Telefonprat ...

Genom tågkupéfönstret
Världen susar förbi.
Eller i alla fall Skåne.

Det där med drömmen om ett pensionat .., att faktiskt tillsammans driva nånting i den stilen, slår rot i hjärtat.

När pensionatsvärden sedan ringer vid tiotiden, blir det säkert en halvtimmes surr om enbart detta.

Om vad man skulle kunna göra.

Om sänkta krav i livet.

Och höjda.

Om livskvalitet .., om seglarkurser, vindkraftskvällar .., musikaftnar .., keramikkurseer .., bygga två Friggebodar och hyra ut .., det är som om idéerna aldrig tar slut.

"Och du kan hyra ut ditt hus till köpstarka tyska turister som vill bo nära havet ...!" säger jag.

Sånt pratar vi om.

Pensionatvärden är en man som verkligen inte tror på Ödet.

Han tror på slumpen och att det bara råkar bli.

Men det gör inte jag.

Jag tror verkligen att det var meningen att jag skulle träffa en småländsk man som bor i Halland och jag tror också att det är tänkt att bli nåt bra av det hela.

Det är vad jag tror.

Och blir det inte det ena, så får det bli det andra.

Jodå.

Det kommer att bli så bra.