Annonspelare nära Knutpunkten.I love them!
Annonspelare och annonstavlor med häftstift och klamrar och det som ska komma och det som redan har varit.
Alla drömmar.
Hallandsåsen ..., där snön ligger kvar på spridda ställen.
(Ja, vem har sagt att bilderna måste komma i rätt ordning ...?)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhotBxBsTSObqHAW3syKyNoZo6VelgVFhW_ogus97FF7TtlP9z0hUUWH90wQYefK-ALB2RgWOLBPl-SyH9OPidl6viZB-KK4NnlM33qbKe1_YoJ8tJBVGH_OL89C9-uf_OMcPHEJoCPCyLy/s800/IMG_2162.JPG)
Ännu mera annonser!
Rådhuset i Helsingborg liknar ingenting annat, jo, möjligen ett
pepparkakshus.En stark liten figur håller upp delar av väggen och när klockan slår tolv, går klockspelet igång.
Flera melodier, ja, rent av schlagers, spelas.
Och, så ..., dagen till ära ...,
denna.
Titta, så påhittigt med stenarna som liksom bryter sig ut ur formen!
Det hade jag a l d r i g kommit på!
Efter tandläkarbesöket blir det friskvård .., det vill säga, jag tar en lång promenad längs havet.
Det är nåt överdjävulskt kyligt och blåser rena arktiska vindarna där vid vattnet!
Nå, med kapuschongen över huvudet hinner jag ändå lägga märke till det som är filurigt.
Det här, till exempel.
Ett litet (tomt) vattenfall som bryter av en annars stel trappa.
Inte långt därifrån tittar jag in i en liten minimal resebyrå som gör reklam för kanalbåtsresor i England och Frankrike.
Säljaren står just och äter lunch när jag öppnar pling-dörren.
"Jahapp ..., här kommer jag och stör mitt i lunchen ...!" säger jag och mannen ler nåt så alldeles otroligt varmt och jag tänker att det är underligt det där, hur enkelt det ibland är att få kontakt med vissa människor.
Att dörrarna liksom står på vid gavel.
Det är vad jag tänker på.
Norra hamnen.Här gick jag tillsammans med min syster för många år sedan, då, när det var Bomässa i Helsingborg.
Längst ut på piren går jag.Hela tiden ses färjorna till och från Helsingör komma farandes på vattnet.
Danmark är
alldeles oerhört nära.
Och vad är nu detta?Nästan helt bruna sjöfåglar som simmar med herrar (?) Gräsänder?
Hoho Mian ...!!
Nästan framme vid bilen upptäcker jag den här skylten på en port.
Då tänker jag på hur mycket det här med h u r nånting sägs/skrivs betyder.
Jag minns en fru till en av mina chefer som - på dörren till lagret -. satte upp ett anslag som löd: "Kunder förbjudet!"
Hade hon i stället valt att skriva "Endast personal!", hade det - åtminstone i mina ögon -, sett så mycket trevligare ut.
Det blir liksom en annan känsla.
Och här, på skylten här ovanför, ska man
dra igen dörren efter sig, utropstecken.![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnoCeUUZ-B9ZSrM9C1GQp6MMMk-uEGMkq-Yal7Ytjp2D4XP04wE7L_xwAXrjjRDCu9rj_vpLG6-tq3LLqni1dLNbkkBvrvYU_FLa_By9f8hXtR4tBGYMZSbJuvLOuTCxJuQS99BWiI0QvO/s400/IMG_2198.JPG)
Men så ser jag vem som huserar bakom dörren.
Jaha, då förstår man ju.