Söndag i slutet av januari ...

Första riktiga natten som vi inte delat rum och pv säger att han har sovit nåt så vansinnigt gott.
Det förstår jag.
Att inte ideligen behöva bli väckt av någon som säger "vänd dig om!", måste ju ge bättre sömn.
Och jag sover också.
Harry och Nelly blir kvar hos mig .., tidigt på morgonen ligger Nelly behagfullt utsträääckt på pv:s sida; hon tror förstås att det är för hennes skull han bytt sovplats.

Läser DN.
Oj, det kommer att bli knepigt utan helgläsning på riktigt papper.
Fascineras av Martina Müntzings panoramamålning av hennes egna barn med kompisar.
U n d e r b a r!

Mindre trevligt är det att läsa om biblioteket i Åmål och de problem som har funnits och ännu finns där. Åååå, man blir .., betryckt! Arg! Ledsen! Förtvivlad!
Ungdomar som helt enkelt inte vet hur man uppför sig.
"Svenska moppekillar. Snuskillar", berättar bibiliotekarien.
Och jag tänker .., har vuxenvärlden slutat att uppfostra sina barn, för allt handlar väl till syvende och sist om uppfostran? I alla fall det allra mesta.

I min ungdom (ett klart ålderstecken att läsa dom tre orden ...) reste vi oss upp (vi som satt eller hängde i trappan) när läraren Carl-Olof Sjölund med raska steg kom klivande uppför trappan till tyska-salen och det tyckte man förstås var fånigt .., att han fordrade respekt, men när jag läser DN-artikeln tänker jag att "ååå, tänk om han hade varit bibliotekarie i Åmål!"

Ikväll är det konsert i Ängelholm - det är Halmstad Kammarkör som uppträder - och hela morgonen och förmiddagen har pv suttit i det som kallas "Gunnars rum" och övat och övat och övat på samma melodi. Texten är på danska, så alldeles enkelt är det inte.

På sängen, bakom pianot, ligger sigge nilsson och sover så gott.
Själv är jag tacksam över att pianot fick flytta från vardagsrummet till gästrummet.

Plötsligt plingar det till i min mobil.
Ingvar Kamprad är död.
Det känns nästan som en avlägsen släkting har gått bort och när jag tittar mig omkring finns här i huset hur mycket som helst som har med Ikea att göra.
Värmeljus, kronljus, ett soffbord och en soffa.
Gardiner.
Älsklingslamporna.
Dubbelsängen en trappa upp.
Badrumsmattan och en några handdukar.
I det stooora vardagsrummet i Malå agerade bokhyllan Ivar (i flera sektioner) rumsavdelare.
Och jag minns den allra första soffan, inhandlad 1973 - i jeansklätt tyg - och så låg att exets farfar nästan behövde lyftkran för att alls ta sig upp ur den! 

Och jag älskar att Ingvar Kamprad förbjöd dem att höja priset på varm korv och jag tycker väl också om att han är smålänning - eller var -.
Tack Ingvar! vill jag säga.
Tack för att du grundade Ikea och därmed gav mig så mycket glädje var gång jag besökt varuhusen i Kungens Kurva, Malmö, Kållered eller Helsingborg!
Och när vi körde hyrbil i Australien och upptäckte ett blågult Ikea-varuhus, kändes det nästan som om vi var hemma!
Och tack Ingvar för all varm korv och den goda lingondrickan, något som troligen räddat en del förhållanden - uttröttade äkta eller blivande äkta par som försökt jämka sina idéer om ett vackert hem - stått i kö en stund, betalat och slutligen uthungriga räddats av den billiga korven!
Det var finurligt av dig!

// På Aftonbladets sida där nyheten om Ingvar Kamprads bortgång meddelas, där har hundratals, kanske tusentals människor skrivit en sista hälsning.
En lyder så här och fick mig att le:
"Hoppas inte himmelriket blir lika svårfunnet för dig, Ingvar, som utgångarna på dina varuhus. Vila i frid".

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Veckans allra bästa, det var dagens två skogsrundor.

Solsken och runt nollan, kanske ett par plusgrader, och skooooog.

Det finns inget jag älskar mer än att vara i skogen.

 

 

Ena turen gick till den lilla sjö där jag tog säkert hälften av sommarens 76 dopp.

Fick jag välja en enda sak att göra resten av mina dagar i livet så vore det att få vara i skogen. Då skulle jag vara alldeles nöjd.

 Ulrika.

Dagens fönster och en hel drös med kaktusar!

Alldeles underbart finurligt tycker jag att det här är; härligt gröna "kaktusar" med inifrånbelysning och allt detta finns utanför lasarettet i Falun!

"Handblåsta glasskulpturer i en av Falu lasaretts innergårdar, upplysta inifrån av fiberoptik", är det enda jag hittar på nätet om detta. Inte ett ord om vem som har gjort dem?
Nåväl, vi har ju alltid Rexxie .., vi får säkert besked vad det lider.

 Det är Kerstin i Dalarna som tagit bilderna - åååå, tack snälla! - säger jag.
(Kerstin som ofta och med ojämna mellanrum - och för egen del - får besöka lasarettet och ändå ALDRIG klagar. Jag fattar det inte! Du måtte vara gjord av ett särskilt virke!)

Titta, så fint!

Ja, men visst är det läckert!
Och påhittigt!

Glädjekällor ...

I maj blir lilla Nelly fjorton år.
Helt ärligt är hon nog inne på sista versen nu.
Mest hela dagarna sover hon djupt och Harry kommer ofta, ofta fram och slickar henne runt nosen, på ömse sidor och hon bara sover vidare.

Härom dagen (häromdagen) körde jag ner till parkeringen vid havet och lät på så sätt henne slippa den första biten på asfalt och grus och så fick hon skutta omkring på ängen.
Igår besökte hon frissan - det vill säga jag klippte henne - och hon blev så fin, så fin.
En oändlig glädespriderska är hon, lillpigan.

Vi har sedan flera veckor tillbaka rensat ut julen.
Men julkorten har legat kvar i rottingkorgen och flera gånger har jag plockat fram dem och läst om och om igen. Ååå, så roligt det är!

Sällan har det kommit så vackra jukort som 2017!
Ser ni domherren?
Den är målad av äldsta dotterns svärmor i Upplands Väsby.
Och där var - bland annat - julkort med spets och fina krusiduller och ett med småpojkar och där var mians blå kort och ett handskrivet brev från Tyresö och ett stort, rött brev från Vetlanda.

Och stora kort och små kort och en prydlig handstil från Lysekil.

Och alldeles helt vanliga tomtar med röda luvor!
Helt underbart!
Nu ska den här samlingen läggas i en plastpåse med röda snören som håller ihop det hela. 

En till sak som gladde hjärtat.
Sonja har flera gånger frågat om det födelsedagskort hon skickat har kommit fram, men nej, det hade det inte och hon har förklarat att hon hade svårt med postadressen; var det Stensjö (som förut) eller Ugglarp? Nej, kanske skulle kortet inte alls komma fram., tänkte vi.

I torsdagskväll, när Sonja och friherrinnan var här och just på väg att tacka för sig, upptäckte jag att pv tagit in dagens post och lagt den på köksbordet. Och vad skådar jag där .., om inte födelsedagsbrevet från Sonja!! Exakt tolv dagar tog det för det hela att komma fram, men fram kom det! Tack Postnord!

Stor glädje!
Och mycket skratt runt köksbordet!

Handhälsningar och lite annat ...

Först kom det här mejlet, innehållande tre bilder.

Avsändare är min barndomskamrat Eilerts (han som var min äkta make, vi gifte oss när jag var sex, sju år). jo, hans fru, Elisabeth Höglund.

Så här skriver hon: 

"Hej Elisabet! 

Har varit på besök hos min dotter i England. När jag var på ett museum där tänkte jag på dig.

Se bif bild - "händer".

På samma ställe fanns också bifogade bilder + en presentation av konstnären, tyckte de var häftiga, sätter igång fantasin.. 

 Kram, Elisabeth."

Tack Värmlands-Elisaeth! Så omtänksamt av dig! Och vilka fantastiska figurer! Och händer! 

Foto: Caroline Andersson, för Aftonbladet. Liiite av handen syns allt.

En dag senare kom nästa mejl.

Avsändare är Anita, en före detta malåbo och ganska-nära-granne; hennes pappa var rektor på skolan, tillika mattelärare och hjälpte mig en gång att leta efter en försvunnen liten AP (som byggt en koja av en ryamatta och somnat där under, ute på altanen). 

Denna Anita är, som så många andra hemifrån, utflyttad och bor söderöver.

Nåväl, så här lyder hennes mejl: 

"Hej Elisabeth! Just hemkommen från författarafton med Theodor Kallifatides, för övrigt en helt underbar kväll. I början av samtalet fastnade jag vid Theodors händer, hur fina de var (kunde tyvärr inte ta nån bild). 

Av någon anledning kom jag att tänka på dig. 

Vad är det med dig och händer?"

Ja, vad är det som gör att man fastnar för händer?

Kanske för att jag själv aldrig har tyckt om mina egna.

Och kanske också för att händer säger så mycket, tycker jag.

Stort tack även till dig, Anita!

 

 

Lördagmorgon ...., eller förmiddag.

Först en fredagkväll fylld av handboll.
Så enormt spännande och roligt och efter en vanvettig thriller mot Danmark, är nu Sverige i final mot Spanien! Heja! (Kammarkören sjunger i Ängelholm och jag arbetar i morgoneftermiddag/kväll, men vi hinner hem lagom tills finalen tar sin början!)

Efter handbollen (och mycket surr på familjechatten) väntade en natt som nästan blev sömnlös.
Snurrade och snurrade. Bad pv att vända sig om. Snurrade. Tyckte att Nelly andades konstigt. Snurrade. Gav upp.

Tog mig i stället an Studio DN (ny podkast med bland annat Joar Bendjelloul, Hanna Fahl, Johan Hilton och Karin Eriksson) och den var bra. Till min förvåning kunde man även titta på podkasten  - alltså se hur den spelades in - men det skippade jag efter några minuter.
Där såg man också så tydligt hur säker J.B. är i radions tjänst .., han såg ut mer ut som om han satt hemma i sin soffa, medan H.F mest verkade läsa från sin datorskärm.
Nåja, det var en intressant podkast som jag definitivt ska följa.

Kunde fortfarande inte somna (det blir nog eget rum för någon av oss).
Då blev det repris i P1 av "USA-podden" och i det här avsnittet deltog Britt-Marie Mattsson, denna snabbpratande - men ack så skärpta - människa och så, till min glädje, Staffan Sonning, som tar det mera lugnt .. och rapporterade från Davos.

Om några timmar vankas arbete; nu är det slut på tredagarsledigheten.
Bilderna är inte från idag, men jag kände att blommor och färg var vad som behövdes.
Ska nu vackla mig till duschen.

En trevlig lördag önskar jag er alla!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Mina nya glasögon

De nedre hämtade jag ut i december. För läsning, sömnad och annat på nära håll. 

De övre för en vecka sen - progressiva vardagsglasögon - ojoj vad mycket bättre jag ser.

 

Det svåra blir att komma ihåg att byta mellan dom. Har alltid bara haft ett par. När jag beställde var det halva priset på båge nr. 2. Kostade många tusenlappar ändå.

 

Extra nöjd är jag att båda paren är gröna

Kram Kerstin i Dalarna 

(IG - lifelivingitnow)

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa denna veckan är den här boken!
Jag hittade den på biblioteket och den öppnade dörren till en ny värld för mig!!

Hur mörkt var det hos mormor och morfar före elektriciteten???
Ingen att fråga ...

Hur kändes det i mörkret?
Satt de vid spiseln eller kakelugnen?

Det finns fina illustrationer och konstbilder.
Jag har njutit i flera dagar och tänkt ...

Kram från Eva.

Dagens fönster ....

... snön är helt och hållet försvunnen och det tackar jag för.

Nedanför "fröhuset" som skymtar lite till vänster om ljuset, går två fasanhönor och sprätter efter frön.
Så otroligt skygga är dom, att minsta rörelse från mig vid fönstret, får dem att fly!
Sen står dom blick stilla i syrénhäcken .., som förstenade och smälter samman med bruna kvistar, nästan omöjliga är dom - hönorna - att upptäcka.

Två hundar sover; den ene på soffan, den andra i mjuka korgen.

Charles Aznavour sjunger vackert om gårdagen, när han var ung.

Det bästa för mig ....

 
En kväll tillsammans med Sonja, friherrinnan och pv.
Mat som blev bra - särskilt dom små västerbottenspajerna -, gott vin, mycket prat och skratt.
Och allvarsprat.
Sonja berättar.

Vid åttatiden kommer ett sms på familjechatten som nästan får mig att gråta av lättnad.

Ljus på bordet.
Ljus i fönstren.

All disk avklarad.

Värme och gemenskap.
Det betyder så mycket.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...



Veckans bästa är att den långvariga stränga kylan gav sig och blev plusgrader.
Familjen Ture Tuppa gillade att komma på en sväng.

På menyn ...

På lillejulafton, när skånegänget kom först av alla, då bjöds det på såna här små pajer.
Har jag någonsin varit med om sån succé när jag tillagat nånting?
Nej, det tror jag inte.

Och så otroligt enkelt att göra också!

Här finns receptet!
(Det ska gästerna få ikväll, som förrätt),.

Läsvärt ...

Nästan så man får ta fram näsduken.

Lite nervös .....

... eller mer som lite pirr i magen, ja, det har jag nog inför det där annorlundalivet som tar sin början i sommar. Min pension blir ynkligt låg och det är ingen annans fel än mitt eget. På ett sätt har jag alltid levt för dagen; ja, förutom att jag planerat semesterresor ett år i förväg.

Till mina arbetskamrater säger jag "glöm inte att pensionsspara!"

Nu är det ju så här i världen, att det inte enbart beror på inkomstens storlek, nej, det är väl mera så att det gäller att begränsa utgifterna. Alltså har jag redan nu börjat rensa rejält bland poster som kanske inte är så stora, men som tillsammans blir onödiga.
Amnesty, Unicef, Världsförälder, daghemmet i Ghana .., Rädda Barnen .,. tillsammans blir det större poster än man tänkt sig. Nu blir det lite gallring här.

Och tänk, småfåglarna som nästan äter mig ur huset!
En tjugokilos säck var tionde dag, det blir också en restresa .., ååå, hjälp, hur ska jag göra!?

Och .., farväl Dagens Nyheter! Jag kommer att sakna dig nåt alldeles förfärligt, men 4800:- per år för helgvarianten, nej, för den summan kan jag ta en restresa! (Men jag får behålla den t.om mars! Halleluja! Telefonsvararrösten hos DN-kundtjänst låter smetig värre och säger att personalen ser fram emot mitt samtal .., det undrar jag, när det gäller att avsluta ett förhållande).

Jag har världens bästa abonnemang på min Iphone och väntar bara på att den ska krascha, men så länge den är vid liv och vid full vigör, kommer den inte att bytas ut!

På jobbet sätter vi ned allt som är på väg att gå ut i datum.
När köpte jag köttfärs till ordinarie pris senast?
Evigheter sedan.

Så där fortsätter det och det kan tyckas fånigt, på gränsen till överdrivet, men jag vill verkligen ha KOLL och jag vill inte känna att jag lever på pv. Och jo, får vi vara friska och krya och framför allt: vid liv, kommer vi att klara oss galant, men vem vet vad som lurar bakom kröken?

Nu är det torsdag (om ni inte visste det ..,  jag vet i alla fall en bloggvän - hon som hade så lena händer när jag en gång hälsade på henne - som trodde att det var fredag och att Sydsvenskan skrivit fel dag och datum längst uppe på tidningen) och ikväll blir det middag tillsammans med Sonja och friherrinnan.

Middag i all enkelhet.
Bara detta att vara tillsammans en stund eller två,  hälsar hon som natten till idag var uppe till halv tre, hur pigg som helst.(Förmodligen endorfinstinn efter den spännande handbollsmatchen tidigare på kvällen).

Och så blev han frikänd ...

Lasse Kronér, alltså.
SVT-profilen.

Jag har sagt till pv att tänk tanken att några elever (pojkar eller flickor)  blir putt på dig .., kanske tycker dom att du har satt för låga betyg .., och för att ge igen anmäler dom dig för trakasserier; att du har varit för närgången.
Tänk också om du vore helt oskyldig.

Tänk dig Hallandpostens löpsedlar eller inslag i Hallandsnytt.
Skulle någon tro dig?

Tänk dig att du finge ta time-out från arbetet, men slutligen blir helt friad.
Hur många skulle bry sig?
Hur många skulle lägga den notisen på minnet?

Tänk dig att du går på byggshopen och handlar och märker viskningarna.
Människor som inte har läst att du friats.
Kanske får du hatbrev som läggs i postlådan.

Man får ont i magen bara vid tanken.
Eller jag får.

Tycker jag att #metoo är galet?
Nej, verkligen inte.

Men alldeles enkelt är det inte heller, detta när det blir en slags "gatans parlament".

Dagens fönster ...

Det där receptet hittade jag inte, men väl andra bilder.
Då får det här bli dagens fönstervariant.

Längst till vänster sitter min mammas farbror - August - fjärdingsman i Dikanäs på den tiden det begav sig. Här bjuder han goda vänner på jordgubbar och grädde .., det har diskuterats om det lokala mejeriets vara eller inte vara.

Tänk, vad den där väggpanelen var vanlig förr!
Och spegeln och hyllan .., vattenkranen ( i ental) och blommor i fönstret .., en skymt av en väggklocka.

Jag kan konstatera att August och mamma hade likadana näsor och att mannen i mitten ser lite försynt ut.

Letar ett recept, hittar nåt annat ....

En pytteliten Harry.

Ååå, jag tror att jag dånar!

Om Agda Örnberg ....

Jag tänker ofta på vilka levnadsöden som passerar kassan var dag.
Och dom allra flesta har man förstås ingen vetskap om.

Sååå ofta har det visat sig - att när man ställt en enkel och till synes helt vardaglig fråga - så öppnas liksom ett lock till en skattkista och man önskar att det skulle finnas mer tid; att den som berättar inte behövde känna att andra kunder står i kö och väntar på sin tur.

Den dagen jag går i pension skulle jag verkligen vilja besöka olika äldreboenden och höra om någon ville berätta om sitt liv, ååå, så intressant det skulle vara!

Så länge kan man läsa om Agda Örnberg från Rökå, inte långt från Malå.

(Tack Dinah för länken till VF! Agda var dessutom Dinahs äldsta kusin, första barnbarnet till Dinahs farföräldrar).

Och i Varberg ....

... där kan man träffa Molle!

Så underbart!

Dagens fönster ...

Det är inte så att jag förväntar mig vårkänslor i januari, men en blå himmel och några solstrålar .., ja, det skulle jag inte tacka nej till.

Här, för kanske tio, elva år sedan, satt jag på tåget mot Ystad och passerade precis korsningen in till Ruuthsbo gods. Ägaren till det godset är för övrigt halvbror till min före detta ovanpågranne, Erik.
Minns ni honom?

Erik bodde i en 1:a på Regementsgatan i Ystad, hette von Levachoff i efternamn och hade ryskt påbrå. Men Erik och hans halvbrors levnadsöden visade sig bli totalt motsatta.

Erik hade under säkert tjugo år arbetat som förman på stora rancher i Brasilien.
Han älskade att rida, ja, han älskade allt som hade med Brasilien att göra och gifte sig så småningom med en kvinna därifrån. Och så flyttade han tillbaka till Sverige.

När jag ibland åkte till Helsingborg, då var Erik kattvakt och tog hand om pElle.
Gav honom mat och satt och gullade med honom och pElle var sååå förtjust i Erik.

Jag tyckte också så mycket om Erik.
Var gång jag hade bakat bullar eller bröd, gick jag en trappa upp, knackade på den alltid låsta dörren och så fick Erik en laddning nybakat. Alla väggar i hans vardagsrum (som också var sovrum) var fyllda med urklippta bilder från Brasilien. Och han rökte nåt kopiöst; jag aktade mig noga för att stanna mer än någon minut, annars luktade mina kläder rök.

Det kändes tryggt med Erik där uppe.
Att höra hans domp-steg mot golvet - som var mitt tak - .., eller ytterdörren som slogs igen när han under något - eller några år - körde ut färskt bröd från Möllers bageri alldeles intill.
Eller att se den brasilianska flaggan hänga utanför fönstret när det var fotbolls-VM.

Nu vinkar han kanske från himlen.
Så var det med Erik.



Bilden från juni 2009.
Erik tittar in och kelar lite med pElle.

Årets matbluff ...

... blev inte Kockens citronpeppar, nej, dom kom tvåa.
Det handlar alltså om varor där innehållet inte stämmer med antingen reklamen eller
etiketten.
Så här lyder motiveringen:

"Den innehåller inte citron, den smakar inte citron och den ska inte användas för att krydda citroner. Trots det heter produkten citronpeppar. Ekologisk dessutom. Den syrliga smaken kommer i stället helt från tillsatsen citronsyra (E330), som namnet till trots inte kommer från citron. Enligt Äkta varas granskning av innehållet i konkurrenternas produkter, samt Kockens egna "oekologiska" variant, visar att de alla innehåller ingredienser som citronskal, torkad citronjuice eller citronarom." 

Hur någon människa kan äta guacamole på burk, övergår mitt förstånd.
I alla fall sedan jag för länge sedan läste innehållsförteckningen.

Så här lyder motiveringen till att den här varan kom på fjärde plats i Årets matbluff.

"Guacamole står det stort på förpackningen, men den här produkten är mycket långt ifrån vad denna avokadobaserade röra brukar innehålla. Visserligen står det "style", med betydligt mindre text under ordet, men man borde ändå kunna förvänta sig mer än ynka 0,7 procent avokadopulver i denna produkt. Största ingrediensen i denna dipp är i stället vatten. Och den gröna färgen kommer förstås från färgämnen." 

Vill du veta vem som vann?
Här är hela inlägget och det är även därifrån jag lånat bilderna.

Och här är kandidaterna till Årets Matbluff 2016,.
Hur intressant som helst.

Bert vill ha svar .....

Herr Ögonblick i norr sitter under dagen i biktbåset och vill ha våra bekännelser.

Bara att skutta dit och erkänna.

Jodå, jag har redan gjort det.

Dagens fönster ...

... hittar jag i bildarkivet.

Jaha ja, Eckes lilla gula hus .., det måste vara en höstbild.

Galor stup i tre ....

Nej, jag är ingen fan av tv-sända galor.
Häromkvällen råkade jag hamna i Svärordsgalan och stämningen påminde alltför mycket om forna tiders väckelsemöten i Pingstkyrkan ..,  och jag bytte kanal bums.
Allt som fattades var tungotal!

Ikväll var det så dags för Guldbaggeutdelning.
Bäst - enligt mitt sätt att se det - var Petra Mede, även om en del skämt inte gick hem och var rätt långsökta. Men jag gillar hennes självironi och humor.

Jag, som i unga får var en otroligt flitig biobesökare, har sedan flytten hit,  helt och hållet hamnat i bakvattnet! Dels tycker jag att utbudet i Halmstad är bedrövligt; förutom filmerna som visas på Filmklubben, men det är oftast på kvällar när jag arbetar.
Men vänta bara.
Snart är det min tur!



Här är en av mina favoriter - Mitt liv som hund - av Lasse Hallström.



Här en annan.



Och en som jag älskar nåt så vanvettigt!

Favorit i repris ....



Ja, min favorit, alltså.
Filmens eminenta titel är "Sigge går på bio".

Filmen togs för kanske åtta år sedan, då vi var på besök i Fallnaveka i Småland.
Hunden heter Sverker och det är Sigge som Sverker leker med.

Glädjen ....

Så här såg den ut.

Det var Kerstin i Dalarna (livingitnow på instagram) som gladdes åt nya härligt gröna glasögon, men också att medicinen hon fick i september mot gallstenarna verkar ha effekt.

Det var också Barbro i Brämhult (walkaboutsweden) som skrev så här:
Idag är hjärtat fullt.
Äldste sonen är här hos oss på snabbesök.
Vi ses inte ofta så nu får vi äntligen kramas.
Vi har vi precis ätit tacos (som när barnen var små) och sitter och pöser i fåtöljerna.
Sonen studerar källkod (han är programmerare) på mobilen och jag skickar ett mail.
Ha det riktigt gott!
Kram/Barbro D.

Eva på Frösön i Jämtland, hon julpysslar så allt ska vara klart när nya julmarknader vankas.
Hade jag bott i närheten, hade jag köpt burken med rådjuret.
Och så hade hon fått ny energi.

Friherrinnan som hamnade på sjukhus mitt i alltihopa - med ett hjärta som rusade åstad - gladdes åt att åter vara på hemmaplan, om än något tilltufsad.

Kattis i Närke - som skriver blogginlägg i luften varje dag - kände närapå lycka över tv-serien Bron och det kan jag säga att det gör jag med.

I Karlstad hade Turtlan samlat ihop en massa småglädje.
Så här, t.ex.
Att vi fick en massa snö, vinter och på köpet ljusare ute.
Att träffa några ur gamla jobbgänget för brunch.
Att det flyter på bra på nya jobbet.
Att jag hittade ett fint fat på Indiska som blir perfekt servera tex sallad i.
Att en kär tavla dök upp i tavelhögen i garderoben.

Eva  i Tyresö bidrog med en vintrig bild  med fåglar vid fröautomaten.

Ulrika, hon kände glädje över att sitta och sticka i ett garage och tänk, nu ska hon inte bara vara kartläserska när det är rally, nej, hon ska hon själv sitta bakom ratten! Det ni! 

En drös med småglädje kände jag också.
Ett meddelande från sonen som gladde alla i familjen .., bilder från Sydafrika där AP och Micke just nu är .., uterummet .., middagen hos Sonja .., födelsedagen förstås.

Tack till er alla! Ni är - jag har sagt det förut och säger det igen - underbara!

Resumé ....

Så annorlunda det är att arbeta förmiddagspass!
Så oändligt mycket lugnare och inte hälften så stressigt som på kvällen.
Vi är fler som arbetar i butiken också .., här står Erik och Brooks och ordnar till det bland nötter och annat.

Och andra kunder är det också.
Många äldre.
En par i åttioårsåldern handlar alltid tillsammans och det blir prat om höjningen av pensionen, den som det skrevs så mycket om.
Knappt så man märkte det!"  säger kvinnan.
Och jag får veta att dom har sex tusen kronor var att leva på var månad och så kommer bostadskostnad, el och allt annat på det, nej, det blir inte många kronor att slå runt på.

Och där är kvinnan som frågar hur det är med Lena och som berättar om ett besök i den gamla butiken, den i Båtabacken i Haverdal, den som drevs av Magnus far, Roland. Kvinnan säger att hon hade köpt tjugo stora Marabou chokladkakor och Lena (friherrinnan) satt i kassan och själv skulle kvinnan resa till Egypten, ja, hennes pappa är från Kairo och han och hustrun träffades då dom båda studerade i Paris. Pappan har arbetat som jurist, själv har hon varit läkare.

Upptäcker en man som verkar bekant.
"Det var inte du som köpte en Trisslott i fredags ...?" är allt jag hinner säga.
Jo, det var det, men han hittade den inte och det förstår jag, för den glömdes i kassan och jag har gemat fast en liten lapp där det står "kvarglömd och betald".
För en gångs skull kommer jag också ihåg vem det var - det var just den mannen - och han blir glad och säger att nu är det nog något alldeles speciellt, kanske blir det storvinst just idag ..?

En annan såååå rar kvinna berättar att hon bor i Trosa men har åkt ner till Haverdal för att träffa sina barnbarn. Nu kan hon bjuda dem på mat och baka bullar till dem och bara detta att vardags-umgås, ååå, det är så roligt! säger hon och ser så lycklig ut.
Ja, det är ju det jag har drömt om .., tänk när Emil och Emma var små, om man hade bott närmare!

Mellan varven tar jag hand om veckotidningarna som ska in och dom som ska returneras .., jag fyller på cigaretter .., prickar av följesedlar .., hämtar frimärksrullar .., fyller på i medicinskåpet - nässpray, Treo och sånt -, kollar, prickar av och skickar påminnelser till kunder vars paket inte hämtats ut .., tar emot varubrev och rek .., kvällstidningarna med bilagor kommer och ska plockas in .., ja, det finns hur mycket som helst att göra, men det är ändå ingen stress.

Byggjobbare i gula jackor har lunch och köper kycklingben (små klubbor liksom) för 5:- styck och så potatisgratäng till.., jag ber om legitimation av en man som köper cigaretter och det visar sig att han är född 1990; det är på gränsen till pinsamt, men jag vill inte åka dit om det är kontroll.

Och det köps semlor i parti och minut.
Mest parti.

Kommer hem vid halv två.
Harry blir salig av glädje och springer upp och ner för backen .., hämtar bollar och andra leksaker ., slänger dem i luften .., skuttar och hoppar och är sååå lycklig! Nelly mest bara lullar på.

Älskar att öppna dörren och mötas av Ikealampan .., och bilden på pappa och den lilla tavlan som Mians mamma har gjort - Lisette Friberg heter hon -. Och duken som jag tror att Bente har virkat.

Mer behövs inte.

måndag .... 

mörker
vindstilla
påfyllning av fågelfrön

förmiddagspass
"matte kommer snart"

Dagens fönster ...

En hel svärm stockholmsfönster, fångade av mig själv för flera år sedan.

Det bästa för Kattis - också i Närke - ....

Det bästa i veckan, det är banne mig Bron!
Saga Norén, länskrim Malmö, hon äger (Som  ungdomarna i skolan skulle uttrycka sig.).
 
//Kattis