Morgontrött eller pigg som en mört ...?

Hos den storartade Ann i Göteborg (tämligen morgontrött) kan man han läsa hennes intressanta inlägg om just detta .., ja, synen på att vara morgontrött och effekterna av den.

Tröttheten, alltså.

Dagens fönster ...

För tio dagar sedan skrev fönsterfångerskan så här:

Hej!
Idag har vi besökt det till storlek så rejäla Karlsborgs fästning. Numera inte så mycket till regemente kvar där. Sånt där militärt och dylikt har aldrig intresserat mig. Tvärtom.

Så när jag såg de här två cyklarna står framför fönstret så blev jag glad. Så mycket bättre det skulle vara i världen om alla militärer cyklade istället för att kriga!

Förresten, fönstren finns också på Sveriges längsta byggnad om jag minns rätt. 650 meter långt. Huset heter.... ja just det glömt... Oavsett långt var huset där på fästningen.

Turtlan

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det var onekligen att jag hittade en provprenumeration på DN i sommar för nästan ingen peng alls.

Nu har jag två! morgonttidningar och det är ljuvligt!

Inget slår kaffe i sängen och morgontidningAR!

 

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Lilla Virka som inte finns längre.

 

Detta kan låta konstigt och har väl lite morbidvarning, men veckans bästa hör faktiskt ihop med veckans - nej ÅRETS, minst - värsta.

Vår lilla katt Virka blev påkörd i måndags, på lilla grusvägen här utanför. Och svinet som gjorde det stannade inte ens för att kolla. (Att man kör på en katt, det kan hända vem som helst och det är en sak. Men att inte stanna - DET är svinigt!!)

 

Hur som helst, vi såg henne precis efter det hade hänt och sprang förstås ut. 

Det var fruktansvärt och gjorde så oerhört ont i hjärtat och tårarna bara rann och rann och rann på oss båda. Men mitt i det fruktansvärda finns också mitt veckans bästa: det att Marcus utan minsta tvekan direkt lyfte upp Virka i sin famn och höll henne nära nära, trots att hon var skadad och han blev alldeles blodig. Hon tog sitt sista andetag i sin älskade husses famn. 

Omfamnad och oändligt älskad in i det sista.
 

Det betyder så oerhört mycket för mig och jag älskar honom för att han är sån.

 

Ulrika

//Elisabet säger: inte det minsta morbid är du .., jag förstår precis hur du menar!

En söndag i juli ...

Dammsuger och vaskar golv.
Rastar hundarna.
Tvättar nerspydda mattor.
Reprislyssnar till Lisbeth Rausing (bra! och härlig musik ...) och Peter Wolodarski (helt fantastisk, men inte så härlig musik ...), allt medan jag ligger raklång på soffan Ektorp och har harry vid mina fötter.
Fönster på vid gavel.
Vind i träden.
Telefonen ringer.
Avlivning av häst och därmed trippelbyte av arbetstid.
Jag hamnar i kassan i morgon, i stället för i mejeriet.
Halleluja!
Förlorar ledig tisdag.
Wolodarski pratar om judehat.
Jag fattar det inte.
Upptäcker att äppeltavlan hänger snett.
Hämtar en filt.

En föll överbord ....

Hade nu på morgonen mejl från min syster i Australien.
Mycket kan hon förstå, men inte att pv och Tommy kan ge sig iväg på segling tillsammans.

Så här skriver hon:

"Hej, när jag läste i ditt mail att Tommy o Thomas skulle ut på nattsegling tillsammans
kom jag omedelbart att tänka på en gammal film där två bekanta var ute i en båt, blev
osams och den ena knuffades i och försvann i mörkret.  
Men jag såg på facebook att både den nuvarande och exet fortfarande är vid liv och verkar ha trevligt ihop, konstigt nog.!!!"

Alldeles nyss ringde pv och berättade att nu går dom för fulla segel (bokstavligen) från Bornholm till Sverige .., och räknar med en seglats på omkring åtta timmar. Det tog nästan det dubbla på ditfärden.

Allt har gått hur bra som helst och det har inte blivit som i filmen ,-)

Grattis Bettankax ...! 

Idag är det födelsedag för världens finaste Bettankax!
Min namne; men med ett h på slutet.
Ett knappt halvår äldre än övertecknad.
På bilden sitter hon i det som en gång var min lägenhet i Ystad .., ja, hon håller ett litet öga på herr och fru Prickigt Djur, vilka nu bor i landet Halland.

Bettankax är inte bara vacker som en dag (påminner om Lill Lindfors) .., hon har humor också!
Det är det bästa av allt.
Och hon är omtänksam .. , plötsligt kom med posten Anton Berg - choklad, som är det bästa jag vet!
Och när jag skulle få min knäprotes, hade jag det allra vänligaste röstmeddelande i min mobil, från just Bettankax.

London för ett par år sedan.
Jag hade slagit mig ner vid ett utecafé och satt där och kände mig lycklig; men ville dela den där glädjen med någon.
Då ringde jag till Bettankax.

Sånt kommer man ihåg.

Här kommer nu en stor grattiskram från madamen i landet Halland!

Tre inköpslistor från Annika ...

Ja, Annika i Kävlinge, alltså.

"Här kommer tre inköpslistor som jag plockade på Ica Supermarket i Kävlinge igår", skriver hon.

Tack du rara, underbara Annika!

Nån slags resumé ....

Lördagkväll.
Det har varit full fart i affären och från klockan fem till klockan nio har jag stått nonstop i kassa 1 och när det tunnas ut en aning vid åttatiden, fyller jag på godis, apoteksvaror, bärkassar och annat smått och gott.
Josefine tar hand om "golvet" .., drar in allt som står utanför entrén - pallen med jordgubbar -, alla solstolar och strandleksaker, blommorna .., och så är det förstås brödet som ska sättas ned i pris och grönsakerna som ska tas in i kylen .., och innan vi tackar för oss hinner vi med att returrapportera tidningarna.
På det hela taget känner vi oss nöjda.

En annan slags hemfärd .., i Ystad. Eva på Frösön målade tavlan.

Kör hem i skymningen.
På  e x a k t   samma ställe som kvällen innan känner jag den där Dikanäs-mormors-lagårdsdoften.
Jag funderar - men gör det inte -, på att vända om och åka fram och tillbaka - om och om igen -, bara för att susa baklänges i tiden!
Resten av vägen tänker jag på mamma.

Utan pv på hemmaplan (under lördagen har de båda herrarna tagit sig runt ön och har slagit läger i Rönne ..., allt har gått så bra!) är det jag som tar kvällsrundan med harry och elvis, men först torkar jag upp hundspyor från hallgolvet.
Det är förmodligen elvis som har mått dåligt; han är hopplös på att äta allt vad pinnar och kvistar heter och på den blå mattan ligger som en mindre skogsavverkning.
Äckligt, är vad det är.

Sen går vi ut.
Vid "polska ambassaden" är det stor fest .., ååå, så det skrålas och sjungs .., en balkongdörr står öppen och ut i julinatten strömmar mansröster som sjunger sånger på polska.

Och jag går där och ler för mig själv och funderar över vad texten handlar om.
Kärlek?
Saknaden av kvinnor ...?
Eller kärleken till fosterlandet?
På tillbakavägen hör jag en man som sjunger solo ...., det applåderas .., någon annan tar vid.
Ååå, vilka känslor som singlar ut genom den öppna dörren!
Jag står alldeles stilla bakom den stora häcken och lyssnar.
Tre polskregistrerade står utanför porten.

Sen blir det söndagmorgon.

Ny promenad med hundarna.

Upptäcker en råbock med sitt sällskap .., under kvällspromenaden såg jag dem också .., runt, runt i den höga säden sprang dom .., hon före och han efter .., och jag tänkte ..."parar sig rådjuren så här sent på sommaren ...?" 

Nu är dom där igen!

Allt som syns är två huvuden (ett med horn) som sticker upp bland all säd ..., och harry blir som förstenad och sträääcker på halsen för att se .. men elvis, han är verkligen som en labrador .. han bryr sig inte .., nej, han är totalt ointresserad och verkar mest tycka att det är roligt att gömma sig i åkern.

Så tar vi kustvägen hemåt.
Nästan där vi ska svänga höger .., stannar jag till och plockar mig en stooor bukett med såna här blommor. Det är förstås nån slags buskar, men lika fint blir det ändå!

Inte en enda bil möter vi.
Ingen som kör om oss.
Allt är lugnt och stilla.

Rofyllt.

Nu ska jag ägna nittio minuter åt att lyssna till gårdagens sommarpratare Lisbeth Rausing. Halva programmet hörde jag igårkväll .. och jag tyckte om det.
Mest hennes stillsamma röst, men även musiken som var annorlunda.

Dagens fönster ...

"Fångat i farten ....", skriver hon som hade håven uppe.

Det bästa för mig själv ...

Nej, det är inte det storslagna som alltid värmer hjärtat .., det kan vara en sån enkel sak som en liten artikel i DN .., den där typen av små kåserier som jag tycker allra, allra bäst om .., så där som Åke Ekdahls berättelser om små eller större fåglar, eller som idag - fotografen Paul Hansen som filurskrivit om sin (?) hund Sixten -. 

Värmer hjärtat gör även seglatsen runt Bornholm. Pv och Tommy och en massa glädje.
Och sms:et igårkväll där Tommy skrev ..."det här är nog inte sista gången jag seglar med Thomas, vi har sååå kul!"
För någon timme sedan ringde pv och berättade om sol och fina vindar .., och att dom nu passerade den östra kanten av Bornholm och hade tagit sikte på Rönne; där skulle det nog övernattas.

 
Och så den limegröna klänningen som fick en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

Det bästa för hedgrenskan ....

... var utan tvekan fredagskvällen när vi var ett gäng goda vänner som grillade gott, drack gott och mådde gott! Vi satt ute i den ljumma kvällen till mörkret föll och fladdermössen svischade mellan träden. 

 

Övernattning och "utefrukost" ingick i arrangemanget för min del och jag konstaterar att jag har det så himla bra! Tyvärr hade jag glömt telefonen hemma så några bilder blev det inte - mer än för mitt inre öga...

 

Hedgren

Oväntat möte ....

Igårkväll på jobbet .., en man och en kvinna i kanske 70-årsåldern .., och jag frågar mannen om dom vill ha en kasse och han svarar med kanske fyra ord, jo, det vill dom.

"Är du från Jämtland ..?" säger jag.

Då tittar mannen upp och tycks så häpen.

"Jovisst, men hur kunde du ...? Jag har inte bott där på många, många år!" säger han leende.

Så jag berättar att vi har haft en jämte i huset alldeles nyss, ja, från Vaplan .., och då hajar paret till ännu mera.

"Gunnar Rindå .., så heter han ..., och bor i Vaplan", fortsätter jag.

Då ler kvinnan stort.

"Gunnar .., jag tror att jag hade hans son i skolan ....", säger kvinnan och ler ännu mera.

Om du Gunnar läser här, så heter hon Ingrid Kilian med ett eller två l.

Bekant ...?

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Det bästa för mig i veckan var åkturen på vattenskotern.
Vilken känsla! Måste upplevas för att förstå.
Maken kan börja spara nu till min 60 års present,han har några år på sig.

Ytterligare en upplevelse som gav intryck denna vecka var att vi kunde rädda svanungar från att bli tagna av havsörnen bara genom att komma åkandes med båten.

En mäktig syn att se svanföräldrana skydda ungarna med sina stora vingar.
Tyvärr inga kort då vi nästan var i chock.

Babsan

Vykort från Svaneke ....

Foto: pv

Eftersom jag har gullbett pv och T att ta bilder från seglatsen, lägger jag även in dem.
Bilderna, alltså.

"Framme i Svaneke och på väg in i byen ...", skriver herr pensionatsvärden.

Kan det vara snusinläggning på gång ...? tänker jag när jag ser bilden.

På fredag är det städdag ....

Och pensionatsvärden - som ju är van att hålla efter hushållet - tilldelas fejning av segelbåten.

I det tidgare inlägget frågar Turtlan vems båt det är som herrarna är ute i och jag svarar att det är Tommys och att den är större än pv:s.

Då kommer ett raskt svar från pv ...

"Ånej, inte har Tommy större än jag. Båt alltså.
Det skiljer en meter, men hans är i bättre skick. Och framför allt i vattnet."
PV

Det bästa för Eva på Frösön ...

Allra finaste Eva! Så glad jag blir när jag dig på bilden!

Hej!

Denna fredag har varit den bästa på länge.

Tänk att ha gått och frusit i fyra veckan, så kommer några dagar md sommarvärme, sol och bad (för någon av oss). Vilken fullständig lycka. Livet blir med ens så enkelt. Vi packra bilen och åker på utflykter.

Idag åkte vi till Hackås kyrka där det finns en liten badvik och en stor brygga.
Sara simmade ut långt och länge.
Jag kastade pinnar till Otis som gärna slänger sig i efter dem. Själv tittar jag gärna på, men kan njuta av ett fotbad och ett glas kall saft.

Sen åkte vi hem nöjda och glada. Till kvällen kom Saras bror och det blev ett besök på stranden här på ön. En helt ljuvlig kväll och barnen badade länge. Själv beskådade jag fjällen (bl a Åreskutan), färgerna och den stilla sjön. Och kastade några pinnar till Otis förstås.

Efter badet åt vi jordgubbar plockade från vårt land, söta och solvarma.

En dag att minnas när nordvästan kommer åter.

Kram Eva

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Hej!

För mig är det utan tvekan de fina kvällarna vi hade på vår kanaltur. Ljuset, den gröna naturen och en stilla spegelblank kanal.

Så det blir ingen specifik händelse. Istället blir det de fina kvällarna. Allihopa.
De var många och det gav ännu mera glädje!

Turtlan

Dagens fönster ...

Hej!

Även en gammal bod vid namn Boa' ska ha en gardin enligt min mor som då ordnade en gardin av en duk.

Återbruk på sommarstugan hälsar Turtlan.

Det bästa för Monet ...

Min glädje den här veckan har varit målarkursen på Blidö i Stockholms skärgård. Vid sidan av sakkunnig och inspirerande  ledning av den gudabenådade konstnären Mats Åkerman (googla får du se), tog jag mig för i går att ge mig på ett jätteprojekt. På en jättestor duk, 100x80 cm har jag fört över ett pyttelitet kort som jag har i min plånbok. Det här mina barn 1974 vilket ju syns på frisyrer och kläder. Den äldste till höger fyller 45 i höst, lillflickan, den franska advokaten, fyller fyrtio om en månad och det ska vi fira i Vaxholm. Mellansonen till vänster är 43.

Bilden är inte färdig ännu men kommer att vara med på elevutställningen i morgon som ett "work in project" och det är ju kul!

Min glädje består mest i att det gått bra att måla trots flera års uppehåll med oljefärger. Men att pyssla med barnens ansiktsdrag idag och igår har påmint mig om den ljuvliga tiden när de var så här små!



Hälsningar Monet.