DN sid 18 ....

Medan jag dricker morgonkaffe, bläddrar jag i dagstidningen.
(Rexxie .., jag har inte ord nog för hur tacksam jag är över dom här tre månaderna med DN! Jag löser korsorden på kvällen när arbetsdagen är slut och bara njuter!)

På sidan arton har Ulrika By en krönika där hon skriver om det här förfärliga med den unga flickan som blev mördad av en lika ung man .., det som väl kan beskrivas som ett passionsdrama.

Ulrika By skriver bara sååå bra!

Så här avslutar hon sin krönika:

"Vad sökte det unga paret? Den perfekta relationen? Den villkorade men villkorslösa kärleken? Lagom är bäst är ingen devis som håller längre.
Extra allt gäller. Maxa. Varje sekund. Prestera. I varje ögonblick.

Jag tror inte att de kommer att kunna förklara vad som hände i efterhand.
Jag tror att de är lika förstummade som vi andra.

Men de insikter som följer svider bittert och ångestfyllt.
Livet är inget dataspel, ingen dokusåpa.
Livet kommer alltid att få konsekvenser som inte går att deleta."

Och så var det en till ....

När jag som vanligt tittar in hos herr Bodin, upptäcker jag kommentarer med gratulationer .., ahaaaa .., det är kanske därför herrn har gått i landsflykt?

Nåja .., här kommer en jättejättejättestor kram till den eminente och rakryggade bloggaren där uppe i norr!

Hoppas att du får en fin födelsedag! hälsar bloggmadamen längst i söder.

Prognosen ...

Bageriet med rödvitrandig jalusi.
Bloggmadamens lägenhet hitom den vita fasaden.

Enligt SMHI:s meteorolog, jag tror att det var han Erling Brännström, vankas i det närmaste konstant hällregn fram till lördageftermiddag.

Jahapp.

Men det låter ju helt underbart.

Nu är klockan tjugo i åtta.

Jag börjar arbeta klockan elva.

Då får det allt bli en promenad till Möllers Bageri för lite solskensinköp, ja, innan eländet är över oss.

Dagens fönster ...

Bara sååå lyrisk blev hemifrå-nanitha över danska Helsingör!

Här kommer den tredje fönsterbilden därifrån och jag håller med henne; jag tycker att Helsingör har så mycket mera charm än storasyster Köpenhamn.

Och ni glömmer väl inte ....


... att titta in hos hon som har orden i sin hand.

Några kvällsfönster från ..

... jo, från västmanlandsmadamen som idag har tagit så fina svartvita bilder!

Just en sån punschveranda skulle jag gärna ha.

Hösten 2007.
Emil ringer hem och pratar med "mamma".
Alldeles strax ska vi ta tåget till Köpenhamn och sammanstråla med Kent och så blir det övernattning på Nebo hotell nära stationen .., och morgonen därpå lyfter planet från Kastrup, mot Samos i Grekland.
Det blir en övermåttan ljuvlig liten resa.
Kent bor på hotell La Plage som saknar air condition och det är inte långt ifrån att han dör av värmeslag.
Emil och hans mormor däremot, vi bor på ett litet, litet hotell direkt på stranden.
När vi öppnar balkongdörrarna, har vi havet framför oss.
Hotellet är billigare än La Plage.
Och vi har luftkonditionering.

Frånsett resan hem till Västerbotten, arbetar jag hela sommaren.

Pensionatsvärden tänker ägna sina fria veckor - frånsett bilresan - till segling i Bohuslän och sedan börjar ju skolan igen.

Och nu sitter jag här och surfar runt på såna här sidor.

Tänk er ..., mitten av september ..., ett ljummet hav .., en lägenhet nära stranden.

Grekisk sallad till lunch.

Och middag.

Jag är så h ä r nära att klicka på "gå vidare" ... "boka resa", men har inte råd.

Nu gäller det att ha is i magen och kanske satsa på en restresa.

I tygbutiken ...

.. filmar jag den härliga innehaverskan och även kvinnan i butiken intill - där det sys upp kläder - men båda filmerna blir för långa och jag får inte in dem här på bloggen och det är väl nån mening med det också.

Men den här då?

Två unga män kommer in för att köpa gardintyg till en av stans nattklubbar.

Den ene av männen bär lilla Stella i famnen.

Världens bästa Elenor ...

Tänk, att i sommar ska min svägerska eller före detta svägerska (men har man varit en sån i trettiofyra år, då är man det nog för evigt ...) vara här och ta hand om Pelle, medans hans matte susar iväg norröver.

I nästan två veckor blir hon här, svägerskan.

Hon och lilla hunden Dino.

"Nej, inte den där kaxige lille sprätten ..!" tänker nog Pelle.

Det var Dino som försökte visa Pelle var skåpet skulle stå (läs: vem som bestämde över matskålen ...) i somras.

Hur det hela slutade?

Dino backade.

Och Pelle tyckte att hundmat var himla smarrigt.

Omväxling förnöjer ...

Ovanpågrannen Erik, han har fått en ny vägg-i-vägggranne.

"Hur går det ..?" frågar jag.

Jodå, det går väl bra.

"Om det inte vore för att han sitter uppe halva nätterna och över sig på att spela el-gitarr och han kan visst bara ett enda ackord .., det vore trevligt med lite variation ..!" säger Erik leende.

Och min egen festglade granne, han tar det lugnt numera.

Peppar-peppar.

// ellis skriver i en kommentar att ..."och under sig har han (ovanpågrannen) en som spelar samma låt i daaaagar .....".

Ja, precis så är det.
Just nu är det denna.

Hon känner sina får på gången, den västmanländska madamen.

Från kassörska till ortopedläkare.


I massor av år har jag haft problem med mitt vänstra knä och när jag förra hösten fastnade i säkerhetsbältet i pv:s bil och stöp pladask i asfalten, så gjorde det inte direkt saken bättre.
(Det beror såklart på fallet .-)

Nu har jag haft konstant ont och våldsam värk i knäet, som dessutom låser sig i visssa lägen.

Och vid lågtryck blir det sju resor värre.

"Har du ringt Ortopeden?" frågar eller påminner mig pv stup i tre.

"Ojdå, nä, det har jag glömt ..", svarar jag varje gång.

Men nu har jag.

Kommit ihåg.

Och jag frågar sekreteraren på ortopedmottagningen om jag måste gå via vårdcentralen och få remiss där, eller kan jag boka tid för undersökning utan att ta den omvägen?

Hon säger att helst via vårdcentralen, men hon kan även skicka ett papper så kan jag själv remittera mig.

Ojdå!

Något sådant har jag aldrig hört talas om.

"Då ber jag att få ett dylikt hemskickat, så kan jag prata med Doktor Elisabet och så får hon remittera mig ...", säger jag till sekreterardamen.

Och så blir det.

Så himla praktiskt!

Pelle blir lycklig ...

När min ovanpågranne Erik tittar in som hastigast nu på morgonen .., då blir Pelle så glad!

Han f l y g e r upp ur soffan Ektorp och vet inte hur gärna han vill bli ompysslad av Erik!

Ja, har man riktigt tur, så kanske han har med sig lite kokt fisk ...? tänker nog Pelle.

(Erik brukar nämligen vara kattvakt när jag är bortrest. Då är det han som ser till att Pelle har mat och nykokt fisk och att kattlådan är fräsch och fin och lite småprat och kel blir det också.)

Grattis Torun, Agnetha och annannan!

Idag fyller vännen Torun år.

Hon är ett år yngre än bloggmadamen, men har börjat räkna baklänges - rent åldersmässigt -, så egentligen fyller hon bara 53 idag.

Det där finurliga sättet att räkna ska jag minsann också börja med ,-)


På morgonen efter att jag hade sovit över hos Torun.
Jag skriver brev på deras kylskåpsdörr.

Hos Torun och hennes familj har jag upplevt så mycket innerlig värme och omtänksamhet och kanske har det att göra med att födelsedagsbarnet är från Umeå .., det här att det känns så lättsamt .. så totalt-ickekrusidulligt.

Hade jag bott aningen närmare och haft bil och inte haft möte på jobbet ikväll (på min lediga dag ....), då hade jag minsann knackat på dörren i Staffanstorp och stått beredd med en stor och varm kram till födelsedagsmadamen.

Jag måste bara berätta en sak som säger rätt mycket om både undertecknad och Torun.

När hon var för något år sedan eller mera, var även pensionatsvärden på besök.

"Du måste veta att Torun, hon är oerhört intensiv ...", säger jag, så där så han ska veta.

Och så när vi alla är samlade, ska jag springa över till lilla affären och då, i köket, säger Torun till pensionatsvärden: "Ja, du vet väl att .., ja, Elisabet, hon är v ä l d i g t intensiv ...".

Gissa, om pensionatsvärden looooog.

Så här kommer en stor och varm kram till dig Torun!

En annan som har fyllt år, men den andra juni, det är hemifrånvännen Agnetha.

Vi umgicks nästan dagligen under en stor del av malåtiden .., hon och dåvarande maken Jonny kom ofta nersnippande på kvällarna och drack kaffe .., inget märkvärdigt .,. men trivsamt.

Och vi har semestrat tillsammans .., kört bil till Bohuslän och susat iväg till Grekland.

Det har varit gott om skratt och glädje!

Här får Agnetha ett försenat grattis och en stooor kram, hon också!

Blombuketten är till er båda!

Och så läser jag att en bloggmadame i Portugal också har födelsedag den här veckan!

Det är den där damen som har så himla många n i sin signatur, - ja, när hon kommenterar - och hennes blogg läser jag med största intresse och när hon skickar fönster .., då blir det alltid förväxlingar .., antingen på grund av avsändaren eller så för att mottagaren inte har tagit fram läsglasögonen.

Grattiskram till dig också!

Dagens fönster ...

Lediga-dags-fönstret kommer från madamen i Västmanland

Och själva fönstret har en spännande historia.

Om ni klickar här så ....

Kväller ...

Anders & Meja.
Meja ä l s k a r Anders, men när kapten Lintott kommer på besök, då tar han över förstaplatsen.
Då viker inte Meja en tum från lintottens sida.
Och det regnar och regnar.
"Himla praktiskt med kapuschong på din anorak, men jag har kepsen bakfram så får jag inte regnet i nacken .., det går det också...", säger Anders.

Och så ringer sonen och frågar om jag vill göra honom och Meja sällskap på promenad längs havet, ja, i så fall kommer han förbi och hämtar mig.

Ute är det hällregn.

"Ja, gärna!" säger jag.
(Om pv läser detta mitt svar ..., kommer han att falla avsvimmad till golvet ...)

Och vi går längs havet och det blåser friska vindar och vattnet är grönturkosfärgat och skummet yr mot bryggorna .., slår upp mot stora stenar och Meja springer i vattenpölar och hämtar pinnar.



Sonen frågar om jag har börjat söka arbete i landet Halland och det blir prat om trygghet och att våga och om behov av trygghet och lite annat sånt.

Alldeles oerhört snäll är han mot sin mamma.

Bra reklam ...

Någon som har sett Sverker "Plus" Olofsson i trailern där han läxar upp små barn som står vid diskesrenen och säljer saft?

Ååååå, den är helt underbar!!

Vilken självironi!

Titta bara!

Från vännen Gerd i Norsjö, inte långt hemifrån, kommer dom här bilderna.

En man som målar på sina händer och det är ju sanslöst vad han kan åstadkomma!



Synd bara att jag inte vet vad konstnären heter ...?



Titta och förundras!



Kolla på ögat,till exempel!



Och själva u t t r y c k e t hos djuret!

Magnifikt!

Oväntat samtal ...

Här sitter jag när telefonen ringer.

Klockan 19.20 ringer telefonen.

Det visar sig vara min läkare på vårdcentralen, Malin Resman, som nu vill höra hur det står till med bloggmadamepatienten och så vill hon berätta om resultatet från fredagens njurröntgen.

En läkare som vid sjutiden på kvällen ringer hem till en patient!!

Ja, inte är det långt ifrån att jag trillar rakt ner från soffan Ektorp!

Och jag får veta att där verkligen finns en liten, liten sten som så småningom nog kommer ut på naturligt sätt (det kan förklara att jag ofta har en molande värk, ungefär som mensvärk i början .... i ryggslutet) och hon frågar hur det känns för övrigt och blodtrycket är ju hur bra som helst, men måhända får jag ta det lilla pillret resten av mitt liv och det spelar ingen roll och hon frågar om jag använder inhalatorgrejset (jag säger att det slutade jag med på eget bevåg eftersom hostan försvann och det är helt okej, eller, det är som bäst, säger hon ...) och så får jag veta att nu behöver jag inte längre ha den där varannan-veckors-kollen på blodtrycket, nu räcker det med en gång per år, om jag inte mår sämre.

Vilken fantastisk läkare!

Aldrig har jag väl varit med om maken!!

Hos Berit ....


Distriktssköterskan är en vänlig madame .., rund och go och med ett så varmt leende.

Förra gången när jag kom dit för att kolla blodtrycket, kände jag mig så eländig .., så trött på mig själv och så ful och anskrämlig.

Men så slog jag mig ner i stolen intill henne och hon tog min högra arm och fäste blodtrycksmanchetten och så tittade hon rakt på mig .., loooooog med sitt allra varmaste leende och sa att ..."tänk, idag ser du ju ut som en liten prinsessa, det riktigt strålar om dig!"

När jag en stund senare cyklade hemåt, behövde jag knappast röra pedalerna .., så lätt var jag om hjärtat.

Och så glad.

Så där blir mötet även idag, med Berit.

En hel massa v ä r m e.

Det är väl helt enkelt så, att den rara distriktssköterskan Berit, hon har hamnat på rätt plats här i livet.

Just så.

På agendan ...

Jobb till klockan tre.

Sista blodtryckskontrollen hos syster Berit.

Fläskpannakemiddag tillsammans med sonen.

Och tänka sig .., solen strålar!