Kväller ...

Mörkt när man cyklar till jobbet och mörkt när man cyklar hem igen.

Och kyligt.

Man får trösta sig med alla fönster som glittrar av adventsljus!

Och vid klostret, alldeles vid fågeldammen, där står den här helt underbara kastanjen och kommer man promenerande från Åhlénshållet en mörk kväll .., då kan man tro att trädet svävar i skyn!

Idag var en lång dag .., sju till fem.

I morgon är det som bäst .., då tackar jag för mig klockan tre.

Och sen .., ledig onsdag igen!

På förmiddagsfikat pratade vi om reklam i tv.

Inför förundrade arbetskamrater (läs: mest Lasse), berättade jag vad jag tittar på.

"Tjaaa ., Fråga Doktorn, Landet Runt .. På Spåret .., Gröna Rum när det begav sig .., ja,sånt ...", sa jag och Lasse gapskrattade så tårarna rann ..., och de övriga looog.

Det var knappt att han trodde sina öron!

Det är såna gånger det är skönt att vara äldst, nästan som en mamma eller på gränsen till en mormor.

Och chefen berättade att jag ju har lovat att efter min pension bli frukostvärdinna på affären och då föreslog Rickard att ... ja, jag kunde väl få gå lite tidigare .., man för hoppas att det var dom där härliga frukostarna som hägrade.

Just så är det när man är klart äldst på jobbet!

Måndagsfönstret ...

Bild: bloggmadamen.

Bara sexton dagar kvar till julafton.

Det är ju helt ofattbart.

Vanans makt ...

Köpenhamn, januari 2008.

Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig vid att ha en annan människa i sin närhet.

Två kvällar på raken har pensionatsvärden kommit hit .., i fredags och igårkväll, efter allt byggande utanför Lund.

Och så har man då haft nån att småprata med eller pilla i håret.

Nu, när det är kväll och pensionatsvärden har tillbringat dagen hos sin lillebror och husrenoverandet och däreter tagit tåget hem till landet Halland ..., nu sitter jag mest på soffan Ektorp och zappar mellan olika kanaler .., tittar på skidåkning i alla de former .., gosar med Pelle ., skriver julkort .., letar RX-limflaskan .., pratar med Emil .., tänker på att jag vill leva längre än absolutister och slår upp ett glas rött vin ..., läser Sydsvenskan ... och kollar slutligen mitt sparbankssaldo så här inför julen.

Det är inte det att jag inte har nånting att göra.

Det är mer så att det känns ... tomt.

En liten undran ...

Så går jag ut på innergården för att slänga sopor och mitt i alltsammans får jag som ström .., ty där någonstans utom synhåll sitter en liten fågel och flöjtar så det är inte sant .,. det är som på våren .., i april eller maj .. och jag står där och tittar och försöker hitta den lille mästersångaren, men gör det inte.

Vem var du?

En liten rödhake?

Och vad fick dig att sjunga sååååå flitigt en eftermiddag i december?

Eftermiddag ...

Fröken Ängel har vänt sig om och tittar nu - förundrad - in i det lilla vardagsrummet.

Ett litet eftermiddagsfönster ...

... från katten Selma, som förstås sitter där och drömmer om pElle.

Idag, för trettiotvå år sedan ...

På bokhyllan. Hela familjen.
Röd pil = pappa som lockar ut yngsta dottern i Skeppträskets iskalla vatten.

... dog min pappa.

Han blev sextiosex år.

Lagom till lucia blev det begravning och när vi återvände från Malå till Kungsängen, hade vi julgranen som pappa då redan hade huggit, på biltaket.

Idag är jag utan såväl pappa som mamma och det går det med.

Man har helt enkelt inget val.

Och det är andra advent och jag sitter på soffan Ektorp och har pElle i mitt knä och jag lyfter telefonluren och ringer till min moster - Lisbet - som för några dagar sedan blev änka.

I femtiosex år har hon och maken Örjan levt tillsammans.

Femtiosex år.

Nu är allt över.

Nu ligger morbror Örjan i ett kylrum någonstans i Vilhelmina och jag kommer ihåg bilder av honom och moster Lisbet .., bilder från mammas superåtta-filmer från tidigt 60-tal, där Örjan och Lisbet håller om varandra och intill står kusinerna och i bakgrunden skymtar en PV som i det här fallet inte betyder pensionatsvärd.

Sånt kommer man ihåg.

Och vi pratar om det som komma skall; om begravning och annat .., och jag får veta att moster Lisbet också sitter i sin soffa och tittar på skidåkning, precis som sin systerdotter som är jag.

"Ja, det här blir dramatiskt, Södergren verkar ha bra glid!" säger reportern upphetsat.

Det är väl ungefär så det är, den här dagen i december år 2008.

Flera adventsfönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från Sundbyholms slott utanför Katrineholm.

Jag har precis varit där och avnjutit årets första julbord.

Det var så gott och dom hade ett gudomligt gottebord i slottets källare.

Ha en fortsatt trevlig helg.

Hälsningar Marianne."

Andra advent ...

Röd pil = irritationsmoment.

Och en pensionatsvärd från landet Halland förfäras över att det ena adventsljuset är alldeles för kort. (Det är nog magistertakterna som visar sig ...)

"Ja, vad-då-då .., det spelar väl ingen roll .., det första brann ju ner helt och hållet och nu hittar jag inget som är lika långt, sen tände jag från andra hållet...", säger jag, som inte har hört talas om Ljuslagen.

Men fint brinner det, må ni tro.

Söndagsfönstret ...

... kommer från en madame som har infört ett nytt, modernt hårmode!

Nämligen den här damen.

Tack snälla, säger jag!

På Spåret ...

Rent förfärligt allmänbildad visar sig pensionatvärden vara och nästan alla frågor klarar han på höga poäng.

Men kassörskan Nilsson är minsann inte tappad bakom tunnan heller.

Såklart vet hon precis på pricken vad den norska prinsessans make heter och se .., det har herr matteläraren inte den blekaste aning om.

"Men vet du inte det ...!!?" utbrister kassörskan Nilsson häpet.

Nej, se där.

Det lönar sig att studera kulturella tidskrifter.

Ett vilsamt eftermiddagsfönster ...

... från den här madamen som är så lycklig.

Idag tänker jag putsa fönster.

Om någon erbjöd mig en miljon, skulle jag inte göra det här, i alla fall.

Regementsgatan 19, kl. 13.47

Längdskidåkning på tv.

Kaffebryggarsörrrrpel.

Och älskingstidningen på bordet.

Mitt på dagen ...

Sover man till halv elva, blir allt galet.

Så när jag promenerar in till stan (det tar 2 minuter, men man säger så ..) och på gågatan möter min före detta arbetskamrat som numera är frisörska, så blir jag så häpen.

För mig, - rent mentalt - är ju klockan bara kring nio på morgonen.

"Oj, är du ledig idag?" utbrister jag häpet.

"Nää, jag har slutat för dagen ..", svarar hon leende.

Ja, just ja.

På Österporttorg är det som vanligt lördagsloppis.


Röd pil = mannen i svart.

Nu är stånden färre än vanligt .., men där finns tomtar, ljusstakar, juldukar, hemvävda och alldeles underbara handdukar i linne ("helt oanvända!" säger damen, men jag tillåter mig att tvivla ...), och där är ett bord med allehanda "rat", ja, sladdar och lampor och på marken ligger skridskor på rad.

Så jag tar upp herr Canon ur kappfickan och tar några bilder.

"Jaså, det är skor nu, i stället för händer?" säger en långbent man, helt klädd i svart ..., och med långt svart hår.

"Ja, jag inriktar mig numera allenast på vänsterskor ...", svarar jag och då smajlar mannen och frågar om jag inte kan ta en bild av hans sko och förresten vill han passa på och önska en God Jul.

Ungefär så var det.

"Idylliskt hus för den händige ..."

Husköparen, som inte är hantverkare, utan musiker.
Det var i somras som han målade sin mammas fönsterkarmar och jag gapskrattade, för väldigt mycket av målarfärgen hamnade i håret på herr Husköparen.
"Hur ska jag få bort det här!! Det förstör ju helt min image som musiker!" utbrast han filurleende och friserade till en tuppkam.


Så här är det.
Pensionatvärden har två bröder, en äldre och en yngre.

Den yngre har, tillsammans med sin suveränt-matlagande-sambo-Ines (från Chile), köpt ett s.k. "renoveringsobjekt" utanför Lund.

Det är dylika hus som i tidningarnas söndagsannonser beskrivs med orden ..."ett hus med själ .., varsamt renoverad .., ett boende fyllt av möjligheter ...".

Nu är det så att det huset verkligen ska genomgå en total-make-over och för att i lugn och ro kunna ägna sig åt renoveringen, ska ett på tomten litet gästhus isoleras och göras i ordning, och det är där lillbrorsans bröder kommer in i bilden.

"Inga problem! Vi hjälper dig såklart!" hörde jag pensionatvärden säga till husköparen, ja, när vi i bilen var på väg till Svärdsjö i höstas.

"Vi" = storebror och mellanbror, samt diverse söner och brorsöner, de flesta med en för ändamålet helt suverän utbildning - det är snickare, rörmokare och elektriker -!

Så idag är den stora dagen då herr Husköparens bröder ansluter och klockan sju i morse tog pv tåget till Lund och återvänder väl till Ystad någon gång ikväll, hopefully till en god middag.

Och tänka sig, till och med husköparens son, han som till vardags ägnar sig åt fiskdelikatesser, vill vara med.

(Bilden som visas när man klickar ., ja, det är fiskmannens kusin Emil och dom två är som bröder.)


// Själv är jag i chocktillstånd. För första gången i mitt liv har jag sovit till halv 11! Då förstår man att slutet närmar sig .., alltså gäller det att vara förberedd för ett möte med Vår Herre .., då lyssnar jag till detta.

Min säng är alldeles för smal för två personer.

Alltså kliver jag upp nån gång mitt i natten och lägger mig på soffan Ektorp, som minsann inte är så värst bred.

Efter en stund kommer Pelle .., hoppar upp och lägger sig på den ås som ryggen bildar när man ligger på sidan.

Det är inte så där alldeles underbart bekvämt.

I alla fall inte för mig.

Och jag fryser!!

När gryningen närmar sig drömmer jag att Ystads egen pyroman försöker ta livet av mig och jag vaknar med ett ryck och är alldeles kallsvettig!

Sen lämnar jag med ett skutt soffan .., struntar blankt i min alltför smala säng och kryper ner nära-nära en ljufvt sovande pensionatsvärd.

Ännu ett lördagsfönster ..

... från vännen Hasse i Ångermanland.

Lördagsfönstret ..

.... är ett reprisfönster och finns här på Wallander Street, nämligen på Mariagatan.

Gissa, hur snabbt jag fick upp kameran när jag upptäckte den lilla nyfikna katten som tittade ut!

Glädjeämnen.

Prat med den här rara madamen ...

• Skink,- och broccolipaj med sallad, ja, alldeles strax ...

• Besök av en pensionatsvärd ...

• Lantchips lagom till älsklingsprogrammet ...

Mindre trevliga saker ....

• Totalt misslyckade lussekatter (ära vare Möllers Bageri!)