Tack och adjö!

Idag åkte gipsen all världens väg!
Kan man anta att Emma, snart sexton år, är lycklig?

Svar: det kan man nog.

Och tänk .., på lördag får jag krama om henne!

Vecka 3 ...

 

Ny vecka, ny giv.

Nya kort på handen.

Ett tunt lager snö har fallit under natten och harry har fullt sjå med att läsa av alla dofter.

Dessutom går vi en ny runda; rakt ner mot havet, sen vänster förbi husen som har fri utsikt över horisonten (ett av dem, det finaste, har nyligen sålts för 8 miljoner kronor, berättar en kvinna som tydligen har full koll på tillvaron ...) .., sen upp längs en slingrig liten stig som visar sig vara glashal (harry kanar bakåt och jag går vid sidan om).

Knotiga och vindpinade tallar hukar längs stigen.

Inte en enda människa möter vi, jo, en äldre dam som bor på toppen av den platå som liksom finns här ovanför oss. Hon har just parkerat sin bil och jag vet att hon är lite drygt åttio år.

"Hej du .., jaha, du är ute och går med harry ..?" säger kvinnan och jag hör att hon inte är riktigt säker på vem jag är. 

Jo, harry känner hon igen .., men hur hör vi ihop?

"Ja, nu är det morgonpromenaden ...", säger jag lite försiktigt .., jag känner igen hennes tvekan och finurliga sätt att maskera den (precis så var mamma i början) men så, plötsligt faller allt på plats! 

"Å, så dum jag är .., det är ju du som ÄR harrys matte!" säger hon leende.

Och sen blir det nerförsbacke och jag ser hamnkaptenen komma körande i sin vita pickup - vink-vink - och harry upptäcker tre ekorrar vid fröautomaten, men är i koppel och får stränga order att inte ens tänka   t a n k e n ..., men det gör han nog ändå.

Nu är vi hemma.

Eva i Tyresö läste om våra nya rullgardiner och undrar om vi vill ha mörkt när vi sover?

Nej, vi följer med ljuset, helt och hållet. 

Däremot har pv satt upp två vita rullgardiner som skydd för alltför skarpt vårljus ..., helt omöjligt är det att titta på tv ibland och att fixa med bilder vid datorn.

Jag  ä l s k a r  saker som är funktionella och dom här relativt billiga Ikearullvarianterna, dom fungerar jättebra!

Måndagsfönstret ...

Från Västmanland, tänker ni nu.
Fel.

Från Halland.
Bara några kilometer härifrån.

Söndagkväll ...

Först tar jag en lång promenad - eller lång och lång, knappt fyra kilometer - härifrån och till Steninge.
Solen i ansiktet hela tiden.
Bilar passerar, nån som hälsar, men jag ser inget i solljuset .., vinkar lite med högerhanden men har ingen aning om vem jag hälsat på.

I Steninge, i mitten av byn, bor Stig som har lagård.
Stig har nåt krångel med ryggen och går böjd i nittio graders vinkel; jag fattar inte hur han orkar!
Det var av av honom vi köpte ensillagebalen i fjol .., nu ligger dom där på parad, nästan som sockerbitar.

Sommartid ser man hans kor på marken nere vid havet.
Var gång jag kommer körande med moppen, känner jag doften.
Och mitt emot Stig bor min arbetskamrat Lena som jag tycker sååå mycket om.

Att sten skeppats ut från såväl Steninge som Stensjö, är inte svårt att förstå.
Överallt ser man gärsgårdar av just sten. 
Och små röda hus med vackra fönster ...

Och större sommarhus.
Ett enda ett av dem har spärrat av infarten; det är Fabrikör Johansson som här har ännu en villa med utsikt över havet.

Närbild av muren.

Och efter en timmes promenad kommer pv och hämtar upp mig och så får jag skjuts till affären, där han tar cykeln och harry med sig på motionsrunda tillbaka till Stensjö.

Själv gör jag semlor (inte alls lika fina som charkpersonalens och jag förklarar för kunderna att dom får ha förbarmande .., det är inte lätt att veta hur hårt vispad grädden ska vara för att det ska bli perfekt i den jättelika spritsen .. men man lär sig väl allt eftersom ...) och allt det andra som ska göras och när jag kommer hem är jag intill döden trött och har ont i knäna .., ligger på soffan Ektorp och spelar frågequizz mot Rexxie och Hedgrenskan och nån som kallar sig Carl Philip.

Pv har monterat ännu en rullgardin.
Halleluja.

Ungefär så har den här söndagen varit.
Och hyacinterna doftar överjordiskt gott.

En saknad krabat ....

Och jag looog så mungiporna möttes i nacken!
Tänk, vad humor betyder mycket här i världen.
Inslaget börjar vid 1:26.

Nu vet vi vad ni gör ......

Det var väl det jag trodde.
En behaglig tillvaro som väntar ..., ligga i badet hela dagarna ,-)

När det tar slut ...

Och medan pv är ute med harry på morgonrunda, tar jag mig en titt hos bloggvännerna.

Läser om Monicas bror som inte längre finns - som helt plötsligt bara dör -.

Jag tittar på bilden av honom och hans mamma där dom sitter vid ett matbord, en vacker man fylld av liv och en slags energi som strålar rakt ut genom bilden.

Och så oändligt klokt och fint har Monica skrivit.

Så  o ä n d l i g t.

"Och...att den dagen man dör, då kanske det snöar, man vaknar precis som vanligt, glad för den sköna sängen bäddad med fina lakan, sträcker på sig, går upp, tar en dusch, äter frukost, bläddrar snabbt i tidning, borstar tänder, väljer kläder efter att ha tittat ut och försökt bedöma rätt behov, dagen är sedan fylld av aktiviteter,  middag planeras till kvällen och mitt i en mening sekundsnabbt är det slut. Dödstyst. Undersökning. Nästa nattvila är på bårhuset. Livet är outgrundligt och döden likaså. Och bara ett är säkert, det andetag vi tog nyss. Nästa kan utebli. Ni kan väl hjärt-och lungräddning? Det viktigaste i den?"

Finns där något mer tänkvärt, egentligen?
Ja, om själva livet, menar jag.

Söndagsfönstret ....

... kommer från en liten idyllisk stad och den som fångade fönstret, det är en madame som är vansinnigt duktig på frågequizzen, så där så att när pv spelade mot henne igår, så hojtade han till mig .., "fort, säg nåt du tror att hon inte är så bra på!"

"Testa sport!" sa jag.

Då looooog pensionatsvärden filurigt och fick - en stund senare - höja armen i segergest!

Resumé över en dag i livet ...

Mycket att göra på jobbet!

Långa köer .., några turister .., däribland en puttrig dam som blir vrång för att charken stänger tidigare än övriga butiken och tycker att personalen likväl borde montera skärmaskinen (som är rengjord för helgen) och skiva lite rökt skinka till henne och förresten vill hon ha leverpastej från charken också, men charken är som sagt var stängd och personalen har redan arbetat över ..., men det bryr sig damen inte om och läxar upp unga My som blir ledsen och står ute på lagret och har tårar i ögonen.

Själv kör jag repetitionsövningar med M och L.

"Få se nu .., hur mycket får ett brev väga som mest för att det ska vara just ett brev ...,?"
"Om en kund kommer och vill skicka ett paket till Indonesien, vad gör du då?"
"Kan man använda julfrimärken året om? Kan man använda dem till utrikes post?"
"Vad ska man alltid tänka på när man har ett rekommenderat brev?"
"Mottagningsbevis, vad där det ...?"

Sånt.

Och jag fyller upp i fruktdisken, sätter 30% på varor som  håller på att gå ut i datum ..,  fyller på i mejerikylen, prickar av följesedlar och tar mellan varven kassan.

Vid halv nio är jag hemma.
Då bjuder pv på hajmal, som jag knappt visste fanns och definitivt inte i vår frys här hemma och han har gjort potatismos till - allt i en och samma form - och det är bland det godaste jag har ätit på länge!
Vitt vin till.

Livet känns bra.

Ann i Göteborg!

Om ni inte visste det, så kan man skicka in bedagade älsklingsplagg till Ann i Göteborg, så fixar hon till och lappar och lagar. Eller syr nytt.

Det kan ni tänka på, ni som - liksom undertecknad - har fastnat för en viss sorts kläder och inte hittar det på annat håll.

Alltså har jag anlitat Ann .., men oj, först igårkväll upptäckte jag att där satt lite text längst nere på den sedan många år så innerligt älskade linnejackan!

Åååå, tack för hälsningen Ann!!

Och här är vinnarna!

Stoooort grattis till er båda!

Eftersom jag ändå ska arbeta idag, får vinsterna gå med posten på studs.

Och tack alla som bidrog med glädjen!

Dags för dragning ....

Följande ligger nu och väntar på att vinna den lilla boken av Jonas Gardell.

anne i mantorp vittnade om glädjen i att nu få lata sig på morgnarna och inte behöva gå på långa hundpromenader ... (fast det hade varit trevligt, det var det, att vara hundpasserska, det var inte det).

ulrika i västmanland slutar aldrig att förundras över hur ljuvlig rallymannen är ...

turtlan i värmland kände sån oändlig tacksamhet och glädje över sin bror och bästa vännen B, allra helst i tider när det kärvar sig ..., som nu, när sjukdom har drabbat familjen.

eva på frösön hade - tillsammans med otis - hälsat på kullsyskon, otis moster och  mamma och eva kände sån glädje över att se dem alla springa fritt och ha roligt! (visst är bilden ljuvlig!!)

monet berättade om glädjen i det nya livet i frankrike och tog oss med på en promenad i byn ...

cecilia n  i härnösand hade haft en tova inombords och så  - släppte allt - å, vilken lättnad!

annannan i portugal kände arbetsglädje, allt medan katten tog igen sig på tangentbordet

  
och ann i göteborg hade varit förkyld och hängig, men så kom det presenter från canada - ett vackert garn och en läcker mugg - och då kändes det genast lite bättre.

Och min egen glädje ..., besöket på Ljungbergmuséet i Ljungby.

Igår pratade jag med den alltid så rara Sonja och då bestämdes det att vi ska ha dragning på onsdag som vanligt, men då har det inte gått en vecka - helt i otakt är vi -, jag ska höra med dem om vi kan skjuta fram det ännu en vecka, så har ni  h e l a  nästa vecka på er att samla glädje!

Se till att ni har en liten eller stor spann framme, så ni kan plocka guldkornen i vardagen!

Nästa helg är vi dessutom hos döttrarna i Stockholm och dååå anar jag vad min glädje kommer att handla om.

Dagens fönster ...

.... finns i det där lilla gula huset nere vid vägen, bara tio meter från bäcken (som ännu inte har frusit).

Och idag är det vindstilla och när man är ute och går med harry, slås man plötsligt av Tystnaden.

Inte ett enda dån från havet.

U n d e r b a r t!

DBIFV för anne i mantorp ...

Hej på dej Elisabet!

Nu sladdar jag in i sista minuten, men vill så gärna vara med i dragningen när jag såg priset.

Det allra bästa som hänt var allt att se lyckan stråla om matte, husse och Doris när dom träffades
efter fyra veckor på olika håll. Doris var så lycklig att man kunde tro att hon levt i misär här hos
mig. Men det värmde mitt hjärta att se i alla fall.

Det blev lite tomt när Doris reste hem tycker både jag och Morris, men himla skönt att slippa traska
ut på promenader 4-5 gånger per dag. Om jag någonsin funderat på att skaffa hund, så har dom
funderingarna helt försvunnit. Nu kan jag lata mig så mycket jag bara orkar igen.

Kram till lotteristerna från Anne i Mantorp.

Bara så ni vet ....

Dragning i DBIFV-lotteriet i morgon vid tiotiden!

Vinst är Jonas GArdells lilla bok "Jesus sista ord på korset var inte ....".

Vid kvart i ett ...

Solsken ..., isvindar .., doft av hav och tång.

Och den sista lediga dagen på ett tag.

Ååå, som jag har njutit!

Kjelle, han som sitter i förpiken på en segelbåt i Västindien, skrev att jag borde lära mig njuta i vardagen.

Som om jag nu inte skulle kunna just det?

Det är min allra bästa gren.

Och vad hittar man i Ystads Allehanda ....

... om inte mina barns pappa.

Konstaplen, himself.

Det var inte illa.

(Som ni ser är han alldeles silverhårig. Det kan man bli efter trettiofyra år tillsammans med en egensinnig västerbottensmadame. Och nu har även pensionatsvärden börjat få grå strån. Jo, jo.)

Här och Nu ...

Vilken överraskning! 

Sommarhusgrannarna har kommit på besök från Småland och nu visar det sig vara stopp i skorstenen och all rök hamnar i huset! 

Det blir till att klättra upp på taket och leka sotare och det är vad Göran gör.

Tjocka sjok med ihopfruset sot ligger nu i en hink.

Sen klättrar han ner igen.

I träskor.

"Hej du harry .., nej, nej, inte hoppa!" säger Göran.

Harrys glädje vet inga gränser .., åååå, har Göran kommit hem!! 

"Hej Bettan, är du ledig idag ...?"

Och jag kör till affären och handlar hem fågelmat i mängder .., och en påse semlor till pensionatsvärden, som snart har helg - då, när jag själv börjar min arbetssväng -.

Bakom charkdisken står världens raraste arbetskamrat - Peter -! 

Egentligen är han kock, men sadlade om och står nu och expedierar damer och herrar, gör semlor, landgångar och bufféer .., och alltid möts man av hans varma leende! 

Idag är han extra glad; ty i vanliga fall slutar han sju på fredagkvällarna, nu får han gå hem vid fyra eller fem! 

"Det känns så himla skönt .,. nu hinner man liksom få helgkänsla!" säger han leende.

Semlorna är Ankarets specialitet. 

Vi säljer tusentals under några månader!

Hemma igen.

Efter att ha "småpratat" med Göran, springer harry över vägen, förbi bäcken .., och nosar lite kring lagården där inga djur finns nu för tiden.

Själv står jag och försöker fånga björkens grenar, då jag plötsligt hör ljudet som närmar sig ..., och det är knappt att jag hinner ändra kamerans inställning, så har fågelsträcket flugit förbi.

En slags vårkänsla infinner sig.
 

På begravningsbyrån ..?

Nej.

I tandläkarens väntrum.

Vad har hänt ...?

Det är nästan så man ramlar baklänges när ögonen råkar hamna på avdelningen lägenhetsannonser i DN.

Tidigare mäklarbilder visade totalt sterila bostäder; allt i vitt förstås, där fanns inte ett spår av mänskligt liv ..., vackert var det, men påminde mest om interiörer från operationssalar.
Ja, enligt mitt sätt att se det.

Men nu minsann ..., nu finns där en trave böcker på golvet (självklart .., det visar på kulturell bildning) .., en pläd att svepa om sig , en grön tillbringare står på det vita bordet (där en fruktskål står - här lever man sunt!), datorn är uppslagen ..., och mattan är färgglad.

Någon slags förändring på gång, kanske ...?

Jo, det tror jag.