DBIFV för anne i mantorp ...
Hej på dej Elisabet!
Nu sladdar jag in i sista minuten, men vill så gärna vara med i dragningen när jag såg priset.
Det allra bästa som hänt var allt att se lyckan stråla om matte, husse och Doris när dom träffades
efter fyra veckor på olika håll. Doris var så lycklig att man kunde tro att hon levt i misär här hos
mig. Men det värmde mitt hjärta att se i alla fall.
Det blev lite tomt när Doris reste hem tycker både jag och Morris, men himla skönt att slippa traska
ut på promenader 4-5 gånger per dag. Om jag någonsin funderat på att skaffa hund, så har dom
funderingarna helt försvunnit. Nu kan jag lata mig så mycket jag bara orkar igen.
Kram till lotteristerna från Anne i Mantorp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar