Fredagsfönstret ...

Falköping C.

Fredag 4/1-13 kl 07:09:20

Plåtat från övervåningen på tåg 160.

Sista arbetsdagen på årets första vecka.

 Och den som varit med här ett tag, anar nog vem som tog fram håven.

Just det.

Hon som tar så fantastiska fågel, - och insektsbilder!

Eller som här, när hon mötte lilla skogssorken!

Det där programmet .... 

... om munkarna i Tibet, dom som bodde uppe i himlen nästan.

Det sänds - om jag har förstått det rätt -, ikväll (fredag) klockan 18.00 i kanalen Axess.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Varbergs kyrka.

Sååå vackert, enligt mitt sätt att se det.

Medan OS-krönikan pågår ...

... spelar vi quizzkampen - frågesport på nätet - mot Rexxie.
  
Pv och Rexxie spelar oerhört jämnt .., det skiljer nästan ingenting och det är inte många fel dom har på en omgång och när jag ikväll - i den enda matchen - lyckas spela oavgjort mot västeråsmannen med endast en njure, ringer jag upp och säger att nu blir det ingen fler match mot mig, jag vill ha självkänslan i behåll, tack och adjö.

Om ni visste så snäll han alltid låter, denne Rexxie!

Det är precis vad jag säger till pv när jag klickat på "lägg-på-luren".

Nu spelar dom båda herrarna mot varandra.

"Fem - fem efter två ronder!" ropar pv just nu

Och medan jag skriver detta .., hojtar pv (lite skrattande): "Sju - sju!"

Och här är vinnarna ...

Ååå, grattis, grattis från oss i det gula huset!

Och tack snälla Turtlan i Karlstad för sponsorpriset!

Och ni .... 

... glömmer väl inte att följa med Jocke och Stefan, där borta i Afrika!

Nu har Jocke träffat herr och fru Dyngbagge.

(Glöm för allt i världen inte att klicka på bilden när ni kommer dit!)

DBFV .... och lite i veckan också.

Innan jag berättar vilka som är med i lottdragningen (som den här gången blir hemmavid, då pv är jullovsledig), så ska jag berätta nånting.

När Emma och jag själv besökte London i början av september, då ville Emma egentligen bara en enda sak: shoppa! Jag höll på att bli galen och vi diskuterade det där ganska livligt och i princip under alla tre dagarna ..,ja, jag ifrågasatte detta att shoppa sig lycklig .., kan det verkligen vara nånting?

Blir man lycklig av att köpa och köpa?

Jo, det blir man, sa Emma trosvisst.

Och på kvällarna stod hon i hotellrummet och provade sina nya tröjor och det måste jag ju tillstå, att hon såg verkligen lycklig ut.

Alldeles nyss ringde jag till ovan nämnda madame och sa att jag ville erkänna en sak.

"Vill du?" sa hon och lät lite förvånad.

"Jo, jag vill erkänna att jag har köpt en sak som verkligen har gjort mig lycklig!" sa jag.

Det var den här enkla och i mina ögon sååå vackra keramikskålen som inhanlades igår i Varberg.

Den är - i mina ögon - så otroligt fin och hur ofta som helst rör jag vid den ..., eller håller i den ..., eller bara står och tittar på den.

Då skrattade Emma gott och sa "jo, jo ...".

Nu ska ni få veta vilka som deltar i den kanske kriminella utlottningen: 

Eivor Jonsson i Adak (eldsjäl som arrangerade filmfestivaler i Adak med kändisar som Jonas Gardell och Marie Göranzon som medverkande).

Ulrika med två inlägg -, det godkänns också! Mest var hon glad över att vara smärtfri.

Anne i Mantorp hade lyssnat till Sveriges Radios Vinterprogram och var lyrisk över Lars Lerin.

Cecilia N i Härnösand hade massor av saker som gladde henne, men valde till sist en solskensdag!

Turtlan berättade om en juklappsutdelning som hade fått henne på gott humör!

Ellem hade - precis som Cecilia svårt att välja -, men berättade om trivsamma middagar och besök av  släkt och vänner.

Och Eva på Frösön (som minsann låter Otis ligga i sängen numera, heja, heja!) var lycklig över att ha au-pair-dottern Sara hemma från Skottland och nu var det musik och glädje i lägenheten i Östersund!

Arbetsdag ....

Och även idag är jag "Lena" och får då ta hand om kassan från morgonen och tills jag slutar för dagen.
Det gillas  s k a r p t.

Ovanligt många kunder kommer och handlar .., somliga löser in Bingolottovinster ., en man ska köpa ett Telenor Startpaket men säger att han vill ha ett refill för 100 kronor och då blir det fel och är ett elände att göra retur på - men det tar Bodil hand om - som har tid att sitta i telefonkö ..., och en äldre farbror glömmer sin plånbok .., två män hyr var sin släp .., nyhetskankaret från TV4 kommer in och önskar God Fortsättning och medan han plockar upp sina varor berättar han om familjens hund som sprungit hemifrån och just då står hans granne där i kassan och hon vittnar om hur hunden hade kommit hem till henne och så tog hon den med hem till sig .., till nyhetsankaret ..., ja, så blir det prat om harry som en gång jagade en räv och en kvinna hämtar ut tretton små, små paket från Hong Kong och en man ber mig skicka ett rekommenderat brev till Nepalesiska ambassaden i Stockholm; han ska på semester till just Nepal och behöver ett visum.

Så där håller det på.

Efter fikat löser jag av Anne-Marie i charken, då det är hennes tur att ha rast.
Det är första gången på tjugo år som jag står bakom en charkdisk och jag är nog övermåttan kaxig, för det visar sig att jag alldeles har glömt hur man gör fina charkpaket av rökt bog eller Risbergs gräddpastej .., dom ser ut lite hipp som happ och inte är jag väl nån mästare på att skiva rostbiff heller.

Sen kollar jag posten och beställer hem årets nya frimärken - blommor det också - och sneglar bort mot presentpåsarna och tänker att chefen hade rätt ..., dom där höstiga påsarna med löv och kottar som jag tycker är så fina, dom ville han inte alls beställa hem, men jag stod på mig och vi har bara sålt sex stycken på flera månader!

Vid fruktdisken ser jag Mattias, butikens Klippa.
Mattias drömmer säkerligen om att en gång driva en egen butik och det kommer han att göra med den äran .., han är makalöst duktig! 

Tidningarna ska tas in.
På baksidan av Aftonbladet läser jag Karin Magnussons krönika med rubriken "Kungen påminner mest om en vit kränkt man" och det anspelar på kungaprogrammet och jag håller med henne till fullo.
Fy, så snorkig jag tyckte att han var!

Halv två är jag hemma.
Det blåser friskt .., pv har precis kommit hem från en rullskidrunda (tio varv i den livsfarligt branta backen vid Guds Gröna Ängar) och nu blir det kaffe och lite fika och sen ska vi fixa dragningen i lotteriet.

Titta, så härligt grönt och fint det är här i landet Halland idag!

Brottslingen erkänner ...

Från radions nyheter hör jag nu på morgonen att lotterier, även där man inte betalar nånting för lotten - bara skriver ner sin glädje - är olagliga.

Jodå.

Här ägnar vi oss åt kriminell verksamhet!

Nåväl .., detta till trots blir det i eftermiddag dragning i Uppmuntringslotteriet.

Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Tycker fönstren i den här byggnaden är så fina. Skulle gått nära och
fotat ju, men du ser isen... Och sånt underlag vågar jag mig inte ut
på än.
Området är ett gammalt bryggeriområde i Nora, men massor av vackra
byggnader med fina tegeldetaljer. Numer finns där olika verkstäder,
butiker, garage m.m.
Tyvärr underhålls inte alla husen så bra, som synes...

Och i förgrunden, ja där sticker nya Sticktantsbilen fram. ;-)
Saknar 960:n, den var såååå roligt att köra (vrooooom!!) men det var
också väldigt törstig. Nu har jag ett mesigare men bensinsnålare åk.
:-) Allt tack vare världens bästa sambo som köpte den åt mig (ja
Volvon med). :-

Ulrika.

För länge sedan ...

Kanske för sex, sju år sedan .., det var på den tiden när jag befann mig på den berömda dejtingsidan, fick jag kontakt med en till synes sympatisk man från Skåne.

Han var lärare.
Fotografiet på hans sida visade en lång man iklädd skinnjacka.

En kväll ringde den skånske mannen till den där damen i Ystad som var jag och vi pratade om ditt och datt och plötsligt utbrast han: "men  v a d  är det jag hör i bakgrunden .., har du tv-apparat!"

På hans förfärade tonfall lät det ungefär som hade jag varit innehavare av en kärnvapenanläggning.

Kanske satt jag här i soffan och pratade med honom ...? Och pelargonian blommade.

Och jag sa att jo, det hade jag ju .., och då berättade mannen att hans före detta fru och han själv - ja, det var en lördagmorgon det hände -, hade suttit vid köksbordet och druckit snaps och då - helt unisont - beslutat sig för att slänga ut tv:n, detta monster som tog så mycket tid.

Så gick det ännu äkta paret till vardagsrummet, kånkade iväg med tv-apparaten och slängde den i en container en bit därifrån.

Det lät som en offergåva och mannen sa att detta var hans livs bästa beslut.

Det var väl ungefär då (ja, och så det där med snapsen till frukosten ...) som jag tänkte att det här blir nog inget bra parti för endera parten, så jag tackade för mig.

Den mannen tänkte jag på ikväll när vi satt här i rummet och tittade på ett alldeles fantastiskt tv-program i den lika fantastiska kanalen Axess.

Programmet handlade om tibetanska munkar - däribland småpojkar - och det var så otroligt fascinerande (här står superlativen som spön i backen ...) !

I en sekvens av filmen följer fotografen en liten pojke på sju, åtta år kanske som tar sig upp till klostret längs slingriga och smala bergsstigar och med lodräta stup vid sidan om.

"Är du inte rädd?" frågar filmaren, Marianne Chaud.

Då vänder sig pojken om och säger häpet ...,"nä, är du?"

Och så får hon veta att man måste göra sitt hjärta starkt, för tror man att man ska ramla ner, så ramlar man.

Har ni möjlighet att se programmet - ta chansen -!

Dokumentär om livet i klostret Phuktal i Himalaya. 

 Klostret ligger på 4000 meters höjd omgivet av ett underskönt landskap. Här lever munkarna ett stilla avlägset liv i enlighet med sedvänjor som går tillbaka till medeltiden.

Filmaren Marianne Chaud har levt tillsammans med barnen och munkarna i tre månader, följt dem i deras vardagsliv och lärt känna deras livsfilosofi. Den 8-årige barnmunken Kenrap lever i förvissning om att han är en reinkarnation av en 68-årig död munk.
Originaltitel: Himalaya - A Path to the Sky. 
Arte 2008.

Lyssnar ...

Målning av herr Lerin.

.... till Lars Lerins vinterprogram (tack för tipset, Anne i Mantorp!), allt medan jag ligger på soffan Ektorp. Harry vid mina fötter .., pElle på soffans överdel .., och i loppisfåtöljen sitter pv och läser julklappsboken författad av Åsa Larsson.

Radioprogrammet är precis lika underbart som sommarvarianten, kanske t.om, ännu mera intressant!

Mellan varven slumrar jag till.

Till exempel missade jag det där om doppet i sjön Mjösa.

Den lediga dagen ..

... tar vi bilen och åker till Varberg.
En utflykt på fem mil enkel väg.
Förr i världen skulle pv ha tyckt att detta vore alldeles oerhört icke-miljövänligt - det tycker han säkert ännu - men nu säger han det inte.
Så dit åker vi.
Det är som vår i luften.
Nitton vindkraftverk snurrar som bäst och kanske gör detta att herr pensionatsvärden inte tänker på det miljöovänliga.
I Radio Halland diskuteras stjärnor och magnetism och hur fåglar hittar hem eller bort.
En av männen (han som är expert på astronomi) är Arne Sikö; det var honom jag åkte med när det var adventskonsert i Åleds kyrka, ja, herr Sikös hustru är också medlem i Halmstad Kammarkör.
"Tänk, att i morse var det mer fågelkvitter än vanligt och nu är det bara sex veckor kvar, sen kommer nog lärkorna ...", säger fågelmannen vars namn jag har glömt.
Pv håller med.
"Ja, så var det ..., dom kvittrade mer än vanligt nu på morgonen!"
Framme i Varberg tittar jag in i en presentbutik och faller  p l a d a s k  för en liten skål i keramik, tillverkad av Lina Mourou i Träslövs by, utanför Varberg.

Vi tittar även in i Varbergs kyrka.

En gäst-böne-bok ligger nära utgången.
Jag bläddrar och läser.
Så mycket saknad.
Så mycket oro.

Kyrkan ...

Detta är den helt klart bredaste kyrka jag någonsin besök och såååå vacker!

På torget finns även en skridskobana där småtöser åker omkring.
En av flickorna kommer fram till sargen där vi står och visar oss sina fina rosa skridskor och hon pekar på sin syster och säger att hon också har såna - skridskor  -, precis likadana, i rosa.
Och så får vi se en "snurr", för det kan hon .., snurra runt, alltså.

Där vimlar av torgstånd!
I en vit plastpåse hamnar två multiflora-hyacinter.

Egentligen vill pv redan i Varberg att vi ska gå in i ett café och ta en kopp kaffe med en semla till.

Där skiljer vi oss åt.

Jag är nästan aldrig sugen på sötsaker på det viset; när jag är hungrig vill jag ha  m a t.

Riktig mat.

Så vi kör hemåt och i Heberg, bara nån mil från Stensjö, finns en thai-restaurang och den är alldeles omåttlig spartansk, mer som att sitta i ett garage eller nåt sånt, men det spelar ingen roll .., maten duger bra och kostar 59 kr per person och det är buffé (egentligen bara två rätter och så några friterade vårrullar .. typ) och vi är inte dom enda gästerna, där sitter ett par i vår ålder i ena hörnet.

Såklart tänker vi på Guy och vi säger, innan vi går in .., "undrar om där finns några kungaporträtt högt uppe på väggen?

Det gör det inte.

DBFV och DBiV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Jag har alldeles tappat bort mig i hur det är med lotteriet.

Akvarellmålning av Lars Lerin ...

Hur som helst så sitter jag här vid min dator och lyssnar på Sommar & Vinter i P1.
Så jättebra program och allra bäst hittills har jag tyckt Lars Lerin är.
Han är alldeles underbar den mannen.

– I mitt Vinterprogram ska jag berätta lite om vänner jag har haft och inte haft, lite om dold ilska och trevlighetsraseri och om mitt förhållande med Michael Jackson. Dessutom blir det ett inbillat bröllop i Indien, ett dopp i Mjösa och en rejäl storstädning.

Förresten är Morgan Alling nästan lika underbar.

2009 fick radiolyssnarna lära känna en annan sida av Morgan Alling.
I sitt Sommarprogram berättade han om den trasiga uppväxten på barnhem och hur han lyckades bryta sitt sociala arv. Programmet resulterade i boken Kriget är slut.
– Jag kommer prata om de där avgörande ögonblicken som förändrar och formar en människa.

Så mitt bästa är absolut stunderna vid datorn när jag lyssnar på Vinterpratarna och jag vill varmt rekommendera alla att lyssna.

Nyårskram från Anne i Mantorp


Elisabet säger: Lars Lerin ska berätta om ett dopp i Mjösa - Norges största insjö -.  En enda gång i livet har jag badat i den sjön .., vi hade varit i Oslo och det var hysteriskt varmt i den lilla Folkan och när vi kom till Mjösa, stannade vi till och jag gick rakt ut i vattnet som var lent som hade vår herre hällt i Comfort i vattnet .., jag har aldrig varit med om nåt liknande!

Vörtbröd med russin ...

Ja, inte stämmer bild och text, men det behöver den ju inte göra heller.

Den lediga dagen känns som en enda stor gåva.

Jag ligger under täcket och lyssnar till P1-prat om USA:s bedrövliga ekonomi och för första gången hör jag president Obama tala i ..., i n t e  nån slags staccato, utan mer som i ett flöde.
 Sånt kan man tänka på när man är ledig och inte behöver bry sig i tidningsreturer eller beställning av Otrivin och Nezeril, nu i förkylningstider.

Sen blir det frukost.
Först till sigge nilsson och pElle som igår - för första gången på länge - fick kokt fisk och nästan höll på att jama ihjäl sig innan fisken var kokt och upplagd på vacker tallrik, inköpt i London!

Och sen till oss andra.
Det enda bröd som återstår är vörtbröd med russin och visserligen läste jag igår på FB att vännen Kerstin rostat ett sådant och det gick bra - "jag säger inte att det är gott, men det går an" - ungefär så skrev hon .., och jag sa till pv att jag låtsas väl att vi är på semester på någon avlägsen plats på jorden och så får vi vörtbröd till frukost och enbart äggröra, ingen bacon, och det går förstås hur bra som helst.

Nu ska jag ägna mig åt lediga-dags-njutandet.
Av Hilda fick vi i julklapp en liten bok, författad av Nils Uddenberg, om livet tillsammans med en katt.
Den ska jag läsa ..,  ja, jag ska ligga raklång på soffan Ektorp, det ska brinna i kaminen och jag ska tänka att detta är det enkla livet när det är som allra bäst.

Dagens fönster ...

Jag har sagt det förut och säger det igen: det finns inte ord för den glädje och tacksamhet jag känner när det kommer fönster seglande från när och fjärran!

Och igårkväll kom detta!!
Är det inte underbart?

Så här skriver avsändaren - Gunnars pojk -, Jocke.

"Skickar dig detta fönster från denna allra första dag på året.
Det är fönstret ut från vårt rum. Där utanför ser du Stefan och betande Nyalor som är en av antiloperna som lever här i Makalali, det reservat vi som volontärer arbetar i under tre veckor.

De varmaste av hälsningar!
/ Jocke"

Och så ett kvällsfönster ...

Kanske mer en fönsterutsikt än ett fönster, men man ser fönsterkarmarna på vårt hotellrum i alla fall.

Domkyrkan ringer nu i sina klockor. Framför ser man slottet i staden. Inte så stort slott men ändå ett slott.

Några kanske känner igen var vi är?

Gott Nytt År

Turtlan

Kväller ...

Halv tio till sex och där är nästan inga kunder alls den första timmen; sen kommer dom  ..., lite trötta och nymornade och det frågas efter morgontidningar (kom inga idag ...) och när kvällstidningarna väl anlände, stod flera stycken och väntade att få läsa om vad som hade hänt i vårt land.

Det var mest fylla och elände.

Och Malin och jag själv tog in all kolonial som kommit och vi plockade bort en del julsaker, gräddade bröd .., ordnade i mejeriet, kollade datum .., fyllde på frukten .., allt sånt.

"Men käre värld, jobbar du idag också!" utbrast en av stamkunderna och log.

Nu är det kväll och jag har suttit och tittat på Året med kungafamiljen och nog är det tur för kungahuset att en snart 40-årig man från Gästrikland äktat kronprinsessan (som verkar lika klok hon), såå mänsklig, fylld av humor och självinsikt som han tycks vara!

Medan jag suttit där i soffan Ektorp och följt med i programmet, har pv ägnat sig åt quizzen.

Just nu pågår det trejde programmet om Olof Palme.

Jag minns precis hur det var .., mamma som var hemma från Bolivia just då och kom inrusande i sängkammaren på morgonen och utbrast .."Palme är skjuten!" och vi trodde att hon yrade, ja, att hon hade blivit alldeles från från vettet!

I morgon - den lediga dagen - tänker jag köra till Varberg.

Jag ska  b a r a   njuta.

Dagens fönster ...

... fångades i somras, då, när löven var gröna och koltrasten ännu flöjtade.

Nu är det nytt år.

På nyårsaftonens kväll somnar vi tidigare än vi tänkt oss, men vaknar av raketer och smällar och redan vid sänggåendet ställde jag fönstret på glänt .., nu hörs smällarna tydligt och harry blir orolig och sätter sig upp i sängen och darrrrrrar lite.

"Det är ingen fara harry .., det är bara några raketer ...", säger pv.

Man kan ju tänka på hur det ska vara för människor och djur i Syrien .., där explosionerna betyder nånting helt annat.

Men det gör jag inte just då - tänker på Syrien, menar jag - , utan somnar om och vaknar tidigt på morgonen och ligger i nån slags halvdvala och lyssnar till Filosofiska Rummet i P1 och prat om godhet. Stefan Einhorn, Ann Heberlein och några till är det.

Väldigt intressant.

Och nu är det frukostdags, denna den första dagen på det nya året och om en timme prick ska jag åka till jobbet för arbete till sex ikväll.

I morgon stundar  l e d i g   dag.

Fest och glam .., eller soffmys.

Om man bloggar på självaste nyårsafton, torde väl alla tro att man inte har nåt liv ..., det är säkert många som avhåller sig - just därför -, men här bloggar vi vidare!

Arbete i bara fyra timmar och ovanligt många kunder .., full fart i alla fall fram till sista timmen.
Då blev det som vanligt .., då var det cigaretter, stora Magnumflaskor, marschaller, ja, det där sista som man kanske hade glömt.

Rara kunder önskade Gott Nytt År, en äldre man kom och gav en varm kram ..., och i omklädningsrummet hängde min svarta klänning, den jag nu har på mig.
Det är den som är på bilden.

Jaså, det trodde ni inte?

Nej, just det .., det var Helena som hade förberett sig inför kvällen som skulle tillbringas i Krokhult tillsammans med goda vänner och två olika klänningar hade hon och så fick pojkvännen (som kom just innan stängning) välja.

"Vilken tycker du att jag ska ta ...? Den här som är mer söt, eller den här .., den är lite mer .., ja, sexig ..?" sa hon och höll fram båda klänningarna.

Gissat två gånger vilken pojkvännen valde.

Just det.

Och nu är jag hemma - ute ösregnar det -, i ugnen står en potatisgratäng och pv har dukat fint här i datorrummet .., ljus brinner .., vinkaraffen är halvfylld (jag ska ju arbeta i morgon) och snart ska köttet stekas.

Pv, som är långt mer romantisk än undertecknad, kom på att det snart är fem år sedan vi träffades på riktigt och det skålade han för. 

Oj, så det blåser här utanför och vi tänker väl ägna kvällen åt någon dvd-film.
Mamma Mia kanske - i repris -?

Ha det så gott alla vänner!