tisdag 15 mars 2011

Så kan det gå ...


Litet utdrag från Anita Nilssons bok, vars titel jag har glömt.
Men underbar var den.

Det är när jag sitter ute i solen, som hon ringer på min mobil, hon som idag har kört vanvettigt många mil för att träffa en helt okänd man, som ändå känns som en bekant.

Dom träffades via en dejtingsida.

Till dejtingsidor har jag ett alldeles särskilt förhållande.

Har man varit tillsammans med samme man i trettiofyra - från att man var femton, tills man var fyrtionio -, har man, av rätt naturliga orsaker, inte så stor erfarenhet av andra män.

Blir man då, i den åldern, ensamseglare, kan det vara rätt så knepigt att träffa någon ny.

Om det nu är det man vill.

Är man inte intresserad av krogliv och tycker man inte att kurser är livets höjdpunkt (dessutom arbetar man kanske kvällar och har svårt att boka upp sig), då är dejtingsidor rätt så bra.

Under loppet av ett och ett halvt år, träffade jag kanske tio män.

Det var helt oskyldigt .., fika på Fritidsbaren i Ystad eller på Olof Viktors i Glemminge och visserligen hyrde jag bil och körde till Karlskrona och åt lunch tillsammans med en trevlig sjörövare och visserligen hälsade jag på en fårfarmare i mörkaste Småland, men jag var en pryd madame som ville ha "eget rum", så särskilt ekivokt var det inte.

Eller rättare sagt: inte alls.

På dejtingsidan var alla männen högutbildade; ja, jag var nog nästan den enda med ett "arbetar-yrke" och jag minns en långtradarchaufför som var så lycklig över att jag svarade på hans brev, "det gör nästan ingen när dom ser vad jag har för yrke", skrev mannen.

Där fanns en överläkare som undanbad sig frågor om sjukdomar och jag skrev att då var det väl synnerligen fånigt att i sin presentation öht nämna att man är överläkare .., han ville förstås tala om hur begåvad han var och herr överläkaren skrev och läxade upp mig efter noter och menade att jag var på gränsen till oförskämd.

Ja, ja.
Jag tog det inte så allvarligt.

Dessutom påstod sig alla vara utomordentligt vältränade och ägnade minst tre kvällar per vecka åt någon form av gymnastiska övningar.

Alla utom jag.

"Du kommer inte att träffa mig på Friskis & Svettis och inte på golfbanan heller ..., ho-ho .., finns det någon intresserad kvar ..?" skrev jag.

Ingen påstod sig vara tjock.

Man kunde kryssa i en ruta för "lite rund" och vi var många som var "lite runda" på den sidan.
Hade rutan "fläskig" funnits, hade det kanske varit mer med sanningen överensstämmande, men då hade måhända intresset svalnat betänkligt hos de vältränade männen?

Herr Pensionatsvärden skrev att han var intresserad av golf, segling, samt körsång ..., och så var han ju akademiker och stod politiskt sett till vänster.

Själv var jag precis tvärtom.

Alla män som jag träffade, alla utom en, visade sig vara rara och trevliga!

En av dem blev en alldeles underbar vän och kom att göra Emil och mig sällskap till Samos.


Den där helgen i Köpenhamn.

En annan rar herre som pratade norska - herr Akkurat & Morsomt -, tog mig runt på fyra olika jazzklubbar i Köpenhamn och var sitt litet enkelrum hade vi och åt middag på restaurangen "Ankara" tre gånger på raken.

Nästan alla tyckte att jag var för "rationell" och varför hade jag så låga förväntningar och en man från Lund ansåg att jag var alldeles för egensinnig och nätack!
(Det finns nog dom som tycker att den mannen hade ett synnerligen gott omdöme!)


Fotograf: herr Sjörövare.

Men Sjörövaren som jag träffade i Karlskrona, hör av sig med ojämna mellanrum och berättar, tre år senare, om nya äventyr på dejtingsidan och alltid blir han lika förälskad .., och när han skriver kallar han mig för "Eliza" och det gör mig så glad, fast jag inte vet varför.

Den siste som jag träffade - då hade jag bestämt mig för att skippa allt vad karlar heter - jag hade ju pElle och livet kändes så bra och nog kan man ha ett underbart liv som ensamseglare -, visade sig vara den där golfspelande seglaren som ägnade två kvällar per vecka åt körmusik och röstade vänster .., och en lördag i början av februari år 2008, hyrde jag en bil och körde norrut, till landet Halland.

Det var då jag låtsades - även för min egen del -, att jag tog in på ett pensionat och eget rum fick jag och bjöds på god räkgryta.

"Vi låtsas att det är ett pensionat, så behöver man inte ha så höga förväntningar .., man bara träffas lite och pratar ..", sa jag.

Ett par månader tog det .., sen blev det som det blev.

Nu har jag, sedan snart ett år tillbaka, sagt upp ett fast arbete, lämnat min lilla 1:a och lämnat Ystad som är den finaste stad jag vet .., och nu bor jag alltså i det där gula huset, som inte alls var något pensionat eller vandrarhem, utan ett alldeles vanligt hus.

Inte är vi lika passionerade nu som i början .., och ofta är vi rätt så trötta eller så vill man läsa ut den där boken eller lyssna på Karlavagnen, men det går bra det med.

Efter det första mötet i landet Halland, förärades jag en tjusig blombukett till Alla Hjärtans Dag.
Tre år senare får jag en bettskena i födelsedagspresent.

Ja, det säger väl en hel del.

Nåja, vardagsliv tillsammans är inte så pjåkigt.

Och allt detta har jag ikväll grunnat på, när jag fick det där sms:et från väninnan som jag tycker så mycket om .., hon som idag är ute på äventyr och hoppas finna den stora kärleken.

Jag håller tummarna!

16 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag småler och minns förstås när du presenterade "vårkollektionen"... det var så roligt att följa med ända in i mål, så att säga... ;)

Men jag log ännu mer när jag läste den lilla strofen om att det hänger... Tur att jag har samma gubbe som är så närsynt när han tar av sig glasögonen att jag framstår som den jag en gång var...

Evas blogg sa...

Ja nog minns jag dina möten. Alltid lika spännande att läsa. Och tänk när du åkte till pensionatet, jag trodde verkligen att det var ett sådant Och tänk så bra det blev!

Turtlan sa...

"- Själv var jag precis tvärtom...."

Å vilket härligt inlägg. Ler igenkännande över min tid på en dejtingsida även om den inte exakt var som din men likheterna finns.

Varför ska man leta och hitta någon som tycker precis detsamma?
Risk för trist?

Min M har jobbat med JAS och är helt inne på att ett försvar ska landet ha!
Jag tycker helt det motsatta!

Så resultatet är att vi är HELT överens om att vi är helt oense i den frågan.

Visst är det märkligt att de där männen tycker om oss fast det hänger både här och där och "lite rund" är mer rund än rak.... väldigt mer rund.

Jag kommer ihåg en dejt som sa Chef 87 ggr minst under kvällen. En annan som BARA pratade pengar. En tredje som lagade mat som en gud och en femte som hade en juke box hemma.

Många minnen!!!

En blev kvar! En bra en!

Tankevågor sa...

Jag minns också när du åkte till "pensionatet" och det är härligt att ha få följa den här kärleken från början!!

ler också åt den där meningen: "själv var jag precis tvärtom"....den är SÅ passande även här på oss...maken och mig. :-)

....och inte för att jag fått en bettskena i present (trots att jag nog borde ha en) men jag minns en fågelholk en gång, fint inslagen på födelsedagen. :-)

....men när mina vänner blev glada för fina parfymer och sånt av sina män så BLEV jag faktiskt väldigt glad över fågelholken! Den åkte upp i ett träd ute på ön så fort isen gått upp det året minns jag.

Önskar dig och PV allt gott i fortsättningen också!

Ulrika sa...

Hihi nu vet jag varför du kallar PV för pensionatvärden!

Förresten fick jag en spade i julklapp av min man en gång. En modell mindre som passade mina händer perfekt - jag blev så glad!

UllaMona sa...

Härligt Elisabet, jag som läst din blogg länge har följt dina äventyr och jag som många andra trodde att du åkte till ett pensionat...önskar att du och pv får ha det riktigt bra lääääääänge.

Min S och jag tycker nog ganska lika och har väldigt lika intressen...
Kram

Ingela sa...

Ö och jag tycker inte lika om nånting, annat än vardagssaker: hur välstädat man ska ha det, vad barnen får göra och inte och sånt. Och så har vi friluftsintresset gemensamt. Annars är det tväremot med det mesta. Men det går det också.

Rexxie sa...

Hahaha, tur att det inte bara var jag som missförstod det där med PV!

Själv trodde jag att PV faktiskt var just en pensionatsvärd i typ 6 månader...

Jenny sa...

Här är en till som sitter med ett leende på läpparna medan texten läses. Vad underbart skrivet.

Monet sa...

"All denna pussbrist" - kan det ha varit den boken? Minns att jag köpte den, inspirerad av din blogg.
Kram från ett soligt och vintrigt Stockholm som vi snartlämnar för återfärd till Provence

Cecilia N sa...

Jo jag satt också och förstod bakom skärmen att hon for på pensionat.
Och så småningom förstod att det inte riktigt var så.

Och rätt vad det var förstod jag vem pv var! Jag hade ju träffat honom i studentsammanhang en gång i tiden, dock ej med Elisabets baktankar.

Nä vi är rätt olika maken min och jag också. Den ene jagar och den andra går i kyrkan.
Undrar jag om en dejtingsajt hade pusslat ihop oss ... Tur jag hittade honom alldeles själv i grannkorridoren, några våningar under pv:s korridor där de åt budapestbakelser mer eller mindre för jämnan, i pv:s korridor alltså.
(När de inte var ute och målade på husväggarna ... ;-))

Steel City Anna sa...

Vad fint du skriver!

ab sa...

"Tre år senare får jag en bettskena i födelsedagspresent."... ;)!

Jag tror ni har det fin-fint, jag!

Elisabet. sa...

Till alla raringar: ja, livet är förunderligt! Jag hoppas verkligen att det blir bra för hon som nu sååå gärna önskar just detta.

Och jag minns att jag fick ett mail från någon bloggvän som ville veta var pensionatet låg i Halland .., ja, hon ville också ta in där ,-)

Katarina sa...

Tack för att du delar med dig! Själv är jag nyskild och har inte vågat/velat klicka på någon dating-sida än!

Elisabet. sa...

Katarina: det tog lång tid innan jag gjorde det .., och till en början var jag så ..., ja, lite naiv.

Sen blev jag precis tvärtom .., det bästa är väl att hamna någonstans mittemellan ,-)

Där finns mängder med män som från sekund 1 vill hoppa i halmen, men där finns OCKSÅ mängder med sååå rara och fina män!
Det gäller väl att ha nån slags omdöme.

Lycka till! Du ska se att det blir bra.

(Och det är ju inget måste att ha ett förhållande heller .. jag tror inte på att andra människor ska göra en lycklig .., jag tror att man måste landa i sig själv först - vilket väl låter som en klyscha - men så tror jag. )