Torsdagens bästa ...

Novemberkaktusen som blir en påskkaktus. En enda blomma hittills.
Men ååå, så fin den är!
Bente i Norge virkade fina duken - hjärtevärme det också -!

Jo, jo.
Men så småningom.

Och lilla pigan som bara tänker på mat .., hon upptäcker semlepåsen som trillat på golvet ..,
och sen har hon fullt sjå att undersöka om där möjligen kan vara nånting som går att slicka på.
En gräddklick, till exempel.

Och det bästa för Lena i Östersund ...

Hej Elisabet!

 

Veckans hjärtevärmare är absolut det som hände nyss. 

Termometern visade på 5 plus, ja i februari i Östersund !! Inga isvindar i sikte så det var dags för första fikat på min bästa plats. Inte är det fixat så där som på bilderna i den urtråkiga tidningen Sköna hem men det är min plats på min lilla med dock härliga uteplats.

 

Så småningom ska stolar och bord ställas på plats och de stora krukorna som jag brukar fylla med blommor och blader ska också plockas fram. 

Ljuvligt kommer det att bli, tycker

 

Lena i Östersund

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej på dig.

Har inte skickat in på ett tag......men haft många DBIV.
Denna vecka var det att Noelles 4-årskalas blev av.
Hon var lite krasslig så det fick ställas in på födelsedagen.

Man kan ju tacka någon däruppe att inte dottern ärvt sin mors bakkunskaper.......
Imponerande i mina ögon och den var god med.

Vi firade dagen på plats för några veckor sedan.

Kram Babsan

Snöyra, Tony och en död makrill ....

Det börjar med ösregn som övergår till blötsnö och jag tassar ut i mina sandaler och fyller på fröautomaterna ..., det blir totalt sex liter solrosfrön som går åt .., och nelly vägrar att gå nån längre sträcka, nej, hon springer hemåt igen!

Sen blir det vila på soffan Ektorp, allt medan jag själv tittar på ett akutprogram från England; från Birmingham faktiskt .., och jag tänker att ååå, ska man någonsin våga hyra bil i England - så otroligt många olyckor som sker där på motorvägarna -, och ännu mera tänker jag att det nog inte är världens bästa turistpropaganda dom där programmen som visar drogade bilförare och män som blivit knivhuggna och en hemlös som blivit slagen av andra på härbärget, ja, det är så långt ifrån  "Livet på landet" och andra program som visar det totalt motsatta.

(Å ena och andra sidan .., så är det ju alltid .., kollar jag upp statistik - nu slapp du Rexxie ,-)  och bland EU-länderna visar det sig att Sverige ligger på en hedrande tredje plats när det gäller få omkomna i trafiken, efter Storbrittanien!! Största risken att segla iväg efter en bilolycka, det har du i Litauen. Jaha, då blir det kanske inte någon bilsemester där då.)

Annat som slår mig, det är att i England tycks man vara frikostig med lustgas om någon till exempel har brutit ett ben och ska förflyttas på en bår. I danska "Hospitalet", där är det den råa verkligheten som gäller ., ingen lustgas inte, bara att bita ihop och uthärda.
Bryter jag armar eller ben, hoppas jag att det händer i Storbrittanien.

Det här med vad som visas .., å andra sidan skulle det väl bli på samma sätt om kamerateamet följde några vanliga svenska storstadspoliser under några arbetspass? Sonen berättar ibland om allehanda hemskheter som han varit på, och man korsar sina fingrar och hoppas på det bästa.

Ikväll stundar final av På Spåret och egentligen spelar det inte så stor roll vem som vinner, jag tycker om båda paren, men liiiite håller jag allt på Jesper och Elisabeth och sen, berättade friherrinnan, ja, kanske nästa helg, börjar Let´s Dance som jag aldrig har tittat på - ja, nåt enstaka program -, men ska nu Ingemar Stenmark valsa runt på dansgolvet .., ja, då kanske ....?

"Men bomber och granater! Hur kunde detta ske ...?!"

Och medan jag tar mig en hårdmacka med Eldorados förfärliga makrill i tomatsås (som mest är en enda sörja ...), upptäcker jag att kapten Haddock har ramlat omkull och nu vilar sitt huvud mot en liten bit kanelstång, ja, hur roligt kan det vara ..., och en av mina smörsångarfavoriter alla kategorier, mr Tony Bennett, han underhåller på bästa sätt, allt medan Nelly gnyr och tycker att det nog är på tiden att få sig lite gott i magen.

Ja. Just så.
Over and out.

Dagens fönster ...

Jag tycker verkligen så alldeles oerhört mycket om Anna Anchers målningar!
Och här är dessutom ett fönster med, eller egentligen två.

Och lilla Idas teckning ....

... har nu hamnat på väggen, just bakom där jag nu sitter Till höger om den ser man en liten ättapjött som äter rabarber och tavlan längst ner visar danska Freja, då kanske fem år, som en helg ägnade sig åt att plocka vildblommor och göra små buketter.

Hjärtevärmarbilder.
Fler ska upp.

Och nej, ni behöver inte oroa er över att tavlorna hamnat som dom gör .., dom får sitta så här .., det blir lite som det blir.

Och på gruppboendet ska jag ha dem i en annan ordning ,-)

Kväller ....

Den andra nästan-helt-lediga-dagen är snart tillända och jag letar en bild och hittar - som så ofta annars - en annan. En pEllebild!

Och jag ler för mig själv och kommer ihåg hur omåttligt irriterad pElle var på dom här påskkycklingarna  i nån slags plåt. Två stycken var det .., en tupp och en höna och på bilden har han just fått tag i hönan.

Om jag saknar pElle ...?
Svar: ja!

Undrens tid och så vidare ..., och ett tröstpris.

För kanske ett år sedan kom från Monet i Frankrike ett paket som valsat runt och tagit väldigt god tid på sig och i paketet fanns allehanda vinster till uppmuntringslotteriet.

En av vinsterna var den här boken - en helt underbar historia med bilder ur Alma Öhrströms minnesalbum -!

Den boken har varit spårlöst försvunnen och såväl Monet som jag själv har irriterats över att någon hos antingen tullen eller posten helt enkelt kanske norpat den ur paketet.

Förlåt kära post, - och tullpersonal!
Men förlåt också till dig, Monet!

Här kommer en avbön: den fina boken låg under en hög med gamla tidningar som jag idag började sortera. Jag har förstås suttit i loppisfåtöljen och tittat och förundrats över boken och lagt den ifrån mig.

Om Alma Öhrström kan man läsa här.
Notera vem som har kommenterat ,-)

Eva på Frösön skriver i ett mail att hon inte tänkte på att det var hennes fina målning/kort som lottades ut den här veckan och då känns det förstås dumt att vara med, men Eva, om du vinner förstapriset, så får du den här boken i stället!

// Och ja, det är väl vara en tidsfråga innan jag hamnar på ett gruppboende. Min moster är där nu, hon som alltid svarade "men hej Eliza!". Och en släkting i min ålder äter bromsmedicin. Ja, ja, ni kan väl komma och hälsa på när jag fått ett rum .., presentera er gärna :)

Mitt eget bästa ...

För någon tid sedan hade jag på min "where-we-live"-sida på Facebook, en ung kvinna som tyckte så mycket om bilderna från Halland. Och så skrev hon lite och jag fick veta att hennes dotter, Ida, var så förtjust när det kom bilder av lilla Nelly.

Då skickade jag ett vykort (ni vet, postens, som man kan göra själv ...) med bild på båda hundarna och ett på sigge nilsson också,  och igår .., då kom med posten ett brev från Tyskland.

Jo, minsann .., det var från den nioåriga Ida.

Och där fanns en bild av hennes katt Lisa som sover så gott ... det var många zzzzz:an vid sidan om.

Och en fin teckning där sigge och nelly är ute på promenad .., där är ett fint äppelträd och en alldeles underbar fågel som kommer flygande med benen spretande! Soligt och fint är det också!

Det, den där hälsningen från en liten tös från Waldbröl i Tyskland, det var mitt bästa och det gjorde hjärtat såååååå glatt! Nu ska den lilla teckningen få komma inom glas och ram.

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Filmkväll med Chrille. Skräckfilm som inte var otäck (jag tycker sällan det) men vacker och sorglig. (The Woman in Black)
Prat om allt möjligt. Alltid mycket prat mellan oss två.Om allt, verkligen.

Och knas-Rally. Lycka för honom är när nån lägger en filt eller en stickad tröja över honom. Då njuter han. :-) Där under kan han sen ligga i timmar.

Och nog är det så, att katter minskar risken för hjärtinfarkt o.d.
Mer än så: de håller en vid ens sinnens fulla bruk.

:-)

 

Ulrika.

Dagens fönster ...

Varje morgon när jag lämnat sängvärmen, öppnar jag fönstret .., lutar mig framåt och liksom känner in vad det är som väntar. Vilket väder det är.

Där nere skymtar Eckes hus, - lilla förrådshuset närmast och boningshuset mer till vänster -, och hitom svänger vägen av till "polska ambassaden" och där är den jättestora lagården, stallet och hästhagarna, men inget av detta syns på bilden.

Inte havet heller, men det hörs, tydligt. Ett slags dån-brus .., och det händer att jag kan sakna den där  a b s o l u t a  tystnaden, den som också dånade - men på ett annat sätt - när vi övernattade på hotell Sekelgården i Ystad. Det var då, just då, det slog mig .., att tystnaden kunde vara så total.

Idag är den andra lediga dagen av tre.
Men ....

 .... så plingade det till i min mobil igår.

Det spelar ingen roll vem jag arbetar med - om någon nu undrar varför jag frågar nåt sånt -, men jag vill gärna veta i förväg ändå, av någon konstig anledning.

Så nu blir det kvällsjobb, men det går ju bra .., då har skidsprinten redan avgjorts.
Heja Sverige! säger jag.

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa i veckan var helt klart worldcuptävlingen i sprint, som vi såg på plats i lördags. Vilken stämning och vilket drag. helt underbart roligt. På bilden ser vi Emil Jönsson som susar förbi, tyvärr så brast en lårmuskel på honom innan det första varvet var avklarat.

Vilken besvikelse. Publiken skrek och Emil fick åka till sjukhuset.
Inget VM för honom. Man känner ju lite extra för "hemmaåkarna", sen tycker jag att han är en härlig glädjespridare.

I morgon börjar VM i Falun och nu blir det bråda dagar :)

Kram Eva

Det bästa för Eva i Tyresö .....
(Eva som vann tröstpriset - prickiga muffinsformar - i söndags.)

Härligt bröd att baka. Att njuta till soppa.
Det var ett av mina barnbarn som bakade med mig och som verkligen uppskattade brödet!!! 
(Eva: ska vi tro att det där 4 dl kokande ...., ska vara vatten ...?)

Från Eva i Tyresö

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Anslagstavla i Ystad för länge sedan.

Så här skriver Cecilia:

"Jag fortsätter på samma spår.
Sista dagen på jobbet i helgen och nu idag med personalen.

Vad jag hoppas är bäst nästa vecka?
Att jag fått nånstans att bo! Just nu är den frågan läskigt olöst."

Cecilia

Här och nu ....

Först en sväng på affären .. handlar och värmer upp en bit paj och så dricka till .., och så får den för mig okända Elisa i alla fall lunch. Jag frågar hur gammal hon är och hon visar med fingrarna .., aha, tjugonio. Och två barn. Det är dom som är på bilden.

Medan jag står där, kommer en kund från affären, hon är på väg ut till bilen och frågar om jag vet hur kvinnan kommit dit ..., inbillar jag mig kanske att hon har gått? 

Sen hemåt.

"Näää, jag sitter här! Jag kommer INTE!"

Det ska bli långpromenad med harry och nelly, men se DET har inte nelly tänkt sig.
Hon har nämligen upptäckt att jag har fyllt ena fröautomaten med brödbitar och det är mycket mer intressant än hur många promenader som helst!

Så där sitter hon .., den envisa lilla madamen och jag får gå och hämta henne och då slääääpar hon motvilligt i kopplet. Det vill säga, tills vi har kommit in i hästhagen .., går genom snåriga trollskogen och är på väg hemåt igen. Ingen lång promenad blev det, nej, en ganska kort.

Så här ser det ut ..,. vi går längs en stig och sist av allt kommer vi till ett staket med spjälor och jag blir så full i skratt när jag ser hur nelly - all tjyvmaten till trots - smidigt tar sig genom spjälorna och skuttar iväg hemåt!

Väl på tomten blir hon som galen .., hon rusar runt-runt-runt .., hoppar över virket .., springer runt huset .., och harry tror inte sina ögon .., vad har hänt med den annars så stillsamma madamen ....?!

I fönstret står pv och smajlar ..., och nu är vi inne .., det brinner i kaminen och snart kommer friherrinnan hit på eftermiddagsfika.

Nu vankas långrundan ....

Nelly har upptäckt att det ramlat ner Pedigree-bitar under bänken i tvättstugan och där hittar jag henne en dag .., hon liksom ååååålade sig baklänges och jag trodde för ett ögonblick att hon fastnat, jag kunde inte begripa vad hon gjorde där!

Igårmorse var hon inte särskilt intresserad av frukost .., och det kan man ju förstå, hon var väl mätt efter smygätandet.

Nu har vi fått upp matbitarna (torrfoder) och täppt igen under bänken (en plastlåda hade gått sönder i botten och därför dråsade det ner på golvet) och den lilla madamen såg väldigt förvånad ut, när hon - det första hon gjorde på morgonen - smööööög in i tvättstugan.

Va?
Vad har hänt?

Så nu blir det diet har ett par dagar ....
Och långpromenader.

På bilden har hon redan fått sin ranson, men nog skulle det var härligt med ännu en portion ..?
Hon kan gladeligen stå och stirra på harry tills han ätit färdigt och från början gick han undan - det gör han inte nu -.

Men efteråt får man slicka skålen, det är inte så dumt det heller.

Vägen till hälsa ....

Jodå.

Jag såg också det programmet Sven!

Dagens fönster ...

Öppet sängkammarfönster ..., dån-ljud från havet .., enstaka fågelkvitter, men ändå .., det var inte kyligt!

Nu har jag fyllt på fröautomaterna och stått en stund och funderat på om det inte är dags att ta fram trädgårdsmöblerna .., det lär ska bli varmt och skönt i veckan.

Så länge njuter jag av ett somrigt fönster från Ystad .., från café Bäckahästen, inte långt från Ejderns gruppboende.

Och nu har jag  t r e   lediga dagar på raken!

Hon heter Elisa ....

... och sitter utanför affären där jag arbetar.
Hon sitter där från morgonen till vid sjutiden på kvällen och är invirad i nån slags tjock jacka eller om det är ett täcke och så håller hon upp en kartongbit där hon berättar om sitt liv och barnen och att hon vill ha hjälp.

Jag ser henne mest på eftermiddagarna.
Det händer att hon kommer in och växlar enkronor till en tia eller så köper hon en fralla och kanske nånting annat.

Hur gammal kan hon vara?
Trettio?
Trettiofem?

Idag kom hon in och jag frågade vad hon heter och hon sa "Elisa" och då log jag lite och sa att jaha, jag heter ju Elisabet. Och så tog jag henne i hand.

Sen gick hon ut igen med frallan och satte sig mot husväggen.

Hela vägen hem tänkte jag på henne, men mest tänkte jag på min mamma.
Jag vet precis vad hon hade gjort.

Hon hade gått fram till kvinnan och sagt .."ååå, men inte ska du sitta här, kom hem till oss, du kan få sova i gästrummet och vill du duscha så går det bra och jag bjuder gärna på mat .., en mer eller mindre spelar ingen roll, Herren försörjer oss alla!"

Precis så hade hon sagt.
Och sen hade hon väl bjudit hem kvinnans man och låtit honom också bo där.
Kanske kunde dom ta hit sina barn också, ja, det hade säkert gått bra.

Allt det tänker jag på medan jag kör hem i mörkret och passerar Särdal, Steninge och Stora Skipås.
När jag kommer till Lilla Skipås har jag bestämt mig.

Jag ska i alla fall bjuda henne på lunch.

I Ohio ....

Dom röda är Kardinalfåglar ...

... där bor Carol som är med på samma facebooksida, den där ..."where we live" .., och igår lade hon ut den här bilden från sitt hem .., där fåglar flyger av och an.

Det påminde mig genast om hur det såg ut i Dalarna hos Solveig. 

Och jag tänkte .., att jorden är rund och avstånden långa, men i mångt och mycket är vi oss lika.
Till exempel matar vi små och större fåglar.

Och så skrev jag till Carol och frågade om jag fick låna bilden och visa er - som kanske inte är på facebook - och det här var svaret:

"Yes feel free to post it.. 
They are cardinals...we feed sunflowers seeds and suet w seed mix in it...cardinals are Ohio's state bird.. But plentiful other places as well...they travel male w female and usually come in a group. Much activity when my husband puts the food out..coming going fighting...a woopecker of some sort is always on the suet and a few others also."

Här kan man få veta lite mera om den röda vackra fågeln ..., och man kan lyssna till sången också. 

Thank You, Carol!

Åren går ...



Och jag tycker att det är så härligt!

Dagens fönster och veckans vinst ...

Och tyghjärtat kommer från Kävlinge och Annika Engström.

När jag sätter mig ner och skriver det här inlägget, hörs från SVT:s nyheter en intervju med en förälder vars barn går i en judisk skola och pappan vittnar om den oro som han känner numera, just för att han är av judisk börd.

Då.., när man hör allt detta .., och med tanke på vad som hände i Köpenhamn .., då kan det sannerligen vara knepigt att skriva ett inlägg om glädje.

Men det gör jag ändå .., för ingenting blir ju bättre av att vi deppar ihop alldeles och tycker att livet är pest och pina. Tänk, så många fina och rara människor det finns! Så mycket vänlighet och omtanke!
Så många med varma hjärtan!

En som har ett sånt, ett varmt hjärta, det är Eva på Frösön.
Det är hennes alster ni ser i fönstret .., tala om livsbejakande!!

Nu blir det förstapriset i lotteriet (titta, så fin den är inramad också!) och jag kan inte säga med säkerhet när dragningen blir .., men vill ni vara med, så gör ni som vanligt .., funderar lite över vad som värmde ert hjärta lite extra mycket .., ett ögonblick av närhet .., eller många!

Och så mejlar ni glädjen till bisse151@gmail.com och så hamnar ni i glasbyttan, som vanligt.

Intresserade av Evas fina kort?
Mejla henne på evagrelsson@hotmail.com ....

Idag ...

Om knappt två månader är det precis ett år sedan jag fick min vänstra knäprotes.
Jo, jag har känt mig tämligen stark hela tiden, men nu börjar det verkligen kännas  b r a!

Den som har följt med här på bloggen, vet att den första tiden efter operationen fick jag spatt och promenerade som en galning - på tid! -, med resultat att kropp och själ gled isär alldeles.
Totalt slut på var jag, på alla sätt och vis, tills en klok läkare sa att "nu får du ta det lite lugnare Elisabet .., inte träna så våldsamt!"

Nu känns det bra.
Så idag tar jag hundarna med mig och går långrundan .., ner till havet .., mot hamnen .., in i hästhagen som ännu är tom på islandshästar ..., ut på hedmarken .., tar stigen upp mot sommarstugorna .., havet långt nere till vänster om oss .., och Nelly är överlycklig över att få skutta omkring på mjukt underlag! Ååå, så glad hon är! Viftar på svansen och nästan strålar!

Vi möter en ung kvinna med en golden-retriever-tik och harry morrrar förfärligt, ja, det är som om han ska försvara sin lilla kompis .., men det går bra .., vi står där och surrar en stund och går sedan åt var sitt håll.

Och nästan längst uppe .., ja, där ligger sommarstugorna på rad.
Här bor ett kreativt par.
Mellan tallstammarna skymtar havet.

Så svänger vi neråt igen .., mot kustvägen till .., och vinden är iiiiisande kall och jag drar kapuschongen över huvudet .., virar halsduken runt-runt .., men ändå .., hu, så kyligt!

Det här är rakt österut.

Och så höger igen .., nu går vi rakt hemåt och lite otur har vi, halvvägs framme vid "polska ambassaden" kommer just tränaren på sulkyn och så hästen förstås och jag tar hundarna och går ut i åkern som ännu inte är lerig .., ja, står där tills ekipaget har passerat.

Sen är vi hemma.
Promenaden tog en timme kanske och nu ligger en liten madame och snarksover på soffan .., själv ska jag göra mig i ordning för eftermiddagspasset tillsammans med Felicia och nu är det sportlov för smålänningarna, så det lär bli gott om sommarhusgäster på besök. Full fart i kassan, alltså.

Ajöken, sa fröken.

Om människor i New York ...

Ja, jag älskar verkligen Instagram-inläggen från humansofny.

Vilka historier!

Fem i åtta ...

Mamma - då ganska långt gången i sin demens - på geriatriska avdelningen för utredning.

Var gång jag följde mamma till geriatriken för hennes Alzheimertest - för att se hur långt gånget det var - kände hon sån oro. Oro och ångest ...., och åååå, så jag förstod henne!

Tänk er själva, att något av era barn eller någon annan anhörig skulle göra er sällskap och så skulle du/ni testas på olika sätt för att kontrollera hur det egentligen står till med förståndsgåvorna och den anhörige skulle sitta intill och bevittna det hela .., hur fasansfullt skulle det inte vara?

Den första gången jag gjorde mamma sällskap, fick hon på ett vitt papper rita vad klockan var.
Läkaren sa .."kvart i två" och så skulle mamma rita in hur det såg ut.
Fem olika förslag, kanske.
Inte ett enda ett av dem blev rätt och läkaren sa - efteråt - att det där var ett av tecknen på demens.

Om man har upplevt Alzheimerhelvetet på nära håll, då är man skräckslagen för att själv drabbas.

Just därför gör jag ibland det där klocktestet och förutom igårkväll, har jag gjort det i min ensamhet och glatt konstaterat att jodå, det stämde. Men så i somras berättade jag detta för vännerna från Tyresö, Eva och hennes Långe Make, och då sa Den Långe - varmt leende - "men vem kontrollerar att du har skrivit rätt Elisabet ...?
Ja, det gjorde ju jag det ,-)

Igårkväll bad jag pv att agera klockkontrollant och så fick han säga tre klockslag som skulle ritas in.
Jag tog baksidan av en V75-kupong (som för övrigt inte gav någon utdelning) och testade.

Jodå, det var helt okej!

Det får nog bli mitt veckans bästa.

Fortfarande på geriatriska avdelningen, men några dagar senare.

Angående bilderna..
Mamma - som redan hade sin diagnos och bodde på Ejdern -, hade då varit deprimerad en längre tid .., och hamnade på geriatriska avdelningen för utredning.

Där var bara tre eller fyra patienter och gott om personal. Ingen tv stod på .., knappt någon radio ., allt andades lugn och ro. Jag var så orolig för hur detta skulle gå, att mamma skulle byta miljö så abrupt .., men till min förvåning gick det hur bra som helst!

Inom loppet av några dagar blev hon som förvandlad! Anders kom på besök och hälsade på sin mormor. Jämför hennes blick med den övre bilden! Plötsligt kom mamma tillbaka på nåt vis .., hennes glädje och filurighet tjoppade fram! Det var som ett litet mirakel. Eller stort.

Dagens fönster ...

... finns i Norns bruk och det var Ulrika som hade håven med sig.

Tack Lena ...!

När man på kvällen hör ett pling i sin mobil och där läser att vinnaren i lotteriet - tillika födelsedagsbarnet - just har tittat på filmen och att glädjetårar nu rinner nerför hennes kinder ., då blir man ju så innerligt glad! Tänk .., att kakor i en liten ask kan bli till sån glädje!

Och det här med att dela med sig av hjärtevärmen, det kan förvisso tyckas fånigt och naivt i överkant, men just i dessa dagar av mord och elände som kryper allt närmare, så kanske det inte är så dumt ändå? Det kanske är precis vad vi behöver?

Därför säger jag nu ..,  t a c k  snälla, omtänksamma friherrinnan, för det var ju helt och hållet din idé det här med att baka kakor och skänka till lotteriet! Och tack till alla som sprider värme, på ena eller andra sättet!

Och idag, kära Anne, susar kakpaketet iväg till landet Östergötland och Mantorp.

Kerstin i Dalarna berättar ...

Ellem tyckte det lät så häftigt med "sy-lan" så här kommer en bild på alla härliga deltagare :-D
14 blev vi idag, 18 förra månaden.
Lokalen är liten men vi försöker göra plats åt alla...
Hittills har det fungerat om någon/några suttit i soffan och stickat ;-)
10-17 håller vi på - med två fikapauser och medhavd lunch.
Sömnaden håller mig vid liv <3 br=""> 
Kram Kerstin  (IG - lifelivingitnow)

//Elisabet skriver: tack snälla Kerstin! Så omtänksamt av dig detta var!

Dagens fönster ...

... finns i landet Götaland och här är minsann inte lika bortplockat som hos mossfolks mamma!

Här man man hitta två rör Treo ., en påse nötter till fåglarna .., ett gammal fotografi av någon släkting på mammas sida - kanske hennes mormor -, där är en liten påse salladskrydda från Västmanland och kryddodlerskan Birgitta .., där är en burk hundvitaminpiller .., lammfärs som ska bli till middag .., ena halvan av en rödbeta .., en mellanrumsborste till tänderna .., samt några snäckskal.
Och kaffebryggaren.

Tiduret ställdes så småningom på 55 minuter.
Rotfrukter i ugnen.

Och lyfter jag blicken, ser jag den idoge pensionatsvärden .., oj, så han kämpar med virket som ska bli till ved! Allt kapas till lagom långa eller korta längder - och sågas för hand -!