Det bästa för sportiga jenny ....

 ... var ju helt klart helgen i Stockholm.

Huvudmålet med den här resan, var tro det eller ej, att besöka en kyrkogård.
Men det är inte vilken kyrkogård som helst. Nej det är Sveriges största kyrkogård, med ca 33 000 gravar. Jag pratar om Norra begravningsplatsen i Solna.

Och anledningen till att jag ville dit beror på S.A. Andrée, K. Fraenkel och N. Strindberg är begravda. Och då jag levt med dessa herrar och den ödesdigra Andreexpeditionen ansåg jag att nu är det minsann dags att hälsa på männen. Jag hann med ytterligare två kyrkogårdar, Skansen och julmarknaden där, Historiska museet, jul marknaden på Stortorget, Stockholms Stadsmuseum, Medeltidsmuseet och ett biobesök innan det var dags att åka hem igen.

Alldeles själv var jag på den här resan var jag också, och det var inte sista gången jag åkte iväg på egen hand kan jag säga!

 

//sportigajenny

Dagens fönster ....

.... nästan som en illustration i en bok, tycker jag att det ser ut som.

Fullkomligt magiskt!

Det var Ulrika som hade håven redo.

Morgonens bästa ...

Att min rödvitrandiga syster och hennes dotter verkligen har bestämt sig.
Dom kommer hit och firar lillejulafton med oss andra på lördag.
Och sover över!

(Ja, alltså .., om vädret och väglaget är anständigt).

Glädje, glädje!

Mindre roligt: att pv nu är sämre vad rösten anbelangar och - återigen - är utan röst.
Cortisonbehandlingen är över.
Vad ska han nu ta sig till?

Ett tips ...

Om ni vill se bilder som verkligen  b e r ö r.

Klicka här.

Resumé ....

Full syra på jobbet!
Tunga paket som väger på pricken tjugo kilo, vilket är maxvikten .., vi baxar och har oss och försöker få plats på hyllorna.

Julfrimärken säljs i parti och minut, mest parti, och fjortonkronorsmärkena tar slut och jag säger att jag har beställt, dom kommer nog i morgon, men så länge får vi pussla lite, ja, det går ju lika bra att ta två vanliga inrikesmärken bara, plus ett prioritairemärke intill.

Paket skickas runt hela världen!
Många till systerlandet i väster .., till barn som arbetar och inte kommer hem.

En kvinna vill skicka en kvarglömd tröja till Danmark.

Och från fyra till fem hamnar jag som avlösare i charken.
Lätt panik!

Jag är osäker på vilka korvar som är vilka och inga plu-nummer kan jag, men tack och lov för små skyltar som sitter vid varje vara (på baksidan av namnet på varan står plunumret) och jag skivar griljerad julskinka och en ung kvinna vill provsmaka två olika skinkor ..., en man köper 2 hg salami och dom ska vara i "lagom tunna skivor, ja, inte lövtunna!" och inte får jag paketen så där fina som ordinarie charkpersonal får - men kunderna är vänliga och säger att dom ändå ska riva upp paketet så fort dom kommer hem -.

Och sen har nånting blivit fel i kommunikationen, så den som ska börja arbeta klockan fyra dyker inte upp .., Mattias ringer runt till alla möjliga och får till sist fatt i den som står på schemat och hon kommer ilande från sitt andra jobb och är en komplett ängel (men en trött ängel .., det blir en lång arbetsdag för hennes del!) och hon tar hand om mejerileveransen som är tung-tung-tung!

Nu är det sen kväll.
Pv, sjukskriven även den här veckan ut, hostar och har sig, men liiiite röst har återvänt.
Men trött är han .., så obegripligt trött.

Från tv:n hörs nyheter ..., ååå, denna oreda i världen, men jag ler åt journalisten från en tv-station i Sydney - ja, det gäller det här gisslandramat på ett café -, hon pratar på gränsen till bred norrländska, jag sitter i soffan och säger till pv att hon måste vara från Västerbotten, men det är hon inte, hon är tydligen från trakten av Arjeplog och då tänker jag förstås på rara Solveig och vårt besök i Dalarna och sen dyker Margot Wallström upp (hon är ju verkligen från trakten av Skellefteå!) och i studion sitter en av programledarna - Anders Nånting -, västerbottniskt påbrå även han om jag inte missminner mig, ja, lite från Norrbotten också om det nu ska vara så viktigt.
Hemlandstoner rakt av.

Innan jag går i säng ska jag massera mig själv med lavendelolja.
Ibland behövs inte mer än så.

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljusglimtar:

Att jag fått remiss till ortopeden och fått ny smärtlindring att testa (morfinplåster). Jag ska också på ny magnetröntgen.

Och helgen som var, med allt filmtittande (Django unchained - såååå bra!!!), sällskapsspelsspelande och fnissande tillsammans med Chrille och Mika.

Och Chrilles entusiasm över skolan och projekten där. Underbart!

Och Musikhjälpen!

Det bästa för Dinah i Kallhäll ...

Hej!

Veckans bästa är utan tvekan Musikhjälpen.
En helt magisk vecka när man verkligen får se att det finns så många duktiga och engagerade ungdomar som verkligen vill jobba för en bättre värld för alla. '
'
Den går dygnet runt, och tyvärr orkar jag inte sitta uppe och hänga med en hel vecka, men jag tittar så ofta jag kan, för detta är verkligen peppen som ger mig tron på mänskligheten tillbaka.

Nu blir det 51 veckor med bilbränder, överfall på åldringar, våldtäkter, upplopp igen, men så länge som möjligt ska jag ha kvar minnet och känslan av dessa fantastiska ungdomar.

Allra mest imponerad blev jag av Julius och Björn som cyklat från Orsa till Uppsala bara för att få folk att skänka pengar till Musikhjälpen. Drygt 300.000 fick de in, men för de pengarna lovade de också att bada i Fyrisån (avklarat) och GÅ tillbaka till Orsa.

(Hundsporten - som ju också ligger mig varmt om hjärtat - drog också in drygt 300.000 till Musikhjälpen)

Veckans vinster ...

Hur är det kära bloggvänner ...?
Orkar ni med ännu en omgång i lotteriet?

Här är i alla fall veckans vinster:

Förstapriset är en liten mössa som säljs till förmån för cancerforskning.

Så här ser mössorna ut .., och den här är i storleken 4 - 7 år.

Kvinnan på bilden är den otroliga Anna, själv drabbad av underlivscancer, som - detta till trots - knåpar ihop och säljer armband, mössor, halsdukar, ja, hon är outtröttlig och jag vet inte hur mycket pengar hon har skrapat ihop tack vare detta!

Här kan ni läsa mer om detta och även få julklappstips!

Tröstpriset är ett litet paket med juliga servetter.

Nu vet ni.

Vill ni vara med och dela med er av glädjen, så är ni  v a r m t   välkomna att mejla ert bidrag till bisse151@gmail.com.

ellem i Skellefteå, vars man gått igenom en by-pass-operation i Umeå, hade inte svårt att hitta det som gjorde hennes hjärta varmt.

Själv fick jag igårkväll möta kattungen Olle.

Dragning blir det på söndag, innan vi åker till Steninge kyrkby på dop av Göstas dottersöner Alfred och Elliot.

London, september 2012 ....

Det är Emma som då är femton år och jag själv och vi strosar omkring på loppmarknad på Portobello Road och Emma är måttligt road (läs: vill bara därifrån, är inte det minsta intresserad av gamla prylar, hon vill in till city och titta på kläder ...), men nu går vi där tillsammans och i en liten butik som säljer affischer, vykort och allt möjligt annat, hittar jag ett tryck som jag tycker så mycket om.

Det är det ni ser bilden.
Längst nere till vänster - men det syns inte på fotografiet - står det "Beauty cleaning up".

Idag, efter drygt två år, liggandes i min bokhylla, hamnade bilden inom glas och ram.

Och jag tycker fortfarande om den.
Tavlan.

// Biggan i Hudiksvall skriver en kommentar att detta är ett tryck av hennes favorit Banksy.
Jag fattar ingenting. Googlar och upptäcker att hon har rätt :) Tack snälla, rara Biggan!

Dagens fönster ...

Om lördagen var jag på en liten konstutställning.
Liten för både tavlorna var å och huset de visades i är litet.

De här två glasfåglarna i fönstret är numera mina.
Jag hade nämligen ett presentkort att köpa något för hos utställaren.
Bestämde mig snabbt när jag fick se dem.

Nästa helg flyttar fåglarna hem till oss.

Turtlan

Kvällens bästa ...

Innan vi går hem för dagen - eller kvällen - kommer Bella och hennes pappa och visar upp Bellas kattunge som heter Olle.

Vän av Ordning menar förstås att så får man inte göra - inga djur i butiken -, men jag har helt enkelt inte hjärta att säga nej .., och hela tiden håller Bella eller hennes pappa i den lilla ulltussen.

I flera månader har Bella drömt om en eget katt, men så har det ju stupat på att någon i familjen är allergisk ..., fast när dom i somras - under ett par dagar - tog hand om en förrymd kattunge .., ja, då gick det bra och kanske var det då Bellas pappa och mamma ändrade sig.

Och jag står i kassan och fyller på varor när Bella dyker upp och strålar som solen och med sig har hon alltså sin pappa och katten Olle som är den lenaste katt jag har träffat och alldeles lugn!

"Titta Elisabet!" säger hon och ler med hela ansiktet och jag får hålla i och snusa lite på Olles päls och jag förstår precis känslan.

Ååå, så lycklig hon är den lilla tösen!

Ännu mera glädje!

I år har vi (läs: inte pv ...) valt att ha julgranen i växthuset och ni kan inte tro hur fint det blev!

Var gång jag kommer hem från affären och ser hur det lyser så varmt där inne .., ja, då blir jag så ..,så glad!

Och tänka sig att pv håller med.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Stranden i Stensjö ...

Hej!

 

Det bästa den senaste veckan är utan tvekan att makens bypass-operation gick bra! 

 

Jag har varit hos honom på NUS i några dagar och det har blivit synbart bättre dag för dag.

Nu är det jobb några dagar, sen ska jag åka ner en sväng och hälsa på honom igen. 

 

Stor beundran för personalen på Thorax intensivvårdsavdelning. 

 

Skickliga och mycket vänliga och omtänksamma!

 

ellem

Här och nu ... och igår.

Så här såg det ut igår, i Stening, just nedanför Skepparstugan.

Idag är det gråmulet och på gränsen till kyligt.

Och jag är våldsamt trött och ska - om en timme - köra till jobbet.

Mitt bästa just idag ...

Från dottern i Ghana kommer en liten filmsnutt som gör hjärtat så glatt!

Det visar sig att under ett besök i en affär, råkar hon träffa den här mannen som aldrig någonsin varit utanför Ghana, men som kan rabbla upp svenska städer från norr till söder på löpande band! Nu minns jag inte den absoluta ordningen, men ungefär så här var det.

"Ja, vi börjar med Haparanda uppe vid gränsen .., sedan Luleå, Umeå, Sundsvall, Sollefteå, Bräcke, Dannemora, Gävle, Uppsala, Eskilstuna, Karlstad, Karlskoga, Växjö ....", ja, så där fortsätter det.

"Men hur ...?" säger dottern.

Jo, det visar sig att mannen alltid har varit intresserad av geografi och på sätt pluggat in städerna.

Att en man från Ghana kan göra detta förvånar mig inte alls; men det som förvånar mig är .., ja, hur kommer man på tanken att lära sig svenska städer just så där?

Tänk, om jag skulle få samma idé och plugga in alla städer i något vansinnigt avlägset land och dessutom med rätt uttal! F a n t a s t i s k t, var det att lyssna till honom.

Synd att jag inte fixar att få till filmen.

Tredje advent ...

Gröna gräsmattor och som vanligt lite blåsigt.

Husets herre är aningen bättre, men bara aningen ..., själv ska jag arbeta kväll och jag tänker att nu går det undan ..., nästa vecka är en vecka utan flera lediga dagar i sträck ..., på lördag är det lillejulafton här i gula huset och på söndag vankas tvillingdop (och morfar Gösta får titta på från himlen eller var han befinner sig ...) och så blir det julfirande tillsammans  med barn och barnbarn och sen kommer lilla Nelly att flytta till landet Halland, ja, i alla fall så länge som matte och husse befinner sig i Ghana.

Göstas händer ... det var på bröllopet i Skåne i somras.

Och lille kaxige Messi, hans husse och matte ska - efter jul - flytta till Växjö - ja, det blev en kort sejour i Stensjö och oj, så tomt det kommer att bli när den här lille tuffingen inte längre kommer skuttande på tvärsan och med svansen rakt upp i luften när han möter harry!


Nu blir det Vinterstudio från Åre ..., lite dammsugning och bortplockning och sen är det dags att plocka fram plu-nummer och kolla datum i mejeriet och så där rullar livet på.

En trivsam 3:e advent till er alla!

Dagens fönster ...

Vi hade en fin eftermiddag i Göteborg i lördags.
Solen sken så härligt på dessa fönster med stora fina ljusstakar.

 Kram Kerstin - lifelivingitnow (Instagram)

// Tack att du hade håven med dig, Kerstin!

Hos Stig ...

När jag var liten drömde jag om att gifta mig med en bonde.
Jag skulle bli bondmora och vara snäll mot kor och kalvar och kanske skulle där finnas får och lamm och nån gris och höns förstås.
Det där med slakt tänkte jag aldrig på.

Och åren gick och ingen bonde kom i min väg och tv-program där bönder söker fruar, ja, det hade jag aldrig ställt upp på, tänk, om man hade blivit ratad i första omgången!
Nej, först dök en polis upp, därefter en lokförare och sist av allt en mattelärare!
Ingen bonde så långt ögat nådde.

Men livet kan bli bra ändå.
I stället för att mjölka kor, kan man arbeta som affärsbiträde och flytta till ett nytt land som heter Halland och man kan bosätta sig bara några kilometer från en vänlig bonde som heter Stig och  till friherrinnan, som ser Stigs lagård från sitt sovrumsfönster, säger jag att ååå, tänk om man kunde få ta några fina fönsterbilder från lagården .., med solen på andra sidan havet!

Och så ringer telefonen!
"Nu du Bettan är det fint ljus!" säger friherrinnan och jag tar bilen och susar iväg och kameran ligger i anoraksfickan.

Tänk, att en lagårdsdörr kan öppnas och direkt åker man baklänges i tiden - minst femtio år -!
Det doftar mormor.
Med fönsterbilderna blir det som det blir ..., det är svårt med ljuset och min kamera är heller inte den mest ultimata.

Det här är inte den modernaste av lagårdar, men där finns en hel drös med omsorg om djuren!
Stig berättar om kalvarna som han köpte från Skåne och som visade sig vara så magra och eländiga .., nu, äntligen, har dom tagit sig lite och fått hull på magen.

Ett nytt knä har han fått, herr bonde.
Om det pratar vi en stund .., och jag kan bara  a n a  h ur  kämpigt det måste ha varit med alla djuren, då, när det värkte som värst.

Korna står på rad ..., såväl friherrinnan som jag själv klappar och kliar och det slickas på händerna.

Här är stuten ..., ja, det visste jag inte förrän Stigs brorsdotter talar om det för mig.
Är där någon stadsbo som inte vet vad en stut är, så är det en kastrerad tjur.
Fin är han .., och låter sig klias uppe på huvudet!

Den första maj får korna komma ut.
Då går dom hela  våren, sommaren och hösten nere vid havet ..., aldrig i livet kan väl en kossa ha det bättre!

Sist av allt en sväng ner till havet innan jag åker hemåt.
Någon storm att prata om igårkväll var det sannerligen inte .., men idag är havet vresigt.

Dagens fönster ...

... finns på Halmstad Slott, allt uti landet Halland.

Nu har han somnat in ..., på soffan.

Läkarbesöket renderade i cortison i flytande form, samt hostmedicin av den starkare sorten.

I soffan ligger den oäkte sambon.

D ä c k a d.

Närapå  d r o g a d.

Så här blev det ..., här är vinnarna!

Den arme pv får idag vara alldeles tyst, så jag bestämmer att vi tar en dragning och struntar i att filma, vi tar vanliga kameran.

Här ligger ni bloggvänner och har det trevligt (ja, det hoppas jag i alla fall).
Trevligt att du Lena i Östersund vågade dig på att vara med än en gång!
Härligt! 

Och så hamnar lotterna i tråskålen som min morfar har gjort.
Tänk, att Erhard Westerlund har hållit i skålen .., karvat och haft sig..., vänt och vridit på den för att se hur den skulle bli!

Plötsligt hörs en röst från himlen!!
Va?
Jo, men det visar sig vara självaste skåltillverkaren - min morfar -, och nu vill han hälsa till alla bloggvännerna och så tycker han att jag gott kan lägga in en bild av honom också!

"Du vet Elisabet, skålen jag gjorde, inte hade jag väl kunnat drömma om att den skulle användas till nåt sånt här inte .., då, när jag satt där och kniven och försökte få den fin, men det här med lotteriet är ju bara trevligt!" säger han.

Och så erkänner jag att .., ja, från början, då kanske den där slitna skålen inte framkallade så värst varma känslor, men sen, när jag blev äldre .., då blir jag alldeles varm i hjärtat var gång den används.

"Då tänker jag på dig morfar ... och på hur trist det måtte ha varit att lämna jordelivet en nyårsafton när man bara är trettio år och har tre småttingar, varav den yngste är bara några månader och du vet .., den lille pojken blev inte heller gammal, han dog vid 21 års ålder, jaha, ni träffas dagligen där uppe .., på det viset?"

Så där småpratar vi lite och sen tackar han för sig och säger att nu har han faktiskt annat att syssla med och det har ju vi också.

Dragningen, ja!
Pv, han blundar som vanligt.
Ser ni att han har tunnats av lite?
Idag har han återigen besökt vårdcentralen och fått cortison - flytande -.
Kanske-kanske-kanske att rösten återvänder.
Och orken.

Just ja .., och så rör han runt i skålen .., nu ska vi se .., vem vinner korsordstidningen tro ...?
Kanske Ulrika i Dalarna, hon som nattetid brukar lösa korsord?
Eller Eva på Frösön ..., eller Monet i Frankrike .., eller Anne i Mantorp ...?

Nix pix, det blev den före detta specialläraren Eva i Tyresö (Våg) som får ägna sig åt korsordslösande!
Jo, men det blir nog bra, om du har tid med korsord mellan läxläsandet tillsammans med barnbarnen?
Jodå, det ska nog hinnas med.
Grattis Eva! 
Nu ska vi se vem som får domherrarna som kommit flygande från Göteborg  ...?

 Oj, så han rör om i skålen .......!

Jo, det visar sig bli Barbro i Uppsala!
Hon är Fisk, bara så ni vet.
Grattis till dig också Barbro!

Och så ett stort tack till Anne i Mantorp (Vattuman) för den fina pennan .., till friherrinnan (Skorpion) för suddgummit, till Ann i Göteborg (ännu en Fisk) för fåglarna och harry (oxe) får en extraklapp för korsordstidningen.

Tack till alla som har delat med sig av glädje och värme!

Idag blir det dragning ....

.... vare sig pv har röst eller inte, det får bli en tyst dragning.

Det här är ett av priserna .., två små ljuvliga domherrrar av garn, skänkta och förfärdigade av
den STORARTADE madamen i Göteborg, hon som pratar skånska och gifte sig med en man från Piteå i Norrbotten! Tack Ann! (Ja, för domherrarna, alltså).
 

Förstapriset är en korsordstidning (skänkt av Harry), en fin Pilotpenna att lösa korsorden med - tack Anne i Mantorp! - och ett suddgummi, utifall att man har lite bråttom och skriver fel - det är friherrinnan som stod för suddgummit, tack Lena! -.

Om några timmar vet vi vilka som har vunnit!

Ett alldeles omåttligt fint julkort ...

Nej, jag glömmer inte hur oerhört förvånad jag blev, när jag satt och tittade på ett fotografi som vunnit första pris och nu skulle hamna på National Portrait Gallery i London.

Vilket ljus det var i bilden!
Men ..., såg inte en av männen lite bekant ut ...?
Och den andre också ...!
Va?
Kunde det möjligen vara pv:s brorsöner?

Jodå, så var det.
Bilden togs på midsommardagen efter en somrig fest i Rataryd i Småland.
Fotografens lille son presenteras här för Hannes hund Kasper.

Inte är det ju konstigt att Hannes tvillingsyster Joanna - som för övrigt bor och arbetar i London - nästan köpte upp hela lagret av vykort och jag looooog så häääär mycket när hon på facebook eller Instagram berättade om när hon besökte galleriet och hörde människor kommentera bilden och hur hon ville ropa ut till hela världen att ååå, det här var ju hennes bror och kusin som var på bilden!

Nu ska jag sätta den inom glas och ram!
Tack Joanna!

Och så blev det fest igen ...

Friherrinnan ...

På sedvanligt vis ordnade snälla Lena luciafrukost på jobbet, ja, trots att hon numera kan
titulera sig friherrinna och i stället hade kunnat ligga raklång i sängen och gotta sig.

Allt bröd och även havrekexen och pepparkakorna var bakade av den idoga pensionären .., risgröten hade hon förstås gjort själv och så var där kokta ägg och kaffe och ja, det var liksom ingen ände på det hela!

Luciakronan fick stå på bordet, i stället för på lucians huvud.

Alldeles fullt blev det runt bordet!

Som trea från vänster sitter chefens mamma Anna-Lisa och där var även chefens svärföräldrar, Elvy och Sven-Åke .., och så dom flesta som skulle arbeta dagpass och som därför kommit någon timme tidigare för att få vara med och frukostera i lugn och ro.

Härligt blev det!
Och trevligt var det!

Tack friherrinnan!

Och nu är jag hemma och pv ska snart bege sig till vårdcentralen för nytt läkarbesök.
Han är i stort sett helt utan röst ..., stackars krake.

I två veckors tid har han varit hemma - det är rekord för honom under alla åren som lärare - och inte ett dugg bättre blir han, men vad läkekonsten kan göra åt detta, det återstår ju att se.
En borttappad röst ..., hur får man den åter?
Det undrar jag.

Dagens fönster ...

ellem i Skellefteå fångade två bagarstugefönster häromsistens, här är ett vävstuge-fönster från samma fönsterfångerska.

Tack och bock! säger jag.

Plötsligt händer det ...

Kanske är det efterdyningarna av Nobelfesten .., jo, så är det nog.

Det är nog därför halsbandet kommer fram, lagom tills det är dags för julbord med arbetskamraterna.

Om jag säger att det är första gången på fyrtio år som jag bär halsband, så överdriver jag inte.

Pärlörhängen till, jodå, självklart.

Man är väl stilikon.

(Och Rexxie .., som pricken över i får anoraken vila ikväll).

Ett eftermiddagsfönster från Frankrike ..

Här får du ett fönster från mig om du har lust att använda det. 
Decembersolen lyser äntligen in genom det lilla vardagsrumsfönstret på ena väggen. 

Här ser du tydligt att alla franska fönster går inåt och att man inte har fönsterbrädor. 
Orkidéen står därför på ett litet bord nedanför för att få lite ljus. 

Hälsningar Monet.

//Elisabet säger: oj, oj .., vad jag skulle sakna fönsterbrädor!!   
Ja, nu råkade jag sätta in det här fönstret idag, det var inte meningen, då får det bli en eftermiddagsvariant. Tack och bock! säger jag.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Det roligaste i veckan har varit att göra djupdykningar bland gamla familjebilder. Ett av mina barn har börjat intressera sig för fotografering och också därmed släktbilder. Jag är också väldigt glad för min nya kamera som utan åthävor tar så här bra bilder av mina gamla kort. Det ena är på mig och min mamma och det är taget mitt under andra världskriget så det är en stund sen.  

Och den andra bilden är på min tuffa farfar, pionjärlygaren som landade i Kiruna och träffade min farmor där. Bilden är kanske tagen under första världskriget av den då mycket berömde fotografen Borg Mesch som dokumenterade Kiruna med omgivningar vid förra seklets början. 

Hälsningar Monet. 

Andra lediga dagen ...

Och jag tar bilen och kör dom 22 kilometrarna in till Halmstad och hela tiden (ja, i alla ibland) tänker jag att nu blir det nog svårt att hitta parkeringsplats, men se, det visar sig finnas gott om dylika, faktiskt till och med alldeles nära slottet.

Sen blir det raka spåret till olika affärer och det är inte alls någon julrusch att tala om, tvärtom, torget ligger nästan öde och ingenstans behöver jag stå i kö för att betala.

Träffar några kunder från affären och hejar lite .., får en knack på axeln av pv:s kollega Caroline som undrar hur det är med herr pv och jag berättar att han inte har någon röst alls ..., sen blir det inköp av pärlörhängen - fyra olika storlekar -, två nya läppstift .., mildare ledlampor till hallen (känslan när ljuset var så skarpt, jo, det var precis som när jag skulle få knäprotes i Hässleholm och lades på operationsbordet och någon ställde in lamporna i rätt vinkel ...) och så en sväng förbi Haverdal för inköp av synålar och sist av allt hemåt.

Ikväll är det julbord på Ringenäs golfrestaurang tillsammans med chefer och arbetskamrater, ja, vi är ju alla arbetskamrater.
Gösta - för övrigt kund i affären -, är den som driver det hela och som ska ta emot oss alla.
Spännande"

 Bilden visar en del av Halmstad slott, byggt under tiden när Halland hörde till Danmark.
År 1615 stod slottet klart, men trettio år senare, vid freden i Brömsebro, hamnade Halland i svensk ägo och nu ser det ut så här.

 Och där, på andra sidan Nissan, men något hundratal meter till höger, bor pv:s moster Sonja.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Det bästa är att jag äntligen har varit till stan och köpt mig en modern telefon, en iPhone. Nu ska jag bara lära mig att hantera den och det är verkligen inte så bara för mig. Jag har ett så oerhört stort motstånd mot att läsa manualer och få in ny teknik i min teflonhjärna.

 

Så har vi också det allra, allra bästa, som är Musikhjälpen  som jag ser och lyssnar till på svt flow. 

Jag får ännu mindre nytta gjord här hemma, men vad gör det när man är pensionär och har all tid i världen att göra sådant som man tycker riktigt mycket om att göra.

 

Jag har helt tappat bort när det är dragning och vilka vinster som är, men bara jag får ligga i byttan och skvalpa med andra kamrater är jag nöjd.

 

Kram till alla i det gula huset.

 

Anne i Mantorp med Morris

 

//Anne, pv är nästan stum just nu och så risig, så dragningen som jag tänkt ha idag, med en tyst NP, ja, vi ser om det är bättre i morgon?

MBB för Eva i Tyresö ...

MBB betyder Min bästa blomma 
Mitt i vintermörkret blommar den och står sig minst en månad!
Fantastiskt!! 

 Kram från Eva i Tyresö