Just innan jag ska gå hem .., Lasse står och berättar för Lindha om vad som hände.
Att känna sig fylld av nån slags liv och kraft .., å, sicken glädje det är!
Precis så har det varit!
Och timmarna bara susar iväg.
På förmiddagen blir det visit av vänlig dam från Arbetsmiljöverket och tillsammans med den gotländske chefen sitter vi i personalrummet och damen tar upp allt som har med arbetsmiljön att göra .,. det är sånt som hur vi sitter eller står i kassan .., hur vi har överhyllor som lager och detta att vi måste sträääcka oss rätt högt upp för att ta ner eller sätta på plats .. det är anslag hit och dit och rapporter som ska skrivas och manualer för än det ena och än det andra och ibland även det
tredje och alla arbetsuppgifter ska dokumenteras och preciseras och jag tackar min skapare att jag inte är arbetsgivare.
"Men ni får guldstjärna .., jag har nästan inget alls att anmärka på ..", säger damen och slår ihop sin pärm.
Och tisdag är tidningsdag och innan fikat vid halv nio har jag hunnit ta in prick alla tidningarna .., det är Hemmets Veckotidning och Hänt Extra och Tv-Guiden .,. dom är viktigast .., dom åker in i i hyllan först av allt, men det gäller att snabbt få in även de övriga.
Fyra tomma bananlådor fylls med returtidningar! Och så ska detta returrapporteras via datorn .., och det är mycket pengar som det handlar om.
Tidningar är dyrt.
Just innan jag stänger min kassa för att cykla hemåt, kommer Lasse och Cowboy-Maria och ställer sig vid utgångsdörren.
Ojdå.
"Ta och kolla den mannens ryggsäck!" säger Lasse till oss två kassörskor och det faller på min lott att be mannen öppna och visa innehållet och mannen är stor och reslig och har en ännu inte tänd cigarett i mungipan .., och så öppnar han väskan på ett nonchalant sätt
och ser man på .., där inne finns två stora paket nötfärs.
"Ja, dom har jag köpt i en annan ica-butik ...", säger mannen kaxigt.
Så jag ber att få se kvittot, men det har han
tyvärr inte kvar .., och köttfärspaketen är ännu kylda och precis dom vi har.
"Nä, nä .., det där går jag inte på .., dom här får du lämna ...", säger jag och då rycker mannen på axlarna och rättar till cigaretten och så går han sin väg.
Cowboy-Marias kinder är illröda där hon står vid utgången och jag tänker att det nog är första gången jag ser den människan lite upprörd.
Och så ska jag gå hem men hinner ta någon kund innan dess och då är jag så okoncentrerad att jag glömmer att slå ut den ena kundens varor och nästa får betala alldeles för mycket och det är bara ren tur att hon upptäcker felet.
Åååå, jag ber
tusen gånger om ursäkt och man skäms så öronen hänger till golvet, men gjort är gjort och det är bara att rätta till eländet.
Och nu .., nu är jag hemma.
Solen flödar från en blå himmel och jag ska plocka ihop lite smått och gott och om två timmar drygt, sätter jag mig på tåget till landet Halland.
Hasta la vista! hälsar bloggmadamen.