onsdag 2 januari 2013

För länge sedan ...

Kanske för sex, sju år sedan .., det var på den tiden när jag befann mig på den berömda dejtingsidan, fick jag kontakt med en till synes sympatisk man från Skåne.

Han var lärare.
Fotografiet på hans sida visade en lång man iklädd skinnjacka.

En kväll ringde den skånske mannen till den där damen i Ystad som var jag och vi pratade om ditt och datt och plötsligt utbrast han: "men  v a d  är det jag hör i bakgrunden .., har du tv-apparat!"

På hans förfärade tonfall lät det ungefär som hade jag varit innehavare av en kärnvapenanläggning.

Kanske satt jag här i soffan och pratade med honom ...? Och pelargonian blommade.

Och jag sa att jo, det hade jag ju .., och då berättade mannen att hans före detta fru och han själv - ja, det var en lördagmorgon det hände -, hade suttit vid köksbordet och druckit snaps och då - helt unisont - beslutat sig för att slänga ut tv:n, detta monster som tog så mycket tid.

Så gick det ännu äkta paret till vardagsrummet, kånkade iväg med tv-apparaten och slängde den i en container en bit därifrån.

Det lät som en offergåva och mannen sa att detta var hans livs bästa beslut.

Det var väl ungefär då (ja, och så det där med snapsen till frukosten ...) som jag tänkte att det här blir nog inget bra parti för endera parten, så jag tackade för mig.

Den mannen tänkte jag på ikväll när vi satt här i rummet och tittade på ett alldeles fantastiskt tv-program i den lika fantastiska kanalen Axess.


Programmet handlade om tibetanska munkar - däribland småpojkar - och det var så otroligt fascinerande (här står superlativen som spön i backen ...) !

I en sekvens av filmen följer fotografen en liten pojke på sju, åtta år kanske som tar sig upp till klostret längs slingriga och smala bergsstigar och med lodräta stup vid sidan om.

"Är du inte rädd?" frågar filmaren, Marianne Chaud.

Då vänder sig pojken om och säger häpet ...,"nä, är du?"

Och så får hon veta att man måste göra sitt hjärta starkt, för tror man att man ska ramla ner, så ramlar man.

Har ni möjlighet att se programmet - ta chansen -!

Dokumentär om livet i klostret Phuktal i Himalaya. 
 Klostret ligger på 4000 meters höjd omgivet av ett underskönt landskap. Här lever munkarna ett stilla avlägset liv i enlighet med sedvänjor som går tillbaka till medeltiden.
Filmaren Marianne Chaud har levt tillsammans med barnen och munkarna i tre månader, följt dem i deras vardagsliv och lärt känna deras livsfilosofi. Den 8-årige barnmunken Kenrap lever i förvissning om att han är en reinkarnation av en 68-årig död munk.
Originaltitel: Himalaya - A Path to the Sky. 
Arte 2008.

9 kommentarer:

Kattis sa...

Det låter som något för mig!

Elisabet. sa...

Kattis: det är jag säker på! Underbart att se så ..., kloka småttingar!

SoF sa...

Men herregud...tänk att någon har fått en idé att bygga ett kloster DÄR, av alla ställen.

Antar att det inte är så många främlingar som kommer förbi och stör lugnet. ;)

Amber sa...

Låter precis som ett program för mig! Månntro det går att se på någon playfunktion...

Den där mannen var det väl tur att du gav upp innan det ens började. Morgonsupen hade dragit igång kyrkklockor som varning i mitt huvud - största klockorna. Hu!

Fröken Blund sa...

Jag har inte bloggat eller läst hos någon på flera månader....och nu mitt i natten när sömnen försvunnit så hamnade jag här. Och längtar redan tillbaka. Jag vet att jag skrivit det förrut men nu gör jag det igen. Din blogg är HELT FANTASTISK!!! Varm kram o gott nytt!

Elisabet. sa...

SoF: för mig, som är gräsligt höjdrädd (eller huvudsvag, som vi säger hemma ...), vore detta, att bo så här, ett öde värre än döden.
Jag skulle knappt våga titta ut genom fönstret ,-)

Amber: det är jag helt övertygad om! Och jag tror att det sänds fler gånger ..,titta på Axess-sidan och spalten till höger.

fröken blund slår dank: Ååååå, hur glad blir man inte av såna ord! Tack!

Elisabet. sa...

Amber igen: snapsen ja ..., jag kände mig verkligen som en snöpig madame när jag tyckte att det var ..., tja, underligt .., att börja frukosten med snaps.

Men aldrig att jag ville ha det så!

OneLessKidney sa...

Det ÄR underligt att dricka snaps till frukost! Jag hoppas att PV inte börjar med såna dumheter! Punkt. Slut.

PS: Lite champagne däremot till frukost någon gång emellanåt är helt OK... (fast då tittar man nog på morgon-TV samtidigt)

Steel City Anna sa...

Det blir kanske mycket tid över till snaps om man inte har nån TV :)