"Ett jävla kraxande mest hela dagarna ...!" sa somliga som flyttat in i hyreshusen nära den där talldungen, den som funnit där hur länge som helst, där hundratals råkor häckade var vår och sommar.
Så småningom - det var när jag var på väg till jobbet - upptäckte jag dem liggande i gräset.
Råkorna.
Döda.
Med blicken stelnad.
Skjutna.
Det var väl det där oväsendet förstås.
Och jag tänkte att livet kan vara hårt för en liten fågel.
// Fler deltagare i Ulrikas fotoutmaning hittar du här.
Sällan - eller aldrig - har harry mött fler hundar eller fler människor än i dag!
Överallt var det ungdomar som lekte med bollar (det bästa han vet!), eller så kom nån matte eller husse promenerande med en tjusig hund eller tik .., ja, är man då från landet där allt går sin gilla gång .., då kan det bli aningen för mycket.
När så Maria kommer blir han över sig av glädje .., ja, han hoppar och skuttar och vi bara gapar när han lägger sig ner och har huvudet på hennes högra ben och hon masserar honom på öronen och huvudet och det tar bara någon minut, så har han somnat!!
Framför oss står ett gäng pojkar från någonstans i Frankrike.
Det pratas hejvilt och jag tänker att detta med Gothia Cup, det är bara så underbart!
Här möts ungdomar från precis hela världen, ja, jag bara älskar tanken!
Och här säger tränaren att nu gäller det ...
(Ja, det är ju vad jag tror att han gör, alltså ...).
Emmas lag - Bollstanäs BK - ska möta ett lag från Piteå.
Matchen blir oerhört jämn .,. och bakom oss står en vänlig man som har en dotter i laget och när det hela till sist går till straffar (matchen slutar 3 - 3) säger han att detta blir FÖR mycket.
Det slutar med att piteflickorna vinner (och andra lagets töser gråter och mormor vill gå och trösta, men gör det inte .., ja, inte förrän på slutet ..) straffläggningen och då går jag fram till mannen från Piteå och han är alldeles rödgråten av glädje och jag tar i hand och gratulerar till segern.
Min före detta svåger Leif fotograferar ihärdigt, men mellan varven kommer han och gosar med Harry.
"Du och jag Harry ....".
Det som gör mig allra mest glad, det är att under tre års tid när vi har varit på Gothia och hejat fram BSK, så har vi träffat dom som tidigare var mina svågrar och svägerskor .., här står dom, t.v. om pv står Conny som är yngst, sen Leif och och dom två kvinnorna som pratar med varandra, är deras fruar.
I fjol bjöd Carina (i blå jacka och ryggsäck) på två nybakade mjuka kakor och kaffe, nu hade vi med oss nybakad kaka, kaffe i två termosar och några kanelbullar och så kunde vi bjuda tillbaka och det var så mycket värme och glädje och jag kände mig så oändlig rik och lycklig.
Att ha ett gott förhållande till människor som en gång verkligen var en del av ens liv, det betyder nästan allt.
Att samma människor dessutom - med värme - tar emot ens nye partner, det är liksom grädde på moset.
Tillsammans med T åker jag till Irland på lillsemester.
Det blir några dagar i Dublin, därefter tåg till Galway .., det blir hyrbil och rondeller och vänstertrafik och nästan hjärtinfarkt och sist av allt västkust och nytt hotell .., korvar till frukost, vita bönor och skinka.
Sista dagen tar vi buss till flygplatsen.
Det är ett alldeles förunderligt ljus där uppe på dubbeldäckaren .., det känns nästan som om vi befinner oss i yttre rymden på väg mot Okänt Mål.
Det känns också som om vi alla är medvandrare längs själva livets färdsträcka ..., vi sitter intill varandra och målet är okänt.
Alldeles magiskt och underbart är det .., och detta att resa .., det är nog ett av mitt livs allra största nöjen.
// Det ärUlrika som har utmanat oss att hitta bilder till olika ord, ett för varje dag.
Alldeles förbi av trötthet är jag, ja, det är jag som om jag skulle behöva semester för att ha semester.
Så där som om allt kommer ifatt en när man väl blir ledig.
När man har längtat och längtat och räknat dagarna.
Och nu är den här - all den där ledigheten - och jag sitter ute i solen och förmår mig knappt att göra nånting.
Sitter bara.
Tittar på pv som klyver björkveden, läser DN som är tunn som ett reklamblad ..., hänger tvätt .., ja, sånt.
Gunnar, som har varit ute på vift och hållit sig kring havet, har kommit hem igen och sitter nu ute på altanen och kollar på bilder och undrar var Jan och Mian är .,. kanske är dom kvar på Öland och kanske kan han då träffa dem i morgon en stund, ja, när han ändå är på väg norröver?
Och pv rumblar med Maria - som inte har tid att svara - och jag vinner över Anders (som ska på simträning, han ska förbättra frisimmet) och någon hamrar ihärdigt.
Men tänk, att den lille Gransångaren, han har nu tystnat.
Tjugosju års äktenskap och trettiofyra år tillsammans och nu är jag ensamseglare och besöker väninnan som också är från Västerbotten och där är hennes man och döttrar och en kelig katt och jag bjuds på middag och får sova i eget rum.
Det känns som om jag har hittat en flock ute på savannen och får ligga där - ihopkrupen - vid elden.
En slags trygghet är det.
Några år senare ska mitt liv ha ändrats igen .., då har jag, vid femtiosex års ålder, sagt upp ett fast arbete, lämnat min lilla lägenhet och flyttat till landet Halland, men det vet jag förstås inte då, när jag är hos familjen som är en slags flock.
I stället skriver jag ett meddelande på väninnans kylskåpsdörr.
// Fotoutmaningen kommer från Ulrika och fler deltagare hittar du här.
Detta är den tredje semesterdagen och plötsligt översköljs jag av en alldeles omåttlig trötthet.
Jag ligger på soffan Ektorp och lyssnar till en sommarpratande före detta munk och harry har kurat ihop sig vid mina fötter .., pv tar hand om den nedsågade björken och jag ligger raklång och tittar ut genom fönstret där molnen susar förbi.
I flera dagar har det blåst friska vindar!
Ömsom sol och varmt och i nästa stund kyligt, så där så man tar på sig den rosa stickehalsduken och virar den runt halsen.
Kerstin har återvänt till Skåne .., Gunnar turistar i Halmstad med omnejd.
I Göteborg spelar barnbarnet fotboll och pv följer med via internet.
Idag är det t:ets tur och jag väljer ordet Tittut.
På bilden syns lilla Vera Hansson, Tre år.
En alldeles underbart go liten fröken.
// Det är Fotobrus som står för fotoutmaningen - ordet PLÅTA utgör grunden - och nu är det alltså näst sista dagen. Bilden är inte nytagen, det hinner jag inte när vi har besök i pensionatet.
Detta är för mig meditativt, vilket är dagens tema hos Ulrika.
Den lilla filmen visar väggklockan som fanns i mitt barndomshem i Malå, Västerbotten.
Den satt på väggen i köket och tickade lika högt då som nu.
I botten på klockan låg då, på 60-talet, mina systrars mammas dödsannons.
Gunhild Nilsson, f. Andersson, död vid 33 års ålder.
Älskad - saknad.
Nu hänger klockan på en vägg i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
Och i klockans botten ligger min mammas dödsannons.
När jag ligger på soffan Ektorp och vilar, vickar jag alltid på tårna.
Det tog lång tid innan jag insåg att vickandet går i klock-takt.
Och tick-tacket fortsätter.
Andra deltagare i Ulrikas fotoutmaning hittarni här.
Och så här ser övriga dagar ut.
I morgon blir det knepigt.
Runt hörnet har vi bara en massa bråte.
Nuverande ångesttillstånd.
Den sommarledige läraren har påbörjat Projekt Röjning, efter viss påtryckning av sin sambo.
Svår ångest i tidigare stadium.
Sambokris.
Ultimatum.
Krisen avklarad.
Vänligen notera grannens garage.
Ibland ligger där ett litet löv på stengolvet.
Ja, en liten stund, alltså.
Sen städas det bort.
Detta var dagens fotoutmaning frånFotobrus.
Klickar ni på den länken, hittar ni även andra deltagare och där kan ni också konstatera att morgondagens bokstav är T.
Hos Fotobrus i Västergötland är det fem dagars fotoutmaning.
Ordet PLÅTA utgör stommen och så plockar vi en bokstav för varje dag.
Idag är det alltså L.
Jag väljer ordet Längtan.
Bilden visar mitt barnbarn Emil som har följt sin mormor - som är jag - till den grekiska ön Samos.
Vi har hyrt moped och kört flera mil runt ön och nu är det lunchdags och Emil får ringa hem till pappa och mamma i Upplands Väsby.
Han vänder sig lite bort och pratar lågmält.
Jag förstår att han längtar hem.
Andra deltagare i den här utmaningen, det hittardu här.
Tre töser på Sergels Torg i Stockholm. Jag frågar om jag får fånga deras ben på bild? Det får jag.
Det är tur att man just har börjat sin semester, för här är det utmaningar till höger och vänster och man hinner knappt med!
Stor lycka att man har bilder att ta av ,-)
Här kommer i alla fall mitt bidrag till "Uppifrån" - det är Ulrika i Västmanland som tycker att vi har alldeles för mycket ledighet - här gäller det att ligga i från morgon till kväll!
Detta är vad vi ska hitta motiv till, ja, sen har vi ju Fotobrus som väntar på "L:et" i ordet PLÅTA, så det är bara att ladda kamerabatteriet och inleda jakten på nya bilder ,-)
Till Ulrika kommer och de andra deltagarna, kommer man om manklickar här.
Och så det bästa för sportigajenny ...
God morgon!
Jag klurar fortfarande på DBIV... Jag hade faktiskt
ett par "alternativ" till detta tidigare i veckan, men tyvärr så blev
jag på alldeles för dåligt humör i helgen för att komma ihåg vad det
var...
Anledningen till mitt dåliga humör är jobbrelaterade.
Allt började i lördagsmorse när jag skulle städa toaletterna och nån
IDIOT hade roat sig med att hälla vatten i plastpåsen där man egentligen
lägger pappershanddukar. Och då där var fullt med papper och annat
spännande så såg inte jag att det var fullt med vatten i påsen... Så när
jag lyfte upp påsen ur korgen, ja då höll ju inte påsen och det blev
vatten över hela golvet. Och trots det så var det en del vatten kvar i
den där soppåsen. Det var bara att börja svabba... Eller jag hoppas att
det bara var vatten... Sedan höll det på!
Igår fick jag börja
med att plocka hundbajs på trappen upp mot museet/turistbyrån. Och så
var den dagen förstörd... För den som vill och orkar så har jag bloggat
om detta i www.sportigajenny.blogspot.com
Men det var ju inte tråkigheter jag skulle mejla om, utan mer roligheter... Hhmmm....
Tror
nog ändå att veckans glädjeämne var i torsdagskväll, då jag satt i
godan ro och skulle käka en microvärmd pizza, direkt från frysdisken och
se på film, då dörrklockan ljuder. Jag skuttar lite lätt och ledigt upp
ur soffan, och öppnar dörren. Där utanför står A (2 år 26 juli) och
säger: "Grill!?" Han frågar alltså om jag ska grilla med han och hans
mamma och pappa. Emellanåt så brukar jag nämligen snika till mig en
liten plats på grillen när de är ute och grillar! Nu hade jag ju inte
tänkt att grilla som i torsdags, så jag frågade om vi skulle grilla i
helgen istället. "Ja, grilla helgen. Hej då Jenny!" fick jag då till
svars, och så ville A stänga dörren fast jag satt på huk rätt i
dörröppningen!
Om vi grillade i helgen? Vi slog till redan i
fredags. Och innan grillen tändes så hade jag och A plockat och ätit
smultron och vinbär. Vi hann sparka boll, leka i sandlådan, gunga. Rulla
runt i gräset... Allt medan mamma och pappa till A plockade bort ett
getingbo som fanns under mitt vardagsrumsfönster. Vi torkar nämligen
ved, och har satt upp ett litet tak för att skydda veden. Där under hade
getingarna byggt sig ett "litet" bo!
Bilden togs av en flitig fönsterfångerska från Västergötland.
söndag 15 juli 2012
Och annannan i Portugal säger så här ...
Hon har gått in nu, hon som alldeles nyss satt en lång stund i kvällssolen och stickade på sjalen Bold and Blended.
En söndag som det har varit sol och inte för varmt har det varit många
goda stunder här ute, mellan varven av arbete med bedömning av
anslagsansökningar. Morgonkaffet, en stickstund efter det, en sen
middag, en och annan lov för att titta på det som jag odlat (till
exempel rudbeckia och mynta, smultron och solrosor) och det som odlar
sig själv (framför allt tomatplantor och något som jag tror är
melonplantor, båda resultat av vad jag hävt i komposten under det gångna
året) en lur i hängmattan, iste och glass och småprat och så den här
stickstunden med armbryterskans Sommar-program i lurarna.
Nu är det bara slutspurten med anslagsansökningarna kvar.
Några modiga
timmar vid datorn igen, alltså. Men ännu sitter solvärmen kvar på armar
och ben.
