DBIV för anne i Mantorp ...

Inget svårt alls att hitta något bästa i veckan.

Det var turen ut i skogen med 3 killar och två hundar. Solen flödade från klarblå
himmel och vi plockade djupfrysta trattkantareller.

Anne i Mantorp

DBIV för Rexxie ...

Hello Darling E!

Rexxies/Anders hand, det är flera år sedan han skickade den.

Jaja, jag får väl ge upp mitt motstånd mot DBIV (om än motvilligt)!

DBIV var dock inte att jag slutat röka, utan att jag lyckades gå på en liten middag med två vänner och dricka vin och faktiskt inte känna mig särskilt sugen på att röka!

Lånade två cigg under hela kvällen, och blev faktiskt förvånad med första ciggen över vad lite jag ville ha den....

DSIV är att jag fortfarande inte hört något om hur det gick på min datortomografi...

Kram /// Anders

DBIV  för ellem i Skellefteå ....

Hej!

 

Det bästa i veckan för mig hänger ihop med mina sömnproblem sen många år, med andningsuppehåll. 

 

Efter en lång väntan fick jag  tid på NUS förra veckan. 

Första tiden var på torsdag em och jag for med bussen på morgonen. Gick omkring på stan, köpte lite kläder, åt en räkmacka på Nya Konditoriet. Där kom jag i samspråk med en mycket trevlig servitris. Hon påminde till sättet lite om dig Elisabet! 

 

Efter besöket på sjukhuset där jag fick en grundlig genomgång av andningshjälpmedlet, en sk C-pap, checkade jag in på parienthotellet där jag skulle sova. Tog en promenad innan middagen och sen var jag bara för mig själv på rummet. '

 

Efter morgonens återbesök blev det buss tillbaka hem. 

Ett “eget” dygn som var som en liten semester! 

 

Natten mellan lördag och söndag sov jag för första gången hela natten med apparaten på. Helt fantastiskt! Behövde aldrig på toa, sov lugnt och låg stilla hela natten. Och var PIGG på morgonen! 

 

Kl 7 åt jag frukost, på en ledig söndag! Och jag var pigg hela dan. Helt fantastiskt. 

 

Idag är jag ledig och känner mig också pigg även om morgonen var lite segare. Men man kan väl inte förvänta sig att två nätter kan räta upp flera års påverkan av dålig sömn. 

 

Ser fram emot en vinter med mera ork!  

 

Kram ellem

DBIV för Kerstin Hedgren ...

Det bästa i veckan var helgen när hela familjen hjälpte Kajsa och Martin att flytta ut till gården och att åka iväg och titta på foderhäst tillsammans med Kajsa.

Avslutningen på söndagen när svärsonen stod i mörker och kyla och grillade karrékotletter åt oss som vi sedan åt vid en provisorisk matplats i lilla familjens sovrum (enda rummet som var någorlunda uppvärmt...) var perfekt!

Hedgrenskan

DBIV för Eva / Lyckliga Grodan ....

Att vara med maken i Spanien. Jag som är hemmakatt hade aldrig varit där förut.

Vi har ätit mycket gott, varit utomhus hela dagarna och sovit ut. 

Och jag längtade inte hem, nästan inte en sekund.


//Elisabet säger: den här madamen har två bloggar, båda finns i min länklista.
Särskilt den ena, går raka spåret in i mitt hjärta! Jag läser den ALLTID, så snart den är uppdaterad.

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Veckans höjdpunkt var stickdagen i Järnboås igår.

Här finns mer om just detta.

Och  nyss ett annat litet guldkorn ...

// Elisabet säger: ja, precis som sist .., såna här filmer är lika hälsosamma som lyckopiller!

DBIV .....

När hösten kommer och med den mörkret, är det som om glädjen för många av oss, tar lite paus.

Många av bloggvännerna berättar - men kanske inte offentligt - om hur svårt det kan kännas .., det är sjukdomar, arbetslöshet, barn eller barnbarn som har det svårt .., allt sånt.

Och i Luleå blir B & B påkörda av en bil (man kan också säga: det bästa var ju att dom inte blev ihjälkörda!) .., Rexxie väntar på besked från sin lungröntgen (men han har fixat att sluta att röka .., det är nåt att fira!) .., min svåger i Australien har just börjat strålas, hemma i Malå hände den där förfärliga olyckan då en bil kom farande rakt in bland ett sällskap som varit och köpt godis ..., Eva i Tyresö ska opereras idag .., den i mina ögon så sympatiske Göran Stangertz finns inte längre ..., i USA väntar man oroligt på orkanen Sandy ..., ja, men är det då alls möjligt att skriva om det bästa som hände förra veckan ...?

Kanske?

Alltså: om ni hittade ett litet ögonblick av glädje under veckan som gick och vill dela med er av den, så är ni mer än välkomna att göra det.

Mejla i så fall dina rader till bisse151@gmail.com

Min egen glädje kan jag ta på en gång: det var den lilla blåmesen som åt frön direkt ur min hand.



Filmen togs innan det där magiska hände ..., efter att ha filmat ett bra tag, stoppade jag kameran i anoraksfickan, fyllde min vänstra hand med lite frö och så ..., efter en stunds t v e k a n .., kom den lille blåmesen och norpade sig lite mat.

Mer behövs inte för mig.

Tänk .., att den lille krabaten vågade!

Mitt i allt elände .., den förfärliga olyckan hemma i Malå där en ung pojke förlorade livet och flera andra skadades (och jag tänker på den unge mannen som körde bilen, en lugn och fin pojke, säger dom man pratar med - inget vansinneskörande -) .., och så allt det andra som vi dagligen och stundligen får höra talas om .., ja, mitt i allt detta tar jag en näve fågelfrön och ställer mig alldeles, alldeles intill fröautomaten, den som hänger i den lilla eken.

Solen flödar.
Löv singlar till marken.

Och där står jag i några minuter och bara väntar.

Till sist händer det: en liten blåmes kommer flygande .., sätter sig på en gren alldeles intill .., för att slutligen våga språnget, ja, den slår sig ner i min utsträckta hand, norpar ett frö och flyger iväg.

Det var .., nästan magiskt.

21:12 hittar jag en farbror ...

 

Om min pappas släkt bakåt, vet jag nästan ingenting. 

Jo, att pappa var tretton år när han hans mamma dog och ett år äldre när hans pappa dog.

Båda avled i tuberkulos. 

Igårkväll satt jag i soffan Ektorp och googlade lite fritt på min farfar och farmors namn; Anders och Anna Nilsson. 

Det är då jag upptäcker min lille farbror! 

Och då kommer jag också ihåg att pappa brukade berätta om den lille gossen som var så innerligt söt och fin och som dog vid bara tio månaders ålder.

Jarl Olov Arne Nilsson hette han.

Och jag sitter där och ler för mig själv och tänker på den där lille pojken som inte fick något liv.

I familjegraven i Kalvträsk ligger även pappas bror Gösta, denne kortspelsälskande spelevink!

Pappa som lillpojke.

Farmor ligger på samma plats.
Och tänk, att två av mina barn har samma namn som farmor och farfar och det utan någon som helst avsikt!

Farfar Anders blev 44 år, farmor Anna blev 41.
Dom efterlämnade Erland, Ivar, Alice, Gösta och Anna-Maria. Alla utom Erland hamnade hos min farfars bror och syster - deras faster och farbror -, där även deras kusin Harry fanns sedan tidigare.

Pappa berättade hur farmor hade samlat barnen kring sängen/dödsbädden och bett dem att hålla samman.
Vilket öde!

Dagens fönster ...

... kommer från Härnösand och då anar ni nog vem som var framme med håven, jo, just det! 

"Tänk på vilodagen så att du helgar den ..."

Medan pv har inlett tapetserandet, ägnar jag mig åt att röja i ett av rummen där uppe.
Jag tömmer en bokhylla, hasar in den till sängkammaren där den får sällskap av bokhyllan Billy, den som tidigare stod här nere .,. och så flyttar jag böcker från den ena till andra.

I en banankartong hittar jag mina egna böcker!
Den dagen när jag blev ensamseglare, tog jag bara med mig böcker som verkligen hade betytt nånting för mig. Måhända inga litterära mästerverk, men böcker som spatserat raka spåret in i mitt hjärta.

Och jag hittar "Måns och Mari om våren" av Kaj Beckman och ler för mig själv .., hur många hundratals gånger har jag inte läst den boken för mina töser!!

- Nej, men titta! ropar Matti. Titta rakt upp i himlen! Där kommer flyttfåglarna! Både vildgäss och tranor. De har varit i Södern hela vintern, men så fort våren kommer här uppe, så längtar de hit igen. De flyger hela den långa vägen tillbaka, var och en till sin boplats.

- Men hur kan de hitta? frågar Måns.

Det kan inte Matti svara på. 

- Om man längtar alldeles förskräckligt så hittar man förstås, säger Mari.

 Och Måns och Mari får följa Matti och demonstrera, jaminsann, här är det 70-tal!

Jag skickar en bild av boken till AP.

"I den boken var det ritat lite med tuschpenna ...", skriver hon till svar.

 Världens Bäste Pv i tapetserartagen ...

Och jag hittar också den stora almanackan med egna bilder - året är 2009 - och den, almanackan var en julklapp till pv.

Här går vi i Samlad Tropp .., det var förstås midsommaraftonen 2008 och jag var oerhört ångestfylld.
Ja, somliga människor blir det av Samlade Troppar.

När jag ännu var medlem på den där dejtingsidan, hade jag med den här bilden.
"Speed-dejt med schangdobla gentlemän i liten skånsk stad ...", hade jag skrivit.
Nja, det var inte så många män som uppskattade såna lustigheter, mest var det väl den där pensionatsvärden i landet Halland.
Ryggsäcken är har funnits med i säkert tio år, men är nu äntligen utbytt.
Linnejackan befinner sig på akutmottagning hos Ann i Göteborg.

Och nu blir det kaffe.

Dagens fönster ...

Fjorton grader kallt (ååå, idag är jag illa ute .., skriver bara fel: fjorton grader varmt, förstås! tack Rexxie!) i köket när det är dags för uppstigning.

Idag står tapetsering på schemat.

Tapetsering.

Och i Luleå ligger Bert och är stukad efter påkörningen och i Malå har en trettonåring förlorat livet.

Nej, det är inte så himla viktigt om tapetskarvarna blir exakt kant-i-kant.

Tänker jag.

(Och här skrev jag att Malå förlorat sin ambulans, det var helt fel - tack Anitha! -. Vad tänkte jag på? Dorotea? Åmsele? Så här ligger det till. Men att det är fördel att vara fatalist, ja, om man bor i en inlandskommu och har långt till närmaste större sjukhus, det torde nog vara rätt ...?)

Hullerombullerlivet ....

... i ett nötskal.

Ja, från ena dagen till den andra kan allt förändras.

Och hemma i Malå händer förfärliga saker.

Repetition är all kunskaps moder ...

I unga år - fast äldre än på bilden - brukade jag sitta på ryamattan och titta i mammas sjuksköterskeböcker och jag älskade att bläddra i lexikon och när jag blev äldre hade jag - under en tid -, delar av Bra Böckers Lexikon i badrummet.

Perfekt läsning!

Nu är jag snart femtionio år och tycker fortfarande att det är lika roligt, det där med att slå upp och kolla hur det egentligen förhåller sig med saker och ting.

Så snart vi tittar på fotboll, googlar jag på någon spelare och så läser jag allt jag kommer över om just den mannen eller kvinnan.

Häromdagen var det polacken Lewandovski - numera Dortmund -, han som blev bäste målskytt i tredje divisionen och sedan andra divisionen - 21 mål båda gångerna - och som sedan vann förstadivisionens målskytte!

I eftermiddag har jag googlat på några av USA:s delstater.
New Hampshire och New Jersey, t.ex.

Och så ligger jag där på soffan med benen i pv:s knä och säger ..."vet du hur många invånare där är i New Hampshire?" och det vet han förstås inte, så då får jag berätta.

Det är väl det allt handlar om förstås.

Kanske.

Lördagskaos ...

Lilla rummet mellan köket och vardagsrummet (det här rummet har en gång suttit ihop med vardagsrummet, men pv önskade en vägg att ställa pianot mot och det var ju synd, tycker jag .., men inte han ..) håller på att göras i ordning.

Nu ska det bli ungefär som vardagsrummet.
Ja, ni vet ju att här bor två enjängda personer.
Nåja, den ene hade nog gärna behållit det i förutvarande skick (eller nuvarande), någon annan vill rensa ut och lufta upp.

Det stora ekbordet som en gång tillhört pv:s mormor töms på allt som har legat ovanpå och då hamnar en  del av eländet på "mitt skrivbord".

Då ser det ut så här.

Här finns nu diverse sladdhållare, Anders nummerlapp från Vätternrundan .., en hel drös med inköpslistor (ja, just det .., det var ju mitt det ...), några lotter till låtsaslotteriet (det var ni som inte var med) .., där är en fickspegel, en ljusstake .., brädor, ja, ett par glasögon och en almanacka från 2004 finns där också.

Vid närmare titt på eländet, så kan jag konstatera att det var inte mycket som befunnit sig ovanpå ekskåpet.

Mellan varven får vi sms-meddelanden från Malmö och Stockholm.

I Malmö tävlar Anders i crossfit, tillsammans med en lagkamrat som heter Cliff. 

Så här trött kan man bli när man tävlar i sånt.

Det är sonen - med nyrakat huvud - som ligger där och pustar ut.

Bilden togs av den utmattade sonens pappa och ännu en trött ung man syns uppe till vänster på bilden.

 

Via datorskärmen har vi kunnat följa Emma och hennes lag;  BSK - flickor-97, vilka idag har spelat riksfinal i Sanktan Cup. Match mot Limhamn-Bunkeflo och det blev oavgjort, men eftersom dom skånska töserna vunnit med fler mål mot något annat lag, så gick segern till just Skåne och BSK blev tvåa!

Jättebra gjort! tycker hon som är mormor till nr 13 i BSK.

För övrigt har blomlådor tömts .., tvätt hängts på tork .., jag har moppat till affären och åter och höll på att frysa ihjäl - sååå iskallt var det!! -, hängt upp och fyllt fröautomaten till småfåglarna ., skivat äpplen till koltrasterna (sju stycken inalles som kalasde på frukten ..), vi har suttit ute och druckit kaffe i solskenet .., och kanske vankas nu lite lövräfsning för min del, men bara lite .., för det är ju så hälsosamt för naturen om allt får sköta sig själv.

Ja, det sade någon trädgårdsdam i tv.

Och nu spelar "Ljungby Jazz i baljan boys" , allt medan dagen lider mot eftermiddag.

Dagens fönster ...

... blir som en studie i hur årstiderna förändras.

Nu har Ecke och hans fru Britt ställt in äppelskörden i det lilla huset vid vägen.

Och jag har ledig helg och skulle helst av allt vilja vara i Malmö och se Anders tävla i crossfit, men vi har ingen som passar harry och så ska vi väl ägna dagen åt att förbereda rummet - där jag nu sitter -. för tapetsering och målning.

Hyllor ska också målas och så småningom komma på plats; ungefär likadana (eller exakt likadana) som vi har i vardagsrummet.

Som tur är kan man följa tävlingen på webben och det är precis vad jag ska göra.

Idag fyller min svåger 72 år och på måndag inleds såväl strålbehandling som cytostatika för hans cancer.

Så är det.

Ingenting är beständigt.

Så lite vet man vad som väntar.

Snart ska det tapetseras och målas ...

Alltså ägnar jag den lediga förmiddagen åt att tömma bokhyllan Billy på böcker (dom står i dubbla rader) och det blir gott om igenkänning.

Alla vi som var med på 70-talet minns förstås bokklubben Bra Böcker och här finns mängder av såna, plus en hel drös med "En bok för alla", en hel rad med Ivar Lo Johansson .., där är Moa Martinsson, John Irwing, en och annan Mankell, Aino Trosell (läste jag flitigt när jag under fyra månader tillbringade tiden här, det var mitt nya knä och jag själv ...),  och där är Doris Lessing och sex eller sju fotoalbum och där är bilder från Spanien där pv:s föräldrar sitter i sin lägenhet eller är på stranden .., och där är seglarbilder och ett tidigare liv.

Allt förpassas så länge till papperskassar.
Sju stycken.
Och tunga är dom.

När jag börjar röjandet (tavlor har plockats ned och allt möjligt annat), är jag genomfrusen och skickar ut lite värme i elementen.

Efter ett par timmar är det tvärtom.
Värmen stängs av och jag ställer fönstret på vid gavel.
Tur att inte pv är hemma, tänker jag.

Och jag hittar min almanacka från 2004.
Jaha, det var då det.
Då stundade resa till lilla staden Kac i Turkiet och jag hade allt sjå i världen med att hålla koll på valutan.
Det här var mitt andra år som ensamseglare på livets ocean .., ja, visserligen hade jag träffat en lokförare från Helsingborg, men jag bodde i en liten etta, nästan som en jolle och navigerade helt och hållet på egen hand.

Mammas gamla betyg hittar jag också.

Efter tjänst som hembiträde/piga åt en provinsialläkare i Anderslöv i Skåne, tyckte doktor Lovén att mamma skulle passa bra som sjuksköterska.

Några pengar till utbildning fanns inte och först måste hon läsa in vissa betyg och detta gjordes i Skåne, på Önnestads Folkhögskola.

För att komma in på sjuksköterskeskolan fick mindre bemedlade elever helt enkelt bli "landstingets livegna" under ett antal år, dvs, dom fick själva inte välja placeringsort.

Mamma hamnade i Malå, som då hette Malåträsk.

Där bodde Ivar Nilsson med fru Gunhild och två döttrar och Gunhild var cancersjuk och kom ibland upp till sjukstugan där mamma då arbetade.

Några år senare avled Gunhild och mamma kom att börja sällskapa med herr Nilsson och så småningom blev det giftermål och Ivar fick, till sin stora bedrövelse, ännu en dotter (det var jag det, han som hade längtat efter en jaktkompis!) och mamma sitt första och enda barn.

En loggbok tillhörande pensionatsvärden, hittar jag också.

Den 23:e juli 2008 har herr pv besökt Ystad och tar med dr Böhlander, Emma, Emil och småttingarnas mormor - dvs jag själv - på en seglats till Kåseberga, utanför Ystad.

Det är då Emil först är så livrädd och ligger under däck och blundar.
Efter en stund när vi kommit ut till havs, vågar han sig upp och får erbjudandet att bli kapten, ja, det är pv som frågar honom .., och Emil tar språnget .., sitter där och styr och är mallig värre.
Ja, det är då han frågar hur lång tid det skulle ta att segla jorden runt?

Och medan röjandet pågår, vilar pElle middag på köksbordet.
En mandolin (eller nåt annat ..?) blir som bäst att ha som kudde.

Lite glädje en fredag i oktober ...

Vännen Bente hade lagt ut den på Facebook och den är ju gammal som gatan, men lika härlig ändå.
Minns ni ...?

Och så den här helt underbara lilla videon!

För mig, är det här bara sån härlig humor!

Förmiddag i landet Halland ...

Hög, klar luft .., och friska vindar!

Nere på Ejdervägen ligger drivor av nedblåsta löv .., främst från vår stora bok som står i slänten.
Ååå, sicken lycka!

Har man nu riktigt, riktigt tur .., blåser dom vidare.

Fredagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Där utanför står en liten ek som pv och hans far har planterat för ett antal - ganska många - år sedan.

Det spretiga trädet där bakom, är grannens stora björk.