I landet Halland ...

Kaprifolerna växer så det knakar!
Men hur bär man sig åt för att det inte bara ska bli långa stänglar?

Ska man klippa ner dem redan nu?
Någon som vet?



Det är här jag ska sitta och dricka morgonkaffet i slutet av juli.
På stentrappan.
Med pElle och sigge nilsson intill mig.

Allt växer och frodas ... myntan allra mest, förstås.



Och det lilla, lilla potatislandet (som nästa år ska utökas), tycks ge skörd.


Men salvian har jag planterat.

Bloggmadamen tycker om gröna växter som helst ska vara mjuka att ta på.

Lavendel.

Kryddväxter.

Herr Pensionatsvärden, han tycker om taggiga växter, så där som stora kaktusar.

Och inte minst rosenbuskarna som växer vid husväggen!

Stooora, röda rosor blir det!


En trött pElle tittar upp från sin sovplats på trädgårdsstolen.

På väg ut från Malmö ...

Överallt grafitti!!

S T E G O .., är övermålat på ett av taken.

Man tycker sig nästan känna honom.

Tre vänsterhänder på ett tåg ...

Fr.v. Åke, Per-Olof och Nisse.

Tanken är ..., att jag ska hoppa av tåget i Helsingborg och ge mig ut på inköpstur, men numera är det så här .., att så snart jag sätter mig i en tågkupé, så somnar jag.

Så jag skippar det vackra Helsingborg med havet och stranden allestädes närvarande, i alla fall när man kommer med tåget ...., och så susar jag vidare mot Malmö.

Pågatåget till Ystad står redan inne på perrongen och intill och mitt emot mig hamnar tre gentlemän, ja, i sjuttioårsåldern är dom.

Det här visar sig vara pratglada herrar som idag har kört var sin sprillans ny buss till Silkeborg på Jylland, i Danmark.

Och det surras mest hela tiden.

Rakt mitt emot mig sitter Åke.
Åke kommer ursprungligen från Stockholm, har bott 20 år i Skåne och är den som är mest pratglad. Före detta egen företagare. Skytt, är han också.

"Vilket stjärntecken jag tillhör .., å, det helt klart bästa!" säger han leende och då gissar jag förstås på Stenbocken, men icke, sa Nicke.

Handen i mitten, tillhör Per-Olof.
Runt Per-Olofs hals hänger en silverlänk och han har filuriga ögon och med största säkerhet en drös med rävar bakom åtminstone ena örat.

Skytt, han också.

På min högra sida sitter Nisse.
("Säg bara första bokstaven i era namn, så får jag gissa!" säger jag och gissar rätt på alla).

Han är mera tystlåten och visar sig vara Skorpion.

Och detta är alltså tre män i 70-årsåldern som fortfarande arbetar och som tycks så omåttligt glada och nöjda.

I morgon ska ytterligare tre bussar hämtas vid färjeläget i Ystad och därefter köras till Danmark.

Splitternya Scaniabussar,tillverkade i Polen.

Tågvärd är en man med stockholmsdialekt och i högtalaren berättar han utförligt om ändringar i tidtabellen under midsommarhelgen och när han passerar oss, säger jag att ..."himmel, så duktig du är!" och så slår mig tanken att vi har setts förut och att jag har sagt samma sak även då.

Så jag nämner just detta.

Då ler tågvärden.

"Jo, det minns jag .,. du skulle till Hässleholm men missade bussen i Tomelilla och åkte med oss och tåget till Simrishamn, där du sedan skulle ta bussen till Kristianstad, ja, hur gick det med ditt knä, förresten ...?"

Då är det inte långt ifrån att jag faller avsvimmad till golvet!

Se detta var en trevlig resa.

Om tolv minuter ...

... sätter vi oss i bilen och kör till Båstad.

Därifrån blir det tåg till Helsingborg (där jag kliver av .., ska gå omkring i stan och handla på Väla ...) och sist av allt tåg till Malmö och Ystad.

Det här är sista gången jag är på pensionatet innan det är dags att flytta hit.

På Riktigt.

Det känns oerhört spännande och av och till oerhört ångestfyllt.

Allt på en gång.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Men det kommer att bli bra.

Upphittat ...

En alldeles underbar liten tavla, tecknad och målad av pv:s dotter Hilda.



Och sååå detaljrik!



"Kan vi inte sätta upp den på väggen ...?" säger jag genast.

"Nej, hon kanske vill ha den själv ..,", svarar pappan förståndigt.


Joanna (kusin till Hilda .., dotter till Robert deNiro/Peps Persson ...) sa...

Ååhh ger mig flashbacks till barndomen, hon målar så himla fint!

Glömmer aldrig när vi seglade natt till Danmark, jag & Hannes satt uppe i sittbrunnen med våra sovsäckar och kräktes hela natten, men Hilda hon satt nere i hytten, målade teckningar och nynnade.

Aldrig blev hon sjösjuk utan bara målade vidare!

När vi kom fram var det morgon och vi fick blåa koppens (heter det så?) sparrissoppa, fortfarande tycker vi det r det godaste vi någonsin ätit (jag och Hannes alltså).

Idag åker jag hem till Sverige för sommaren, och lämnar alltså Dublin.

Känns tungt i hjärtat.

Kram på er!."

Gissa vem som fyller år idag ..

Jo, det gör självaste Kapten Lintott!

Elva år.

Bilden togs på Samos .., vi hade kört moppe till en liten vik på ön .., Kent från Småland, Emil (som åkte där bak hos Kent ..) och så lintottens mormor, som är jag.

Och där gick Emil omkring och lullade lite för sig själv i vattenbrynet .., och vi snorklade och såg små, små genomskinliga fiskar.

Emil, han är morfars kille.
Och morbror Anders.
Och hunden Mejas.
Ja, kanske är Meja ändå nummer 1.

Den sista sommaren som jag bodde i Bjäresjö, skulle vi köra till Ikea och Emils morfar satte fast honom i barnstolen och just som han hade spänt fast bältet, slog Emil händerna om sin morfars ansikte och utbrast: "åååå, morfar vad du är fin!"

Ni kan tro att den lille gossen skuttade rakt in i sin morfars allra finaste hjärterum!

Stort grattis till den rare elvaåringen från mormor och från pv och pElle och sigge nilsson!

I tv 4:s reklam.


Maaarabou choklad.

Med ett a som uttalas som i mat.

Maaaarabou?

Dagens fönster ...

"Fotbollsmatch på tv .., nu gäller det att hänga ut flaggan!"

.... kommer från fönsterfångerskan i Portugal.


Och fönster som speglar sig i flådiga bilar.

Så här skriver hon som nu har fått en verkligt stooor fångst, med alla möjliga olika sorters fönster.

"Viana do Castelo ligger långt norrut i Porto, vid den näst-nordligaste floden (Lima) innan den som utgör gränsen mot Spanien (Minho, som också gett namn åt regionen).

Och är en fin liten stad med självaktning och omsorg om sig själv.

Jag fick en helg på ett finare hotell där i fyrtioårspresent och tillbringade just själva dagen där.

Dagen innan regnade det och var som en sämre svensk sommardag.
Sedan blev det sol och som en fantastisk svensk sommardag.

Många som bor på fina hotell kommer dit i fina bilar. (Det gjorde vi också, fast det var en taxi!).

Fotbolls-VM började den här helgen och medan vissa invånare höll sig till den vanliga tvätten förberedde andra sig med att hänga ut speciella lakan!

Det kommer fler bilder från samma tillfälle imorgon eller så.

Hälsn annannan."

Norröver ...

Min väskas innandöme.

Tre timmar tar resan från Ystad till Halmstad.

Dessutom är Öresundståget från Köpenhamn till Malmö 20 minuter försenat, så resan blir längre än dom tre timmarna.

Egentligen.

Och jag sätter mig i tysta kupén och känner igen minst tre av de övriga passagerarna.

Stopp utanför Helsingborg (vid Mariastaden .., där vi inväntar ett mötande tåg) och på något fler ställe också .., och till slut kommer vi fram till Halmstad.

PV möter vid stationen ..., kör hem till Stensjö (tar 20 minuter drygt) och jag faller ihop på den guldiga soffan och berättar om våra nya öppettider .., att vi nu öppnar butiksdörrarna klockan 8 i stället för 9 och hur stressigt det blir att hinna med allt på morgonen och hela dagen påverkas av detta.

Efter middagen hoppar pElle upp och lägger sig på mitt bröst.

I säkert en halvtimmes tid masserar jag hans nacke och ingenting i världen kan vara skönare, det är vad pElle tycker om detta.

Fotboll på tv.

En glad Maradona kindpussar sina spelare.

Och nu blir det promenad mot sängen!

Och så ett kvällsfönster från ...

... vårt kära grannland i öster.

Från Finland.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"De här (fönsterfångerskan har bifogat två fönster, ni får det första nu ikväll ..) kommer från Helsingfors.

Kvaliteten är lite knackig för de togs framåt elva på kvällen med min mobiltelefonkamera som inte klarar sådana ljusförhållanden särskilt bra.

Men särskilt motivet på det första är ett riktigt Elisabet-motiv tycker jag.
Jag tror att du kan urskilja änglarna som klättrar, och kyrktornet som speglar sig är katedralen.

Det finns på stadsmuséet (som jag naturligtvis inte besökt, men jag hann i alla fall se en liten utställning om Tove Janssons Helsingfors på Stadshuset i närheten)

Hälsningar annannan."

Litet möte. Eller stort.

Och så cyklar jag hemåt och sista biten cyklar jag på trottoaren - fast man inte får - och framför mig går en kvinna och drar en rullstol och jag plingar lite och säger att ..."nu gör jag en liten omkörning här, men jag lovar att vara försiktig!" och kvinnan ler vänligt.

Precis när jag har parkerat min cykel, ser jag ju vem det är.

I rullstolen sitter nämligen en alldeles underbart rar kvinna, som under mina tretton år i kvartersbutiken var en trogen kund.

Alltid så rar och vänlig!

Nu är det säkert minst ett år sedan jag sist såg henne och jag tar i hand och hälsar och hon ler lika vänligt som alltid och jag får veta att det är dottern som är hennes sällskap.

"Få se .., vad var det du hette nu ...?" frågar jag kvinnan i rullstolen.

"Saga ..", säger hon.

Och jag får veta att Saga är jungfru och har arbetat som hårfrisörska.

Och att hon har tillbringat en hel månad på sjukhus.

Dottern heter Kerstin och har ett vackert armsmycke tillverkat av herr Arenhill, men inte den jag omedelbart tänker på, utan hans bror, Elon.

Och jag berättar om flytten till Halland och att vi kanske inte kommer att ses någon fler gång och då håller Saga hårt i min högra hand och jag kramar om och sedan är det tack och hej.

När jag låser upp min dörr, är hjärtat alldeles inutivarmt!

Känslan är säkert densamma ...

....för 11-årskillar som gör mål, som för storpojkarna Zlatan, Torres och Ronaldo.

Titta bara så glada dom är .., kapten Lintott och hans lagkamrater!

Bilden togs i helgen under Aroscupen i Västerås och pojkarna knep minsann silvermedaljen.

Mormor hälsar och gratulerar!

Idag ...

... bär det av till landet Halland och det är kanske sista gången innan det är dags för flytt, då jag har fått nytt schema nu när det är sommar ..., och i stället för att börja klockan 13.00 på torsdagar, så har jag nu en sju-till-fem-dag och då hinner jag inte ta något tåg som kommer fram i tid på morgonen.

Så det blir en tvärresa, bara.

Framme sju i kväll, hem igen i morgon.

Himlen är blå.

Fåglarna kvittrar.

Och nu ska jag cykla iväg till jobbet!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

.... kommer - precis som gårdagens - också från Köpenhamn.

Det är den flitiga fönsterfångerskan Fru Grå som har varit framme med håven.

Tack och bock! säger jag.

Och så några kvällsfönster ...

... fångade i staden Utrecht i Nederländerna.

Vem som tog bilden?

Jo, den här madamen.

Klicka gärna på den här länken.

Och den här, som kunde ha rubriken ..."men var ställde jag den ..?!!"

Hjärtevärmare ...

En liten virkad ängel som har kommit flygande från Hamar i systerlandet Norge.



Ett kort med bokstäver formade till ord ...., en akvarell från en rar vän i Trelleborg .., en virkad duk från fjärilsmakerskan ..., ett hjärta av sten från en arbetskamrat och hans fru.

Hjärtevärmarsaker.

På innergården ...

... och i slutet eller början av Regementsgatan, där finns ett antal exemplar av det här fullkomligt underbart vackra trädet!

Blommorna är vita och doftar - utan överdrift - himmelskt!

Och själva trädet heter Robinia.
(Falsk Akacia).

Följande kan man bl.a. läsa i min lilla bok "Träd i Nordeuropa".

"Det bruna virket som har en fin struktur, varar längre än ekvirke som staketstolpar.
Robinian är hemmahörande i Appalacherna, men har förvildats från södra Canada till Californien. Den sprider sig genom rotskott och växer bra i städer".

Just innan jag tog den här bilden, upptäckte jag en kaja som fångade en liten gallskrikande fågelunge. Oj, vad det gjorde ont i hjärtat .., tills jag kom ihåg att jag själv - alldeles häromdagen -, kalasade på nygrillade fågelvingar.

Lunch i personalrummet ...

Den alltid så rara Malin har precis fyllt 40 och uppvaktas med sång och present.

Hemma i Västerbotten sjöng vi alltid "ja, må du leva ...", men det gör man inte alls här.

Här sjunger man ..."Vi gratulerar, vi gratulerar .., vi gratulerar ..." och så är det blommor och blader och lite till.


"Bilderna vi inte fick se ...".
Jo, jo.

Lasse påstår att han inte alls brydde sig i prinsessbröllopet, nej, inte ett dugg.

Hmmmm.

Ja, det tror man ju inte mycket på.

Mums-mums och muggar ...

Så här är det.

På måndagsmötet börjar vi gapskratta när Tina uttalar ordet "mugg" och mums-mums.

Och vi testar för att höra hur det verkligen låter.

Så här blir det på skånska och västerbottniska.



Det är förstås allt detta jag kommer att sakna.

Allt skrattandet.

Och tryggheten i att få vara sig själv.

Åååå, så jag tycker om mina arbetskamrater!

Dagens fönster ...

... fångades av Fru Grå, under ett besök i grannlandet.

Dit, till Köpenhamn, tar man sig lämpligen med tåg från Malmö .., resan tar väl en halvtimme max.

Man kan även åka Öresund Rundt, vilket är hur trevligt som helst och resrutten bestämmer man själv.


"Den sorte diamant ..." från en annan vinkel.


Och håll med om att annorlunda och läcker arkitektur, ja, det är väl det bästa som finns!

Ett annat exempel på just detta, är i mina ögon Operahuset i samma stad.

Någon gång .., ska jag köpa en biljett till en föreställning där.

Deppigt värre ..., eller tvärtom.


Filurig reklam, ja, rent av bra .., det tycker jag den är, den som handlar om öronrens för hundar.

Men det den ena tycker om ..., kan bli till något helt annat för en annan.

Det gäller att tänka sig för om man är reklammakare.

Tjugoen dagar kvar ...

Underbar bild: Eva på Frösön.


I morgon påbörjar jag mina sista tre veckor i Ystad.

Tre veckor bara.

Totalt sexton arbetsdagar.

Sex dagar den här veckan .., fyra nästa och sex där nästa.

Sexdagarsveckorna är kämpiga, då arbetar jag nämligen måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag .., innan den hett efterlängtade onsdagen infinner sig.

Men det går förstås.

Och på något vis startar nedräkningen nu.

Känns det som.

På min gata i stan ....

.... kan man lätt få för sig att man bor i England.

Och så ...

En så fin kopp har hon med sig, som present.
Tv:n visar .., nej, inte bröllop, utan fotboll.


.... blir det härligt besök av madame Hedgren från Trelleborg.

Mellan Ystad och Trelleborg är det inte många mil, men det är krångligt att ta sig dit, i alla fall utan bil.

Men .., det har hon ..., och det blir ett par timmars surrande och hon har med sig en god paj och jag har gjort sallad och till efterrätt blir det mjuk pepparkaka av den torrare sorten (någon glömmer att ta ut den ur ugnen ...) med färska jordgubbar.

Ja, det blir trivsamt, helt enkelt.

Och även någon sorts terapi-surr mellan två kvinnor i dryga femtioårsåldern.

Stenar vrids och vänds på ..., och ååå, så många kloka saker säger som sägs.

Om man sedan kan leva efter dem, ja, det är förstås en annan sak.

Säger vi leende.

Skillnaden ...

... mellan när jag tillbringar lediga helger i landet Halland och när jag är hemma i Ystad, är att i första fallet, så bryr jag mig inte så mycket i mitt eget boende.

Lägenheten blir en mellanlandningsstation.

En övernattningslya.

Men när jag har bestämt mig för att bli kvar en helg, då blir det helt annorlunda.

Då ställer jag ut fröken Pelargonia på stentrappan och på eftermiddagen tar jag en cykeltur och i skogen knipsar jag av några kvistar fläder och nånting annat, som jag inte kan namnet på.

Tjopp i kopparbyttan och så ut på trappan!

"Ja, nu syns det att du är hemma igen ...!" säger en äldre tant.

Jo.

Så är det.

På väg till Möllers ...

... träffar jag lilla Tilde och hennes mamma.

Hur gammal kan den lilla madamen vara?

Sex, sju år, kanske?

I vanliga fall möts vi i affären, ja, där Tildes mamma är kund, och Tilde är alltid lika pratglad och jag tycker så mycket om henne!

Idag har hon snajsiga silverskor på sina fötter och tjusigt nagellack och jag får veta att i torsdags fyllde hon år och då hade hon minsann kalas.

"Fick du några presenter?" frågar jag på dumt vuxetvis.

Jodå. En egen mobiltelefon, det var vad hon fick!

"Ja, men har du fyllt år, då måste du få en kram!" säger jag och Tilde ler lite försiktigt.



Och jag frågar om hon såg prinsessbröllopet igår?

Nä, men hennes storasyster tittade och Tildes mamma säger att ..."så fint det var och vilka tal!"

Solglasögonen som Tilde håller i tillhör hennes storasyster, men nu låg dom ju i bilen och då fick hon låna dem en liten stund.

Inne i bageriet är kön lång.

Bakom kassan står en ung tös som - mellan varven - också säljer jordgubbar utanför affären där jag arbetar, en energisk fröken tydligen.


"Kommer han inte snart? Jag hör ju hans röst ...?" tänker hon nog.

Just utanför bageriet ligger Sally och väntar på sin husse.

Husse heter Bengt och är gift med den rara barnmorskan Karin.

Bengt och Karin bor bara en bit bort längre bort på gatan och jag stannar till och småpratar lite med Sally och när jag sagt hej åt henne och börjat gå hemåt, då ser jag Bengts bror komma cyklande, även han på väg till bageriet.

"Hej du Bettan!" hojtar han och hoppar av cykeln.

Sally viftar på glatt på svansen.

Och jag känner mig som den rikaste människan på jorden.

En liten undran ...


Under gårdagens tv-sändningar kommenterades det mesta, ja, nästan allting.

"Här kommer kulturminister Lena Liljerot - Adelsson med make ...", "och här kommer Maud Olofosson med sin man ...", ja, så där höll det på.

Men när Peter Jöback kommer till festen med sin man eller pojkvän, eller miljöminister Andreas Carlgren gör samma sak .., då nämns aldrig deras partner vid namn.

Varför?

Det undrar jag.

Söndagsfönstret ....

... är mitt.

Och himlen är blå och solen strålar.

Kan det bli bättre?

Vilken underbar kväll och dag det här har varit!

Och vilket härligt kungahus vi har.

Heja Victoria och Daniel och era familjer!

Heja härliga Westlings från Gästrikland!

Tack SVT och tack ni andra att vi fick vara med,för så känns det verkligen.

Så där som att vi var med.

Hela vägen.

Och hur imponerad är jag inte av brudgummens tal!!!!!

Vilket jättebra tal av Olle Westling!!!!

Personligt och varmt.

Klockan 21.38.

Nu är jag mentalt slut på.

Ligger på soffan Ektorp och tittar på middagen.

Tända ljus i fönstret.

Kallt ute.

Ett nytt liv ...

Tänka sig, vilket äventyr för den lille Ekorren, att få komma från norra Skåne till en loppmarknad i Ystad och nu har han tillbringat hela dagen i mitt söderfönster.

Han har fått lyssna till kommentatorsprat om någon som har gift sig och han har fått träffa den nyblivne konstapeln och sett oss äta gräddtårta.

År 1967 blev Ekorren uppstoppad, ja, det står under plattan på vilken ekorren är monterad.

Jag hoppas innerligt att den lilla krabaten inte mötte sitt öde enbart för att bli prydnadssak och om så är fallet, så är det ju alldeles förfärligt.

Konservatorns namn var eller är: P. Filip Persson, Kågeröd.



En liten hasselnöt har herr Ekorre mellan sina tassar.

Sååå söt är han!

Sedan finns det ju bloggare som har alldeles livs levande ekorrar hemma hos sig.

Anitha i Adak, t.ex.

Det ni.

Efteråt ....

(Plötsligt säger sonen, som har kommit på besök efter en träningsrunda: "men hon är för djävulskt snygg ...".
Kronprinsessan, alltså. Det tyckte han för övrigt om Agnes också.)

... efter vigseln då prinsessan såg ut som skulle hon nästan äta upp sin make .., pustar vi ut.

Då har vi kalasat på tårta och sonen har tillbringat flera timmar hos sin mamma och hon tänker att åååå, sicken son .., vilken en .., som är så intresserad av kungahuset!

Men så är det förstås inte.

Allt handlar om att sonen väntar på att hämtas med bil.

Då ler mamman .., som nu tittar på danska 1:an som har tycker att detta är så fantastiskt!

Jo, det tycker dom.
(Men just nu jämför det svenska och danska sättet att fira ....)

Klappat och klart ...

Såja.

Sonen önskade sig "ja, men din tårta mamma ...", till lunch eller middag.

Och då gör man ju en sån förstås.

Nötkakebotten .., mosad konserverad persika/hallonsylt mellan bottnarna.

Svenska jordgubbar, färska hallon och björnbär ovanpå det hela.

Hur enkelt som helst!

Mums!

När flickorna var små, eller yngre, - väldigt unga -, berättade jag ofta om Ekorren Kurre.

Å, sickna äventyr den ekorren fick vara med om!

Kurre bodde uppe i Tjamstanberget och det hände att han tog sig ner till Ringvägen och hälsade på Anna-Panna och Dr Böhlander (som vid den tiden inte hade fått sin läk.leg ...) och det hände också att Kurre fick sitta i älgens krona och på så sätt ta sig över sjön .., ja, älgen simmade förstås!

Det gick så långt, så yngsta dottern till slut knappt visste vad som var hitte-på, eller verklighet.

Och tänk .., nu har jag en alldeles egen liten Kurre här hos mig!

Här och nu ....

Blå himmel.

Lätta vindar.

Glädje.

Förmiddag i Ystad ..

Lördagar betyder loppis på Österporttorg och eftersom jag tillbringar nästan alla lediga lördagar i landet Halland - utom den här -, så beslutar jag mig för att gå dit och titta.

På loppisen, alltså.

Åååå, där står ju Tao!

Hon är kund i affären och har bott i Sverige i ett par år och alltid när hon kommer in i affären, får man en varm kram av henne!

Tänk, vad såna människor betyder!



Och här står en annan glad och rar kund!

En bra stund blir vi stående och pratar om flytten till Halland och allt sånt och vi får sällskap av en äldre herre som också handlar i affären och jag får veta det mesta om hur det har sett ut på Regementsgatan, då, förr i tiden.

Att min lilla lägenhet har varit frukt,-& blomsteraffär, det har jag vetat, men nu pekar mannen och visar att "där borta, där var det minsann mjölkaffär och där ...!"

Sånt.

Och kvinnan är vänligheten personfierad och jag förstår precis varför jag, under alla sjutton år, har tyckt så mycket om ystadborna.

Och jag tänker att det är verkligen så, att ..."små, små ord av kärlek, sagda varje dag, till hemmet sprider solsken, värme och behag".

Man hade lika gärna kunnat skriva "till hjärtat sprider solsken ...".



Närmast gågatan, vid ett stånd där en man från Kristianstadtrakten säljer allt möjligt underligt, hittar jag en liten uppstoppad ekorre.

Och tänk, när jag går hemåt igen (efter att först ha handlat tre petit pain från bageriet ...), då sticker den lille ekorren upp sitt huvud ur min väska!

Lördagmorgon.


Tvättstugan från klockan 7.00.

Ett fönster på glänt.

Och en liten tillbakablick.

Dagens fönster ...

.... kommer från järnvägsstationen i Moskosel.

Jom tog bilden och den passar väl bra just idag ...?

Nu ska här göras natt.

I morgon är en lång dag ..., med bröllop och allt och sonen kommer hit lagom till vigseln och jag har lovat att bjuda på "mammas tårta", dvs, min variant, med nötkakebotten och så färska jordgubbar och hallon och lite annat smått och gott.

Så roligt det ska bli!

Och så ovant att inte vara i landet Halland en ledig fredagkväll.

Trots att pv är så helt emot monarki och allt vad det innebär, längtar jag efter honom.

Kan man tänka sig.

Från Frankrike

Närmare bestämt från Omaha Beach i Normandie, kommer dom här bilderna.
Det är fru Grå som är avsändare och titta, vilken skillnad på ebb och flod!

Den här delen av Frankrike besökte vi (exet, två av våra tre barn och jag själv) hösten 2002.

Hur intressant som helst var det och dessa enorma krigskyrkogårdar med tusentals och åter tusentals vita kors ..., åååå, vilken syn!

Resans mål var en liten fiskarby i Bretagne, alldeles vid en vik av Atlanten.



Och jag minns hur overkligt det var .., detta att vattnet bara drog sig undan.

Vilka naturkrafter!

T A C K ....!

... till SVT .. men mest av allt till den som har hållit i trådarna för den här underbara festkvällen i Sthlms konserthus!

Tack till den suveräne konferencieren .., till den som ställt samman programmet .., till den som kom på idén med alla härliga småttingar som kom in på scenen i slutet, ja, för allt!

Såååå himla trevligt det har varit!

Å, Gud .., så vacker kronprinsessa vi har!!!

Nej, jag ångrar mig.

Bevara kungahuset!


,-)

På vift ...

Tar Skånetrafikens sommarkort och susar iväg med tåget från Ystad till Tomelilla.

Svindelvacker är omgivningen, ja, Edens Lustgård kan omöjligen vara vackrare!

Tittar in hos Bo Ohlssons i Tomelilla - "där får man mer för pengarna!"- lyder reklamrefrängen och finns det en enda skåning som inte kan den trailern utantill ???

Hittar i n g e n t i n g i butiken som faller mig i smaken.

Går därifrån, sneddar över vägen och tar en sväng förbi Lidl.

Urtrist butik!

Köper billig broccoli och zucchini, samt en bit gravad lax.

Står i lång kö ., kunderna får skynda sig att packa i sina kassar.

Aldrig i livet att jag ville arbeta i en sån affär!

Sen hemåt, men med buss.

Kalle P. kör; han som ändrade sitt liv från grisbonde till busschaufför.

Småprat.

Solsken.

Hemma.

Det gäller att hålla tyst ...

När vingarna inte riktigt bär, kan man vila sig på en liten gren.


Inte långt från affären finns en talldunge.

Där, i toppen av tallarna, häckar ett stort antal Råkor.

Nu har råkorna fått småttingar som övar sig i flygandets svåra konst och gissa, hur svårt det är att lära sig att navigera i luften .., och så spännande är det, att småråkorna skriiiker av skräck-glädjekänslor.



Död.

Nästan varje morgon när jag cyklar till affären, ser jag döda råkor som ligger i gräset.

Herr eller fru Råka.

Skjutna.

Det är väl någon hyresgäst förstås, som retar sig på allt skränadet.

Talldungen har stått där i hur många år som helst och jag tänkte, när det byggdes lägenheter bara en bit därifrån, att hur ska detta gå?

Inte en aning har dom om vilket oväsen råkor kan föra?

Nu vet dom.

Och fy, vad jag tycker att det är ledsamt.

På kontoret ...

Underbara arbetskamrater.

U N D E R B A R A.

Så här såg det ut ...

Då förstår ni.

På den där ystadväggen som jag ska ha i pensionatet, där ska jag ha det här kortet.

Inramat.

Och var gång jag går förbi, ska jag bli alldeles varm i hjärtat av tacksamhet.

Ytterligare en insikt ...


När jag ska gå hem för dagen, öppnar jag dörren till mitt skåp, ja, jag ska byta om.

Där, på kroken, hänger en liten rosa kasse.

Och jag kikar häpet i kassen och upptäcker en sååå vacker sjal i rosa och guld och där är ett kort också, med den allra mest underbart rara text.

Avsändare är Helene.

Idag var sista dagen som vi arbetade tillsammans, ty i morgon går hon på semester.

Och jag går ut på lagret där hon håller på med frukten och jag kramar om henne och det blir förfärligt känslosamt och jag känner hur svårt det här kommer att bli.