Elisabet

Nog minns vi väl ramsan om "Vi ska Äta, Ni ska Laga"?
Här är ni:et.
Floden eller vad man ska kalla den .., Nissan.

Ibland är livet som ett enda äventyr.

Som idag.

Först in till stan tillsammans med pensionatsvärden och han hoppar av vid sin skola och jag får vägbeskrivning till Anna-Karin, hon som bor på området som har det härliga namnet "Kärleken".

Och tänk .., att jag hittar dit utan minsta besvär!

Sedan någon timme på stan (guidad tur in med hjälp av samma A-K ..., tack!) och inköp av grönsaker i ett stånd på Stora Torget (hur billigt som helst .., 2 fänkål för 10:-, kvisttomater, potatis, morötter och dill .., totalt 29:-) och fönsterfångande .., och väntan på pensionatsvärden som är klar för dagen och vi åker söderut, till Laholm, och utan att ha förvarnat ringer jag på dörren till före detta malåborna Egon och Eva-Britt Ebbeståhl.

Ingen hemma.

Nähäpp.

Precis när vi ska till att ge av oss igen, kommer herrskapet Ebbeståhl promenerande och fast det är femton år sedan jag senast såg dem, är dom precis sig lika!

Det blir kaffe och jättegoda mackor och hur mycket prat som helst runt deras köksbord och det blir vänsterhänder och höger eller vänster tumme upp och storasyster eller lillebror?

Att träffa hemifrånmänniskor är hur roligt som helst när man inte längre bor hemma.

Det känns ...., "hemtamt".

Egon var under något år lärare för Maria och så var dom ju kunder i Icabutiken där jag arbetade under fjorton år.

Efter två timmar återvänder vi till Halmstad; då ska det bli bio.

Klockan sex börjar filmen Slumdog Millionaire och det ska jag säga, att detta är en totalt helt annorlunda film .., jag har nog aldrig skådat dess like och bloggmadamen, som i hela sitt vuxna liv har drömt om att åka till Det Riktiga Indien .., nja, om jag säger som så .., så är jag kanske inte fullt lika övertygad om den saken längre.

Och själva filmen?

Jag har svårt att sätta betyg på den.

Mellan varven och under stor del av filmen är det ett rasande tempo och en obändig energi som liksom nästan studsar mot biobesökaren .., men så blir det lite väl sötsliskigt här och där och då blir det ...., tja, nån slags kioskromanfilm och nja, det är inget för mig.

På en skala från ett till tio .., så ger jag den kanske ... 6 eller 7.

Kanske mera sex än sju.

Men klart sevärd!

Nu är jag intill medvetslöshetens gräns så t r ö t t, fast klockan bara är lite över nio.

Upp halv sex i morgonbittida och iväg med sjutåget till Ystad.

Det går nog det med.

Ajöken, sa fröken.