måndag 1 februari 2010

Hemifrånbilder ...



Från ellem i Skellefteå (till Skellefteå åkte man på skolresa .., tolv mil enkel väg .., därefter det storslagna Äventyret att få åka rulltrappa på Domus eller hoppa i klorerat vatten i Skelleftehamns Badhus ...,och i Skellefteå på BB har jag fött två av mina tre barn, det äldsta och det yngsta ... och otaliga är de gånger jag fick följa pappa till "stan", på hunduställning .. och jag har som tonåring suttit tillsammans med skolkamraten och grannen Bosse i deras bil med en nyköpt undulat i bur i Bosses knä och gissa, vem som kom på den geniala idén att vi skulle ta ut fågeln och hålla i den .., - jag säger inga namn, men det börjar på E .... - och fågeln flög som en galning inne i bilen och pust, blev slutligen infångad innan Bosses mamma och pappa återvände ...!) , jo, från ellem kommer inga fönsterbilder, utan i stället istappsmotiv!


Så här skriver hon.

"Istapparna sitter på en elcentral eller dylikt här intill och orsakas av ventilerna på väggen.

Dagen därpå när vi gick förbi, hade de längsta rasat ner tillsammans med snösjoket ovanför!"


//Intressant läsning om "forkörning" finns här.
Läsvärt!

Några kvällsfönster från ...


Notera det otroligt vackra kaklet till höger.

Ja, vad tror ni ...?

Jo, från Portugalsmadamen.

Hon som på ett så härligt sätt berättade om sin skånske far och om hans katt och deras envig om köksstolen.


Annannan säger ...

"Mellan min pappa och katten L har det pågått en tyst kamp om en av köksstolarna i minst fem år. Stolen mitt emot fönstret är där pappa vill sitta så att han kan se ut över ägorna.

Varför katten L vill ligga på den vet jag inte.

Var gång pappa ska äta något (och det är ju rätt ofta med den matordning en skånsk hedersman håller sig med) har han tagit stolen och liksom hällt över katten L på stolen bredvid.

Men härom veckan rapporterade han en revolution.

Han hade kommit fram till att han ser ännu mer av ägorna från stolen bredvid, så nu sätter han sig alltid där.

Katten L fortsätter att ligga på den stol hon alltid valt.

Oklart vem av dem som vann.

Kanske win-win, som man säger nu för tiden."

Om solens mat ....


Och hade detta varit Sverige och någon livsmedelsinspektör hade kommit på visit, då hade det nog, tämligen omgående, varit slut med den osttillverkningen.
Aja, baja, där finns ju inget handfat inom 1 meters avstånd från bänken!!
Och inte använder mannen några plasthandskar heller!
Fy skäms!
Man kan verkligen fråga sig hur det italienska folket överlever?


Varje gång jag sitter i soffan Ektorp
och tittar på Solens Mat, detta övermåttan ljuvliga program som får snålvattnet att rinna och reslusten att ta fart .., då tänker jag att hälften eller mer än hälften av det som gör programmen så härliga, det är ju sättet som det hela filmas på.

Herr Hagströmer i all ära, men det är själva helheten .., alla människor som flimrar förbi .., som kommer cyklande eller promenerande .., alla små inblickar som man som tittare får i det italienska vardagslivet.

Just sånt.


Som här: en liten get som gärna vill ha godis.

Och inte att förglömma musiken!

Hur mycket gör inte den för programmet?



Fotograf i det här programmet och kanske i alla, är den här mannen och ååå, vad jag tycker att han är duktig!

Bilderna här ovanför har jag bara tagit rakt av från datorskärmen.

Faktiskt ...



... så finns det inga ord för hur glad jag är över fotoväggen i hallen.

Nu känns det som om bloggmadamen finns i huset.

Och längst ner i mitten, Emmas fina tavla av mormor och några ballonger.

Fattas gör bilder av "Dr Böhlander" och av Gunvor och hennes man Viking.

Men det kommer.

Ännu flera fönster ...



Hej!

Här kommer några vinterfönster som jag fångade idag under en helt underbart ljuvlig tur längst ute på Hammarö Sydspets.

Där ute finns en fågelstation och en fyr.

Jag njöt något så helt otroligt.



Det var så vackert och stilla.

- 15 C men jag frös inte det minsta.

Varma kläder och allt det vackra värmde mig.

Ha det gott där vid havet från mig vid ett innanhav.

Turtlan."


// Ojdå. Det var tänkt att dessa skulle bli morgondagens variant, men nu klickade jag fel.
Det spelar ju heller ingen roll. Min kära svägerska i Alingsås, hon älskar alla fönsterbilder och blir nog lycklig. (NOT).

Vad sägs om ....



".... ett fönster med en liten tant som inte syns ...?", undrar avsändaren, hon som ofta tycks ha fönsterhåven med sig.

Och var den lilla tanten finns?

Jo, i Portugal.

Måndagsfönstret ...



.... finns i landet Halland.

I ett litet pluttigt hus nära pensionatet.

Ja, ni känner nog igen det.

söndag 31 januari 2010

Glöm nu inte .....

Klockan 20.00 i SVT 1.

Namnsdagsbarn ...


Han som inte bara bär en grön väska,
utan även sin morfars namn.


När sonen skulle döpas i kyrkan hemma i Malå, var det tänkt att han skulle heta Per Anders.

Anders, som tilltalsnamn.

Prästen hade skrivit namnen på dopljuset och på något papper, allt var klart för själva dopceremonin.

Då .., plötsligt .., översköljs jag av nån slags vemod.

"Näää, han måste få heta Ivar också, som min pappa ..!" säger jag.

Och prästen bara gapar .., men .., han har ju redan skrivit dit namnen och ..., ja, det var ju bestämt?

"Ja, men gör en klammer .., skriv dit Ivar också .., jag vill att pappa ska få vara med!" säger jag.

Och så blir det.

I tio år hade då min pappa varit död, men ååå, det kändes som om han tittade in så där lite-lite i kyrkan.

Som om han stod där intill.

I smyg.

Och oj, så svårt jag hade att hålla tårarna borta, då, när prästen läste upp den lille gossens namn: Per Ivar Anders.

Så var det.

"Vasaloppshopp skadad!"


Ja, föga hjäper "Racing Special" när man har ont ...

Tanken var att pensionatsvärden, tillika vasaloppsåkaren, även idag skulle ge sig iväg på en träningsrunda här ute på åkern.

Det var tanken det.

Förmodligen har de nya skidskorna tryckt på nåt konstigt vis på höger fots ovansida och sååå ont har herr skidåkaren, att någon tränginsrunda, ja, det blir det inte.

I stället promenad med bloggmadamen.

Fyrtio minuter i snåblåst - och östlig vind som går genom såväl märg som yllekappa, fast i omvänd ordning - och efter halva tiden blir jag "strakbent" och börjar halt-gå .. men det fixar sig ändå.

Att promenera i busväder är ännu härligare än i solsken, det tycker jag.

Och nu stundar hembakade semlor med kaffe.

"Hälsa dina vänner att hur skulle man kunna äta semlor om man hela tiden skulle tänka på att utesluta kolhydrater, ja, en semla utan mandelmassa och bröd ...,, vad blir det ., bara grädde, näää, aldrig i livet!" säger pensionatsvärden och ser så lycklig ut när han ropar att kaffet är klart och att Oskar Svärd vann skidåkningen.

Nu mot soffan Ektorp!

Hallen ...


Ser ni den lilla träbiten på bordet?
Den tog pv med sig från Villvattnet hemma i Västerbotten.
Så här skrev jag om stunden där .., det var i somras.

"Det var i Villvattnet, den 28:e juni, som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk.
Och det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!"
Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.
"


Igår målades hallväggarna vita .. ja, inte knallvita, utan lite mjukare.

Och äntligen fick jag upp min bildvägg, den som betyder så mycket!

I Malå .., i Bjäresjö och i lilla ettan i Ystad .,. överallt har jag haft såna här bilder-som-betyder-mycket-hörnor.

Några nya ramar ska inhandlas .., det blev lite provisoriskt igårkväll, men det kommer att bli bra.



Och pinnen som jag köpte på Hemslöjden här i stan, den är nu uppe.

Pv:s röda jacka åkte in i garderoben när bilden skulle tas, men min dyra och högt älskade halsduk, den fick minsann hänga kvar ....


Klicka på bilden, så får ni se ....

Alldeles helt bedårande är en liten, liten tavla som Hilda, pensionatvärdens dotter, har målat och förfärdigat i yngre dagar!

Åååå, jag tycker att den är ljuvlig och den hänger också på bildväggen.
Insikt nr 207 ....


Det finns sånt som är trevligare än att städa ett diskbänksskåp.

Speciellt som man då upptäcker att Familjen Mus med släktingar har detta som sitt vardagsrum.

Och toalett.
Insikt nr 206 ...


Vaknar tidigt.

Lyssnar till P1.

Vågskvalp och paussignal, men inte samtidigt.

"Dum, di, dum, di, duuuuum, dum, dum!"

Ligger under täcket och räknar ..."dum, di, dum, di, duuuum, dum, dum!"

Sju signaler.

Längtar efter Naturmorgon.

Fem i sex blir det sjörapport.

"Nordkoster .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö .,. Drogden .., Hanö .., Ölands södra udde .., Harstena .., Gustav Dahlén .., Arholma .., Härnö .., (hej Cecilia N) .., Kemi fyr .., Storön. Och det är kuling och lätt kuling över Kattegatt och södra Östersjön".

Sedan nyheter från Ekot.

Längtar ännu mera efter Naturmorgon.

Snart så.

Rättar till täcket.

Härligt!

Och nu är nyheterna tillända.

" ... ja, och nu blir det Andliga sånger", säger radioprataren.



Fullkomligt UNDERBAR är han, herr Malmberg och nog måtte han ha varit med på något väckelsemöte i sin uppväxt!

Va?

Naturmorgon sänds på lördagar.

Och idag, till min förvåning, är det faktiskt söndag.

Ojdå.











Dagens fönster ...



"Fönster från stadsdelen Barceloneta i Barcelona, som ligger vid havet.

Stadsdelen befolkades förr av fiskare och sjömän, med ett gytter av smala gator, små torg och ålderstigna barer.

Jag tycker att det var den trevligaste stadsdelen jag besökt.

Jom.

lördag 30 januari 2010

Granngården ...


Grannen.

Det gula huset på kullen - pensionatet, alltså -, det tillhörde en gång i världen det större huset på andra sidan vägen .., en bit bort.


Det är inte det här huset (100 m bort) som påminner om en herrgård.
Det huset har kolonner och ser fånigt ut här på landet.

Det huset påminner mer om en herrgård och lagården som hör till, är jättelik, men står numera tom och öde.


Lagården .., med jättelika dörrar.

Mitt emot pensionatet, tvärs över vägen bara, finns två små hus - före detta arbetarbostäder -.

Och själva pensionatet, det var rättarbostaden.

Alldeles intill det gula huset, åtskiljt endast av en vacker gärsgård, ligger det vita huset som syns på bilden längst upp.

Å, hjälp, så fint där är!

Ja, det var nog bara det.

Nere vid havet ...



Och ja ..,. himlen var nästan rosafärgad.



Kan man säga annat än att pensionatsvärden bor i paradiset?

I sängkammaren ...

Eftermiddag ...



Då blir det ett par kilometers promenad rakt norrut, m0t Ugglarp till.

Halkigt vid vägkanten och lite nervöst när bilarna kommer farande.

Tanken är att jag ska gå en vid runda, först norrut, sen rakt mot havet och så vinkla in på den åkerväg där vi gick i somras, ja, vi bloggkamrater, men jag vågar inte .., tänk om åkervägen inte är plogad och jag måste vända .., nej, det blir för långt.

Så jag vänder efter kanske 25 minuters promenerande.



Och så hemåt igen.

Blir passerad av en cyklande pensionatsvärd som har varit och hämtat ägg.

Lite prat så där.

"Förlåt, är damen ensamstående ...?" säger han filurigt smajlande.

Och nästan vid det gula huset ser jag solen börja sänka sig lite borta vid havet till och segelbåten vilar stilla och jag är rätt slut på i högerbenet.

Men oj, vilken härlig promenad!

Åååå ....



.... det var en härlig dag, då, när det var bloggträff.
(Jag letar en annan bild och ramlar över denna ..).

Vad handlade handuppräckningen om?

Jo, jag tror att det var alla som var äldsta,- eller endabarn som skulle räcka upp en hand.

Och just då körde några bilar förbi och vi skrattade och sa att dom nog trodde att det var nåt slags halleluja-bönemöte på gång ...

Och så var det ...



... melodikrysset.

Mellan penseldragen funderar pensionatsvärden över dagens klurigheter.

Och sångboken bekräftar vad han tror.

Lördagsbild ...



Ååå, sicken underbart vacker vinterdag!
Tid över ...?


För kallt för att gå ut ....?

SVT 2 ..., klockan 14.30.

Då, när Knut ska svimma ...



... ja, så här ser tavlan ut .., den som ska bli min pensionsförsäkring.

Har ni sett nånting så härligt!



Och blir man inte glad av denna .., då vet inte jag.



Tanken är att den här bilden ska vara större, om ni vill titta närmare.
Nähäpp. Det fungerade inte.



Snygg handstil också.

Men vem är denne Sven Westerberg?

Allt jag hittar är en musiker.

Rexxie .......?

Längst till vänster står det "Provtryck".

Och på baksidan ett tryck: "Firma Th. Lundberg, Glasaffär, Tel. 36, Lycksele.

Ååååå! Hemifrån!

Från loppisen ...



Ja, alltid faller jag pladask för såna här ljufvligheter!

Som små konstverk är dom!



Och inte för mitt liv kan jag begripa hur någon kan avstå från ett sådant vackert fat!



Titta bara!

Tallriken/fatet är från Rörstrand och heter "Eva".

Pris på Röda Korsets Loppmarknad: 40 kronor.

Och nu ...



... ska hallen målas.

Bilden kommer härifrån.
Insikt nr 206 ....


Pensionatsvärden handlar hem Icas margarin och jag köper Smör.

Och vid Skavlan-tid går diskussionens vågor höga vid slagbordet .., hur skadligt är emulgeringsmedel och E-nummer och egentligen .., den som motionerar flitigt och inte röker, den kanske kan jämna ut det hela med att använda Icas margarin och hon som gör tvärtom - bloggmadamen, t.ex - ja, hon kan ju kalasa på smör och känna sig nyttig ..., och det surfas runt på olika sidor och pensionatsvärden säger att man faktiskt inte kan köpa allting rakt av .., "källkritik, det är viktigt det, det säger jag alltid till mina elever och få höra nu, vad är det som är så farligt med t.ex. emulgerinsmedel, ja, jag undrar bara, helt neutralt.., men jag vill v e t a ?" fortsätter han.

Till lördagsfrukosten har vi Bregott.

Morgon i pensionatet ..



Tretton grader kallt ute.

Tretton grader varmt inne.

Och när pensionatsvärden ska ta på sig toffeln, hittar han en död liten mus.

Under toffeln.

Lördagsfönstret ...



.... finns i Arjeplogs kyrka.

Vännen Ellis tog bilden.

fredag 29 januari 2010

Grattis ändå!


Om ens kusin fyller 57 år och man tänker slå en signal och gratulera, men inte är hundra säker på var hon bor, så kan det bli lite knepigt.

Särskilt som det finns 987 st Barbro Johansson i vårt land.

Bara så ni vet ...



Varje morgon när jag äter frukost, sitter sigge nilsson på stolen till höger om mig och så får han en skiva söndersmulad Herrgårds, - eller Cheddarost.

Å, så lycklig han blir!

Ikväll har vi upptäckt att han även tycker om Brieost.

Guldbrie .., mums, mums!

Och nu tittar han på Skavlan.
På Spåret ...

Jag vill bara meddela att Århus tog jag på tio poäng.

Tack, det var allt.

På vift ...


"Homecoming" av Norman Rockwell.
Bilden från Saturday Evening Post.

För första gången på evigheters evighet (läs: tre månader) tar jag bilen och kör alldeles själv till såväl Getinge (sjukgymnasten) som till Halmstad.

Det är svårt att ta sig in i bilen, ty knäet är så svullet att jag först måste skjuta stolen rejält bakåt och på så sätt svinga in benet och därefter fixa till det hela i framåtläge.

Allt går.
Inte bara i Västerbotten, utan även i landet Halland.

Och jag hittar dit jag ska utan knot och parkerar vid det vackra slottet.

Jag halkar omkring i snömodden .., får ont i benet .., handlar grönsaker i det stora tältet på Stortorget (hur billigt som helst! 7:90 kilot för röd paprika, 12:- för ett halvkilo kärnfria druvor ..!, 4:90 kilot för Asterixpotatisar!) .., mannen bakom disken talar hela tiden i sin mobiltelefon .., inte ett hej .., inte ett tack .., en kurs i vänligt bemötande vore inte så pjåkigt, tänker jag .., och så blir det Systembolaget .., får förslag på ett passande vin av vänlig expedit .., står i en kö med enbart kvinnor (jag räknar till sex stycken!) och sedan återvänder jag till bilen och inväntar pensionatsvärden.

Aldrig kommer han!

Det visar sig att jag har missförstått tiden och det blir kallt om fötterna och jag läser Kvällsposten från första till sista sidan och ber en bön att polischefen som nu är häktad för sexbrott inte ska han någon fru eller sambo och absolut inga barn, men det har han.

Ååå, arma anhöriga! tänker jag.

Och så ringer pv och jag hämtar upp honom vid gymnasieskolan (hittar dit, lätt som en plätt .., underbart!) och så blir det ett besök på Röda Korsets loppmarknad där jag fyndar en UNDERBAR tavla av Sven Westerberg.

Tavlan är daterad 1955 och är ett provtryck .., som en fura faller jag för den.
Pris 30 kronor.

"Men visst är den helt ....!"
säger jag till pensionatsvärden.

Han bara ler. (vilket betyder: inte ett dugg!)

Bild på fyndet kommer vad det lider.

Och ja, detta är tänkt att bli min pensionsförsäkring och när Antikrundan kommer på besök till någon närliggande stad, då ska Knut titta på tavlan och utbrista att detta är något av det mest fantastiska han har sett och VET JAG HUR MYCKET DEN ÄR VÄRD!!? och det vet jag ju inte, men Knut ler med hela ansiktet och menar att det här provtrycket av herr Westerberg är unikt i sitt slag i världen och på Bukowskis nästa auktion kommer jag nog att bli miljonär, ja, och vad köpte jag tavlan för ..,. åååå, TRETTIO KRONOR, det är inte klokt, vilken näsa madame Nilsson har för konst!" ska han säga, han Knut.

Fler fynd!

En Rörstrandstallrik - "Eva" - med de allra ljuvligaste små blommor .., mer som ett uppläggningsfat .., för 40 kronor!

Och sist av allt: Lars Ulvenstams bok "Så blev mitt liv - intervjuer med gamla".
Den har jag själv haft för länge sedan, men så kom den bort.

Nu ...., ska den för evigt finnas hos mig, ja, i alla fall så länge som jag är i livet.

En härlig dag blev det!

Och nu blir det en ny maträtt med kycklingfilé och det för oss nya vinet.

Benet är stelt som en pinne .., men det ordnar sig.

En trevlig fredagkväll önskar jag alla bloggvänner!

I pv:s frysbox ...



... finns nästan alltid ett eller flera paket med glass.

Av en händelse läser jag varudeklarationen för Euroshoppers choklad/vanlijglass.
(Tur att jag inte är någon glassfantast ...).

Läs och njut ....

Kärnmjölk, socker, vegetabiliskt fett (palmolja, kokosolja, rapsolja) stärkelsesirap, vasslepulver, skummjölkspulver, kakao ( 0.5 % .., vilket för en förpackning på 940 gram motsvarar 4.7 gram kakao ...), emulgeringsmedel (mono - och diglycerider av vegetabiliskt fett), stabilseringsmedel (natriumalginat, karragenan, fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl), samt, som pricken över i: vaniljarom.


I Vår Kokbok finns ett recept på gräddglass.

3 äggulor
3 msk florsocker
3 dl vispgrädde

Smaksättning:

100 gr mörk hackad blockchoklad

Intressant vilken total skillnad där är!

I programmet "Landet brunsås" tas just detta med tillsatser i maten upp, men så synd att man inte vågar göra det utan flams.

Nog hade det varit önskvärt med ett konsumentprogram som på allvar tar upp såna här saker, det tycker jag.

Insikt nr 205 ...



Efter att ha tillbringat snart tre månader i ett gult hus på en kulle i landet Halland, har långsamhetens tillvaro liksom gjort sig ett litet rede i mitt hjärta.

Dagarna är sig lika.

Frukost .., tidningsläsning .., nyheter på tv ., UR-program .., promenader .., motionscykling .., knäböjande .., disk.

Sånt.

Långa stunder sitter jag vid bordet och tittar ut genom fönstret.

Ett annorlundaliv är det mot affärens bråttomtillvaro.

Ja, så där som att ha tryckt på livets egen pausknapp.


(Och har ni inte sett filmen, så se den ...!)

I köket ...



Solljus skapar skuggor.

Hjärtat blir glatt.

(Ja, det var igår det ...)
Igår sol.


Inatt lyste månen upp sängkammaren.

Idag är det snö och gråväder.

Och som alltid vid lågtryck, susar energin sin väg.

Som ett tomt skal blir man.

Dagens fönster ....



"Hej Elisabet!

Eftersom jag inte har någon inspiration för min egen blogg i dessa dagar (torka), hoppas jag kunna bidra till din.

Varsågod; några fönster (eller vad det nu är) från Stockholm, som jag besökte i helgen.

Kanske kan någon gissa vad det är för byggnad.

//Bert."

torsdag 28 januari 2010

Insikt nr ...204.



Och ja .., det är livskvalitet att ha detta inom fem minuters promenadavstånd.

Behöver jag säga att känslan kommer fram bättre om man klickar på bilden?
Nä.
Jag tänkte väl det.

Mammaglädje ...


Att ha en morbror som ska bli polis, ni kan ju förstå om han blir en hjälte då.
Här sitter dom i soffan Ektorp, fast i landet Uppland.


En härlig dag och kväll
med mail och telefonprat med döttrarna!

Och så här skriver Kapten Lintotts mamma, som har skickat en bild.

"Morbror Anders vann en hockeymatch och Emil en fotbollsmatch på x-box.

Nu spelar dom en avgörande.

Snart scones!"

Själv har jag bakat hastbullar och bjudit pensionatsvärden på denna delikatess, som han, tro det eller ej, aldrig hade smakat.

Och på bordet brinner ett ljus för min nu döde morbror.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Tiden går ...



Inte känns det som igår som ättapjötten satt där på gräsmattan hemma i Malå och knaprade på rabarber som doppades i strösocker.

Men ändå ..., det är som om man inte begriper hur fort tiden går.



Och i sommar ska han fylla tjugofyra och skägget får växa tills dess polisskoletiden är över.

Några månader till.

"Dagens katt ..."



... en prinsessa på ärten.


Lillhusse (17 år i juni) är största favoriten i familjen, inte så konstigt när jag får vara nära hela tiden.

Jag föddes för fyra år sen hos hans kompis.
Till min stora glädje fick jag flytta hem till lillhusse och hans familj.

Storebror katt (8½ år) tycker fortfarande att jag kan vara här på nåder ;-) men det struntar jag i, jag har ju lillhusse :-)

Han gör allt för mig!"

Och det var Medsols Ekoliv som hade skickat den här bilden av prinsessan på ärten!

Till Anitha och Love, literature and gardening ...


Såja.

Om Olaf Bergman ...



I somras på vår bilsemester norröver, hälsade vi på hos morbror Olaf i Dikanäs.

Tillsammans med hans fru Gunhild och sonen Peder, satt vi i köket .., det kök som jag suttit i som lillflicka tillsammans med mamma, då, när det var mormor som bodde där.


Olaf i sin krafts dagar.

Och det blev en alldeles underbar kväll och morgonen därpå blev det tillsammansfrukost vid matbordet och jag översköljdes av en slags hem-känsla och när jag skrattade åt nånting som han berättade, log Olaf och rösten bröts itu när han sa .., "men oj, du skratta precis som a Ann-Gerd!"

Som min mamma, hans storasyster, alltså.

Och när vi skulle ge oss av, så reste jag mig upp och gick fram till morbror Olaf och kramade honom och pussade på kinden och sa att ..."om det nu är så att du seglar iväg före mig, så hälsa så mycket till mamma ..." och Olaf knep ihop och försökte hålla tillbaka känslorna .. men tårarna rann som en liten bäck nerför kinden.

Och så sade vi hej och tack och gav oss av.

Idag på morgonen .., dog morbror Olaf.

Litet möte på väg till havet ...



Till saken hör att min systers dalmatiner är något sjövild.
Något, alltså.