Besök i Trollskogen ...

"Känner du Solveig ..?" frågade nån ur sällskapet, den där dagen när jag satte mig i bilen för att åka från Sälen till en liten stuga mitt ute i skogen, inte långt från Vansbro.

"Nej, inte så att jag har träffat henne, men det känns ju ändå som om man är bekanta ...", svarade jag.

Och så åkte jag iväg .,. passerade en hel drös med småbyar och Västerdaläven var delvis isfri och låg där och glittrade och så rent ofattbart vackert var det!

Vägbeskrivningen var exemplarisk.
"Nu är det nära ...!" stod det och det stämde på pricken.

Och rakt in i rena, rama trollskogen körde jag och vägen var isig och hal och så .., mitt i alltihopa, dök huset upp och där var andra småstugor på tomten och där var också Solveig - "Lifeblog" - och hennes Roland.


Solveig är född i trakten av Arjeplog, alltså inte så långt hemifrån och det kändes hemtamt med den såååå typiska artjeplogdialekten!

Här är hennes hand.
Hon har vänster tumme upp och när hennes gubbe ska säga vad som är hennes mest framträdande egenskap, säger han att hon är envis.


En av alla stugorna på tomten.


Knappt hade jag hunnit innanför dörren förrän Solveig började grädda våfflor.
Till detta bjöds syrlig (och ljufvligt god) hjortronsylt och vispad grädde.
Kokkaffe, dessutom.


Här, vid köksbordet, satt vi.
Utanför fönstret flög småfåglarna av och an och på marken satt en ekorre och åt frukost.
Möjligen lunch.


En slags ateljé har hon också, den oerhört kreativa madamen från norr.
Där såg jag det här kortet som hon tycker så mycket om.
Det kunde ha varit pElle.


Förutom två katter, finns i familjen även en skock höns!
Och när jag idag pratade med Solveig, fick jag veta att det tillkommit femtiofem nya hönor - alla hämtade från trakten av Avesta -!


Ett fasligt kacklande blev det när dörren öppnades och hönsmadamerna upptäckte en helt främmande och anoraksförsedd kvinna!

Notera fru Höna som har egen lägenhet lite uppe till höger.


I lilla rummet nära köket, lekte solkatter mot väggen ...


Och på skrivbordet låg en inköpslista ....


Flera fotoböcker har hon, den filuriga Solveig!
Ni vet, såna där som man kan göra själv, via någon framkallningsfirma.
Och jag satt och bläddrade och förundrades .., såväl text som bilder var typiska för den här bloggerskan.
Ja, det vilar ett slags lugn över bilderna.


En skogstjärn eller möjligen en sjö .., och dimma.
Då kan det bli så här vackert.


Målar gör hon också och i ateljén hängde olika alster.


Alltid med naturen som motiv!
Vackra - vackra!


Och där fanns gamla tidningar och kort och urklipp av sånt som Solveig vill ha kvar.

Innan jag åkte därifrån, bjöds det på hemlagad soppa (potatis & purjolök) och så varm om hjärtat och så glad och tacksam kände jag mig efter det här härliga besöket hos ännu en bloggvän.

I bagageluckan fanns då två stora fågelholkar, förfärdigade av den händige Roland, samt en låda med olikfärgade ägg från husets höns!

Än en gång .., stort t a c k för ett så himla härligt besök!!

Nästan hela dagen ...

... har jag varit ute i vårvädret.

Krattat gräs i slänten - sånt där låååångt gräs som påminner om spaghetti som torkat - och jag har kånkat på gamla, murkna bräder som närapå blivit ett med jorden .., dragit undan fällda träd av mindre modell och kvistar och ris och annan bråte!

Mellan varven har jag gömt små korvbitar, vilka harry fått leta reda på.

Detta är det bästa han vet!

Och jag sticker fast korvstumparna på äppelträdets grenar och gömmer andra bitar under vedträn .., eller på grannens gärsgård, den som harry lätt som en plätt hoppar över, så där som en flyende gasell på savannen!

Och så har jag suttit ute och druckit kaffe och haft pElle intill mig .., jag har hört korpar kraxa och upptäckt att någon har mumsat på spirande tulpanskotten.

Hängt ut tvätt har jag också gjort .., vilken lycka!

Sist av allt tog jag harry med mig och gick ner till stranden.
Det såg ut ungefär som på bilden, men inte så mörkt.

Mellan badklippan och fågelholmen såg jag säkert tjugo ejdrar på rad.

Strålande sol ...

Fr. vänster: Pv, Anna (här känd som AP - AnnaPanna -),
Annas man Micke, Josefine (flickvän till sonen) och Anders.
Och inte att förglömma: världens finaste lilla Nelly, allmänt kallad Djuphavshajen.
Flaggan har min systers dotterdotter Nathalie målat.


... och ljust blå himmel.

Jag krattar gräsmattan .., bär pinnar och ved .., kastar en tennisboll till harry .., och ser småfåglarna inspektera fågelholken.

Och så tänker jag tillbaka.

Och ett extrafönster ...

"Nu var det längesen du fick en fönsterbild av mig.

Den här hittade jag idag - det är min mamma, 87 år som arrangerar blommor i sin silverpotta tillsammans med de ständiga orkidéerna så här vackert i sitt vardagsrumsfönster.

I Klippan i Skåne.

Grattis till pv och alla i Team Taurus.
Även i Provence har vi följt äventyret!

Gonatt från Monet!"

(Å, så jag älskar hennes inlägg om små upphittade indianer!)

Dagens fönster ...

'
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Fönstret borde sannerligen putsas, allra helst om solen nu tänker visa sig.

På bordet ligger en paradhandduk, tänkt som förstapris i Uppmuntringslotteriet.

Nej, vi har inte glömt bort dragningen, men här har varit så mycket annat och pv har körövning ikväll och då är det mörkt när han kommer hem och vi beslutar att ha dragningen på lördag, som vanligt, då hinner vi.

Där texten "fönster" syns, skymtar också stammen till en avocadoplanta.

Den plantan har under vår frånvaro vistas i badkaret, som därtill varit vattenfyllt någon dm.

Aldrig har fru Avocadoplanta varit piggare!!

Efter åtta dagar i badkarshavet, tänka sig ..,. är bladen illande gröna och fräscha!

Hullerombullerlivet ...

Tänk .., ena dagen befinner man sig i ett snörike och överallt ser jag myrar där det säkert växer hjortron om somrarna och där är tallar och höga granar .., där är häbren och byar med underliga namn och där är röda hus och ladugårdar och där är raggiga hästar som står ute i solskenet och äter hö och där är skidåkare och fågelkvitter och i småbyarna - absolut lugn och ro -.

Jag känner mig nästan som hemma.

Och dagen därpå kör man bil längs Fridhemsgatan i Ystad och här är det vår och nästan gröna gräsmattor och åkrarna skirar i ljust grönt och havet är blått.

Och jag tänker på hur många hundra eller tusen gånger jag har cyklat just den här sträckan och passerat Ingrid Ståhls pepparkakshus där lavendeln - ja, om sommaren - doftar övermåttan ljuvligt ..., och längst ner mot gatan bodde en gång Asta som var konstnär och alldeles oerhört annorlunda och kund i lilla affären ..., och svänger man vänster nere vid korsningen är man ute på Österleden och har bara fem minuter - om ens det - ner till havet.

Hemma, här också.

Vid femtiden hämtar vi Harry som har haft det så bra, så bra hos Tommy och Karin och vi sitter vid ett bord i det hus som jag en gång föll pladask för och där jag har tillbringat åtta år av mitt liv och Harry blir glad när husse och matte kommer, men inte gladare än när vi har varit borta i fem timmar, men han hoppar glatt in i bilen och vi kör norrut igen och mörkret faller och jag somnar i baksätet.

Några timmar senare parkerar vi bilen på en kulle och möts av sigge nilsson och så småningom även pElle och harry tycks förvånad, nästan som hade han glömt bort dem!

Jag öppnar dörren.

Hemma, här också.

Pensionatsvärden, som igår åkte Vasaloppet och därefter tillbringade sju timmar i bilen, han kröp i säng vid halv ett natten mot idag, ställde väckaren på fem och cyklade sedan till jobbet.

Tjugofyra kilometer enkel väg.

I say no more.

Och Gunnar i Vaplan ...

... är lagets egen pressfotograf, minsann.

Här har han fångat AP på väg mot målet i Mora.

Fler fina bilder har han lagt ut här, på sin sida.

Och tack än en gång Gunnar för att du kom och gladde oss med din närvaro!!

Någon är glad att matte är hemma ...

Måndagsfönstret ...

Utsikten från dagens fönster .., den kommer från Åre i Jämtland.

Där tillbringade nämligen dr Böhlander med man och barn den här veckan som gick.

Åååå, så ledsen hon var, självaste fotografen, över att missa sträcka tre på stafettvasan .., den sträckan som gick till Josefine.

Eller så var hon överlycklig att slippa den långa och seeega uppförsbacken mot avslösningen i Hökberg, jo, mer det, tror jag.

Tack snälla Maria för fönstret!

Hällregn från Vasaloppet ...

Storebror Göransson - den filurige Tommy -, som även han åkte så det rykte!
Ååå, så glad och nöjd han var här vid Hökberg!
Sluttid: 9:15:30 ..., Tommy åker för IK Finn i Ljungby.

Min ordinarie dator väntar på ny mus, så ..., så länge, får det bli lite hipp-som-happ.
Några få bilder bara och det är nog många tacksamma för.

Gårdagen blev i alla fall - på alla sätt och vis - underbar!
AP agerade chaufför, precis som i fjol, och skjutsade pv till Berga By vid halv fem på morgonen.
Heder åt dig, Anna!!
(Sen stöööp hon på soffan och låg ihopkurad och sov lite innan avresan till Stockholm, matte i ena soffan, lilla Nelly i den andra).

Och efter avklarad städning, låste vi stugan och sade hejdå till nästa år.
Hilda, Patrik och jag själv följde Vasaloppet så gott vi kunde .., vi stannade i Risberg och Hökberg och på ett ställe bara vid vägrenen, där vi stod och hejade och pushade på så gott vi kunde.

Min pappa som ofta var speaker på skidtävlingar i Malå, han skulle le i sin himmel om han hade sett, eller rättare sagt hört sin yngsta dotter .., för nu går jag precis i hans fotspår och hejar på allt vad jag kan!

Och AP är precis likadan!
"Heja, kämpa på!!! Nu har ni inte långt kvar!" hojtade hon till stafettvasalöpare och nu stod jag och lät likadan och efter en stund hängde Hilda och Patrik på!


Daniel Olsson, IK Stern.
Sluttid: 7:53:07

Skidåkare är härliga människor!

Mitt i det vi står vid stängslet i Risberg, dyker den här mannen upp.
Han kommer skidande och stannar just där vi står och så blir det en stunds småprat och han tycks lika glad och lycklig som alla andra.
"Får man fråga vad du heter ...?" frågar jag.
Jodå, det får man.
"Jag heter Daniel och kommer från Göteborg ..", säger den glade skidåkaren.

Och strax efteråt kommer en kvinna och ber att jag ska stoppa ner hennes mössa i midjeväskan och jodå, det gör jag förstås och sen åker hon vidare och dessförinnan har en annan skidåkare - förmodligen någon som blivit väl varm -, lämnat sin väst till den för honom helt okände Patrik och sagt att "vill du vara snäll och ta den, ja, du får den!"


Tomtegubben, herr Göransson: sluttid 7:22.57
Efteråt är han så sprallig och glad, så man kan tro att han, någonstans mellan starten och målet har mött självaste Frälsaren.

Och så vid målet i Mora och då tar mitt kamerabatteri slut!!

En bild får jag av en överlycklig pensionatsvärd som kommer skidande och ser ut som en liten fin tomtegubbe i sin röda Team-Taurus-luva ..., och sällan har jag väl hört en mer salig pv ..., åååå, så glad och nöjd han var över sin tid som var den bästa någonsin - det var det nog för de flesta - och spåren var kanonfina och vallan perfekt (tack Micke för allt bistånd!).

Vid målet såg vi även den danske kronprinsen och fick lyssna till hans intervju .., där kom Prins Williams svägerska, hon med den vackra rumpan och med det något lustiga namnet Pippa - (en kvinna från Burträsk stod intill mig och hon sa att "hä känns som konstigt att ropa heja Pippa, ja, säg nog Filippa!") och där kom Filippas bror James och människor hurrade och ropade "Braaavo!" och speakern slog världsrekord i att använda ordet "jajamän!"

Och jag köper en kantarell-toast av en ångermanlänning som en gång arbetat i Malå som lärare - jag tror hans namn var Fredrik- , det var på 70-talet det och han kommer ihåg några kollegor från den tiden, så där som Rolf Sikström och Rune, kemiläraren.

Nu är det ny vecka.
Ny giv.

Vi har haft det övermåttan ljuvligt och jag går omkring och ler mest för mig själv.

Och nu på morgonen ringde AP och meddelade att hon nu har anmält sig till nästa års halv-vasa och Anders och Micke (redan anmäld.., ååå, sickna tävlingsmänniskor det är i familjen!) lär ska åka det riktiga Vasaloppet några dagar senare.

Tänk, att jag vet en som sitter på ett moln och smajlar med hela ansiktet och önskar att han hade fått vara med och heja och kanske komma med omoderna vallatips .., Anna och Anders morfar, ´n Ivar-Nicke.

Och om några timmar ska vi köra till Ystad och hämta Harry!
Ute strålar solen .., all snö är borta och jag ska hänga ut tvätt på tork.

Livet känns bra.

På väg hem från Gustavsbacken ...

... har jag två småtöser framför mig.

Och så deras pappa och mamma, förstås.

Småflickorna som kanske är i fyraårsåldern, håller varandra i handen och sjunger högt.

Dom sjunger om "Valle".

Och där går jag bakom och ler för mig själv och när jag passerar, vänder jag mig om och säger till mamman att ..."blir hjärtat varmt av sånt här ...., jo, det blir det!"

Det tycker hon också.

Och pappan.

Och småtöserna sjunger vidare.

Ännu mera spridda skurar ....

Här, har vi suttit idag.
I flera timmar ...
Och vi har ätit lunch och druckit kaffe, allt medan pv skjutsat Gunnar tillbaka till Mora.
Att solen flödar från en klarblå himmel, ja, det behöver jag väl inte tillägga?
Nej, jag tänkte väl det.

Innan Gunnar åkte, såg det ut så här.
Sååå trevligt har det varit att ha honom på tvärbesök!
.
På väg till backen .., hööööga granar, nästan som en trollskog.

Och utanför vårt köksfönster ser vi lilla ekorren skutta mellan träden.

And the winner is ....

Ingen alls just idag.
Här går inte att ladda upp film, så det får bli dragning när vi kommer hem igen.

På måndag, troligen.

Jag hoppas på förståelse från rara bloggvänner.

Dagens fönster ...

"Hej där!

Här kommer ett fönster fångat på väg mot Kungliga Hufvudstaden.
Ett resefönster.
Tåget har stannat till vid järnvägsknuterns knutpunkt; Hallsberg.
Några går av, några går på .., innan tåget fortsätter i kvällssolen.

Hälsningar Turtlan."

Spridda skurar från gårdagen ...

... denna fullkomligt underbara dag som bjöd på så mycken glädje!!
Här står Team Taurus just innan avfärd.
Klockan närmar sig åtta .., kvart i nio ska Anders vara på plats i Berga by inför starten.
Fr.v. pv, AP, Micke, Josefine och så startmannen.

Och nere vid startplatsen trängs trettonhundra personer och en kvinna från Friskis & Svettis står på en upphöjd tron och peppar skidåkarna och får dem att gympa lite innan start.

Det är härlig musik och knappt att jag kan hålla gråten stången .., så rörd blir jag.


Innan avfärd.
Lilla Nelly funderar vad som egentligen är på gång ...?


Alla åker nåt så fantastiskt bra och Josefine, som mer eller mindre har tvingats in i detta, klarar sin sträcka galant!
Efteråt sitter hon i bilen och kollar mobilen och äter en av pv:s bakade kokoskakor.

Och här, just sedan hon kommit i mål .., där hon står och surrar i mobilen.
Lättad..., är nog rätta ordet för att beskriva hennes känsla just där och då.
Åååå, så skönt att det är över!


Och Anna efter målgången!
Det visar sig vara låååång bilkö från Hökberg till Mora och det är knappt att vi hinner fram tills Anna kommer susande mot målet!

Alla är nöjda .., pv ser ut ungefär som hade han mött Frälsaren .., sååå nöjd är han över tiden som är mycket bättre än i fjol!

Senare på kvällen, när vi sitter vid bordet här i stugan, sjunger vi pv:s egenhändigt komponerade sång.

Då är Gunnar från Vaplan också med .., och de sista verserna låter som följer:

"I Mora, där vid målet,
med en skylt om fädrens spår,
där väntar oss en jämte glad
en bloggare gutår!

Ja, Gunnar är ett troget fan,
nu stundar slutrefräng ..
Vi höjer våra glas champagne,
välkommen i vårt gäng!"

Melodi: Evert Taubes "Möte i Monsunen."

Dagens fönster ...

.... finns hos Lifeblog, eller Solveig, rättare sagt.

Tänk, att komma till ett hem mitt ute i ödeskogen och där det formligen vibrerar av kreativitet!

In i minsta vrå ser man tecknen .., små eller större tavlor .., tankeord .., vackra bilder som Solveig tagit .., fotoböcker .., och utomhus likadant.., överallt finns tecken på konstnärligt skapande.

Eller den där Blicken som vissa människor har.

Vid det här fönstret satt jag och tittade ut på småfåglarna, ekorren och hackspetten och det var bara så ljufvligt härligt!

Kväller ...

... och AP och Micke bjuder på jättegod pasta (stekt svamp, lök, pesto, färsk basilika och spenat blandas med pastan) och så stekta kycklingfiléer till detta.

Å, så smarrigt!

Efter ett glas vin och väldigt mycket skratt, säger Anders att om Micke ställer upp nästa år, så ska även Anders göra det.

Ja, åka hela Vasaloppet, alltså.

Och så bestäms det att just så blir det.

Det var precis i den stunden.

Uppstigning vid sextiden i morgonbitti.

Laguppställningen för Team Taurus, nr 259, ser ut så här - den är ändrad -:

Sträcka 1 med hemska mördarbacken: Anders
Sträcka 2: Micke
Sträcka 3: Pv
Sträcka 4: debutanten Josefine
Sträcka 5 och därmed sista biten till Mora, nästan två mil: AP.

Håll tummarna att det går bra!!

Dagen idag ...

,,, tar jag bilen och kör till bloggmadamen från Arjeplog - -ifeblog, eller Solveig, som hon heter.

Vägen är nästan helt bar och ganska slaskig och på ett ställe har en timmerbil eller långtradare vält och kasat ner i diket, så polisen står någon kilometer därifrån och varnar och jag bromsar in och tänker att ååå, nu har jag kört för fort, men det har jag inte .., det är liksom bara för att få oss att sänka hastigheten innan vi kommer till olycksplatsen och det gör vi ju.

Saktar ner, alltså.

Mitt ute i skogen, bland höööööga tallar och granar, bor Solveig med sin man.
Där finns två katter (men jag träffar bara en av dem, en svart och vacker katthona som är sååå fin!) och där finns även en gråhundstik och mängder med tavlor och böcker (många hemifrånförfattare .., Åke Lundgren, Torgny Lindgren ...) och huset är från början ett häbre och sedan tillbyggt och nåt så vanvettigt fint är det!

Utanför fönstret ser jag småfåglar, en hackspett och en ekorre!
Att där finns såväl varg som björn i skogen vittnar herrskapet också om.

I matsalen bjuds först på våfflor och hjortronsylt och innan jag åker, blir det även hemlagad soppa som smakar som b ä s t!

Jag har tagit massor med bilder från Solveigs hem och av hennes egenhändigt målade tavlor (hon är en sann konstnär!), men det är hopplöst att ladda upp dem här i fjällstugan, det får vänta tills vi kommer hem till det gula huset.

Men t a c k Solveig med make för allt!
Tack för våfflor, soppa, fågelholkarna (AP, yngsta dottern ska få en av dem och hon blev såå glad!) och för äggen från era höns .., det får bli till morgondagens uppladdning!

Tack för värme och generositet och ett varmt välkomnande!


Kör sedan hemåt förbi Vansbro, passerar en skylt till Äppelbo och tänker på gånglåt till Äppelbo med Evert Sandin - den som jag tyckte så mycket om - och sedan Malung och allt det andra som numera känns bekant .., Limedsforsen, Lima, Transtrand och Sälen.

När jag kommer hem står Micke vid den nyinköpta vallabänken och fixar sina skidor.
Ny valla har inhandlats (vallabänken köpte pv) och alla är dom dödens trötta efter dagens träning som gick i tuuuuuuuunga, tuuuuunga spår!

På agendan ...

Det här med stafettvasan blir allt mer viktigt för, ja, åtminstone herrarna i sällskapet.

Idag inhandlas nämligen en vallabänk och Micke, som i fjol åkte sträcka 1 (som Anders nog tar i år ...) har lärt sig lite av vallandets knepiga mystik, så här ska nu bli fina sträckor för deltagarna.

Just nu är det lugnt.

Anna håller upp sin datorskärm där förra årets sträcka nr 4 (dr Böhlander) syns i sin röda tomtemorsmössa och vi säger att vi ska ha den bilden som maskot ..., och så ler vi alla och våra hjärtan blir varma.

Själv ska jag ta bilen och köra mot Vansbro, en bra bit faktiskt.

Och vad ska jag göra där?

Jo, jag ska ta en kopp kaffe hos madamen som en gång bodde i Arjeplog.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Ja, det blir många promenader om man har en liten hundvalp och det har ju Ulrika.

Just därför kommer här ännu ett dagens-fönster från henne.

Och vilket bidrag sen!!

Vid lägerelden ...

... är vi ikväll många.

I alla fall ovanligt många på min lilla savann,

Här finns Hilda och Patrik, Anders och Josefine och så kom AP och Micke och lilla Nelly och nu har vi ätit mat och mera mat och blivit bjudna på AP:s lösgodis och vi har sett fotbollsmatchen mellan Sverige och Kroatien och pv hjälper just nu sin dotter med Matte-B-uppgifter och jag är glad att jag inte är tillfrågad när det hjälper dylika spörsmål.

Och vi har pratat om stafettvasan (såklart), om hur vi ser året - linjärt eller som en cirkel - de två poliserna, en lärare, en kassörska och en fotograf såg året linjärt, två projektledare och en skribent såg det cirkulärt och en dessutom som såväl cirkulärt som med ett motsolsvarv -!

Om detta surrade vi länge och det blev många skratt.

Och så spelade vi Plump.
Vi voro fyra deltagare och mina läppar äro förseglade när det gäller vem som vann .., men så mycket kan jag ju säga .., som att segrarens förnamn börjar med ett E.

Ja, och slutar på ett t.

Om ni nu nödvändigtvis vill veta det.

Och ni då ...?
Hur ser ni året?

Ja, jag är medveten om att den frågan säkerligen ställts här förut, men nu är det ju så .., att har man bloggat i sju år, då ärdet - i alla fall för mig -, oundvikligen så att mängder med frågor återkommer.

Ha förbarmande!

Tjuvlyssnat ...

Och så sitter jag återigen (nej, inte på handlarns trapp och gråter så övergivet ...) i backen i den där svarta hopfällbarala stolen och har solen rakt mot ansiktet.

Det är varmt och skönt ute.
Småbarn skrattar och pratar .., någon har krångel med pjäxorna .., en räddningsskoter kommer körande nerför backen med en kvinna som sitter baktill.

Människor tittar upp.
Människor återgår till sitt.
Människor dricker Bacardi Breeze mitt på dagen.

Intill mig sitter ett sällskap ungdomar och pratar högt.
Mest pratar dom om gårdagskvällen och om hon Eva som inte har nån kropp och har lockigt hår.
"Fy faaan!" säger en killarna.
Och det pratas fotboll .., kvällens match mot Kroatien analyseras i förväg - vem spelar på vilken plats - och jodå, det är nog okej, det ska nog bli bra.
En av pojkarna är från Degerfors och känner Olof Mellberg, fotbollsspelaren.

En bit ifrån kämpar en ung kille med skyddväst på ryggen, för att ta sig till liftkön.
Ungdomarna intill mig skrattar rått .., viskskrattar ..," hahaha ., vilken en!" säger dom och pojken hör inget av deras prat, ändå får jag ont i hjärtat och har god lust att putta omkull alla dom här kaxiga typerna så där så dom ligger med benen i vädret allesammans.

Men det gör jag förstås inte.

Jag har gjort det en gång tidigare - på pågatåget mellan Ystad och Malmö - då till synes urtuffa tjejer som hela tiden spottade (i väntan på tåget) pratade så illa om en fjärde flicka som inte var där och till slut sa jag till dem att ..."tänk, om jag hade varit den flickans mamma och ni har suttit här och spytt galla över henne .., över hennes utseende och att hon är så blyg, hur skulle det ha varit?!"

Inte det minsta brydde dom sig, dom bara glodde tillbaka på den där galna kärringen som väl var jag och tyckte att jag skulle sköta mitt.

Så den här gången sitter jag tyst och lyssnar förstrött, allt medan jag läser om prinsessan Madeleines känslor för sitt syskonbarn.

Att tidningarna o r k a r hitta på alla vinklingar på detta med den lilla prinsessan, övergår mitt förstånd.

Det är som om dom har tappat all sans och vett!

Och nu är jag hemma i stugan och bakar kanalbullar och sträcka 2, 3 och 4 har varit ute och tränat och åkt ett par mil och Josefine har vallat om i vallaboden (hon fick det gratis! det var nog hennes charm som åstadkom det ...) och nu är det eftermiddag den tredje lediga dagen och tulpanerna här på bordet är snart utslagna.

Ungefär så.

Första träningspasset ...

"Ja, du förstår Anders, det är jättebra med kardborrefästen på öglorna, ja, jag tappade min stav alldeles i starten en gång och du vet, då förlorar man många placeringar när man måste åka tillbaka och leta ....!" säger pv.

Jodå.
Anders håller med.


Vid bilen diskuteras fäste och glid.

I gröna ryggsäcken finns varm choklad och lite annat smått och gott.
Det är Anders som har tagit med sig "förning".

"Ååå, det är ju orättvist att ni har blåbärssoppastationer på era stafettvasa-sträckor!" säger Josefine.

"Ja, jag tror att på min sträcka var det minst tre såna!" svarar Anders och ser nöjd ut.

Snart dragning igen ...

Förra veckans vinnare blev Inga i Vännäsby (förstapriset) och Fourmum i Sollentuna.
Eller Vallentuna.

Om Inga vet jag precis ingenting och om Fourmum lite mera. Henne har jag träffat i affären, ja, då hon och familjen var på besök i landet Halland.
Ett tvärbesök bara, då jag stod i kassan och knappt han säga mer än "hej!"

Så Inga .., du får gärna berätta lite om dig själv och framför allt, mejla mig din adress, så jag kan skicka förstapriset och Fourmum .., du får gärna göra samma sak!


I en liten butik i gallerian (jo, en sådan finns!) i Sälens centrum, hittade jag en skylt i plåt.

Den får bli den här veckans förstapris!

Spridda skurar, akt.2

Tulpaner på bordet ..., ja, det kändes så tomt utan en endaste liten blomma i stugan!
Det blev Coop-tulpaner som sprider glädje här i huset!


Och i ugnen gräddas just nu frukostbullar.
Snart ska sonen telefonvittna i ett jobbärende .., pv är ute på dagens första träningsrunda och övriga sover.

Nytt köksbord och nya stolar har tillkommit sedan i fjol.
Jag tycker oerhört mycket om det gamla bordet i furu, här skramlar det av stolarna och ..., ja, men det går bra ändå.

Utsikt mot soffan (där dynorna hela tiden glider ut ...).
Här sitter vi på kvällarna - alternativt ligger och läser -, det beror lite på hur många vi är.

Och på matbordet låg detta när jag kom ner i morse.
Fjolårstiderna för Team Taurus ,-)

Dagens fönster ...

finns i landet Västmanland och vackrare hus än där, torde knappt gå att uppbringa!

Fönsterfångerska var Max stolta matte.

Om en inte så het man ...

Här utanför.
Bilden togs i fjol, nu är här betydligt mindre snö.

Och jag sitter utanför skidstugan - eller den kombinerade baren/restaurangen - längst nere i backen och jag lutar huvudet mot väggen och vänder ansiktet mot solen.

Alldeles helt ljuvligt är det!

Intill mig sitter andra som har tagit paus från skidåkningen; där är barnfamiljer med småttingar som sover middag halvliggandes i någon stol .., där är hundar som viftar på svansen åt andra hundar och allra närmast mig sitter en ung kvinna och pratar i sin mobil.

Hon är i 25-årsåldern, eller kanske 30?

I nästan en timmes tid pratar hon om sina kärleksbekymmer .., om den nya kärleken - han som gör henne så frustrerad -, han som drar sig undan lite.

"Fy faaan, jag blir så jääävla frustrerad, just det, ja, e x a k t, du vet ju att jag är lite udda och kanske skrämmer jag männen med att vara så på .., men vad faaan .. och man skulle ha två män, en som man har skitbra sex med och en som man har till vardags och bara har det jättebra med, ja, just det .., e x a k t!, men vad ska göra .., jag blir så ..., åååå, jag blir galen, så jävla frustrerad alltså!" säger kvinnan om och om och om igen.

Hon har blont hår och en fläta som ringlar sig likt en liten, liten orm och slutar en bit på axeln.
Lila täckjacka, svarta tights.

Och helt obekymrad tycks den unga kvinnan vara om att vi är säkerligen tio andra personer som kan höra precis allting och visserligen blundar vi och låter solen värma våra kinder, men ändå .., hela samtalet går rakt in i våra öron!

När timmen nästan är tillända, kommer en lång man och slår sig ner hos henne.
Det är kanske han, han som inte är så het av sig? tänker jag.

Kvinnan skyndar sig att avsluta samtalet .., hon säger "puss, puss, puss och kram, I love you!" och mannen lägger handen om hennes rygg och frågar om hon vill ha soppa och det vill hon.

När han kommit åter med sopptallrikarna, tycks kvinnan något mindre frustrerad.

Det tar sig ...

... nu har vi hämtat sträcka 2 (Anders) och sträcka 4 (Josefine) nere i Sälens by.

I hallen ligger Josefines skidor och vilar sig och vi har ätit sen lunch och pv har testat slalombacken, men kom hem och sa att njaaaa, högerknäet tycker nog inte så där jättebra om dylik belastning.

Ute på "bron" (det sörlänningar kallar trappa eller nåt) hänger Taurusflaggan, den som min högt älskade systerdotterdotter målade åt oss i fjol.


Taurus galopperar visserligen omkring på himmelska ängar, men är ändå med oss.

Och bilden togs några dagar innan det blev himmelsfärd .., och det var Taurus matte, AP, som höll i kameran.

Jag ä l s k a r den här bilden!

Utanför Coop i Sälen ...

... upptäcker vi den här skylten.

Underbart för kunderna, förstås.
Måhända aningen mindre lustigt för den kvällsarbetande personalen ...?


Mängder med skidåkande turister vimlar det av förstås!
Danskar, stockholmare och ..., såklart norrmän!

En norsk inköpslista låg slängd i snöslasket.
Lite diskret böjde jag mig ner och tog upp den .., lät den ligga ovanpå diskmaskinen för att torka och ser man på .., här är den nu!

I hästhimlen ....

... galopperar nog AP:s häst Taurus just nu.

Har han tur .., kanske han har träffat AP:s morfar, Ivar-Nicke, som var en stor hästvän och hade god hand med den sortens djur .., säkert skulle han ta emot Taurus och ge honom lite himmelska morötter och lite annat smått och gott och sen kunde Ivar ta med sig honom till den allra finaste hagen och där kan dom umgås nästan varje dag.

Och världens underbaraste bilder - tagna av Taurus matte - finns att titta på här.

Bilderna togs några dagar innan det var dags för himmelsfärd och togs av matten själv .., sååå mycket känsla är det i dem!

Andra lediga-dagsfönstret ..

.... finns i ett gårdsmejeri högt uppe på en kulle i landet Dalarna.

Ja, närmare bestämt i utkanten av Lima.

Och nu är det förmiddag .., det har varit lååångt telefonprat med AP och med en nyvaken dr Böhlander i Åre och pv är redo för inköp av valla och i dag kommer älsklingssonen med sin Josefine!

"Älsklingssonen ...?"'

Ja, jag har bara en.

Solen skiner ..., kaffet smakar gott och oj, så mjukt vattnet är här i norr .., håret blir mycket lockigare och lenare!