En sån där natt ...
Två timmars sömn och bakom-knäna-värk så jag trodde att jag skulle svimma.
Lindade elastisk binda runt det ena knäet och hoppades på bättring.
Lyssnade på nattradion.
Hörde pv sova gott.
Nu stundar jobb från kvart i åtta till tolv.
Tack och lov - jag säger bara det - att jag har bytt bort två och en halv timme.
Slutar därför tidigare än vad som är planerat på schemat.
Sen fri fredag och lördag.
Klockan är nio minuter över sju.
Utanför fönstret hör jag pensionatsvärden såga till lister.
2 kommentarer:
Men så gräsligt med sån fasansfull värk. Finns det inget att göra?
Kram
Ruta Ett: jag har snart givit upp när det gäller ortopedeländet och dom få minuter man får hos läkaren.
Jag väntar och ser.
Skicka en kommentar