Efteråt ..

Alldeles enkelt är det inte det här att leva.
Alla val som finns och som ska göras.
Och man står där i vägkorsningen och tittar upp och funderar.
Åt vilken håll ska man gå?
Det spelar ingen roll hur mycket man än rotar i anoraksfickan, nä, någon facit hittar man inte.
Till slut blir det till att hoppa.
Bara blunda och hoppa.


Ja, det gick ju över förväntan att arbeta från sju till fem, den här första dagen efter allt sjukskrivande.

När klockan var tre höll jag på att dråsa ihop i kassan, men det ordnade sig det med.

Och måndagar susar liksom bara iväg!

På lunchen skrev jag in mina semesterveckor, ja, hälften av dem.

Ledigt tordag, fredag (midsommarafton), lördag och söndag och sedan ytterligare två veckor.

Då blir det bilresa tillsammans med pensionatsvärden, med siktet inställt rakt eller krokigt norrut.

Till Ellis .., Eva på Frösön, kaffe hos fågel-Gunnar i Vaplan .., besök hos Gerd och Kjell i Norsjö .., kanske hos Hasse från Ö-vik ..., och sen Malå med allt som blir där .., och min moster i Vilhelmina och mammas födelsehem i Dikanäs (och morbror Olaf med familj!) ..,och nervägen har jag ingen aning om hur den blir, men ett stopp i Stockholm väntar förstås.

Kanske kan jag locka herr pensionatvärden och Emil och Emma på en tur till skärgården med övernattning i en stuga?

Sånt tänker jag på när jag står bakom kassan.

Och nu är det kväller och allt känns bra.