Nej, jag får testa Efit när jag är på hemmaplan och allt fungerar.

Förlåt Micke !

Klockan tolv ....

Tankar vi bilen.
Men hur får jag in bilden, tro?

Tack Bert!

Jag testar appen nu ,-)

Första gången för mig ....

Ja, sååå många gånger som jag har tänkt vara med i EFIT (Ett Foto i Timmen) och jag hade garanterat glömt det, om inte mossfolk sms:at nu på morgonen! Tack!

Andra, som har bättre minne, hittar du här. 

Vid kvart över åtta har pv rastat harry och nu är det dags att få fyr i kaminen.
En grad varmt ute .., på köksbordet sitter två katter och väntar på frukost.

Vid niotiden läser pv dagstidningen.
På sidan 11 får vi veta att en arbetsgrupp inom Centerpartiet föreslår rätt till månggifte, samt fri invandring.
SD gnuggar nog händerna av förtjusning.

 
Vid tiotiden hör jag hur pv duschar i badrummet.
Han tar lååång tid på sig.
Själv duschar jag alltid jättesnabbt.

Vid elvasnåret vattnar jag blommorna och konstaterar att den åtta år gamla orkidén snart börjar att blomma. Som ett litet mirakel är det. Och nu bär det av till Småland och då återstår det att se hur det är ställt med internetuppkopplingen i det lilla röda Pettsonhuset någon mil från Ljungby.

Nej, det fungerar inte för mig att lägga in bilder från smålänningens dator.
Jag kommer helt enkelt inte åt dem ...., varför vet jag inte?
Det får bli en sammanfattning i morgon när vi kommit hem

Världens bästa present ...

... kom med posten idag.

Tack pv!

Här och Nu ...

I princip hela jullovet  har pv tagit hand om rastningen av harry.
Flera gånger per dag har den ene cyklat och den fyrbente sprungit till lilla hamnen och hem igen.
Ibland har harry fått följa med till Västergård där det köpts ägg.
Ibland till Guds gröna ängar.

Men idag tog jag mig samman.
Ner till havet .., slängde i en tung pinne som sjönk och harry stod där och funderade en stund, ja, innan han försvann under ytan och kom springande upp på land med fångsten!
Svansen rakt upp!

Själv gick jag till vattenbrynet .., kupade händerna och sköljde saltvattnet över ansiktet.
Fortfarande känner jag doften.

Det har blåst rejält dom senaste dagarna och på grässlänten låg lite samlat skräp.
Sånt som flutit i land.
Jag bidrog med en tom spritflaska, en gul och en blå ballong som tappat luften .., ännu ett rep och en liten tom plastbytta ..., allt upphittat på stranden.

På väg hem hörde jag fågelkvitter som lät ...., annorlunda.

Har man inget annat för sig ...

Från äldsta dottern har anlänt ett flertal sms där hon tycker att mamma borde titta på dokumentären om den norska kronprinsessan Mette Marit.

Alldeles lyrisk har hon - dottern - varit ., nästan så att hon önskat byta kungahus.
(Läs: hon vill byta!)

Mellan varven har det kommit inlägg från lillasyster AP och jag har smajlat stort när jag läst döttrarnas synpunkter.

Nu har jag själv tittat på del 1 och funderar på att emigrera till Norge.

Att byta ut vår sure kung mot Harald (tack Bente!) .., ja, det kan jag minsann tänka mig.

Och en kronprinsessa som - liksom övertecknad - har Torgny Lindgren som favoritförfattare, det passar mig utmärkt!

Akkurat!

(Jag vet varför jag är irriterad .., när Silvia i Året med kungaparet pratar om Kungen som "Ers Majestät", det är ju så urbota fånigt så det blir pinsamt.)

Punka ute i bushen ...

Och lejon i närheten.

Jag hade kissat på mig.

Fredagsfönstret ...

Falköping C.

Fredag 4/1-13 kl 07:09:20

Plåtat från övervåningen på tåg 160.

Sista arbetsdagen på årets första vecka.

 Och den som varit med här ett tag, anar nog vem som tog fram håven.

Just det.

Hon som tar så fantastiska fågel, - och insektsbilder!

Eller som här, när hon mötte lilla skogssorken!

Det där programmet .... 

... om munkarna i Tibet, dom som bodde uppe i himlen nästan.

Det sänds - om jag har förstått det rätt -, ikväll (fredag) klockan 18.00 i kanalen Axess.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Varbergs kyrka.

Sååå vackert, enligt mitt sätt att se det.

Medan OS-krönikan pågår ...

... spelar vi quizzkampen - frågesport på nätet - mot Rexxie.
  
Pv och Rexxie spelar oerhört jämnt .., det skiljer nästan ingenting och det är inte många fel dom har på en omgång och när jag ikväll - i den enda matchen - lyckas spela oavgjort mot västeråsmannen med endast en njure, ringer jag upp och säger att nu blir det ingen fler match mot mig, jag vill ha självkänslan i behåll, tack och adjö.

Om ni visste så snäll han alltid låter, denne Rexxie!

Det är precis vad jag säger till pv när jag klickat på "lägg-på-luren".

Nu spelar dom båda herrarna mot varandra.

"Fem - fem efter två ronder!" ropar pv just nu

Och medan jag skriver detta .., hojtar pv (lite skrattande): "Sju - sju!"

Och här är vinnarna ...

Ååå, grattis, grattis från oss i det gula huset!

Och tack snälla Turtlan i Karlstad för sponsorpriset!

Och ni .... 

... glömmer väl inte att följa med Jocke och Stefan, där borta i Afrika!

Nu har Jocke träffat herr och fru Dyngbagge.

(Glöm för allt i världen inte att klicka på bilden när ni kommer dit!)

DBFV .... och lite i veckan också.

Innan jag berättar vilka som är med i lottdragningen (som den här gången blir hemmavid, då pv är jullovsledig), så ska jag berätta nånting.

När Emma och jag själv besökte London i början av september, då ville Emma egentligen bara en enda sak: shoppa! Jag höll på att bli galen och vi diskuterade det där ganska livligt och i princip under alla tre dagarna ..,ja, jag ifrågasatte detta att shoppa sig lycklig .., kan det verkligen vara nånting?

Blir man lycklig av att köpa och köpa?

Jo, det blir man, sa Emma trosvisst.

Och på kvällarna stod hon i hotellrummet och provade sina nya tröjor och det måste jag ju tillstå, att hon såg verkligen lycklig ut.

Alldeles nyss ringde jag till ovan nämnda madame och sa att jag ville erkänna en sak.

"Vill du?" sa hon och lät lite förvånad.

"Jo, jag vill erkänna att jag har köpt en sak som verkligen har gjort mig lycklig!" sa jag.

Det var den här enkla och i mina ögon sååå vackra keramikskålen som inhanlades igår i Varberg.

Den är - i mina ögon - så otroligt fin och hur ofta som helst rör jag vid den ..., eller håller i den ..., eller bara står och tittar på den.

Då skrattade Emma gott och sa "jo, jo ...".

Nu ska ni få veta vilka som deltar i den kanske kriminella utlottningen: 

Eivor Jonsson i Adak (eldsjäl som arrangerade filmfestivaler i Adak med kändisar som Jonas Gardell och Marie Göranzon som medverkande).

Ulrika med två inlägg -, det godkänns också! Mest var hon glad över att vara smärtfri.

Anne i Mantorp hade lyssnat till Sveriges Radios Vinterprogram och var lyrisk över Lars Lerin.

Cecilia N i Härnösand hade massor av saker som gladde henne, men valde till sist en solskensdag!

Turtlan berättade om en juklappsutdelning som hade fått henne på gott humör!

Ellem hade - precis som Cecilia svårt att välja -, men berättade om trivsamma middagar och besök av  släkt och vänner.

Och Eva på Frösön (som minsann låter Otis ligga i sängen numera, heja, heja!) var lycklig över att ha au-pair-dottern Sara hemma från Skottland och nu var det musik och glädje i lägenheten i Östersund!

Arbetsdag ....

Och även idag är jag "Lena" och får då ta hand om kassan från morgonen och tills jag slutar för dagen.
Det gillas  s k a r p t.

Ovanligt många kunder kommer och handlar .., somliga löser in Bingolottovinster ., en man ska köpa ett Telenor Startpaket men säger att han vill ha ett refill för 100 kronor och då blir det fel och är ett elände att göra retur på - men det tar Bodil hand om - som har tid att sitta i telefonkö ..., och en äldre farbror glömmer sin plånbok .., två män hyr var sin släp .., nyhetskankaret från TV4 kommer in och önskar God Fortsättning och medan han plockar upp sina varor berättar han om familjens hund som sprungit hemifrån och just då står hans granne där i kassan och hon vittnar om hur hunden hade kommit hem till henne och så tog hon den med hem till sig .., till nyhetsankaret ..., ja, så blir det prat om harry som en gång jagade en räv och en kvinna hämtar ut tretton små, små paket från Hong Kong och en man ber mig skicka ett rekommenderat brev till Nepalesiska ambassaden i Stockholm; han ska på semester till just Nepal och behöver ett visum.

Så där håller det på.

Efter fikat löser jag av Anne-Marie i charken, då det är hennes tur att ha rast.
Det är första gången på tjugo år som jag står bakom en charkdisk och jag är nog övermåttan kaxig, för det visar sig att jag alldeles har glömt hur man gör fina charkpaket av rökt bog eller Risbergs gräddpastej .., dom ser ut lite hipp som happ och inte är jag väl nån mästare på att skiva rostbiff heller.

Sen kollar jag posten och beställer hem årets nya frimärken - blommor det också - och sneglar bort mot presentpåsarna och tänker att chefen hade rätt ..., dom där höstiga påsarna med löv och kottar som jag tycker är så fina, dom ville han inte alls beställa hem, men jag stod på mig och vi har bara sålt sex stycken på flera månader!

Vid fruktdisken ser jag Mattias, butikens Klippa.
Mattias drömmer säkerligen om att en gång driva en egen butik och det kommer han att göra med den äran .., han är makalöst duktig! 

Tidningarna ska tas in.
På baksidan av Aftonbladet läser jag Karin Magnussons krönika med rubriken "Kungen påminner mest om en vit kränkt man" och det anspelar på kungaprogrammet och jag håller med henne till fullo.
Fy, så snorkig jag tyckte att han var!

Halv två är jag hemma.
Det blåser friskt .., pv har precis kommit hem från en rullskidrunda (tio varv i den livsfarligt branta backen vid Guds Gröna Ängar) och nu blir det kaffe och lite fika och sen ska vi fixa dragningen i lotteriet.

Titta, så härligt grönt och fint det är här i landet Halland idag!

Brottslingen erkänner ...

Från radions nyheter hör jag nu på morgonen att lotterier, även där man inte betalar nånting för lotten - bara skriver ner sin glädje - är olagliga.

Jodå.

Här ägnar vi oss åt kriminell verksamhet!

Nåväl .., detta till trots blir det i eftermiddag dragning i Uppmuntringslotteriet.

Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Tycker fönstren i den här byggnaden är så fina. Skulle gått nära och
fotat ju, men du ser isen... Och sånt underlag vågar jag mig inte ut
på än.
Området är ett gammalt bryggeriområde i Nora, men massor av vackra
byggnader med fina tegeldetaljer. Numer finns där olika verkstäder,
butiker, garage m.m.
Tyvärr underhålls inte alla husen så bra, som synes...

Och i förgrunden, ja där sticker nya Sticktantsbilen fram. ;-)
Saknar 960:n, den var såååå roligt att köra (vrooooom!!) men det var
också väldigt törstig. Nu har jag ett mesigare men bensinsnålare åk.
:-) Allt tack vare världens bästa sambo som köpte den åt mig (ja
Volvon med). :-

Ulrika.

För länge sedan ...

Kanske för sex, sju år sedan .., det var på den tiden när jag befann mig på den berömda dejtingsidan, fick jag kontakt med en till synes sympatisk man från Skåne.

Han var lärare.
Fotografiet på hans sida visade en lång man iklädd skinnjacka.

En kväll ringde den skånske mannen till den där damen i Ystad som var jag och vi pratade om ditt och datt och plötsligt utbrast han: "men  v a d  är det jag hör i bakgrunden .., har du tv-apparat!"

På hans förfärade tonfall lät det ungefär som hade jag varit innehavare av en kärnvapenanläggning.

Kanske satt jag här i soffan och pratade med honom ...? Och pelargonian blommade.

Och jag sa att jo, det hade jag ju .., och då berättade mannen att hans före detta fru och han själv - ja, det var en lördagmorgon det hände -, hade suttit vid köksbordet och druckit snaps och då - helt unisont - beslutat sig för att slänga ut tv:n, detta monster som tog så mycket tid.

Så gick det ännu äkta paret till vardagsrummet, kånkade iväg med tv-apparaten och slängde den i en container en bit därifrån.

Det lät som en offergåva och mannen sa att detta var hans livs bästa beslut.

Det var väl ungefär då (ja, och så det där med snapsen till frukosten ...) som jag tänkte att det här blir nog inget bra parti för endera parten, så jag tackade för mig.

Den mannen tänkte jag på ikväll när vi satt här i rummet och tittade på ett alldeles fantastiskt tv-program i den lika fantastiska kanalen Axess.

Programmet handlade om tibetanska munkar - däribland småpojkar - och det var så otroligt fascinerande (här står superlativen som spön i backen ...) !

I en sekvens av filmen följer fotografen en liten pojke på sju, åtta år kanske som tar sig upp till klostret längs slingriga och smala bergsstigar och med lodräta stup vid sidan om.

"Är du inte rädd?" frågar filmaren, Marianne Chaud.

Då vänder sig pojken om och säger häpet ...,"nä, är du?"

Och så får hon veta att man måste göra sitt hjärta starkt, för tror man att man ska ramla ner, så ramlar man.

Har ni möjlighet att se programmet - ta chansen -!

Dokumentär om livet i klostret Phuktal i Himalaya. 

 Klostret ligger på 4000 meters höjd omgivet av ett underskönt landskap. Här lever munkarna ett stilla avlägset liv i enlighet med sedvänjor som går tillbaka till medeltiden.

Filmaren Marianne Chaud har levt tillsammans med barnen och munkarna i tre månader, följt dem i deras vardagsliv och lärt känna deras livsfilosofi. Den 8-årige barnmunken Kenrap lever i förvissning om att han är en reinkarnation av en 68-årig död munk.
Originaltitel: Himalaya - A Path to the Sky. 
Arte 2008.

Lyssnar ...

Målning av herr Lerin.

.... till Lars Lerins vinterprogram (tack för tipset, Anne i Mantorp!), allt medan jag ligger på soffan Ektorp. Harry vid mina fötter .., pElle på soffans överdel .., och i loppisfåtöljen sitter pv och läser julklappsboken författad av Åsa Larsson.

Radioprogrammet är precis lika underbart som sommarvarianten, kanske t.om, ännu mera intressant!

Mellan varven slumrar jag till.

Till exempel missade jag det där om doppet i sjön Mjösa.