 |
| Friherrinnan ... |
På sedvanligt vis ordnade snälla Lena luciafrukost på jobbet, ja, trots att hon numera kan
titulera sig friherrinna och i stället hade kunnat ligga raklång i sängen och gotta sig.
Allt bröd och även havrekexen och pepparkakorna var bakade av den idoga pensionären .., risgröten hade hon förstås gjort själv och så var där kokta ägg och kaffe och ja, det var liksom ingen ände på det hela!
Luciakronan fick stå på bordet, i stället för på lucians huvud.
Alldeles fullt blev det runt bordet!
Som trea från vänster sitter chefens mamma Anna-Lisa och där var även chefens svärföräldrar, Elvy och Sven-Åke .., och så dom flesta som skulle arbeta dagpass och som därför kommit någon timme tidigare för att få vara med och frukostera i lugn och ro.
Härligt blev det!
Och trevligt var det!
Tack friherrinnan!
Och nu är jag hemma och pv ska snart bege sig till vårdcentralen för nytt läkarbesök.
Han är i stort sett helt utan röst ..., stackars krake.
I två veckors tid har han varit hemma - det är rekord för honom under alla åren som lärare - och inte ett dugg bättre blir han, men vad läkekonsten kan göra åt detta, det återstår ju att se.
En borttappad röst ..., hur får man den åter?
Det undrar jag.
5 kommentarer:
Så trevligt du verkar ha det med dina kollegor! Inte kul att tappa rösten - har hänt mig också men bara knappt en dag.
Jag brukar då dricka mycket varmt vatten med pressad citron och honung. Ingefära i är också bra för halsen.
Hoppas det blir bättre. Här har vi blötsnö som ligger kvar. Äntligen lite ljusare!
Ha en fin luciahelg! Ylva
Ylva: allt sånt är testat, men nu har han fått Cortison, så får vi se hur det. Tack ändå för omtanken!
Ack och ve, vad den infektionen är lång och envis! Men efter två veckor utan röst kunde jag så smått börja väsa fram lite ord, så det finns hopp!
En whiskey gör susen - inte för stämbanden, men "bacillerna" blir lite gladare.
Åh, vad trevligt med gemensam Luciafrukost med arbetskamraterna. Tycker
Lena i Östersund
Förskolläraren Maria Larsson (gift med Eivor och Rubens Tomas) hade en gång tappat rösten. När hon var tillbaka på jobbet skojade hon med barnen och sa att hon hade hittat rösten igen. En pojke frågade var hon hittat den och hon svarade "under sängen". Pojken ställde självklart följdfråga på det: "Var den inte hemskt dammig då?"
Skicka en kommentar