Ett mitt-på-dagen-fönster ...

Köksfönstret speglar sig i Stiggens vackra ögon.
Ute är det sol och blå himmel.

Så skriver Ulrika och eftersom det är ett härochnufönster, så får det komma in prick nu.

(För många, många år sedan när jag hade börjat med dagens fönster och lagt in ett liknande som det här, fick jag ett uppläxningsmejl/kommentar från Vän av Ordning - det var nog en man - som ansåg att detta var då rent bedrövligt, skulle det där kallas fönster! Om Vän av Ordning fortfarande läser här, så ta ett lugnande piller. Det var väl inte du, Rexxie? Ja, jag tänker på fjädrarna på Facebook-målningen idag ,-).

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Ja, nu är jag ingen high-fivare direkt .., det känns så dumt när jag ska göra saker som andra gör och jag inte har riktig koll på det .., men nånting som i alla gör mig väldigt glad, ja, rent av lycklig, det är kaffemuggen som inhandlades i Skärhamn för flera somrar sedan.

Hur kan tycka så mycket om en liten mugg, med små fiskar som dekor?

Ja, säg det. 

Men så är det.

Och så har den vit insida, det är viktigt .., då syns det starka kaffet riktigt bra.

Morgondagens tema är att vi ska visa en favoritbok från bokhyllan.  Eller från bordet. 

Kallt här, varmt där ....

Lilla Stensjö igår.

Brev från  min syster i Australien.

"I fredags kväll efter 5 dagars värmebölja med som varmast 46C,
då Adelaide var världens varmaste stad, så började det blåsa och
temperaturen sjönk kraftigt.  Jag öppnade alla fönster och hettan i
huset blåste ut på nolltid.  Ungefär samtidigt som jag gick i säng
så kom åskan.  Det blixtrade och small något oerhört i ca en halvtimme.
det kändes som om hela huset skakade och jag var livrädd för ett
nytt blixtnedslag. Efteråt kom ett otroligt störtregn, ytterst välbehövligt,
och sen ett nytt åskväder, men då var jag inte lika rädd för då var ju
allt blött åtminstone.

Och fr.o.m. i lördags så har vi haft underbart väder igen - sol från en
klarblå himmel och ca 30C, vilket faktiskt känns riktigt svalt.
Konstigt nog verkar trädgården ha klarat värmeböljan ganska bra
och ingenting har dött.  Jag har städat efter stormen och plockat
bort vissna blad etc, så nu är det riktigt fint igen. Sophia kan gå på
promenader och spela boll igen och inte bara gå omkring ock flämta
och sukta efter glass.
Nu har även jag läst Ove-boken, som jag tyckte var jättetrevlig.  jag kände
igen många män i Ove.  Annars händer det ingenting här.  Dessutom är det
semestertider och urdåligt på tv om man inte gillar cricket."

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Äntligen!!!! har jag ett veckans bästa. Det låter ju inte klokt, men nu har värmen börjat återkomma

i min lägenhet. Hela hösten och vintern har varit minst sagt sval och jag har kallnat mer och mer och

vartefter har jag ringt efter gubbar som förhoppningsvis kan ordna problemet med värmen. Idag, efter

att jag pratat med högsta chefen för bolaget som äger min lägenhet, då kom en man som kunde det här

med värme. Och det låter ju inte heller klokt, men han bara vred på några kranar och vips så flödade

värmen in i elementen.

 

Ja besserwissrar finns det gott om, men män som kan vrida på rätt kranar är sällsynta och så otroligt

uppskattade.

 

För mig är det stor lycka att slippa gå med raggsockar och lager på lager av värmande plagg. Nu kan

livet inne hos mig återgå till det normala. Halleluja, som du brukar säg Elisabet.

 

Kram/Anne i Mantorp

 

// Anne, du hade trivts tillsammans med pv! Han eldar i kaminen, så där som trodde han att vi bor på en ångbåt  ..., och jag nästan försmäktar i hettan! Igår, när jag var hemma till halv tre, upptäckte jag att det var sexton grader varmt i köket .., och jag bara njöt! Men så hade jag sticketröjan på mig också.

Tisdagsfönstret ...

Ännu ett födelsedagsfönster, nu från Kattis.

Och oj, så man kan börja längta efter sommar när man tittar på den bilden!

Tack Kattis!

Bästa kören ...

Ja,  ni vet ju alla hur mycket personalen på mammas gruppboende i Ystad kom att betyda för mig.

Dom blev som en familj.

På bilden saknas Ingrid, det var hon som ledde den eminenta kören ....

Ofta bjöd dom på kaffe .., jag satt i allrummet med mamma och det blev småprat och skratt.

När mamma dog, den där tidiga lördagen i april, fanns dom där som stöd.

Och när jag samma dag, några timmar senare eller om det var på kvällen, vände åter till Ejdern, rusade in på mammas rum, slängde mig på den då tomma sängen där avtrycket av henne ännu fanns kvar och grät nåt så hejdlöst .., fanns dom också kvar.
Eva-Lena satt lugnt och stilla i fåtöljen, inte långt från sängen, hon sa inte ett ljud, men hon fanns där.

Det händer när jag besöker Ystad, att jag inte går till kyrkogården - till minneslunden -.
Där hittar jag aldrig mamma.

Men in på Ejdern försöker jag alltid att titta in.
Lite småprat så där.
Och där finns mamma.

På min födelsedag hade jag ett meddelande på mobilsvararen.

Jag stod vid bilen, på väg till jobbet för att bjuda på fika, när följande hördes ...



Det var då tårarna kom.

Och om någon från Ejdern läser det här, så säger jag bara: I love You! 

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Ett frostigt fönster från Jämtland ..., skriver Gunnar.

Tack snälla! säger jag.

Måndagsglädje ...

Kanske är man världens barnsligaste människa ?
Sextio år och blir överlycklig över ett litet kuvert med bokmärken.
Dom kommer från Eva i Tyresö och på ett litet linjerat ark som följer med, berättar hon om dessa bokmärken som jag sedan sätter inom glas och ram.

Så här skriver hon:

"Vilket av dessa bokmärken talar till dig? Hade du bokmärken? I Halmstad hette det stycken.
Du ser att en del är moderna och en del är väl förbjunda?
Vi bytte ständigt bokmärken!
Jag minns att mamma sa att hakarna måste klippas bort. De är fula!!
Den skadade nallen fanns på min tid - varför -?
Så även brevbäraren som ser så ung ut.
Gammalmodiga märken sades vara värdefullast."

Mera glädje!
Ett tyghjärta i blått och grön och en en liten terrier (Milou) i plast - från Kävlinge och Malmö -!
Och Kapten Haddock med bara en arm - var hittade jag honom -?
Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.
Det lilla värmeljuset doftar vanilj.

I fönstret mot havet till, dinglar två änglar.
En kommer från Skåne (med glas från Palestina) och en från Dalarna.
Där står också en fyrstänglad orkidé som blev till oändlig glädje.

Jag höll på att glömma nånting viktig: solen som nu - äntligen - orkar svinga sig över kullen!
Här står jag vid köksfönstret och tittar ut.
Vid vedhögen har jag lagt mängder med skivade äpplen - det är till fåglarna -.
Vedtraven som ännu inte är kluven, blir till fina sittplatser för småfåglarna .., även ekorrar brukar skutta omkring där uppe.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Ja, det kan jag säga på en gång, att jag - som aldrig i hela mitt liv har velat vara med i någon film eller ens på bild - (det händer nån gång när jag drabbas av övermod att jag smäller till och fångar den där bloggmadamen med min Iphone), ja, det finns inte på kartan att jag ens under pistolhot skulle spela huvudrollen i en film. 

Aldrig.

Så tråkig är jag.

Just det.
 

Tur att man kan ändra sig ...

Nu vet jag: hon heter Hiba Daniel. Tack Dinah!

Ibland blir man nästan aningen förskräckt över sina egna tankar.

Allt börjar med en nattradiopraterska som kommer från Norge och pratar i expressfart!
I vanliga fall har jag inga problem med norska, men nattetid - och när jag inte har något kroppsspråk att titta på -, då blir det plötsligt svårt, ja, det blir så krångligt så jag ofta helt enkelt slår av radion (till pv:s glädje, han vill ha tyst i sängkammaren!).

Nu har jag väl någorlunda vant mig, men bara någorlunda ..., och jag tycker själv att detta att lyssna till norska borde väl vara en självklarhet, jag får helt enkelt vänja mig.

Sen kom en ny förmåga i Gomorron Sverige; det är kvinnan ni ser på bilden, hon som sitter intill Micke Leijnegard.
Då fick jag problem igen, men av ett annat slag.
Å, jag tyckte att hon var så fruktansvärt stel...,  och programmet - som tidigare var rätt lättsamt så där på morgonkvisten - (får jag välja, vill jag inte ha Agenda eller Debatt till morgonkaffet) förvandlades till nånting helt annat.
Ibland bytte jag kanal.

Och jag hade förfärligt dåligt samvete .., vilken slags människa var jag egentligen, som irriterade mig på såna småsaker!?

Men det är väl förstås som när jag var ny på Hemköp och skulle hantera affärens postärenden  ..., det tar tid att bli varm i kläderna och känna sig avslappnad! Så är det förstås. Självklart!

Nu ..., tycker jag så alldeles oerhört mycket om den kvinnliga programledaren vars namn jag inte hittar (jag har skrivit och frågat SVT) och hon fixar sin del i ledarskapet hur galant som helst!

Varför var jag så snabb att döma?
Och jag skäms över hur småaktig jag var, då i början!

Snart - när jag vet kvinnans namn - ska hon få ett brev av mig.

Dagens fönster ...

Klart du ska få ett fönster av mig till din födelsedag!

Här kommer ett graffitifönster från Bockabyn - ett f.d. militärt övningsområde (mitt ute i skogen)  utanför Borås, där man byggde upp en "stad" för att soldaterna skulle kunna öva "krig i stad".

Numera används den som paintballområde, och det måste väl vara perfekt för utövarna att kunna smyga omkring där bland husen.

En del kända och okända graffitimålare har varit där också och skapat massvis med figurer och mönster.

Massa Grattiskramar från mig och maken!
♥♥♥

afBabs

//Tack snälla, rara Barbro! säger jag.

Och så ett kvällsfönster från Paris ...

Liten balkong utanför rummet och många pariserfönster att beskåda.

Kram från lundafarmor.

//Tack du rara Agneta! säger jag.Och den här bilden påminner om en målning av Isaac Grünewald; en kvinna som sitter på en balkong och syr .. jag har den själv, tyvärr inte i original ,-)

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Dagen idag var helt klart veckans bästa med ett underbart vackert vinterväder.
Jag tog med mig kameran och vi åkte upp till Stocketitt på Frösön (det café vi besökte när ni var här). Där var det igenbommat men vi vandrade runt där och kameran arbetade på högvarv.

 Därefter åkte vi till stugan och tittade till. Vår lilla stiga låg inbäddad i snö och det såg så mysigt ut, mindre mysigt var det att komma in och se all muslort som låg lite här och var.
Storstädning väntar till våren.

Dagen avslutades med kaffe hos svärföräldrarna.
När vi skulle åka hem låg det ett rosaskimmer över nejden.

En härligt uppfriskande dag.

Kram Eva

Nr 19. Kolla, här är ett fynd jag gjorde en gång! 

Ja, jag behöver väl inte säga så mycket mera.

Världens snällaste pv.

Det bästa fyndet i livets loppis.

Nittonde januari ...

Söndagsfönstret ...

.... kommer från skåneland.

Så här skriver hon:

Här ser du vårt fönster och delar av våra hästar som går ute alltid.
Kanske något för dig

Kram Christel kottenliv

Det allra bästa för Ulrika ...

Den här veckan har jag fått umgås med två av mina allra bästa vänner, varav den ena bor i Finland!

Mikaela var i Sverige - och just i mina trakter - med jobbet och lyckades göra sig fri en kväll så att vi kunde ses. Amanda kom från Uppsala och så for vi till Hällefors och hade en härlig kväll tillsammans med Mikaela. Underbart!

Amanda stannade till fredag eftermiddag, och vi hann sticka och prata och ha roligt OCH träffa Mikaela en gång till - Mikaela och hennes grupp kom nämligen på studiebesök på jobbet. Kul!! :-)

Och så har Max varit här och det var så roligt! 

Roliga promenader med snöbusande, glad hund - det mår man bra av. :-)

Hälsningar Ulrika.

// Hur glad blir man inte när någon skickar in Det Bästa utan att man ens annonserat om det! 

Vilka priser det blir den här gången, det får vi se .., kanske en liten burk av pv:s marmelad .., ja, jag återkommer med den saken. (vinsten). 

Och alla ni andra får gärna tänka till om vad som gjorde er lite extra varma inombords!

Varmt välkomna med era bidrag!

Nr. 18. Dagens filmtips! 




Det blir den japanska filmen "Avsked".

En av de vackraste filmer jag har sett.

Rekommenderas varmt!

Här finns en recension.

Morgondagens ämne handlar om ett fynd man en gjorde.

// Kattis valde tre filmer, två av dem är båda älsklingsfilmer hos mig!
Den tredje har jag ännu inte sett.

Fröken Blund som slår dank .. hon visste också!



(Jag tog inte med Cinema Paradiso, men alla som läst här i ett par års tid, vet att den filmen har en särskild plats i mitt hjärta.)

Nr 17. Den bästa osten är ju som vi alla vet ...

Ost är min stora passion.
Helt ärligt tycker jag om nästan alla ostar ..,  och att öppna dörren till en riktig ostbutik, ja, det är ju som att kliva rakt in genom paradisets portar.

På 60-talet i Malå låg mejeriet inte långt från mitt barndomshem.
Där - bakom disken - (i mejeriet, alltså) arbetade tant Maddy och där köpte man inte bara mjölk och grädde, utan även ost. Inga mögelostar, men vanliga ostar typ Herrgård.

Jag minns doften!

På bilden syns min favoritost .., inte till smörgåsen, men till lördagkvällen, gärna med blå druvor som tilltugg. Kex behövs inte.

// Hon som slår dank, hon skrev så här om sitt förhållande till ost.

Kattis tyckte så här ...

sportigajenny kom ihåg ...

Och listpåhitterskan valde en ost som jag själv glömde bort, men som jag ÄLSKAR!

Dagens fönster ...

... kom i ett vackert paket som hämtades på Matöppet i Slöinge.

Det är en liten tavla som visar utsikten från dasset på Rödön och den som målat/fångat fönstret, ja, det är Eva på Frösön och den som har bra syn, kan även skönja en liten fluga som spatserar omkring på fönsterspröjset.

Tack snälla Eva! säger jag och det här var ett av många, många fönster som kom till födelsedagen och gjorde hjärtat så innerligt varmt.

Ni är inget annat än   u n d e r b a r a !

Lördagmorgon ...

Natten blir orolig.
Jag drömmer att jag med en bilnyckel repar en grön, tjusig bil - typ Cadillac - och jag inte bara repar den, jag ristar in bokstäver med min handstil och får våldsam ångest att jag nu ska bli upptäckt.
Bilen visar sig tillhöra helsingborgaren och jag tänker att jag måste lackera om den innan den återlämnas.

Sen vaknar jag.

Ring-så-spelar-vi från klockradion och en ung skånska berättar att hon varit uppe sedan klockan fyra på morgonen och medan jag själv haft mardrömmar, har hon sprungit 12 km, bakat bröd och gett djuren mat .., tre grisar har hon och en hel del annat.

En man från Segeltorp kommer också fram till programmet och vill lyssna till Max Fenders och då tänker jag på Malå och alla gånger den orkestern spelade på Borgen.

Olika dialekter blandas i den lilla klockradion.
Mannen från Kyrkhult i Blekinge har u:n som låter helt annorlunda än alla anda u:n.
Här finns ett exempel på blekingska.

Harry vill gå ut och lägger sig platt på husses mage och han säger att "ja, lille vän, jag vet vad du vill!" och snart blir det frukost och ute är det friska vindar .., småfåglarna har fått mat .. , sigge nilsson vil ha fisk men får torrfoder .., och igår fyllde Michele Obama 50 år .. - grattis i efterskott! - vill jag säga, jag hoppas att hon fick en fin födelsedag.

Är det någon av er som tittar in (ni som inte ger er tillkänna) som fyller år idag, så stort grattis till er också!

Och så ett kvällsfönster från Jämtland ...

Sitter på restaurang Viktoria i Östersund.
Har ätit en fredagspizza.

Gunnar i Vaplan.

Ibland har man tur ...

Till bemärkelsedagen kom snällord, en ängel, choklad och allt möjligt!

Allt till stor, stor glädje!

Tomkartonger och papper, det lade jag i en stor kasse som ställdes i pannrummet.

Från Ystad kom ett collage om viktigheter i mitt liv.
Ingen avsändare ...

... bara en vink om att den som gjort detta var "hon med vänsterhanden".
Den på bilden.

Nog anade jag .., men för att vara riktigt säker tittade jag in på min sida med fångade vänsterhänder och ser man på - vid rosa pilen - där var hon!
Solbritt från Ystad!
Oändligt rar kund i affären där jag arbetade!

Och så idag i en kommentar undrade Eva på Frösön om jag fått fönsterbilderna som hon skickat, ja, på den där stora dagen? Ett fönster, av det mer annorlunda slaget, det hade jag fått och det kommer på bild i morgon, men två andra ..? Nä.

Då började jag  a n a ..., gick raka spåret till pannrummet, hittade den stora papperskassen med allt omslagspapper och alla gröna postpåsar .., letade och letade .. hittade det vackra bruna papperet med Evas handstil på framsidan .., hittade ännu en påse ..., och ett kuvert där inuti och ser man på ....

... där dök två fönsterbilder upp, men även det här kortet som Eva har gjort med dom där finurliga pennorna som hon har köpt!

Känner ni igen er?

En lockig madame som har minskat i vikt .., den rosa yllehalsduken som var så dyr .., vita anoraken .., och så Harry som känner doften av vildkanin och där står vi på klipphällarna nere vid havet!

Jag säger bara det: tala om underbara bloggvänner!

Och vilken tur att vi inte hunnit elda upp allt papper!

Och Dinah vittnar ....

Hundarnas bädd, tror jag ...?

Jo, jo. Snyggt och prydligt. Välbäddat. Dammfritt.
Hos mig är det en annan ordning.
Här bäddar och huserar ett gäng hundar och i sängen jag och ett gäng katter.
Kläderna förvaras i stil med Gunnar, men utan hopviket.

Har hamnat mitt i ett i-landsproblem idag.
Åkte buss för att köpa kattmat till Asterix som bara äter viss sort.
Nu var den på extrapris en bit bort. Allt gick bra tills jag skulle hem. Trafikolycka. Inga bussar. Nästan en timmes väntan i tiogradig kyla. Snacka om frostnupna kinder - för att inte tala om näsan..........
Till slut hade en slug busschaufför brutit sig ut och kört en kringelkrokväg för att plocka upp oss som stod och frös.
Serviceinriktad är bara förnamnet, men ack så efterlängtad.

Kram!

Här och nu ...

Tur att det finns många träd längs vägen ner mot havet, tänker nog harry.

 

Ett mitt-på-dagen-fönster från Turtlan ...

Ett litet semeseter-vykort nästan .., till bloggvännerna!

Så här skriver hon:

Idag, äntligen ska vi satsa på bad i havet.
Eftersom det är en bit att gå till havet så har poolen vunnit efter en dag på utflykt. Eller så har vi inte haft badkläderna med oss. Igår försvann också molnen:-) Bra pooler också och inte en massa folk utan har vi varit ensamma.

Nu dags gå på marknad på byn och sen ett bad i Atlanten.

Turtlan.

Nr 16. Titta, här är en bild från mitt sovrum!

Guidningen börjar på pv:s sida av sängen.
Där finns bokhyllorna och ovanpå den lägsta hyllan, där har någon inrett en praktisk garderob, ja, man bara lägger kläderna i en hög och så var det med den saken.

Vid sidan av sängen finns ett Mandomsprovsdiplom, så där så att självkänslan alltid hålls på topp.

Lite som Viagra.

Vänder vi blicken åt bloggmadamens håll, kan man förledas att tro att hon är en ordentlig dam.

Jo, jo.

Det är hon inte.

Vid sidan om min sängkant, där finns ingen "garderob", däremot en  hög i hörnet. 

Att skapa högar är min i särklass bästa gren. 

Som synes drömmer jag om vår och sommar och en prunkande köksträdgård.

Och titta, en bok om Ååååågust Strindberg ligger på mitt sängbord, å, det kan ju inte bli bättre, det ger bilden av en bildad och kulturell människa!
Tyvärr måste jag göra er besvikna .., jag har inte läst ut boken.
Ännu.
Klockradion har följt med sedan Hedenhös tid.
Det är där jag lyssnar till favoriten/nattprataren Rickard Herrey.

 

Den guidade visningen slutar med en titt ut genom fönstret. 

Där borta, bakom träden, finns havet. 

Om man står på taket har man havsutsikt, men inte härifrån. 

Däremot kan man - ibland - höra dånet från vågorna när fönstret står öppet.

Det är inte det sämsta.

Såja, nu har ni fått följa med in i det allra heligaste och ingen retuschering heller. 

Hur var det nu hos dom andra vännerna?

Jo, Jenny, hon fuskade och visade en gammal bild! 

Kattis vinklade kameran åt ett annat håll ...

Listpåhitterskans bild kan lika väl komma från Sköna Hem ...

Och hon som slår dank, hon har ett skåp i sitt sovrum som ....

Ja, nu vet ni. 

Dagens fönster ...

Kanske kommer ni ihåg att jag önskade mig fönster, nu till bemärkelsedagen?
Och att det kom fönster!!
Så roligt!

Här är några stycken från Portugal:

"Man ska fira att man blivit född, för annars hade man ju inte fått vara med, och nog skulle det vara trist!

Jag skickar ett av mina stiligaste fönster - om inte för fönstret så i alla fall speglingen.
Det är några år gammalt, men jag tror inte att det har varit med hos dig.
Det är några kvarter bort hemifrån mig.

Hälsn. annannan i Porto."

Oj då ...

Min ena syster brukade säga (snällt) att jag är utrustad med ovanligt lång överläpp.

Egentligen förstod jag aldrig vad hon menade.

Nu vet jag.

(Jämför med lillkillen, som hette och troligen fortfarande heter Lasse).

Tack du rara Åsa som mejlade bilden som jag inte själv längre har kvar!

Och så blev det dragning ...

Och jag kan i alla fall säga att en av deltagarna kommer att bli nöjd.

Grattis till vinnarna!

Följande låg och skvalpade omkring i den lilla tillbringaren:

Monet i Frankrike

mossfolk

Annika i Kävlinge

Ann i Göteborg

Eva på Frösön

Gunnar i Vaplan

Eva i Tyresö

Turtlan, just nu på holiday ...

 samt ...

Lisbeth / Tankevågor i Stockholm.

Mitt eget bästa - ja, det behöver jag väl inte ens säga vad det är - det vet ni: all värme som kom farande genom rymden och från andra håll.

Här kan ni se filmen.

En alldeles vanlig torsdag ...

Då är allt vad kalas överstökat och det är vardag igen och jag är sextio år och en dag.
Jobb från halv nio till ett.

I charken står Mattias och lär sig fixa semlor.
Femton kronor styck.
Riktigt fina blir dom och det märks att han har det rätta handlaget, men så har han också gått restaurangprogrammet i gymnasiet och haft pv som lärare, ja, fast det sista har väl inte direkt med semlorna att göra.

Och dagen blir som alla torsdagar .., det är det vanliga .., ta emot mejerivarorna från Arla och Wapnö .., brödet från Östras Bageri och så ska ju vårt eget gräddas .., frukosten ställs i ordning .., det är avlösning av Lena i kassan och sen är det datumkoll av ost, sill, juice och det som nu finns i dessa diskar .., och ute snöar det och det blir värk i knäna och Lena får ont i huvudet och när klockan är ett slår vi oss ner i personalrummet och tar var sin kopp kaffe och helt eniga är vi om att den där värken är lågtryckets fel.

Sen kommer jag hem till en överlycklig harry och ute är det snö i luften, men bara så där knappt omärkligt .., och det blåser .., grannens stora björk vajar i vinden.

Ni tror förstås att jag har glömt bort dragningen, men se, det har jag inte.
Nu ska jag fixa lotter och så får dra i mörkret ikväll.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Här kommer en hälsning från NyaZealand.
Skickar med fönster från Markata norr om Aukland. Kul att läsa din blogg, så blir vi uppdaterade om vädret hemma. I slutet av detta år är det min tur att fylla 60 år. När jag tänker på det, kan jag ej förstå det. Känner mig ej som 20 men kanske som 40 år.
Ett stort grattis och ha en bra dag!!
Anna-Lena på Skipås


//Anna-Lena arbetar på vårdcentralen i Getinge och var den som tog bort agrafferna i mitt då nyopererade knä - förra gången -. Tack snälla, rara! Så omtänksamt av dig att ha packat ner fönsterhåven!  Idag lär det ska komma snö igen, men ännu är gräset grönt.

Till er alla ...

Det här har varit dom bästa dagarna i nästan hela mitt liv .., som att ha plaskat omkring i det här havet av värme och kärlek.

Jag vet, det låter fånigt, på gränsen till patetiskt, men då får det vara det.

Har idag bjudit arbetskamraterna på smörgåstårta och suttit med dem i fikarummet och Lena, som snart går i pension, var här på förmiddan och hälsade på och gratulerade .., ikväll middag tillsammans med Hilda och pv:s kusin Elisabeth med sin lille halvårsgamle Olle med knallbruna ögon och go som gull!

Om jag säger att jag är totalt mentalt slut på, så är det ingen överdrift.

Inte hann jag ordna med dragning heller, det får bli i morgon.

Sen vill jag tacka alla som hört av sig .., å, så snälla ni är!

Ååå, ni som inte har fyllt sextio än, ni kan se fram emot den dagen!

Och er som jag missade när det var er tur, håll er i skinnet till sextiofem!

Då ska jag vara på alerten!

Kram till er, hela bunten!

Ps. Allt har varit till glädje, men vet ni vad som gjorde att tårarna började rinna?
Jo, det var en inspelat meddelande på min mobil, med sång från dom som arbetar på gruppboendet Ejdern i Ystad, där mamma tillbringade sina sista sju år! Och dom sjöng på häääärrrrlig skånska, inte ja, må hon leva, utan den här "med blommor och blader ....", mer som dom sjunger i Danmark!  Jag ska se om jag kan föra över det till youtube. Lycka! Ds.

Listan ...

Nr.15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen ...

Jag hade väl kunnat dra till med att mitt ständigt bångstyriga hår gör mig vansinnig, men det är att ta till överord. 

Men nånting som irriterade mig våldsamt under min tågpendlarperiod, det var när - oftast kvinnor, tonåringar eller såna i 30-årsåldern - ockuperade flera säten och låtsades sova när det var dags för påstigning och så vågade andra resenärer inte störa, utan stod i stället i flera mil!!

Det gjorde mig nästan vansinnig.

Ett så egoistiskt sätt att vara ..., nej, fy .., jag blir arg bara jag tänker på det ,-)

(Och ja, jag brukade peka på dom lediga sätena där det då stod en väska eller låg en jacka och säga ..."men .., det finns plats här!" och blicken man då fick av den som ville ha hela alltet för sig själv, var inte av det mer vänliga slaget, kan jag säga.)

Det bästa för Eva i Tyresö ...

När lillKarin 2 år  kryper ner i min säng och vi läser en bok - Oscars Pinnar

då njuter jag ( fast jag har feber.)

Mommo säger hon Du e mysi......

Och jag läser och hon lyssnar intensivt.

Boken är oerhört bra och hon har inte hört den förut.

Hon äter russin samtidigt och det går bra. Men ett par russin hittar vi sedan i sängen.

Eva i Tyresö

Dagens fönster ...

... fångades av den rara Solveig i Dalarna.

Men egentligen är hon från Arjeplog.

HÅll med om det är så vackert så man nästan ramlar baklänges!

girls



och varför har jag inte tittat på den serien förut?

den är ju helt ljuvlig.

Nr 14. Om jag blev tvungen (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie ...



... så skulle det bli som Ingeborg Skjaern i den danska tv-serien som i Sverige gick under namnet Matador.

Inte för att Ingeborg hade det särskilt lätt, men för att jag dels tyckte så oerhört mycket om henne och förresten - om nästan alla - i den serien, frånsett hennes man ..., men övriga!



Det var verkligen ett härligt persongalleri!
För en stund tvekade jag mellan Ingeborg och Laura.
Det fick bli den förstnämnda.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

En lite trött vecka har det varit, men det är okej. 

Glädje har det förstås funnits en hel del av och denna vecka blir det barnen som verkligen är min stora glädje.

Som att sonen ringer flera gånger i veckan och berättar hur det går med allt. (han har fått heltidsanställning och nytt, eget boende)

Eller att Sanne, min äldstas fina flickvän, skriver och undrar om jag vill komma och ha en slapp mysfredagskväll med henne när Emelie jobbar natt och att sedan ha en jätterolig lördag med dem båda.

Och så de stunder i veckan när Lisa och jag kan vara sådär riktigt knasiga tillsammans, när hon inte tänker på att ngn skulle kunna se oss och hon skulle tycka att vi (mest jag förstås) är pinsamma. :)

 

Annika.

Det bästa för mossfolk i .., ja, vad heter det nu ...?

 

Det bästa den senaste veckan, ja det måste vara att diskmaskinen äntligen är på plats!

Det känns ungefär hur lyxigt som helst :)

 

mossfolk