 |
| Lena med en av hennes bröder - dom bodde bara någon mil från varandra - men visste inget. |
Onsdagförmiddag ringer friherrinnan - min före detta arbetskamrat - och frågar om jag har lust att komma och ta en kopp kaffe med henne? Det har jag.
Lena bor i det hem där hon en gång växte upp hos sina morföräldrar (på väggen sitter bilden av hennes morfar, en sån vanvettigt stilig man!) och vi sitter i vardagsrummet och Shejken, hennes lurvtuss till hund, hoppar glatt upp i mitt knä.
Så där blir jag någon timme eller mera.
Allt möjligt pratar vi om, men allra mest om det som hände när hon en dag fick ett brev med posten, ett brev stämplat i Sjöbo.
Vad Lena då visste var att hon hade en helsyster (som växte upp hos mamman i Falkenberg) och deras pappa var musiker som reste runt i landet. Brevet som fick ligga någon dag och vänta ..., visade sig vara från en man som upptäckt att han och Lena var halvsyskon.
Så småningom visade det sig ... - håll i er nu - att deras gemensamma pappa hade hur många barn till som helst och alla med olika mammor! Arton syskon allt som allt! (Varav endast två var helsyskon, Lena och hennes lillasyster Elisabeth).
En av bröderna och Lena visade sig dessutom vara födda med endast fem veckors mellanrum!
Så där vid vardagsrumsbordet får jag läsa om detta helt sanslösa ... och Lena berättar att hon ordnade en syskonträff i Steninge; tolv av syskonen med familjer kom ..., och vandrarhemmet blev fullbelagt och det var tält på gården och .., ja, ni kan ju tänka er själva!
Och gissa, hur spännande det måste ha varit!
Lenas vänstra hand.
Lena är är Skorpion och jag brydde mig aldrig om att fråga var i syskonskaran hon kom.
Det var liksom nästan kört.
Och jag sitter där i skinnfåtöljen och läser om alla halvsyskonen och vilka öden som plötsligt uppenbarades ..., det är ju som gjort för en film, egentligen! Tänk, ingen visste om den andre och någon hade bott i närheten av sin biologiske pappa utan att veta om det!
Mitt i alltsammans hittar hon en låda fylld med gamla bokmärken!
Å, Eva i Tyresö .., detta vore något för dig!
Alla är prydligt sorterade ..,. där är änglamärken, kungar och drottningar och där är blommor!
Nu, när Lena har tid ..., kan hon ägna sig åt att ta hand om själva livet och där ingår väl ändå bokmärken från barndomen ..:?
Titta, så vackert!
Och jag undrar om jag inte hade det här bokmärket själv ...?
Ja, så var det hos friherrinnan Lena igår och jag har sagt det så många gånger tidigare, men gör det ännu en gång ..., ingenting slår helt vanliga människors livsöden!
Tack snälla, rara Lena som delade med dig!
3 kommentarer:
Jag undrar hur jag hade reagerat över att få veta om så många halvsyskon....
Jätteförvånad är jag inte, för jag tror inte att det är så ovanligt - nyligen fick en väninna till mig klart för sig hur otroligt många andra kvinnor hennes sambo hade haft. Han hann inte göra sig av med sina almanackor innan han hastigt dog. Och där hade han noterat ... i 40 års tid...Sorgen efter honom gick över illa kvickt.
Jag håller helt med dig om det här med vardagsöden, alla sitter inne med spännande berättelser om livet.
...och jag kan inte låta bli att tänka, snacka om att han fick ligga! (Långt ifrån politiskt korrekt, jag vet, men...) Undrar om sådant överhuvudtaget är möjligt, numera, i dessa tider av försäkringskassor, underhåll, internet och sociala medier? Skulle en sådan man, idag, inte bli alldeles uthängd?
Bloggblad: så hemskt! Vilken eftersmak!
Kattis: ja, det är nog det minsta man kan säga!
Skicka en kommentar