Hemöver ...

I hällande regn.

Det gick bra det med.

Och nu har vi två hundar i huset.

Harry och en rundmagad svart labrador som heter Elvis.

Elvis har varit här tidigare och nu, när husse och matte ska susa iväg till Mallorca, ja, då blir den rundmagade här hos oss i en dryg veckas tid.

Och i morgon är jag ledig.

Skriver jag  l e e n d e.

 

Haverdal  idag ...

Från Eva i Tyresö (men just för tillfället inte alls långt från affären där jag arbetar ...) kommer härliga bilder från en strandpromenad med diverse strandfynd.

En död ormvråk, frågetecken ...? skriver hon.

Och rep.

Och där går hon själv och njuter av lugnet.

En tisdag i maj ...

Promenad med harry.
Grusväg och lärkor som drillar högt i sky.
Maskrosor och vinbärsbuskar längs vägrenen.
Rester av en husgrund.
Näktergalen.
Halvvägs hemma låser sig mitt högra knä och jag vill skrika högt, så ont gör det!
Stannar upp och försöker tänja så försiktigt det går ..., det är som ström som går genom knäet!
Harry förstår ingenting.
Nosar och har sig.
Tittar förvånat på matte.
När allt har ordnat sig nynnar jag på den här sången.

Grannens stenmur har rasat samman.
Här har en gång varit ett stenbrott och det märks .., överallt finns stenmurar och rösen!
Perfekta gömslen för ormar och enligt Sven Gillsäter lär den här delen av Halland vara ett av landets mest ormrika.
Just det.
Sten och mera sten.
Vi bor i Stensjö.
På lördagkväll ska Mian, Annika, pv och jag själv äta middag i Steninge.

Egentligen är jag ingen fantast av penséer, men dom mörkblå är fina, tycker jag.

Hela förra sommaren stod dom så fint i trätunnan .., växte och frodades i skuggan under boken.

Och jag undrar om där finns vackrare träd än just bok? 

Tidig morgon.
Tittar på gomorron-tv med Micke Leijnegard och kvinnan vars namn jag aldrig kommer ihåg, jo, nu vet jag, Lotta Bouvin.
Duktiga är dom.
På bordet ligger silverringen och vilar sig .., och fjärrkontrollerna.
Vi tittade på danska Borgen igårkväll och fascinerades över danska skådespelarprestationer.

Då och nu ....

En gång i världen brukade kunder säga ..."men vet du vem du är lik ...., jo ...!" och så sa dom namnet och det var väl inte det sämsta.

Nu är det andra tider.

Igårkväll sa en mamma att "vet du Elisabet, min 5-åriga dotter, hon tycker att du är så himla lik ...!" och jag tänkte att det ska bli spännande (läs: intressant, smickrande ...) att höra vem det är.

Det var det inte.

Nu är jag lik den här madamen.

Jag log precis hela vägen hem när jag tänkte på saken.

Ulrikas morgon ...

Inte-lika-tidig morgon i Västmanland:

Varm katt bredvid i sängen
Godmorgon-mjau
Fågelkvitter från fönster på glänt
Häggdoft
Kaffe
Packning
Namnskyltstillverkning
Kaffe
Ljum sommarvind
Eurovisionvinnare
Utskrift av tågbiljetter
Välkomstpresentpyssel
Tvätt
Mando Diao

Ulrika

Häggen blommar  ...

Och någon går sitt livs match.

Tidig morgon i landet Halland ...

Öppet fönster
Humlesurr
Gransångekvitter
Gransångekvitter
Gransångekvitter
P1-prat
Upplopp
Stenkastning
Blodtryckshöjning
Utbrända bilar
Stenkastning

Blodtryckshöjning
Gransångekvitter
Sval hundnos mot varm arm
Blodtryckssänkning
Tornados i Oklahoma
Skolbarn
Bedrövelse
Varm luft som dragit norrut
Skurar på gång
Mera upplopp
Polis-son
Ättapjött
Älskad
Oro
Blodtryckshöjning
Intervjuer
Reportrar
Blodtryckshöjning
Åskådare som hejar på
Blodtryckshöjning
Fågelkvitter
Liten spindel i taket
Hund-gosande
Svansviftning
Blodtryckssänkning

Det bästa för Monet i Frankrike ...

.... är trots allt det som växer och blir vackrare och vackrare i trädgården.
Trots vildsvinshärjningarna!

Flammentanzrosorna är praktfulla som i en slottspark i vår lilla sydfranska trädgård och skänker minnen till vår skärgårdsö där de också växte tacksamt.

Jag plockar och sätter i vas överallt och bara njuter!

Kram från Monet
 

Ja, jag hoppas att ni har det trevligt i tillbringaren ....

Dagens fönster ..., och en gul postlåda.

... kommer från Närke och det var Ulrika som hade håven redo.

Bäst idag ...

Kvinnan i 65-årsåldern som - brett smajlande - berättade att hon och hennes två väninnor i morgon ger sig iväg till Chelsea Flower Show i London och det är inte första gången heller.
Sexhundra kostar inträdet.
"Men det är det värt .., jag lovar dig!" sa hon.

Sen pratade vi om detta och hon sa att för något år sedan hade hon suttit på en filt i Hyde Park och varit med om konserten.

"Elisabet, du kommer att älska det!" fortsatte hon.

Och så killen i 6-årsåldern som hörde namnet "Stenberg" och sa ..."vilket konstigt efternamn, mamma".
Själv hette han minsann Adolfsson.

Sist av allt kunden som jag alltid tycker påminner så oerhört mycket om den irländske mannen i Galway, han som på bilden står där och tycks begrunda livets mysterier .., han med keps.

Den mannen (nu menar jag kunden ..) har varit grönsakshandlare och berättade att prins Bertil och prinsessan Lilian tillhört kundkretsen.och jodå, han kände mycket väl till dem.
Färskpotatis köpte dom gärna och så andra grönsaker förstås.

Det var dagens bästa.

Ja, förutom moppeturen hemöver och solen som ännu inte försvunnit bakom horisonten .., och doften av hägg och snart syrén.

Mindre roligt är det med bilister som - när dom passerar någon på moped - inte håller ut ordentligt, fast det är tomt på vänster sida! Om ni bara visste hur hemskt det känns när man blir passerad av bilar som kör fort och bara när någon halvmeter ifrån en!

Och än värre är det med långtradare eller bussar som gör samma sak!
Jag brukar sakta ner och köra ordentligt på sidan eller helst in på p-plats när jag ser en långtradare/buss närma sig  .., (eller flera bilar, så flyter det på bättre) men det struntar dom glatt i och stryyyyker förbi alldeles för nära, så där så man nästan ramlar omkull av vinddraget!

Då, om inte förr, har man lust att räcka finger åt dem!

Och så här blev det ...

Det som är viktigt för själen får komma tillbaka till bordet.
Muggen med pennorna.
Det är viktigt.

Och guldstjärnestunderna från sommaren 2010.
Hur mycket minns man från somrar som flimrat förbi?
Själv har jag svårt att sortera och komma ihåg.
Och vilken sommar var det, egentligen?

Några gånger har jag skrivit ner på det här viset .., samlat det bästa.

Sommaren 2010.
Ingbritt Persson .., ja, just det, det var hon - kund i lilla affären där jag arbetade under tretton år - som knackade på ytterdörren i min lilla 1:a, det var just som vi höll på att flyttstäda och svetten rann och håret var lockigt och där stod hon med en liten blomma och sa ..."du var alltid så snäll mot mig i affären under dom där åren och särskilt när jag hade ont om pengar ..." och så kramade hon om och försvann.
Det tog inte mer än en minut.
Men ..., så otroligt vänligt av henne; tänk, att ta sig  t i d att svänga förbi bara!

Och semestern i Bohuslän .., alla besök .., middag i Ystad med "Fru Grå" ..., cocsprickar med posten från "P" - glädje ! - ... Emma och Emil i Göteborg .., ja, allt det där som jag vill komma ihåg.

Tack livet! vill man säga.
Eller jag.

Det bästa för Eva på Rödön ...

Hej!
 
Det bästa i veckan var att vi flyttade ut till skogsbrynet och att värmen och sommaren kom. 
Under tre dagar har vi njutit stugliv med sommarvärme och solsken. Otis är lycklig när han får springa fritt, så även jag (fast jag springer inte så mycket).

Igår åkte vi ner till sjön, som var helt stilla. Otis tog ett premiärdopp i det kalla vattnet. 
På Oviksfjällen finns det fortfarande snö kvar men här hos oss spirar grönskan för fullt.

Kram Eva

Och nu är ni fyra .., Kattis, Ann i Göteborg, ellem och så Eva. 

Andra är också välkomna i byttan!

Före och Efter ...

Före: här finns det mesta.
Min mascara, överstrykningspennor att dutta prickar med .., Idominsalva, lottsedlar, en tumstock, monteringsanvisningspapper till växthuset .., tändsticksaskar .., en reflex .., en liten ask som jag tror att Hilda en gång har gjort .., en handspegel .., snäckor, ljus, tillbringaren .., utblommade vitsippor .., samt skålen med snäckor från stranden i Ugglarp.

Efteråt: nej, fy så tråkigt det blev!
Det påminner mest om ett kontor hos Fonus.

Men lite blommor - plockade under promenaden med harry - gör susen.
Nu känns det bättre.

På frukostbrickan ...

Det finns inlägg som skuttar rakt in i hjärtat.
Det här är ett sånt.

Via Hilda på facebook tittar jag in hos en - för mig - helt ny bloggbekantskap.
Läser och ler.
Faktiskt mest hela tiden.
Härligt befriande i dessa Sköna-Hem-tider.
(Glöm inte att titta in i hennes webb-shop .., vilka smycken! Och vilka bilder!)

Eva på Frösön har varit på holiday i Skottland.
Vilken resa!

Och Fru Hansson har besökt London! 

Tavlan som ska hänga på en vägg i det gula huset.

'Och så finns ju madamen i Västergötland som har väckt mitt intresse för sländor!
På lördag kommer hon hit - tillsammans med Annika från Kävlinge -!
Och tillsammans med äppeltavlan som sländfotografens mamma har målat.
G l ä d j e!

Om man under en bild av en liten gosse som dricker läsk ur sugrör skriver så här ...
"Vid halvtiosnåret, då har någon serverat sig själv, hävdar att det till och med är bra för tänderna att dricka läsk med sugrör ...", ja, då har i alla fall jag fallit pladask.
Jag faller ofta pladask när jag tittar in på den sidan.
Hela hennes dag finns här.

I Örebro finns en madame som visar misslyckade bilder.
Efteråt ler man.

Ni vet, dom här små filmerna "Fifty people, one question" .., jo, jag tycker så mycket om dem.
Mest för att jag blir så himla glad och då kan man fråga sig varför?
Tja, kanske för att människor som intervjuas bjuder på sig själva och ofta ler.
Tänk, vad det betyder mycket!
Här kan ni se och höra ett antal tillfrågade i Seattle .., det handlar om frågan "vad gör du här?"
(Ann i Göteborg berättade för övrigt i sitt "det-bästa" om vad ett möte med en vänlig människa kan betyda).

Han fick också frågan ....

Ännu en finns här, men med en annan fråga.
Och när jag tittar på filmen tänker jag så här ..., ååå, så många vackra människor det finns på vår jord .., så många leenden .., så många kloka frågor .., så många ljuvliga småttingar .., så många olika röster .., så många tankar vi människor bär på! 

Här är den.
(Lägg märke till hur fint filmad den är! Vilken kvalitet!)

Såja, det var allt för den här gången!

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej Elisabet!

Det bästa denna vecka är nog värmen som kom tvärt. 

Och lika tvärt hände det en massa i trädgården, kungsängsliljorna och tulpanerna slog ut, påskliljornas gula ruggar lyser lite här och där. 

Björkarna är gröna men jag hann inte klippa rosorna i musöronfasen. 

Men det går nog lika bra att göra det imorgon. 

Tre liljebaggar har jag hittat och klämt ihjäl. De är ju röda och granna men det hjälper inte, dö ska dom ändå. Även de vita julrosorna blommar.

Jag har jobbat i helgen men ändå hunnit njuta av livet i en trädgårdsstol. 

Imorgon är jag ledig och förhoppningsvis finns det ork för lite utearbete. Jag såg att det har regnat hos er idag. Jag behöver nog gå runt med vattenkannan imorgon för sandbädden ser torr ut. 

Kanske jag ska drista mig till att så lite frön där.

Ja nu går jag ju över gränsen till nästa vecka men du brukar ju inte vara så noga.

Hälsar ellem

//Nej, ellem ..., det är inte så noga ..., det viktigaste är ju glädjen ,-)

Och där kom en madame från Västerbotten också!
Välkommen i byttan! 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Veckans bästa var när Maria och jag träffades och fikade. 

Maria är en ny vän, som jag bara känt några månader.

Vi träffades på Blå Stjärnan en kväll då jag var chaufför till Stampe, som inte ville äta. Stampe är en dvärgvädur och bor hemma hos Anders (min yngste) och Ella.

Vi kom in på akuttid en söndagskväll och då får man ju vänta. Maria jobbade i receptionen och en mer passande människa till att vara i receptionen kan jag inte tänka mig.

Det dröjde inte länge förrän hon kom och frågade om vi ville ha kaffe – och det ville vi ju – och pepparkakor fick vi också. Hon verkade så rar och lättpratad och vi skojade och hon gav mig komplimanger för mitt hår. Hon lättade verkligen upp stämningen för oss när vi satt där och Ella var lite orolig för kaninen.

Det var inte så många patienter där, så vi väntade väl inte stort mer än en timme, men det kändes som bara några minuter med sådan service.

Prover togs på kaninen och vi blev färdiga att gå Jag gick fram till receptionen och tackade henne för att hon varit så trevlig och för kaffet och hon sa att det inte var så svårt med sådana underbara människor som oss.  Vi bestämde oss för att gå och fika nån dag, eftersom jag gärna ville prata mer med henne och hon tyckte att det var sällan man träffade människor som det “klickade” så omedelbart med.

Men det roligaste av allt var att när vi skulle gå så såg jag att hon minsann också hade en fräck frisyr. Det hade jag inte sett först, men det var inte så konstigt eftersom det bara var på ena sidan – en “hårtatuering”!

Sedan dess har vi träffats på stan och fikat flera gånger och hon är en sån person, som gör mig på gott humör och sådana ska man samla på!

Ann. 

Såja, nu har Kattis fått sällskap.

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här fönstret har du fått av mig förut. Nu kommer det i en lite annan version. Rullgardinen är nere på gäststugefönstret. Där inne har vi inte städat än. Storstugan är skurad och fejad rejält av mamma och mig idag i sommarvädret.

Sommarstugan är redo för säsong 2013 (nästan)

Turtlan."

// Elisabet säger: den som fotograferar ofta, vet hur oändligt mycket ljuset betyder för en bild.
Ljuset gör nästan alltsammans och det är den här övre bilden ett fint exempel på.
För titta på nästa bild .., där ljuset inte smugit sig fram!

Visst blir skillnaden påtaglig ....?

Turtlan hade först tagit den här .., men så upptäckte hon solstrålarna där till vänster och bad mig vänta lite ..., och så kom då den övre bilden!

Tack snälla madame fönsterfångerska! säger jag.

En annan sorts dag ...

Igår var det så här för kunderna. Inte idag.

Inte alls så många kunder som igår - vilket säkerligen beror på vädret -, idag har det regnat mest hela eftermiddagen och då blir allt helt annorlunda!

Det visar sig att jag ska arbeta tillsammans med Josefine.
Vi kamperar ofta ihop och det fungerar jättebra, trots en åldersskillnad på kanske fyrtio år.
Nog inser jag att hon känner skillnaden, men själv tänker jag sällan - eller aldrig -på den.
Det betyder inte att jag tror mig vara ung eller yngre, men det är just det där att jag inte tänker på det.

Josefine började i fjolsomras och nu gör hon allt det jag själv gör, förutom beställningar.
Så underbart det är att se dom här unga töserna växa inombords!
Ibland förhör jag om och om och om igen på sånt som är viktigt.

"Hur var det nu .., hur mycket får ett brev väga ..?"
"Om man skickar ett rekommenderat brev, vad innebär det ..?"
"Avtalsrek ....?"
"Paket som ska utomlands, vad ska man tänka på då ...? Behövs tullhandlingar?"

Till sist sitter allt som ett smäck och jag blir så glad för deras skull!
Det här att inte känna sig trygg i sina arbetsuppgifter, det hade jag kunnat doktorera i .., men jag vet också hur det känns när det vänder!

Och kunderna tar det piano.
Där är en man som är född i Kalix och där är en annan man som berättar att han är så lättad över att den där tryckande värmen gav med sig.
 "Jag flyttade till Florida för tio år sedan, men du vet, jag fixade inte värmen ....", säger han leende.

Och lilla Isabelle har ritat en teckning som får följa med hem.
Den ska nog ramas in.

Och nu är det kväller och det regnar rejält, säger pv som just har varit ute med harry.
Hockey på tv och vi har sett det mesta av Mästarnas Mästare, men får se det slutgiltiga resultatet efteråt.  Jag hoppas på Magdalena Forsberg, men såväl hon som Anna Lindberg är värdiga vinnare.

Over and out.

Det bästa för Kattis ...

Jag är något så vanvettigt glad över att mitt persikoträd blommar! (Barnsligt förtjust och lycklig.)
Det som jag fick, och planterade, så sent som i fjol.

För övrigt tänker min Gustav nu, absolut och utan tvekan, införskaffa sig röda chinos till skolavslutningen... Veckans värsta? ;)

Kramar från Kattis

Först ut i byttan är Kattis! Liite ensamt är det.

// Lotteriföreståndarinnar säger så här: det är så här Kattis, att Gustav, han får ha på sig vilka färger som helst på sina byxor, oavsett vad. Han kommer att bli sååå fin och snygg i dem!

Och så ett kvällsfönster ....

"För en dryg vecka sen tog jag den här bilden.
Tänk att det kan vara så vackert i verkligheten och sånt pekoral om man försöker avbilda det själv ..."

Så skriver Cecilia N i Härnösand..