Glädje smittar ...

Blommor från rabatten.

Ja, fast det var ju i fjol det.

Vill man bli varm i hjärtat, ja, jag har hakat upp mig på det idag (är så lycklig över att det fungerar med den nya bloggversionen och att jag, som verkligen är  t r ö g  när det gäller nånting nytt tekniskt, att jag - tack vare Anithas instruktion - begrep hur det här hänger ihop ,-) .., ja, nu kom jag nästan bort från ämnet, men vill man bli glad, då ska man titta in här hos Motvillig Blogg och därefter klicka sig vidare till Julia.

Ååå, ett sånt härligt inlägg!!

Och ni kan tro att jag är lycklig över att jag får till det som jag vill ha det här på sidan!
Tack igen, du underbara Anitha!

Anitha: I love You!

En hjärtevärmarbild så här på fredagmorgonen.
Lilla Vera som spretar med pekfingret.
Och titta, det  f u n g e r a r!
Nu får jag raderna där jag vill ha dem!

Har idag på morgonen fått en pdf-fil från underbara Anitha i Bureå, med tydlig anvisning om hur man ska skriva i den nya bloggerversionen.

Vad jag  i n t e   visste, var att man skulle klicka samtidigt på shift-tangenten (den ovanför ctrl) och den vanliga nya-stycket-tangenten, för att få bildtexten att hamna i prydliga rader ovanför eller under varandra.

Nu ska jag kolla om det här fungerar ...,-)

Ja, det gör det!

Fem fredagsfönster från ...

... Västmanland.

Just det.

Från stickmadamen.

Krabbspaning på bryggan i Bohuslän .... och helt omöjligt är det för mig att få tre ungefär lika långa rader ovanpå varandra.

Sista dagen innan en-och-en-halv-dags-ledighet tar sin början, ååå, så ljuvligt! Och nu blev det lite underligt här, jag testade med att bara lägga in en  d e l   av hela inlägget.

Nytt och Modernt ..

Nu ska jag förklara vad jag menar.

Med det vanliga programmet, där lade jag in bild, skrev bildtext - och det kunde vara flera rader just under bilder - och sen fortsatte jag med vanlig text.

Flytta bilderna gjorde genom att gå in i html-delen, markerade, klistrade och klippte in.
Jag ökade även storleken på bilderna där.
Att den biten är enklare här, att välja storlek, ja, men det inser jag.

Men .., när jag börjar skriva under bilden, då hamnar texten inte alls där JAG har tänkt mig, den flyter iväg lite hur som helst,.

Går jag in i html-programmet och tittar, får jag en mindre chock, där ser allt annorlunda ut .., det är som en enda lång gardin i Stadshuset!

Den här texten började längst till vänster, kanske tre cm under bilden av töserna på Sergels Torg.
Om jag nu klickar på publicera, så ser det ut så här....

Men nu blev det så som jag ville ha det...?
Nu förstår jag ingenting! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Kreta, 2006.

Idag fyller världens bästa Emma 15 år.

Femton år.

Det är inte klokt så fort tiden går!

Och det är inte klokt så lycklig man kan bli av barnbarn!

Torsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

 

Detta fönstret speglar sig i ett annat fönster på fyrhuset ytterst på "Stånge huvud".

Jag var där i går tillsammans med en väninna från Oslo.

 

Det var en fantastisk dag.

Vi hade smörgåsar och te med oss, och vi var där i flera timmar.

Hon skissade som förberedelse till en kurs på konstskolan i Gerlesborg,

och jag fotograferade och läste en bok.

 

Hälsningar från Monica i den fantastiska staden Lysekil!

Ajfån hit och dit ...

Orostankar ...

Spår av liv ...

Kväll.
Och trött är jag.
Pratar med pv om oron för Alzheimer.
Tänk om ....
Funderar på att be om en undersökning, men tänk om man får ett besked som man inte vill ha?
Minns mamma.
Då har man kanske tio år kvar och blir allt sämre.
Kanske blir man så dålig så man inte ens klarar av att göra slut på det hela? säger jag.

Och jag minns mera .. , mamma liggandes på sin soffa och hur hon kräktes mest hela dagarna - det var när hon hade fått bromsmedicinen Aricept -.
Till slut skippade vi den helt.
Livskvalitet är också värt nånting.
Och precis som jag själv var hon så otroligt känslig för mediciner.

Men varför undrar jag?
Jo, för att ibland - men inte ofta - händer det att jag tycker mig få nån slags black-out.
Saker som jag vet att jag kan, kan plötsligt vara som utraderat och då blir jag såklart superstressad och det blir en ond cirkel och knyter sig förstås ännu mera.

Sånt funderar jag på.
Och blir bara oroligare, förstås.

Och inte blir det då ett dugg bättre av att Blogger ändrar hela rubbet.

Ett extrafönster ...

.... så att jag kan lära mig hur detta fungerar.

Fönstret finns i en liten lekstuga längst uppe på en kulle, inte långt från havet.
 

Blogger har förändrats ...

Och jag avskyr det här nya!
Ingenting får någonsin vara som det har varit.
När man väl har lärt sig hur det fungerar .., ja, det måste det ändras.

Titta, nu åkte "och jag avskyr det här nya" till höger, helt plötsligt!

Åååå!

(Och varför klickade jag på länken där det stod att det skulle förändras i april?
Jag hade ju kunnat låta bli!! Nu hittar jag inte tillbaka till den gamla varianten!)

Här och Nu ...

Ett alldeles enkelt och vanligt hus - kan det vara nåt -?
Jo, det kan det.

Det här huset ligger bara hundra meter från fabrikörens nybygge.
Grinden står öppen - och jag går in på gården -.

Ett sommarhus är det.


I en liten glänta på tomten - två stolar och ett bord -.
Mer behövs inte.


Små klungor av världens mest bedårande blommor - Klosterliljor -, växer på gräsmattan.
Hur jag än bär mig åt, lyckas jag inte få till en fin bild.
Sicken tur att det finns andra som kan det här med närbildsfotograferande.


Inte här heller.
Förresten var dom nog lite väl utslagna.


Här är Fabrikörens hus.
Hittills har jag aldrig sett en enda människa i huset och inte på gården heller.


Vi tar vägen via stranden och harry får hämta pinnar som slängs ut i havet.
Från fågelön hörs hela tiden skränandet från hundratals fiskmåsar!

Och uppe på sluttningen, söderut till, ser jag en kvinna som går med två Salukis och jag tänker att det kanske är Titti från Haverdal?

Sist av allt hittar jag en inköpslista slängd - eller borttappad - i det nu alldeles torra gräset.

Och så en lista ...

Den här bilden togs med min ajfån.

Ja, man skulle kanske tro att den här listan har kommit seglande från Frankrike, men så är inte fallet .., nej, den hittades i lilla affären där jag arbetar.

Och där, i personalrummet, har vi haft möte nu på morgonen.

Vi ska få nya öppettider - förlängda -, vilket innebär att butiken stänger åtta under större delen av året och nio under sommaren.

Våra arbetstider liksom förskjuts då ..., och mitt två-till-sju-pass, blir tre-till-åtta, så här i början.

Ja, det är helt okej för mig.


Och den här med min vanliga Canon.

Att småbutiker tvingas hänga med i öppettidskriget är förstås logiskt; det är inte lätt att konkurrera med stormarknader och man får ta till alla tänkbara vapen.

Lite annat småprat blev det också och Lena - denna underbara Lena - erbjöd sig att vara påskkärring i butiken på Påskafton!

Ååå, men då är vi inte hemma och alltså får jag inte se henne!

Nu har jag fyra lediga timmar innan det är dags att ge sig av.

Således ska jag ta harry med mig och gå på lååååång promenad i solskenet och tänk, vindstilla är det också.

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Ulrika!

Ett fönster som jag direkt föll för .., jag antar att det beror på själva glaset?

Spökljud i natten ....

Jag står i pannrummet - med dörren på glänt - och tittar ut i ingenting.
Det är pv som har sagt att jag ska "komma och lyssna!" och det har jag gjort.

Nu står jag där .., klockan är runt tio på kvällen.
Kompakt mörker här utanför.
Enda lyset kommer från grannens brolampa.

Och så står jag där med ajfånen riktad mot mörkret.
Och v ä n t a r.

Efter jobbet ...

... tar jag moppen och susar hemåt.

Det är ljust nästan hela tiden och på min vänstra sida har jag havet och solen som är på väg att trilla rakt ner i böljan den blå.

Hitom Steninge svänger jag av ner mot stranden .., kör längs en grusväg och stannar till och bara njuter av utsikten .., och ajfånen finns i fickan och får agera kamera.

Sen sista biten förbi Steninge (där bonden Stig har spridit gödsel och det doftar så härligt, så härligt!) och vid vandrarhemmet där vi hade bloggträff för tre år sedan, där möter jag vandrarhemsföreståndaren som är på väg ner till havet och hon hälsar så glatt och jag blir glad - ännu efter all tid här i Halland känner jag sån oförställd glädje över att människor hälsar - eller rättare sagt, att man äntligen blir en del av ett pussel ..-, och så förbi Stora och Lilla Skipås och vid sommarhuset som en gång har ägts av Sven Gillsäter - alla vi i femtioårsåldern och uppåt minns nog honom -, där brukar det stå älgar vid vägkanten och jag saktar in lite.

Och sen Stensjö och då är jag hemma.

Harry står och spanar ut genom fönstret och blir alldeles till sig av glädje när han ser matte parkera moppen i garaget!


Och vi går genast på promenad ner mot havet till och in i det som snart är hästarnas domäner .., svänger av mot "polska ambassaden" och kommer liksom vid sidan av den vanliga gångvägen .., här har vi den jättelika lagården på vår högra sida och i det vita huset rakt fram - det som ligger på åkern och där det nu byggs ett ungefär likadant hus - där bor en ung barnfamilj.

Hela tiden när vi går här, hör jag koltrastens flöjtande.

Och harry har hittat en hel kastanj från i höstas och den slänger han om och om igen i luften och jag slänger den vidare och ååååå, så roligt han tycker detta är!!

Även den här bilden är tagen med ajfånen och jag är tämligen nöjd med resultatet.

Här och Nu ....

Klockan ett ska det börja arbetas, men innan dess tar jag moppen och susar iväg till stranden i Ugglarp, bara några kilometer norrut.

Där plockar jag snäckor, som ska skickas med vinsterna i Uppmuntringslotteriet.

"Plockar", är helt fel ord .., man ö s e r in snäckor i påsen!


Trots handskar är det iskallt om händerna på ditvägen, men hemåt har jag solen rakt mot mig och jag hör lärkan och ser ett rådjur .., och jag möter en äldre dam som är ute och stavgår.

Livet när det är som allra bäst.

En alldeles vanlig tisdag ...

Morgondagg på postlådelocket .., fågelkvitter .., och nästan ingen vind.


Nere vid havet ser jag mängder med ejdrar .., en fjolårssvan och vid vattenbrynet några gravänder.

Inte långt från Eckes gård ...

.... hörs detta.

Det är förmiddag i landet Halland.

Och jag bara ä l s k a r det här landskapet!

Dagens fönster ...

"hej elisabet!

här kommer ett till fönster, från ett ödehus. denna gången från en liten by, vindstad, på lofoten. spetsgardiner och avskavd målarfärg och i fönstret avspeglas det omgivande landskapet, kuperat och bergigt. byn är liten, bara några få hus, en liten kyrkogård, en väg som ringlar sig fram mellan byn och sedan klättrar över kullen, ner mot den stora stranden och det stormiga havet.
namnet på byn är passande, det är en plats där vindarna härjar, och enda sättet att ta sig dit är med en liten färja som går några gånger per dag. på andra sidan byn finns inga vägar, bara branta berg och havet med sina malströmmar.

/marie (walkingthecamera)"


Och utan färg.
Lika vackert.