Dagens fönster ....

Bara några kilometer härifrån ligger grönsaksbutiken i Ugglarp.

Igår kunde jag spatsera omkring alldeles för mig själv i den lilla lokalen .., dom flesta turisterna har förstås åkt hem och broccolin var slut för dagen, "men i morgon ska vi skörda", sa expediten som just var i färd med att vattna gurkplantorna när jag fann henne.

Hon stod där bakom växthuset.

Jag frågade om jag fick ta en bild av dörren.

Jodå, det gick bra.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... som kommer från Nora Diversehandel, en helt underbar affär som har allt! 

 

Gamla saker, alltså. 

 

Lampor, lakan, kläder, porslin, mamelucker, tidningar, plåtburkar, hårnålar, skokräm, skor, julpynt... ALLT!

Ligger vid torget i Nora och är verkligen värd ett besök om man är i krokarna!

På Facebook kan man se en del av alla roliga saker de har.

Hälsningar Ulrika.

med posten ....

Det finns kanske människor som tror att jag ligger på som en rem och skriver och har mig till bloggvänner, ja, i akt och mening att få priser till Uppmuntringslotteriet.

Så är det   i n t e.

Inte en enda gång har jag tiggt om priser, tvärtom, mitt i alltihopa kommer det paket som landar i den gröna postlådan och jag blir lika häpen (och glad!) varje gång!

Idag - det var när jag var på väg till stranden - skulle jag ta med tidningen och då fanns där även ett grått paket och på adresslappen stod "Till ordförande i DBIV" (jag undrar vad brevbäraren tror ,-) och när jag väl hade kommit till stranden, vecklat ut solstolen och öppnat paketet, så visar det sig vara handstickade sockar från Ulrika i Västmanland!!

Ett pris till någon vinnare!! 

Titta, så fina dom är .., och mönstret är hennes alldeles egna!

Det här blir nästa veckas vinst!

Och tack snälla, rara, generösa Ulrika! säger jag.

på väg till stranden ...

I en timmes tid blir jag där.

Badar.
Dyker.

Läser - med visst besvär - Dagens Nyheter.
(Det blåser).

Pratar med en kund från affären - hon är där med sin mamma - och mamman har kritvitt hår och går med käpp.
Länge, länge badar hon i havet.

Jag ser en pojke fånga krabbor.
Håven är vit och hans hink är limegrön.

En bit från stranden kämpar en reklamfotograf med att få den rätta bilden.
Det ska bli fritidsmöbelbilder.

Fotografen har långt, lockigt hår och är solbränd på överkroppen.

Jag hör honom svära irriterat över det växlande vädret.

Det är väl ungefär då som jag tar mina saker och går hemåt.

en pusselbit försvinner ....

under en stor del av mitt vuxna liv
fanns han där
ingift i släkten
precis som jag själv
pratade göteborgska
en trevlig man helt enkelt

en sommarvecka på tjörn
- det var i mitten av sjuttitalet -
lyssnade vi till ted gärdestad
och spelade klädpoker
han hade svårt för utedass
och ville ha plättarna brända i kanten

många år senare kom spriten in i bilden
han förlorade körkortet
och det blev krångel med jobbet
sjukskrivning
inget jobb
konkurs
mera sprit
skilsmässa

men ...

jag minns en gång
det var på en strand i grekland
han låg på mage på solstolen intill
och jag berättade för anna om ekorren kurre
hur kurre bodde högt uppe i en tall i tjamstanberget hemma i malå
och hur den lille ekorren en dag satt i älgens krona och fick lift över sjön

den ingifte mannen
som då var i trettiofemårsåldern
och ännu inte visste vad som väntade
sa - leende -
att han, den grekiska hettan till trots
inte kunde gå och bada
han ville vänta tills sagan var slut
han ville höra hur det gick för kurre
"det är så spännande, ingen har någonsin läst sagor för mig!"
sa han

han hade en härlig humor
och gott om självironi

sen gick allt utför
sista åren levde han i nästan total ensamhet
föräldrarna var sedan länge döda
enda barnet bodde på andra sidan jorden
inte en endaste släkting fanns kvar på hans sida

idag
ligger samme man i sjukhusets kylrum

en slags sorgsenhet
över hur livet kan bli
fyller hjärtat

Förvandlingen ...

Upptäcker - helt plötsligt - att harrys svans börjar anta en helt annan fason.

Inte längre labbeaktig, om den nu någonsin varit det.

Inte stövaraktig heller.

Mer år vallhundshållet.


Har intresseföreningen noterat ...?

Om att leva i nuet ...

Efter varje resa med barnbarnen gör jag ett album - så där för att fästa minnena -.

Det finns människor som för sitt liv inte kan tänka sig att åka till samma resmål mer än en gång.

Dit hör inte undertecknad.

Jag kan, lätt som en plätt, åka till samma resmål och bo på samma hotell, inga som helst problem är det!

För mig handlar det om igenkänning .., att känna mig "hemma" .., att än en gång få träffa människor som har fått en liten plats i mitt hjärta, ja, just så.

Alltså har jag idag har mejlat till herr Lefteris på den grekiska ön Samos och frågat om där möjligen finns plats för en snäll pensionatsvärd, en lintott som heter Emil och då är fjorton år .., och samme lintotts mormor .., ja, helt enkelt två rum i juni nästa år?

Så här ser hotellet ut från framsidan.

Till stranden är det tjugofem meter.

Hotellet är enkelt och pyttelitet; herr Lefteris kommer själv och lämnar frukostbrickan utanför dörren.
Stranden är stenig.
Utsikten från hotellrummet - vi bodde mot havet till - fullt uthärdbar.

Här sitter hotellägaren och pratar med en norska som bodde på samma hotell. 

Nu väntar jag bara på svar från herr Lefteris.

Och det där med att "leva i nuet" ...?

Njaaa, man kan väl göra både-och.

Planera och  l ä n g t a  och ändå ta vara på dagen som är.

Tänker jag.

Elisabet (ja, det gäller ju att underteckna då ...-)

Eivor från Adak om sitt bästa ...

Gatubild från Krakow

Måste bara få dela med mig lite från förra veckan. 

När jag fyllde jämt fick jag en resa till Krakow tillsammans med hela vår familj, min käre make båda flickorna och deras resp. samt våra tre barnbarn. 

En helt underbar resa även om besöket i Auschwitz och Birkenau var känslomässigt ansträngande. 

Efter det besöket blev det bara bättre och bättre, besök i Schindlers factory samt saltgruvan. 

Själva staden är så oerhört vacker så jag tror du skulle bli hänförd. 

Ett besök där kan verkligen rekommenderas.

Många kramar

Eivor

// Elisabet säger: här finns en lyrisk artikel från Helsingborgs Dagblad - om just Krakow -.och har ni inte sett filmen Schindler´s list, så gör det!  Musiken i den filmen är så vacker, så vacker, så vacker .., så där så det går rakt in i hjärtat! Ett besök i ett f.d. koncentrationsläger borde vara ett måste för alla människor.

Strax efter sex ....

.... ringer mobilen.

Det är pv.

Han har - eller cykeln har - drabbats av punktering och nu står han borta vid Särdal och kan jag tänka mig att komma till undsättning med reservcykeln, den som Anders använde på Vätternrundan?

Och Räddningspatrullen träder omgående i tjänst!

Några minuter senare kan herr pensionatsvärden fortsätta cyklandet till stan - 22 km enkel väg -.

Det är förresten en alldeles underbar morgon!

Och jag är ledig.

Halleluja!

Dagens fönster ...

Dessa fönster är tagna på borgen Reichsburg i Cochem, Tyskland.
På första bilden ett flertal fönster från olika tidsåldrar.

Från den lilla gluggen, på andra bilden, kan man titta ut över den lilla staden. 

Hälsningar Fru Hansson.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Hej!

Häromveckan åkte jag och två kära jobbarkompisar på en tur i den vackra sommarkvällen.
Samlades direkt efter jobbet och for österut i länet.

Första stopp  blev en fika med brödköp på ett nytt favoritställe vi alla tre har upptäckt, nämligen Nässundets Station - ett nyöppnat vedugnsbageri med underbart bröd att köpa -.

Fika kan man också så klart.
För säkerhetsskull hade vi ringt tidigare på dagen och lagt undan det vi ville köpa.
Tur var det för när vi dök upp var det mesta slutsålt för dagen.

Det var inte svårt att bestämma sig att den här bilden med ett bord med bröd och ett fönster skulle fångas och skickas till landet Halland.

Så här kommer det!

Kram!


Turtlan.

Och himlen var verkligen så blå ....

Det har ett tag - särskilt sedan semestern tog slut - känts nästan som om jag hade tappat all glädjen.

Poff, bara.

Igårkväll gick jag i säng kvart i nio och pv trodde inte sina ögon.

"Ska du redan lägga dig?!" sa han häpet.

Jo, det skulle jag.

I morse lämnade jag sängvärmen vid sjutiden och tänk, all nedstämdhet var som försvunnen och jag kände mig pigg och kry och mår nu som en prinsessa.

Två långa promenader med harry har hunnits med .., och mycket annat. 

Nästan som trolleri är det.

I lottskålen ....

... är förstapriset den här veckan en liten lavendelpåse, inhandlad i Gränna i den här butiken som ligger alldeles intill turistbyrån.

Följande ligger nu och skvalpar i skålen, men fler får gärna vara med:

Eva på Frösön
Mossfolk i Örebro
Anne i Mantorp
Ulrika i Västmanland
Cecilia N i Härnösand
Eva från Tyresö
Ann i Göteborg
Turtlan i Karlstad
Eivor Jonsson i Adak
samt
Sportigajenny i Småland

Rexxie, som för första gången (?) någonsin skickat ett fönster, hotade i det medföljande mejlet att kanske även skicka ett "DBIV" ..., ja, han skrev det nog smajlande, men han är sååå välkommen med ett bidrag!

Det är ni andra också!

Mejla i så fall det bästa som hände förra veckan till bisse151@gmail.com, så lägger jag in bidraget här.
Nån dragning blir det inte förrän på torsdag, då vi liksom går omlott pv och jag .., ikväll är jag borta, i morgon är det hans tur, men på torsdag, dååå!

Ps. Mossfolk, förra veckans vinnare, skriver i ett mejl att nu när hon vann, så kan jag ju ta bort henne från skålen ..., men så blir det inte. Jag har fått så många sponsorpriser som behöver lottas ut, så det spelar ingen roll om nån vinner mer än en gång. Det här är ju ändå bara på låtsas ,-) Ds.

Om en älskad hund ...

Under hela min uppväxt hade min pappa uppfödning av hamiltonstövare. 
Han hade kennel - det var Malådalens Tina och allt vad dom hette och det var alldeles oerhört viktigt det här med stamtavla och rätta avelslinjer.

I huset fanns under en tid även en långhårig tax och en släthårig foxterrier, alla med rejäla anor bakåt.

Vid tjugo års ålder blev jag själv hundägare.
Då kom till den lilla familjen en gul labrador - rasren - förstås!

Och 1993, då hade vi just flyttat till Skåne, anlände cockern Linte till Ystad och till oss.
Jodå, han hade också eleganta papper på sin härkomst.

Och så ifjolsomras, helt utan planering, ramlade vi över harry från Tvååker utanför Varberg.
En korsning mellan vallhund, labrador och stövare - inte ett papper så långt ögat når -!
Tvåtusenfemhundra kronor kostade han - långt mycket mindre än övriga hundar som varit i min närhet -!

Men en sak ska jag säga er .., att klokare hund har jag aldrig haft!

I timmar kan denne ettåring ligga ute på gräsmattan .., eller lulla omkring lite på tomten .., sitta längst uppe på slänten och titta på människor som går förbi .., och inte ens att han går över till grannarna Gun och Göran.
En enda gång har han hoppat över gärdesgården till grannen Inger.

Om vi är nöjda med honom?
Svar: ja.

Bilden togs för en liten stund sedan .., han ligger under plommonträdet och väntar säkert på husse.
Men han får allt vänta .., det dröjer nog sex timmar innan husse är hemma.

Ibland kan man ju undra över...

... varför man alls bloggar?

Men så, plötsligt vet man.

Man bloggar - och framför allt läser man andras bloggar - för att man får ta del av så otroligt mycket.

När jag nu en helt vanlig tisdagmorgon sitter här framför datorn, har jag hälsat på i Småland och fått läsa om katten som plötsligt låg död utanför Jennys ytterdörr.

Jag har också fått ta del av det som skär i alla mamma (och pappa)-hjärtan: en liten sexåring som inte alls tycker att det är särskilt kul på fritids.

Min kusin Barbro är överlycklig över det nya utedasset! Jodå, det kan man också vara!

En man i Norrbotten står i begrepp att helt förändra sitt liv - nu städar han ut lägenheten -.

Anna i Sheffield funderar över tillvaron - alltid lika intressant är det -!

Många har börjat arbeta igen. För någon är det mer än så.

Någon annan har - bara vid tanken på jobbstart - fått plocka fram bettskenan.

Stationsvakt - denne filurige bloggare - har fått en pulsmätare i present och nu mäts pulsen, kan jag lova!

Den underbara Solveig i Dalarna berättar om ett hus som är till salu. Ett hus med  s j ä l.

Fru Hansson har varit i Paris och träffat en ungdomsbekantskap!

Ulrika och Max har varit på promenad och passerat skylten till Åslings däck och verkstad.

Och någon annan - som druckit kaffe här ute på altanen i sommar - har återvänt till Frankrike!

Tänk, så många livsöden som ryms på dom här raderna och det här är ju ändå bara ett litet axplock .. och nu är jag jättesugen på frukost, så jag sätter stopp här.

Så till er alla i min länklista, för det är er som jag hälsar på hos oss - några nämnda, men alla andra inte glömda -, stoooort tack för att ni delar med er!

Dagens fönster ....

... kommer från Portugal och från den här madamen.

Hon som skrev så här i en kommentar, angående gårdagens fönster - det som var så sinnligt vackert och kom från Skåne -:   "Jag tror mig känna igen att det här är boningshuset och den lilla haven, som ska se ut som en sådan gjorde på artonhundratalet, med gångar och buxbomshäckar. 
Det är NÄSTAN himma för mig. Från Veberöd föreslår jag att du kör mot Vomb och sedan vidare längs Vombsjöns norra sida till Öved(skloster). Du kan sedan fortsätta längre österut och dricka kaffe hemma hos min pappa eller också köra östra sjösidan tillbaka till Veberödsvägen."

Anne i Mantorp säger så här ...

Igår, söndag, var jag och en del av min familj upp till Stockholm på 70-årskalas.
Det var min sons svärmor som hade bjudit in släkt och vänner till firande i trädgården. T

Trots att himlen inte var på vår sida så blev det en härlig dag.
Vi trakterades med smörgåstårta och dryck efter behag och efteråt vanlig tårta och kaffe.

Sådan förtäring smakar som allra bäst i en trädgård vid en sjö även om inte vädret är det bästa.

Det blev en lång dag, men så himla mysigt att få umgås med sin släkt som man inte ser dagligdags precis.
Tror att det blev ett minne för livet.

Anne i Mantorp

Mossfolk om sitt bästa ...

DBIV

Det bästa i veckan har absolut varit att det fungerat så bra för Cosmos hos dagmatten. 

Nu har han ju gått sin första hela vecka där…

 

Och så har han börjat tappa tänder. 

Det är absolut också jätteskönt och innebär förhoppningsvis att allt bitande kommer att avta. 

Han har redan nästan slutat bita på oss och umgås numera trevligt glatt viftande på svansen (eller mest viftande på hela kroppen :)

 

Åh en sådan glädje det är att ha en liten hund!

/Mossfolk

Och så är det Turtlans tur ...

 Veckans bästa:

Det där pysslet innan med kräftburarna på land innan vi ror ut. Det hör också till.
Vi agnar på med små mörtar och löjor som legat i frysen efter att ha blivit fångade vid bryggan tidigare i sommar.
Burarna lastas i båten, i år 10 st till antal. Det får räcka.

Vi ror ut och lägger i burarna ungefär som vi brukar och vet att borta vid stenen där brukar det vara bäst. 

Sen några timmar senare när solen håller på och gå ner så ror vi ut igen och vittjar burarna. I första vändan fick vi 14 st om jag minns rätt.
Numera är det signalkräftor efter att kräftpesten tog död på alla flodkräftor i början på 90-talet.
Det går bra det.

Denna gång stannar jag på land och sitter på bryggan och tittar ut mot båten där på sjön.
Hör deras prat och "yippie" när det är några kräftor i buren som de får upp.

Jo, det var bäst vid stenen.
Det är alltid så.

Hälsningar!
Turtlan

// Och så här skriver den värmländska Turtlan om årets bästa sommarprogram! 

Eva på Frösön säger så här ...

Hej på dig!

Det bästa under veckan var nog resan ner till Sundsvall måndag-tisdag. 

Vi hyrde en liten (och ganska gammal) stuga längst ut på Alnö. 

På stranden. 

Äntligen fick jag möta havet. 

Just den dagen för ett år sedan gifte sig vår äldsta med sin man i Alnö gamla kyrka. 

Vi firade detta med strömmingsmiddag på Spikarna, en liten restaurang nära där vi bodde. Elins svärföräldrar kom också ut ( de bor i S-vall) och vi hade en trevlig kväll tillsammans. 

Elin hittade ett fint litet hus som var till salu och sedan satte hon sig på klipporna och drömde sig bort en stund. Så roligt att träffa henne för några dagar.

"Oj, blåbär .., det är ju smaskens!"

Och så har vi ju glädjespridaren Otis, som gärna är med när jag rensar blåbär :). 

Nu är det slut på semestern och han får umgås med sin matte hela dagarna, något som gör matte helt slut. I alla fall innan hon vant sig :)

Kram Eva.