Dagar att minnas ...
Timmavis på en sandvarm strand.
Vinden som fläktar.
Bad i havet.
Eftermiddagspromenad med harry.
Subtropisk hetta.
Jag skippar den vanliga rundan .., tänker att asfalten nog blir olidligt het mot harrys tassar.
I stället går vi samma väg tillbaka.
Sen stranden igen.
Ensam.
Pv har tagit bussen och sen tåget till Ystad och ska - efter fotbollsmatchen - idka nattsegling.
Jag har hört honom telefonsurra med mitt ex .., dom lät som förväntansfulla och sprittiga småpojkar .., längtade och skrattade .., ååå, så roligt det skulle bli, detta att segla till Bornholm! sa dom båda.
Hemma på gården blir jämtlänningen kvar.
Nä, inte ett bad där så långt ögat når.
Tidigare idag, på stranden, föreslog jag att han skulle göra oss sällskap ut med stora segelbåten nästa sommar .., till Bohuslän, ja, så är jag inte den enda novisen ombord?
"Jag ska tänka på saken .., men det låter rätt härligt ...", sa jämten.
Nu håller vi tummarna.
Sist av allt middag i Heberg, på Laxbutiken.
Ja, inte på taket, utan inne i serveringen.
Den allra ljufvligaste varmrökta lax med romsås och färsk potatis för mig och något annat i laxväg för främmandet.
Det är förstås sånt här man ska tänka på under kulna dagar i november.
Och det är såna här dagar man vill säga
just så här ...