest satt och stirrade mot kaminen - ringde friherrinnan och undrade om jag ville ha en kopp eftermiddagskaffe? Först sa jag nej .., tröttheten var liksom så kompakt, men så tänkte jag att ..., jo, men det kunde ju vara trevligt och gav mig iväg.
Om ni bara visste hur fint hon har fått det!!
I en liten stuga, med högt i tak och takbjälkar och vita väggar och stort sovloft och pyttepyttelitet "kök" som sitter ihop med allrummet (där även sängen är), där bor hon nu, tillsammans med Shejken. Till havet och stranden går hon på några minuter (men utsikten mot havet har hon inte längre) och medan vi satt där och drack kaffe och kalasade på hennes goda kladdkakevariant, hördes vinden och regnet ., betydligt mera än i hennes tidigare boende.
En ganska stor veranda mot väster finns också.
Ja, tillvaron kan sannerligen förändras, men det här blir nog bra i slutänden.
Dagens fönster ....
... finns i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.
Helt obegripligt hur pelargonian och fredskallan blommar och står i!
Det är en regnig morgon .., gråtrist och väder och tack och lov för gott kaffe!
Den ekologiska varianten av Gevalia är underbart god; det var Kattis som vittnade om den saken i nån kommentar för bra länge sedan.
Morgonstudion på tv och det pratas om skådespelarmännen som uppfört sig värre än .., ja, svin uppför sig faktiskt inte alls dåligt, men .., ja, ni förstår. Vilka enorma egon dessa män måtte ha!
Inte en enda gång under mina mer än fyrtio år i butik, har jag varit med om ens tillstymmelse till sexuella trakasserier! Inte bland arbetskamrater eller chefer.
Däremot har jag sett män (kunder, alltså) stå och dregla över unga, vackra kassörskor - ja, helt ogenerat kunde dom stå och bara glo och det var liksom ingen hemlighet vad som rörde sig i deras hjärnor - och några av flickorna fick erbjudanden av manliga kunder, ja, sånt.
Utanför butiken där jag arbetar, där finns en större stolpe och på den har någon - för ett par år sedan - skrivit: "killar tänker med k*ken". Och även på landets största scen tycks det vara på det viset.
... finns i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.
Helt obegripligt hur pelargonian och fredskallan blommar och står i!
Det är en regnig morgon .., gråtrist och väder och tack och lov för gott kaffe!
Den ekologiska varianten av Gevalia är underbart god; det var Kattis som vittnade om den saken i nån kommentar för bra länge sedan.
Morgonstudion på tv och det pratas om skådespelarmännen som uppfört sig värre än .., ja, svin uppför sig faktiskt inte alls dåligt, men .., ja, ni förstår. Vilka enorma egon dessa män måtte ha!
Inte en enda gång under mina mer än fyrtio år i butik, har jag varit med om ens tillstymmelse till sexuella trakasserier! Inte bland arbetskamrater eller chefer.
Däremot har jag sett män (kunder, alltså) stå och dregla över unga, vackra kassörskor - ja, helt ogenerat kunde dom stå och bara glo och det var liksom ingen hemlighet vad som rörde sig i deras hjärnor - och några av flickorna fick erbjudanden av manliga kunder, ja, sånt.
Utanför butiken där jag arbetar, där finns en större stolpe och på den har någon - för ett par år sedan - skrivit: "killar tänker med k*ken". Och även på landets största scen tycks det vara på det viset.
torsdag 9 november 2017
Det händer ....
... att jag ibland tänker att jag håller på att bli rubbad.
Jo, på fullaste allvar.
Det är som om detta att jag satt ett datum för min tid i affären har gjort att alla känslor ligger utanpå kroppen - ungefär som Prins Daniel som hade dem "all over the place"- .
Har jag tidigare tyckt att det har varit så där vanligt trivsamt på affären, så tycker jag nog att det är så underbart ljuvligt att få tillbringa sista månaderna där!
Och känslorna skenar iväg nåt så hemskt!
Alldeles rörd blir jag av vänliga kunder eller rara arbetskamrater; det är som om alla spärrar har lossnat. Och jag vill hinna med så mycket som möjligt!
Efteråt, när jag kommer hem, blir jag sittande framför kaminen där det då brinner en brasa och då är jag slut på som artist; då har det där känslosamma liksom lagt sig till ro lite och tur är ju det.
Just därför ska jag hålla mig lite och bara säga att det här är fyra människor som idag gjorde min dag.
Inge, 94 år .., Vivan i charken - alltid så vänlig -, chauffören från Helsingborg som kom med blommor (är egentligen ansvarig för chaufförerna, men på grund av sjukdom så fick självaste chefen sätta sig i en lastbil och köra ..., mellanbarn var han) och så Carla från Portugal, men numera Helsingborg (född i Angola).
Och så Erik och Kalle och en massa andra rara människor.
Nu ska jag susa iväg till friherrinnan i hennes fina boende (vita väggar, takbjälkar och höööögt i tak!) och få en kopp kaffe.
Ajöken, sa fröken.
... att jag ibland tänker att jag håller på att bli rubbad.
Jo, på fullaste allvar.
Det är som om detta att jag satt ett datum för min tid i affären har gjort att alla känslor ligger utanpå kroppen - ungefär som Prins Daniel som hade dem "all over the place"- .
Har jag tidigare tyckt att det har varit så där vanligt trivsamt på affären, så tycker jag nog att det är så underbart ljuvligt att få tillbringa sista månaderna där!
Och känslorna skenar iväg nåt så hemskt!
Alldeles rörd blir jag av vänliga kunder eller rara arbetskamrater; det är som om alla spärrar har lossnat. Och jag vill hinna med så mycket som möjligt!
Efteråt, när jag kommer hem, blir jag sittande framför kaminen där det då brinner en brasa och då är jag slut på som artist; då har det där känslosamma liksom lagt sig till ro lite och tur är ju det.
Just därför ska jag hålla mig lite och bara säga att det här är fyra människor som idag gjorde min dag.
Inge, 94 år .., Vivan i charken - alltid så vänlig -, chauffören från Helsingborg som kom med blommor (är egentligen ansvarig för chaufförerna, men på grund av sjukdom så fick självaste chefen sätta sig i en lastbil och köra ..., mellanbarn var han) och så Carla från Portugal, men numera Helsingborg (född i Angola).
Och så Erik och Kalle och en massa andra rara människor.
Nu ska jag susa iväg till friherrinnan i hennes fina boende (vita väggar, takbjälkar och höööögt i tak!) och få en kopp kaffe.
Ajöken, sa fröken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)