Och här är vinnarna!

Som förra gången blir det .., förstapristagaren väljer först.

Sen blir det tvåans tur.

Grattis, grattis från oss i det gula huset!

(Ja, att pv sitter i morgonrocken, det är för att han har kommit hemcyklande och precis duschat, när jag hojtar .., "skynda dig nu att komma hit och agera NP, så jag hinner ladda upp det här innan mörkret faller!" Och det gjorde han.)

Bästa dagen ...

Syskon från Skåne. T.v. gossen och hans storasyster till höger. Båda är Oxar.

Hela dagen har solen flödat .., och jag - som knappt sovit en blund i natt - försöker hålla mig utomhus mest hela tiden.

Vid ettiden upptäcker jag Elsa (lite ettrig dalmatiner som ofta visar sitt garnityr ...) och Alice (rundmagad labrador som tycker sååå mycket om harry och kärleken är ömsesidig ...) och deras matte, ja, tillsammans med mattens åldriga mamma och så mattens två barnbarn ..., och hundarna förstås.
Dom går nere på vägen och jag hojtar och frågar om dom är sugna på lite kaffe ute på altanen?

Jo, det är dom.

Å, så roligt!

Och medan hundarna (harry får komma ut) rusar runt på gräsmattan, hämtar jag stolsdynor, gör i ordning kaffe och hittar några fullkornsskorpor som får bli fikabröd .., och det blir saft till småttingarna som säger att dom inte vill ha nåt, men det kan ju hända ju att man ångrar sig, så två glas med blandsaft hamnar ändå på brickan och det var nog tur det.

Så härligt det är med småttingbesök!




Pojken hittar genast högen med vedklabbar från den fällda björken och i säkert en timmes tid blir han där .., han drar kvistar från körsbärsträdet och lägger dessa bakom vedhögen och så förklarar han att detta är faktiskt en bil, riset är avgaserna och en tom pet-flaska som harry brukar leka med och som placeras nånstans i mitten av vedhögen .., ja, men det är såklart bensintanken.

Javisst, det borde man ju ha begripit!

"Här sitter man och kör ...", förklarar den lille pågen.

Och vi vuxna sitter och småpratar om allt möjligt .., mest om hundarna förstås, men även om det gula huset som en gång var rättarens bostad och hur litet det var på den tiden (och billigt ...) och det pratas huspriser (en av dom stora villorna nere vid havet är ute till försäljning - priset är nu nere på ynka 7.5 miljoner ....) och jag tänker - leende - på min före detta svåger - han som är från Norrbottens inland - och som inte alls tyckte att detta med havsutsikt och närhet till havet var nåt att stå efter.

"Fy f * n .., så djävla kallt det ska vara där om vintern!" sa han och det var så himla befriande ..; den förste som inte dreglade av avund efter just det läget.

Finns där någon som har alldeles för mycket pengar, så är ni mer än välkomna till landet Halland!
Här är huset.

Om allt detta pratar vi och lillpojken ropar att vi måste titta, för nu ska han köra iväg med bilen och solen flödar och tänk, idag hördes lärkan och å .., så ljuvligt det är med lediga dagar!

Just så.

"Tuuuuut - tuuuuut!"

Och så hör jag ett fasligt tuuuutande ute på uppfarten och jag förstår att det är postbilen som har nåt paket eller nåt sånt, så jag slänger på mig sandalerna och hastar ut.

Mycket riktigt, där sitter den alltid så vänlige brevbäraren och viftar med ett stort, grönt paket och jag tar fram kameran och fångar honom blixtsnabbt och berättar att jag minsann har visat upp honom tidigare.

"Jaså, får man göra så ...?" säger han lite leende.

"Nej, absolut inte!" svarar jag.

Den  här sympatiske mannen är i alla fall storebror (har en lillasyster), han är född i Vågens tecken och har höger tumme upp.

Och så är han världens bäste brevbärare!

Detta fanns alltid i mitt barndomshem och senare även i min egen familj.

Och titta, vad som fanns i det gröna paketet!!

Ljusugnsbröd från Släppträsk, utanför Malå!

Påsken är härmed räddad och I love You, Gerd i Norsjö!!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Vänster tumme upp för Anne i Mantorp ...

Hej!

Tack snälla för vinsten. Jag sparar att titta på den till påskhelgen.

Och här kom veckans bästa som verkligen var en höjdare.
Större glädje kan i alla fall inte jag få än när sonhustrun kom ut från mammografi och ultraljud och visade tummen upp.

Det hade minst sagt varit oroligt innan då hon kände en ny knöl i det friska bröstet.
Min undersökning gick också bra fast svar har jag inte fått än, men utgår från att det är tummen upp för mig med.

Glad Påsk och må så gott i vårsolen alla lotterister och alla i bloggflocken.

Önskar Anne i Mantorp

// Så här skrev Anne:

"Hej igen! Nu ser jag i din blogg att det är dragning idag, kanske är den redan gjord. Jaja, det är ju
tur att du inte är så himla noga med när saker och ting hänt, så jag får väl skvalpa omkring
i ensamhet en vecka till. Kram på dig och pv/Anne"

Nej, just det .., här är det inte så himla noga med när den där glädjen uppenbarar sig! Såklart att du får vara med.

Det bästa ...

Idag är det dags för ny dragning i lotteriet och i träskålen ligger följande och skvalpar:

Jo, det är Eva i Tyresö som berättade om den lilla musen som kunde beskådas från köksfönstret.

Glädje, glädje! 

Monet i Frankrike hade haft besök av makens käraste barndomskamrat och hans hustru och nu satt dom tillsammans på terassen ute i vårsolen och drack kall, god saft, allt medan lilla Dessi höll koll. 

I Skellefteå bor ellem och hennes glädje handlade om vårdagjämningen och hur hon hade suttit ute vid husväggen och avnjutit grillade parisare. 

Parisare är nånting som jag - elisabet -, minns tydligt från min barndom.

Och när jag första gången såg den unge mannen som skulle bli mina barns pappa, då stod han vid grillkiosken på Tempo i Lycksele och mumsade på just en parisare. 

Det finns fler som har minnen därifrån!

Så här skrev mossfolk: 

"Det har varit en ovanligt… tråkig vecka, som började med försämrade värden för Cosmos och fortsatte i envis sjuka för mig. Men så kom söndagen och solen sken och det var plusgrader och vi åkte ut i skogen. Helt underbart var det! Bäcken porlade under isen, solen värmde, fåglarna sjöng och Cosmos sprang och sprang och lekte och sprang lite till. Ny energi tankad." 

Ulrika i Västmanland, hennes glädje handlar om lyckan över att ha träffat en sån som Marcus som är trygg och ärlig .., och ja, precis allt har den mannen som får henne att känna sig ..., "jordad". 

I Norsjö - hemma i Västerbotten -, hade Gerd och Kjell blivit farmor och farfar och vi fick veta att den lille gossen "var världens ljuvligaste lillegryn!"

Aldrig hade Gerd kunnat drömma om att det var så här ljuvligt att bli farmor!

Ja, all vår början blifver svår ....

Och i Portugal var en skånska i förskingringen, nämligen annannan,  glad och nöjd över att doktoranden som haft det kämpigt, äntligen kom loss med sina analyser!

"Jag vet ju att han kan, och det har varit plågsamt för oss alla att se honom inte kunna ..", skriver hon.

Den STORARTADE Ann i Göteborg, hon hade pratat med en herre på Pennspecialisten i Malmö och detta var vad som gladde henne. 

Det gladde även mig!

I Californien har (precis som i Norsjö) ett litet gossebarn - en hårfager krabat -, kommit till världen.

Han heter Joaquin och är kusinbarnbarn till Turtlan i Värmland.  

Vilken glädje .., och nog är det bra med Facebook såna här gånger, skriver fröken sköldpadda! 

Tänk, två små gullpluttar i samma inlägg! 

Aldrig mera en cigg i handen!

Rent av lycklig blev man av att läsa Annika i Kävlinges rader!

"Såhär är det: För ca 2 månader sedan blev jag diagnostiserad med Bipolär sjukdom typ 2.
Förutom att jag träffar en läkare som jag verkligen litar på och som tillsammans med mig pratar om och sätter in mediciner, så tog jag egna beslut den där dagen:
att jag skall göra allt jag bara kan för att förbättra min hälsa.
Så: bild 1: aldrig mera lär någon se mig med en cigarett i handen. Jag ska fortsätta dricka Prosecco då och då, skratta och gestikulera så att jag inte fastnar riktigt på bild. Men aldrig mera röka.  (Nu är jag rökfri sedan den 1:e mars)
Och så började jag träna. 3 till 4 gånger i veckan tränar jag och jag har hittat en grej jag verkligen älskar: jag är totalt kär i den där roddmaskinen på gymmet. Verkligen träning för hela kroppen och jag kan ta i riktigt ordentligt (det gillar jag!!)

Nu funderar jag allvarligt på att anmäla mig till en grundkurs i rodd. I båt på vatten alltså.  (roddklubben i Malmö ligger bra till)
Jag är väldigt, väldigt stolt över mig själv och det känns helt underbart bra."

Vårvinter i Jämtland ..

Och Eva på Frösön berättar om en underbar vårvinterdag och glädjen över att äldsta dottern, som Eva inte träffat sedan i höstas, nu ska komma hem och fira påsk i Jämtland!  

Sicken glädje!

Stoooort tack till er alla!

Och det är faktiskt så .., det tycker jag verkligen, att glädjen skvimpar över!

Man blir verkligen glad över andras glädje.

Hullerombullerlivet .....


I "tysta kupén" på Öresundståget hörs tydligt hur någon pratar - en färgad man - visar det sig.

En kvinna i samma kupé blir irriterad och ber honom, på engelska, att tala lågmält.

Då säger mannen att hon kan väl för fan prata svenska, han är inte utlänning bara för att han är färgad!

"Sorry, I´m från Canada and don´t understand swedish ...", svarar kvinnan. 

Oj då.

Här talar vi om förutfattade meningar från två håll.

Tänker jag och ler.

Hälsning från Striberg ...

Att som "hund och katt" har en något annorlunda betydelse, ja, i alla fall hemma hos Ulrika och Marcus .., det är alldeles uppenbart när man tittar på den här bilden.

Blir man inte varm i hjärtat av sånt här, då vet inte jag ...!

Insamling till de kamerunska arbetarna ....

Vill ni vara med?

Här finns möjlighet.

Och här.

På frukostbrickan ....

Påhittige Stationsvakt som jag följt i många år - jag tycker att han i många stycken är helt suverän och tar fantastiska bilder (ofta på människor och helt klart en av mina favoriter på Instagram!) -,  ja, det var länge sedan jag länkade till hans sida.
Det gör jag nu.

Den här jeepen satt vi på .., vi var tio -tolv personer på flaket.

Argentina har jag besökt.
Då var jag tjugosex år och det var min första längre utlandsresa.
I Buenos Aires mötte mamma oss, vi åkte tåg till Salta och buss till Tartagal och därefter jeep rakt ut i djungeln i flera, flera timmar ..., vi stoppades av kamouflageklädda militärer och såg tefatsstora spindlar och jag trodde aldrig att jag skulle överleva det äventyret.
Det gjorde jag.
På hemvägen mellanlandade planet i Peru.
Närmare bestämt i Lima.
Men detta fick jag aldrig se.

Inte det här heller. 
Produced by Melissa Cordero står det.
Inga miljonklipp på Youtube.
Och ändå - i alla fall i mina ögon -, så oerhört intressant!

Och i det gula huset på kullen bakades det också bröd.

På Frösön har Eva bakat bröd.
Och här finns recept på liknande bröd.

Och apropå recept, har madamen i Västergötland testat ett sådant.

Lilla pElle. Ständig Ordförande i Ledighetskommittén.

Mera Västergötland!
Där finns en motvillig bloggerska som ofta berättar om en lärares vardag.
Sommartid händer det att vi möts i affären.
Och här får vi minsann veta hur det går till att vara ledig.

Pensionatsvärden brukar bjuda mig och andra på Gräsänkans heta räkgryta.
(I bakgrunden hörs pv:s mors röst ...).
Oj, så god den är!
Huruvida den här gräsänkan bjuder på räkgryta, det vet jag inte.
(För övrigt hade jag igårkväll en f.d. kollega till henne i kassan. Han berättade glatt och villigt om detta sitt tidigare yrke och lovade att jag skulle få en inköpslista av särskild sort, ja, bara han kommer ihåg det).
Ja, det var allt för den här morgonen!
Jag somnade halv tre natten mot idag och behöver nog en kopp kaffe för att vakna till liv.

Godmorgon, förresten!

Dagens fönster ...

Jag provar att skicka ett nytt fönster.
Det är ingen hembränningsapparat som skymtar i fönstret utan en kaffemaskin.
Fönstret tillhör ett caf'é som ligger en bit från Kanchanaburi.
Mycket trevligt och vackert men litet för dyrt för det de serverar.

Guy.

En slags resumé ....

Sven-Åke har satt fast två späda björkar vid entrén. Det är dom jag pyntar.

Härlig dag  på jobbet.
Pyntar påskris utanför butiksentrén .., gula och gröna fjädrar.
Småtöser kommer och pratar ..., frågar vad jag gör .., en av dem har en lös tand, den andra har ramlat på asfalten och sträcker fram sin ena hand så där så att jag kan se - fast jag ser inget ovanligt -.

"Det är för att jag har ramlat och slagit mig ...", säger hon.
 Bästa kunderna är alltid barnen.

Vid femtiden kommer en våldsamt irriterad mamma in och handlar .., hela tiden gormar hon på sina småttingar .., skäller och på gränsen till hånar .. och jag funderar över varför man alls skaffar barn, om dom bara är till besvär?

Sen frågar B om jag vill hålla i utbildningen av sommarens nya kassörskor.
Fyra stycken blir det.
"Jättegärna!" säger jag.
Sånt är kul .., jo, jag tycker verkligen om det.
Den där glädjen i att berätta om ett yrke som man tycker om .., och vikten av att känna yrkesstolthet.
Att inte låta sig nedtryckas.
Att känna sig säker i det man sysslar med.
Den glädjen .., ååå, sicken styrka den ger!

Sex timmar på jobbet susar iväg!
Jag skriver en skylt med påskens öppettider .., förbereder postsäckarna som hämtas vid sextiden .., gratulerar en kund som hämtar ut sitt paket och jag ser - på hennes körkort -, att hon just idag fyller trettio år ..., kollar datum i juice/ost/sillavdelningen .., fyller in Arlas och Wapnös mejerivaror .., ordnar med brödvagnen så den är klar att ta ut från frysen i morgonbitti .., säljer cirkusbiljetter .., pratar med pv som kommer in och säger hej - han lånar moppen och kör till körövningen - och sen är kvällen tillända.

Då har jag våldsamt ont i höger knä.
Det som alla läkare säger att jag omöjligen kan ha ont i.
Och knäet är så svullet, så byxorna straaaamar.

Sist av allt tittar jag på amerikanska serien Girls.
Och tänk .., jag tycker att det är riktigt bra!

I morgon stundar  l e d i g   dag.

Det bästa för Eva på Frösön ...



Hej!

Lördagen var nog veckans bästa så här långt.
En underbar vårvinterdag.

Och jag är ganska säker på att morgondagens kväll (läs: ikväll tisdag) blir
veckans bästa för då kommer vår äldsta hem några dagar.

Vi har inte setts sedan augusti.

Kram Eva

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Bild 1.

Hej Elisabet!
Alltså, mitt bidrag blir helt enkelt "Det Bästa"! (förra veckan, förra veckan igen, nästa vecka och för en lång tid framöver...)

Såhär är det: För ca 2 månader sedan blev jag diagnostiserad med Bipolär sjukdom typ 2.
Förutom att jag träffar en läkare som jag verkligen litar på och som tillsammans med mig pratar om och sätter in mediciner, så tog jag egna beslut den där dagen:att jag skall göra allt jag bara kan för att förbättra min hälsa.

Så: bild 1: aldrig mera lär någon se mig med en cigarett i handen. Jag ska fortsätta dricka Prosecco då och då, skratta och gestikulera så att jag inte fastnar riktigt på bild. Men aldrig mera röka.  (Nu är jag rökfri sedan den 1:e mars)

Bild 2 ...

Och så började jag träna. 3 till 4 gånger i veckan tränar jag och jag har hittat en grej jag verkligen älskar: jag är totalt kär i den där roddmaskinen på gymmet. Verkligen träning för hela kroppen och jag kan ta i riktigt ordentligt (det gillar jag!!)
 
Bild 2 visar när jag för första gången hade rott en mil på 53 min. :) Sicken känsla!!!

Nu funderar jag allvarligt på att anmäla mig till en grundkurs i rodd. I båt på vatten alltså.  (roddklubben i Malmö ligger bra till)

Jag är väldigt, väldigt stolt över mig själv och det känns helt underbart bra.

varmaste kramarna till dig,

Annika.

// Elisabet säger: jag sitter här och smajlar med ett leende som går från ena örat till det andra!
Så härligt för dig, Annika! Din glädje och entusiasm inspirerar!

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Den ene gullplutten efter den andra i DBIV ....

Långt borta i norra Californien så har ett litet kusinbarnbarn tittat ut idag.

En liten kille som ska heta Joaquin
Hans mormor är min kusin.

Säga vad man vill om "Fejjan" men vid såna här tillfällen är den underbar. Nu får man se en liten bild där på en ny liten människa bara några timmar gammal.

Den lilla bilden blir min veckans bästa.

Turtlan

Dagens fönster ...

... höll jag alldeles på att glömma bort!

Det är Eckes förstås .., och hela världen speglar sig däri.

I alla fall den värld som är harrys.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det roligaste i veckan var när jag hittade jag Pennörden! Den ende som renoverar och handlar med gamla och antika reservoarpennor i Skandinavien - Pennspecialisten i Malmö!Han gav mig nytt hopp om min Scheaffer 585 Triumph

Vi hade ett långt samtal på “harrli skånnska” och han berättade att reservoarpennor ska man använda till vardags och inte bara vid högtidliga tillfällen. De är gjorda för det. Och INTE använda svart bläck - "det bara proppar igen pennan".

 
Han berättade också allehanda anekdoter om sina reservoarpennor och bläcksorter till slut var jag tvungen att fråga:
 

-Är du en pennörd?

-Ja, det får man nog säga. Jag har hållit på med detta i 20 år och det blir bara roligare hela tiden. Vad använder du för bläck?
Tja, inte hade jag tänkt så mycket på det men jag pep fram :- "Parker" och hoppades att det skulle vara "rätt" svar.
-Jaha, ja det är väl OK, själv tycker jag att det är lite blaskigt att skriva med. (Jaså??)
Jag har kommit till en ny och för mig helt okänd värld.
Jag berättade också att pennan hade spets i 14 K guld och då blev han gladare på rösten.
-Det är bra. Guldspetsarna ger en mycket mer elastisk skrift än stålspetsarna gör.

Vad säger man?Inget! Man skickar ner pennan och sätter sig att vänta!

 

Hälsningar Ann.

Det bästa för annannan i Portugal ...

Det var mycket som var bäst.
Men allra bäst var att vi hade en medhandledare på besök en vecka, vilket i sig var väldigt trevligt men framför allt fantastiskt för att den fastkörda doktoranden kom loss med sina analyser.

Doktoranden mejlade igår och tackade med orden "det gjorde en sjuhelsikes skillnad för mig och mitt arbete". Jag vet ju att han kan, och det har varit plågsamt för oss alla att se honom inte kunna.

annannan

På frukostbrickan ...

Portobello Road, London, 2012. Och den rara damen.

Pv berättar glatt om något han hörde i Gomorron Världen i söndags.
Ja, det var så bra och så hjärtevärmande, så där så att han till och med skrev upp det hela på en liten lapp så han  i n t e   skulle glömma att berätta det för sin - då arbetande - sambo, men den där lappen den glömdes bort.
Idag på morgonen kom han ihåg vad det handlade om!   

Inlägget som sååå värmde pv:s hjärta börjar 1:40:40 in i programmet, det är åtta minuter långt och handlar om kärleken till en röst. Det tror man inte just när det hela börjar, men så är det ..., och för övrigt är det himla intressant, ja, allt det som inte handlar om just det där med rösten.
(Programmet sändes alltså i söndags, den 24:e mars).

Mer om Londons tunnelbana finns här.
 



annannan i Portugal skrev igår så här i en kommentar, angående vad man lyssnar till - det gällde då Sao Paolo i Brasilien -: 

annannan sa...
Det är ju slående att i Brasilien som eventuellt har världens bästa musik är det inte mer än att par stycken som har brasilinska artister i lurarna! 

Här (youtube-filmen ovanför) är det helt annorlunda!
I mitt tycke .., underbar musik -!



Och här frågar vi inte efter vilken musik människor lyssnar på, nej, nu är vi bara på besök i annannans hemtrakter, ja, i alla fall i Portugal!
I Lissabon?
Javisst, lätt som en plätt, så här en tisdag i mars!
Här möter vi en liten skuttande hund .., en man på en bänk .., härliga musiker .., vi ser bilder från sardinfestivalen .., får akta oss för spårvagnar och mycket annat.
Någon gång ska jag besöka den staden.
(Fyra minuter in i filmen blir jag  ö v e r l y c k l i g! Vilken glädje hon utstrålar!)

Mannen från Norrbotten, han har det svettigt numera, ja, sedan kvinnan i hans liv kom hemdragandes med mängder av växter, vilka skyndsamt ska i jorden!  Jo, jo, så kan det gå.

Mitt inne i granskogen i Dalarna, bor Solveig.
Solveig är uppvuxen i trakten av Arjeplog .., men har, som så många andra hemifrån, flyttat söderut.
När jag för drygt ett år sedan satt i familjens varma kök och bjöds på nygräddade våfflor, fick jag titta i några av hennes fotoböcker - helt fantastiska var dom -!
Nu är hon färdig med ännu ett exemplar.

Igårkväll tittade jag på reprisen av brittiska serien Barnläkarna.
Alltid lika intressant är det!
Och sorgligt.
Och underbart!
Men även i länklistan finns nånting liknande, nämligen Mottagningen.
Ack, om den rara läkaren ville skriva dagligen .., då vore min lycka gjord!

Ja, innan jag ställer fram frukostbrickan för idag, så kan den - som så önskar - ta del av vad ungdomarna i Bukarest lyssnar på i musikväg.
Och ja, ni har helt rätt!
Enjängd som jag är, så har jag helt snöat in på detta ,-)

Såja.
En på alla sätt och vis härlig tisdag önskar jag er alla!

Och det bästa för Ulrika i Västmanland ...

De senaste dagarna har jag känt mig extra lycklig och tacksam för att jag hade turen att få Marcus i mitt liv.

Jag har gått från nåt så ynkligt, till absolut jackpot!

Han finns här för mig varje dag. 

Han är rolig, han är übersnäll, oerhört generös, ärlig och ett hundra procent ÄKTA. 

Och vi har så jäkla roligt ihop!
 

Han är den första människa, alla kategorier, som fått mig att sakta ner, att faktiskt låta några rötter borra sig ner i marken under mig.

Trygghet.
Nu vet jag hur det känns.

 

Ulrika.

Det bästa för Gerd i Norsjö ...

Hej!

Får en icke-bloggare vara med i utlottningen av DBFV?

I så fall vill jag berätta att jag blev farmor i onsdags ,och Kjell blev ju farfar förstås.
Vår son Jonathan och hans sambo Tina fick en liten son som är världens ljuvligaste lillegryn.

Att det kunde kännas så underbart att få ett litet barnbarn hade vi aldrig kunnat föreställa oss.

Snacka om livets efterrätt!

Kramar från Gerd och Kjell.

// Elisabet säger:  s j ä l v k l a r t   får även den som inte har en blogg vara med!! Hur mycket som helst! Och stort grattis till lille guldklimpen!